Hem > Sebbes Hörna > 4. WWE – Extreme Rules 2011 (2011-05-01)

4. WWE – Extreme Rules 2011 (2011-05-01)

4. WWE – Extreme Rules 2011 (2011-05-01)

– Josh Mathews, Booker T & Jerry Lawler kommenterar.

– Sin Cara slog Tyson Kidd i den mörka matchen.

– Last Man Standing: Randy Orton vs. CM Punk.
Man vet att WWE bygger upp sina gimmickmatcher dåligt när Justin Roberts introducerar matchtypen och jag måste tänka efter vilka som skulle mötas i en LMS-match. Josh kallar Punk för Spin Doctor när han kommer in med sina prinsar (pluspoäng till er som förstod den) och MAGM bannar resten av Nexus från ringside. Booker får nästan en hjärtinfarkt när han hypar matchen. Punk tar bort hörnskyddet direkt. Orton manhandlar honom inledningsvis innan Punk sparkar lågt för att ta över. Båda teasar att dunka in den andra i den oskyddade hörnan. Punk använder en kendostick. Orton kontrar men lyckas inte använda kendosticken då Punk sparkar honom lågt och tar tillbaka vapnet. Back-suplex håller Orton nere till sex. Punk dyker rakt in i ett kendoslag och Orton fortsätter nita honom med vapnet innan han gör sin backbreaker så Punk bailar. Punk vänder en draping-DDT till en katapult in i den oskyddade hörnan i en fin spot. Det räcker dock inte för att hålla Orton nere så Punk sätter en stol mellan andra och tredje repet i hörnan och sätter upp för något, men Orton blockerar och båda teasar sina avslutare innan Punk åker in i stolen. Punk är uppe vid åtta. Orton dunkar in Punk i barrikaden några gånger innan han faktiskt får in en snap-powerslam utanför ringen vilket är imponerande. Orton släcks med en enzuigiri men vaknar lagom till åtta och back-suplexar Punk på barrikaden. Punk kommer upp vid sex. Tillbaka i ringen sätter Orton upp för en RKO som blockeras, Punk släcker honom med en GTS men Orton vaknar. Punk frustreras när Orton kommer upp precis innan tio (de spelar upp det som om Orton inte hann upp innan tio vilket bådar för returmatcher) och gör en back-suplex på en liggande stol, men inte heller detta räcker för att hålla nere Randall. Rysk Bentackling på en stående stol (så otrolig spot att jag visste att de inte skulle göra den) vänds till RKO från ingenstans och Punk kommer upp vid nio och bailar. Draping-DDT på barrikaden blockeras och Punk knuffar in Orton i ringstolpen med ryggen före. Punk sätter stolen runt Orton huvud och kastar in honom i ringstolpen. Punks GTS på bordet vänds förutsägbart till en RKO, men bordet håller ihop vilket inte var meningen. Båda kommer upp. Orton sätter upp för en Punt utanför ringen men Punk vänder till en GTS på trappan. Orton är uppe vid nio. Punk klättrar men slås ner av några kendosticks innan en RKO från hörnan avslutar till Ortons fördel efter 20:06. Bästa öppningsmatchen sedan Bragging Rights och förmodligen bästa LMS-matchen jag någonsin har sett (vilket kanske inte säger så mycket då jag generellt avskyr matchtypen), då de lyckades hålla den intressant hela tiden vilket brukar vara svårt i den här typen av match. Det brukar ofta bli ”göra en spot, vänta tio sekunder, göra en spot, vänta tio sekunder” men här utnyttjade de tiden maximalt och hade inte så många uträkningar som brukligt vilket gjorde matchen tightare. Gillade även att de hade innovativa spots (RKO från hörnan, snap-powerslam utanför ringen, back-suplex på barrikaden) och berättade en bra story hela vägen. Att Orton kom upp precis innan tio/efter tio vid ett tillfälle verkar sätta upp för returmatcher då Punk kan hävda att han borde vunnit där, men efter två raka vinster för Orton känns en returmatch onödig. Hursomhelst en kanonmatch här som inledde galan på bästa möjliga sätt. ****

– Sheamus är redo för Kofi Kingston, även om han ogillar att tvingad försvara sin titel här i en bonusmatch och kräver att få se Kingstons födelsebevis eftersom han tror Kofi är född i USA och kan således inte brottas om US-titeln, vilket är kul på flera sätt.

– John Morrison värmer upp.

– Tables-match: US-champ Sheamus vs. Kofi Kingston.
Titelmatch. Känns lite TNA (vilket aldrig innebär något positivt) att boka en gimmick-match mellan två random gubbar utan förvarning. De måste ha av Sheamus titeln då SD redan har IC-mästaren (Wade Barrett) och Kingston är nydraftad till RAW. De bråkar om vem som ska sätta upp bordet vid ringside. Booker säger att Kingston kan bli en storspelare om han skiter i vad fansen tycker (teasar en heelturn?). Sheamus dunkar in Kingston i barrikaden vilket är det mest intressanta i matchen hittills. Ytterligare ett bord sätts upp medan Josh hypar Sheamus som en av de mest fysiska brottarna någonsin. Vad i herrans namn betyder DET? Sheamus står på apronen och möter en attackerande Kingston med en slingshot-tackling ala Adam Bomb för att ta över. Sheamus bearbetar Kingstons vänsterarm och lägger ett bord på Kingston som han ställer sig på. Bordet sätts upp i hörnan och ställer Kingston framför för att tackla in honom, men Kingston vänder till en sunset-flip –> doublestomp. Sheamus står framför bordet och Kingston attackerar, Sheamus flyttar sig och sätter upp för High Cross, men Kingston kommer loss och kastrerar honom på översta repet då han fintar sig ur en Kawada-kick. En andra Kawada-kick skickar ut Kingston som hoppar ÖVER bordet för att inte förlora matchen. Kingston fajtar sig ur en powerslam igenom ett bord innan han nitar Sheamus med Trouble in Paradise ut ur ringen, men Sheamus lyckas undvika bordet. Mycket bord just nu. Kingston avslutar med en Boom-drop igenom ett bord utanför ringen efter 9:09. Ingen dålig match men det fanns inget intresse för den, och det var heller ingen större fråga om vem som skulle vinna. Båda jobbade på bra men matchen var inget speciellt. **1/4

– R-Truth visar sig för första gången sedan heelturnen och är förbannad över att inte vara med i maineventet som tänkt från början. Han luktar en konspiration. ”C… O…N… *ser förvirrad ut* SPIRACY!” Han säger att John Morrison snodde hans dröm om att bli mästare och det tänker han rätta till ikväll. Bra promo, för första gången någonsin ser jag fram emot att se mer av Truth.

– Country Whipping-match: Jim Ross & Jerry Lawler vs. Michael Cole & Jack Swagger.
Räkna med en faceturn på Swagger efter anglen är över. Cole inleder med en promo om att han har gått från att rapportera från krig till detta och har bubbelblast på sig för att inte känna slagen av skärpen. Tag-regler gäller och det är, självklart, tillåtet att använda skärpen. JR och Lawler piskar Swagger innan Cole taggas in, kaxig för att bubbelblasten gör att det inte känns när han blir slagen. Cole kaxar upp sig men åker på en snyting och Lawler drar av plasten. Swagger gör Lawler till face-in-peril. Swagger-splash missar i vanlig ordning och Lawler gör sin egen comeback eftersom JR inte är en atlet. Lawler ska precis ge sig på Cole som räddas av Swagger. Anglelock bryts då JR distraherar Swagger med att vifta med skärpet. JR med en Anglelock ser ut att avsluta men Swagger kastar sig mot Cole och taggar in honom, som motvilligt får ”brottas” (aldrig har citattecken känts mer rätt) mot JR. Posering! Tackling! Posering! Slag med skärpet! Angelock! Swagger räddar men lowblowas som tack, medan Josh och Booker hypar matchen som No Holds Barred. Varför bry sig om tag-regler då? Cole rullar upp JR för tre efter 7:02 för att förlänga fejden ÄNNU längre (och för att vi skulle få galans enda heelvinst). Att fortsätta fejden efter Mania var ett stort misstag och den blir sämre och sämre för var vecka som går. Bättre match än jag trodde den skulle bli, men det fanns å andra sidan inga som helst förväntningar på en BRA match. 1/2*

– John Cena är redo för maineventet.

– Recap av Rey vs. Cody.

– Falls Count Anywhere: Rey Mysterio vs. Cody Rhodes.
Rey dumpar honom utanför ringen och Rey följer upp med en headscissors. Rhodes får två med en dropkick för att etablera att man kan täcka den andre var som helst. Rey med en Thesz Press från rampen för två. De bråkar bland publiken där Cody gör en Liontaimer med Rey inknycklad i staketet i en ovanlig spot. Cody bearbetar Reys högra (!) hand. De hamnar backstage där de bråkar inför en massa fans. Rey teasar att drämma Cody in i en spegel, men Cody blockerar och får två med en springboard-kick för ett nearfall, vilket får publiken backstage att chanta ”HOLY SHIT!”. Rey gör en cross-body från kassan. De kommer ut i arenan igen där Rey sätter upp för en Thesz Press från staketet, men Cody fortsätter gå så Rey får överge de planerna och följa efter istället. Cody hiptossar in Rey vid ringside igen. Cody drämmer in Rey i trappan för två. Reys cross-body i ringen ger två. Rey med en flygande skalle för två. Cody bailar sig ur en 619 men åker på en missile-legdrop istället. Cody blir frustrerad och sparkar loss efter att bara ha fått två med en Alabama-slam. Rey blockerar en superplex och spottar mist (!) på Cody innan en 619 och springboard-splash avslutar efter 11:42. En hel del innovativa spots (MIST~!) drog upp matchen, men backstage-köret hade jag kunnat vara utan, men de ville väl utnyttja att man kunde vinna var som helst i arenan. ***

– Backstage: Layla snackar med Divorna och säger att de kanske inte gillar henne, men att hon ber om ursäkt om hon har betett sig illa. Kelly säger att de visserligen inte gillar henne, men ogillar Michelle McCool ännu mer, för att etablera Layla som facen i matchen.

– Michael Cole sätter sig i sin bur för att kommentera resten av showen.

– No countout/No DQ/Loser Leaves WWE: Michelle McCool vs. Layla.
Storyn är att Layla vill reparera förhållandet medan Michelle är egoistisk och bara är ute efter egen vinning (titeln) och skiter i Layla. Båda kommer in till den gemsamma låten. Michelle sparkar ner Layla medan hon poserar och tar över. De lyckas blåsa igång matchen två gånger, dels vid första sparken och sen tio sekunder senare då den börjar ”på riktigt”. Michelle kvinnhandlar (väldigt förvånad över att Word har invändningar om det ordet) henne en stund innan Layla tar över med en rundspark. Layla går inte på att Michelle ber om nåd. Michelle med en belly-to-belly för två. De hamnar utanför ringen där Michelle missar en Kawada-kick och kastrerar (du vet vad jag menar) sig själv. Layla med en voltande Stunner för två. Michelle sparkar henne för två. Layla blockerar en Faithbreaker och gör en neckbreaker för två då Michelle får ena foten på repet. Michelle ser ut att avsluta med en Faithbreaker, men Layla rullar vidare och täcker henne med ett krucifix för vinst efter 5:12. Hon bölar efteråt (som hon har gjort matchen igenom då hon inte vill mista sin bäste vän) och nu tar även Michelle till lipen. kHARMa gör sin WWE-debut (med exakt samma kläder hon hade i TNA) och krossar Michelle McCool (förmodligen har Michelle skrivit något elakt om Haiti på sin Twitter) för att avsluta segmentet, medan brudarna backstage ser livrädda ut. Me like. Bra match, bra story, bra avslut och bra debut för Awesome Kong, vad mer kan man begära? **

– Ricardo Rodriguez tränar på att introducera ADR som världsmästare.

– Recap av Christian-ADR.

– Ladder för World-championship: Christian vs. Alberto Del Rio.
Titelmatch och det ska mycket till för en ADR-vinst då han är draftad till RAW som redan har en mästare. . ADR är utan Brodus Clay här. Hade detta varit TNA hade Edge gjort en run-in och spöat upp Christian innan han själv tog titeln och blev ny mästare och därefter deklarerat att pensioneringen VAR EN SET-UP ALL ALONG innan segmentet skulle sluta med att alla tre blev polare och bildade en ny supergrupp som glömdes bort veckan efter. Det står en hel drös stegar inne vid ringside. Christian tar över men dunkas in i ringstolpen utanför ringen innan ADR kastar in honom UNDER ringen. Booker: ”That… did i NOT understand.” Cole: ”I have no explanation either.” ADR kastar in en stege och ska klättra men stoppas av en dropkickande Christian från andra sidan. Ehum, okay. Jag vet inte vad de gick för vid ritbordet (det enda jag kommer på är att ADR skickade in honom för att kunna glänsa med titeln utan Christian i bild) men vad det är var borde det ha klippts bort. ADR fäller en klättrande Christian och sparkar loss. Christian blockerar en suplex på en stege (liggande mellan ringen och barrikaden) och ADR blockerar en slingshot i samma stege. Christian kastas ner från ringhörnan men lyckas landa på en stående stege innan han hoppar ut på ADR. Christian klättring stoppas. De bråkar om att kasta in varandra i en stege uppställd i hörnan, och till slut är det ADR som tar bumpen. Christian klättrar men ADR kastar en trappstege på honom, innan han klättrar upp på trappstegen och gör en armbreaker ner. Booker säger att Laddermatchen är den farligaste matchtypen och säger sig ha sluppit gå en sådan under hela sin karriär. Där ser man. Christian fintar sig ur en armbreaker men ADR fortsätter misshandla armen med stegen. ADR attackerar med trappstegen men fintas in i den stående stegen vid hörnan. Christian klättrar men ställde upp stegen för långt åt sidan så vi ska förstå att de har något planerat. ADR får ner honom och ska powerslamma honom men Christian reverserar till en rana. ADR går för en suplex på den liggande stegen mellan ringen och barrikaden, men Christian backdroppar sig loss och ADR faller på en annan liggande stege. Christian klättrar i hörnan men äter en springboard-kick och faller rakt på stegen han hade i händerna. ADR klättrar men stoppas. Rodriguez levererar en stol till ADR som försöker använda den men Christian tar den och dunkar in ADR i stolpen. Spear släcker ADR till publikens stora glädje och klättrar men ADR stoppar honom och drar ner honom inuti stegen så han fastnar. ADR klättrar men Christian fäller stegen för att dels få ner ADR och dels komma loss. Christian läggs på stegen mellan ringen och barrikaden och ADR går för en flygande elbow, men Christian flyttar sig så ADR åker ner i stegen. Christian tar tag i titeln men Clay fäller stegen, Christian hänger en stund i luften innan han åker ner, Clay går för en powerslam men Christian fintar in honom i stegen. ADR vaknar och gör sin Cross-armbreaker innan han klättrar men stoppas av Edge, som kommer inkörandes med en truck och tutar så ADR distraheras. Christian dumpar ADR på Clay och Rodriguez (enligt WON blödde Clay något fruktansvärt precis före den här spotten, förmodligen efter bumpet in i stegen i hörnan) innan Christian klättrar och sliter ner titeln efter 21:05. Fantastisk match. Relativt säkra – men spektakulära – spots hela vägen och de lyckades göra den väldigt spännande de sista minuterna. Christian är en veteran när det gäller stegmatcher men ADR gjorde absolut sin del i matchen och ska ha en eloge för att kunna hänga med Christian. Dessutom slutar det med ett feelgood-slut (där ”slut” ska uttalas på svenska) då Edge kramar om Christian efteråt till publikens glädje. Bra brottning, bra och logiska spots (förutom när ADR kastade in Christian under ringen), enormt spännande avslut och feelgood-slut med Edge i ringen. Inget att klaga på här med andra ord, DETTA är wrestling när den är som bäst. ****

– Backstage: Alex Riley tycker det är orättvist mot The Miz att boka honom mot både John Cena och John Morrison i en burmatch, och skulle gärna vilja ha en titelmatch om… NÄR The Miz behåller titeln ikväll. (Det roligaste med segmentet var att höra publiken i bakgrunden skrika namn som ”JACOB NOVAK!”, som var på väg in i ringen för Lumberjack-matchen.)

– Lumberjack: WWE Tag-champs Kane & Big Show vs. Wade Barrett & Ezekiel Jackson.
Titelmatch, eftersom fulingarna tydligen förtjänat en titelmatch genom att aldrig teama ihop innan. Random jobbers är Lumberjacks i vanlig ordning. Josh säger att Kaneshow är det tyngsta teamet någonsin, men jag tvivlar på att de väger mer än Twin Towers gjorde. Barrett dubbelteamas innan han bailar och kastas tillbaka för att etablera matchtypen. Wade dumpar Kane som åker på stryk av Lumberjacks, Show rensar mot allt som rör sig och en Uso hamnar i ringen utan att domaren bryr sig. Zeke gör Kane face-in-peril med en clotheline. Kane och Jackson släcks med varsin clotheline eftersom någon försöker boka en klassiker. Båda taggar, Show rensar, Jackson håller ner repet så Show dumpar sig själv innan alla jobbers kastar in Show i ringen igen där Jackson bodyslammar honom. Wade taggar in sig själv vilket inte Jackson uppskattar (Vince Russo brukade i alla fall vänta EN match innan han lät tag-teamen bråka internt) och inte blir han lyckligare av att Show pinnar Wade med en chokeslam efter 4:17. De elaka Lumberjacksen attackerar men facebrottarna rensar och det slutar med att mästarna chokeslammar Justin Gabriel och Heath Slater. Filler, di kallart. *

– Cage: WWE-champ The Miz vs. John Cena vs. John Morrison.
Titelmatch. Pinfall, submission, utgång eller utklättring gäller. Miz åker på en dubbel flapjack innan han slår ner båda två. Morrison åker in i buren. De teasar detta som Miz första burmatch, något jag faktiskt tror stämmer. Cena fintar inkast i ringen och gör comeback mot Miz innan Morrison gör en Rysk Bentackling på Cena för två. Morrison stoppar Miz från att klättra. Miz kommer ur en FU genom att ta tag i buren och klättrar upp, men Cena stoppar i vanlig ordning. Cena faceslammar Miz från buren. Duellerande Cena-chants medan Cena gör sina vanliga spots (Protobomb och Five Knuckle Shuffle) på Morrison men blir nitad av en Skull-Crushing Finale, men istället för att täcka honom stoppar han Morrison från att klättra. Frågan är om Morrison hade hunnit klättra ut på tre sekunder men det är lätt att vara efterklok. Facen (stående på översta repet) suplexar ner Miz från buren i en farlig spot, speciellt eftersom Miz verkade landa på överkroppen istället för ryggen. För en kille som fick en hjärnskakning för några veckor sedan (Wrestlemania) känns detta lite illa planerat. Cole får nästan Owen Hart-rösten när de pratar om spotten. Cena fintar sig ur en top-rope-Flying Chuck så Miz träffas istället. Morrison får två med en imponerande Spanish Fly på Cena, där Cena gick med bra. Cena powerbombar in Morrison i buren medan Booker promotar Bruno & Trents Blogg. Miz kommer ur en STFU och försöker smita men stoppas av Cena. Facen bråkar högst upp på buren så Miz försöker sticka, men Morrison sparkar in dörren i nyllet på honom innan Morrison kastreras på nämnda dörr. Cena monkey-flippar Morrison för två. Booker noterar klarsynt för alla som är osäkra: ”This is a match right here guys, this is a match!” Miz DDTar Cena för två. Morrison med en Starship Pain från buren på båda två i en fin (om än ologisk) spot, när han istället kunde klättra ut. Han klättrar ut men stoppas av Truth som knäar in ansiktet i trappan och sparkar loss i ringen. Truth saxsparkar Cena innan han fortsätter manhandla Morrison och jag vågar nästan misstänka att fejden inte är slut (och att vi får en tag-match av detta imorgon på RAW). Miz vaknar från sin dvala och försöker klättra (man kan ju undra varför han inte gick via dörren) men stoppas av Cena. Varannan damernas mellan Cena och Miz suttande på buren innan Cena blockerar en Skull-Crushing Finale från hörnan och avslutar med en top-rope-FU efter 19:54. Josh deklarerar att Cenas vinst är historisk eftersom han är mästare igen för tionde gången. Några bra spots gjorde matchen underhållande, men det kändes som om Morrison saknade kemi med båda två och hans egna spots kändes halvhjärtade allihop. Truth run-in var både logisk och bra så det tycker jag de bokade helt rätt, även om Cena som mästare igen inte nödvändigtvis så jag ville avsluta showen. Cena berättade för publiken efter sändningen att Usama Bin Laden är död, vilket fick publiken att chanta ”USA, USA!”. ***1/2

SLUTSATS: Väldigt bra inledning av galan med en fantastisk LMS-match som förmodligen avslutar fejden eftersom Punk har jobbat två gånger i rad. Brudmatchen var ganska underhållande, dels för att den hade en intressant stipulation (förloraren försvinner) och dels för att de bokade den lagom lång så intresset inte försvann, och som grädde på moset fick vi Kongs debut. Tummen upp! Lawler-JR-Cole-Swagger var för lång och tappar intresse för var vecka som går. Rey-Cody var kul. Stegmatchen var verkligen underhållande och hade ett oerhört spännande avslut. Tagtitel-matchen var ingen höjdare med bokad som (kort) popcorn-match så den hade jag inget emot. Maineventet var bra! Enda matchen som var dålig var kommentatormatchen, men även den var bättre än väntad.

Man kan sammanfatta det med att man bör se Orton-Punk och Christian-ADR, om man har tid och lust kan man även se Rey-Cody, brudmatchen och Cena-Miz-Morrison och undvika resten. Två ****-matcher är automatiskt tummen upp från min sida!

Tummen definitivt upp för årets hittills bästa gala!

(Den här recensionen skrevs 2011-05-02.)

Annonser
Kategorier:Sebbes Hörna
  1. Inga kommentarer ännu.
  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: