Hem > DVD > Getting Rowdy: The Unreleased Matches of Roddy Piper (2019)

Getting Rowdy: The Unreleased Matches of Roddy Piper (2019)

Getting Rowdy: The Unreleased Matches of Roddy Piper (2019)

(Jag har även hans första DVD på hyllan, men eftersom den i stort sett bara innehåller matcher jag redan sett (vissa många gånger) är den inte intressant nog att recensera.)

– Jag brukar alltid dubbelkolla så datumen stämmer men de tidiga matcherna i samlingen hittar jag inte någon info om så jag får utgå från att de stämmer (det är visserligen bara jag i hela världen som bryr mig om vilka datum en viss match gick). Men om jag inte är säker på datumet markerar jag det med * efter.

– Jag fokuserar på själva matcherna på utgåvan, och bara nuddar vid innehållet i alla pratsegment eftersom det ändå ALDRIG gör dem rättvisa eftersom de ska upplevas/höras istället för att läsas om, inte minst när det gäller en så karismatisk person som Piper som kunde få vilket material som helst att bli underhållande. Så tolka inte min avsaknad av detalj om segmenten som något negativt (tvärtom uppskattade jag de flesta).

– DISC 1:

– Ronda Rousey berättar om sin syn på Piper (hon gillade honom, duh) för att fylla ut discen med lullull (och hjälp att sälja utgåvan med ett stort namn).

– Till Mid-Atlantic:

1. Roddy Piper vs. Jay Youngblood. (1981-10-14*)
Bob Caudle och David Crockett kommenterar och refererar till Jay som ”den där indianen” flera gånger under matchen (”this indian just refuses to be pinned!”) vilket kanske inte hade varit helt okej idag. Något som inte heller vore okej idag är Pipers brunrutiga badbyxor ala semesterfirare 1978. Matchen är helt okej, den känns väldigt improviserad av båda. Jag tycker dock synd om Bob som måste ha väldigt bra tålamod som när det börjar närma sig tidsgränsen (tio minuter) försöker sälja dramatiken i att tiden snart är ute men matchen pågår och pågår och pågår långt efter den borde avslutats, och inte förrän nästan en minut senare (10:51) blåser domaren av det som en draw. Piper attackerar Jay efteråt för att… tja, varför inte? Vinnare: Ingen. **1/2

2. Roddy Piper & Ole Anderson vs. Mike Davis & Buddy Landel. (1981-11-18*)
Kändes nästan som en squash som heelsen vinner när Piper belly-to-back-suplexar Davis för tre efter 6:40. Heel-beatdown efteråt men Jake Roberts räddar. Ole drar en bra promo efteråt om att Jake (och även Ricky Steamboat för den delen) ska sluta tro att de är något medan Piper flexar. Härliga heels. Vinnare: Roddy Piper & Ole Anderson. *1/2

3. NWA Mid-Atlantic-champ Roddy Piper vs. Tony Anthony. (1982-02-20*)
Nontitle antar jag (han har inte ens bältet med sig och ingen nämner ens att han är champ förrän i intervjun efteråt). Anthony minns vi (eller kanske inte) som den elaka rörmokaren i WWF 1996-97, en av många gimmicks där WWF anlitade SMW-brottare som jobbers men gav dem olika karaktärer så de skulle anses större än vanliga jobbers. Ganska intetsägande match som Piper vinner med en belly-to-back-suplex efter 4:40. Han intervjuas efteråt och är sitt vanliga lunga och harmoniska och lättolkade jag. Vinnare: Roddy Piper. *

– Till WWE:

– Piper’s Pit med Paul Orndorff (1984-01-26). Underhållande.

4. Roddy Piper & Paul Orndorff vs. Jose Luis Rivera & SD Jones. (All American Wrestling 1984-02-26, bandad 1984-02-14)
Piper och Orndorff är väldigt roliga i tagteam eftersom trots att de är namnbrottare ger de motståndarna tillräckligt mycket offense att det blir en kul match. Paul piledrivar Jones för tre efter 7:56. Lite ofrivillig komik sker precis före när Rivera kutar in och springer FÖRBI Orndorff för att sänka Piper istället för att sparka Orndorff för att bryta upp pinfallet. Vinnare: Roddy Piper & Paul Orndorff. **

5. Roddy Piper vs. SD Jones. (Championship Wrestling 1984-03-31, bandad 1984-03-27)
Jag trodde de nya EU-reglerna var tydliga med att WWE enbart får ha EN match med SD Jones per utgåva. Jones dominerar – märkligt nog – innan Piper avslutar honom med en neckbreaker efter 4:45. Vinnare: Roddy Piper. 1/2*

6. Jimmy Snuka vs. Roddy Piper. (1984-07-07)
Red Bastien är gästdomare och står för matchens roligaste spot (om man nu kan säga så om en spot som sker efter matchen) där Piper nitar honom så han bumpar bakåt in i repet och studsar med nacken på översta repet ner till mittenrepet och studsar vidare till bottenrepet där han studsar där också. Vild match för övrigt som mer satte upp en returmatch än var en bra match i sig självt, som slutar med DQ efter 4:35 när Piper kastrerar Snuka på topprepet. DQ för en sådan sak? Vinnare via DQ: Jimmy Snuka. *1/2

– Har här vi en drös Piper’s Pits med Piper, där han bland annat läser upp ett brev från ett av Snukas barn (oklart vem, men det är skitsamma eftersom det är work ändå) som inte vill att Piper ska spöa farsan mer. Ronda säger att hon fortfarande tycker Mania 1-matchen är hennes favorit med Roddy och får det att låta som om hon såg den live (hon föddes nästan två år efter den gick).

7. Roddy Piper vs. Paul Orndorff. (1985-07-20)
Vild match som Gene Okerlund kallar ”mer krig än en grekisk-romersk brottningsmatch” i kommenteringen. Piper slår Orndorff med en telefon (ingen fjantig iPhone utan riktig telefon!) och även ett bord använts som vapen. Båda tumlar ut och vi har en dubbel countout efter 10:46. Vinnare: Ingen. **1/4

– Några fler Piper’s Pits, bland annat en där Andre The Giant konfronterar honom för att understryka hur värdelös Andres agerande var.

8. Roddy Piper vs. Mr. Fuji. (Superstars 1986-11-01, bandad 1986-10-06)
Mer angle än match. Piper har vänsterbenet bandagerat men det är en fint för att få Fuji att gå med på matchen. Don Muraco (med skägg!), Bob Orton och Jimmy Hart kommer in ganska snabbt och Piper attackerar Muraco och Orton med kryckan vilket på något vänster diskar Piper efter 2:46 (ingen klocka i början dock). Detta hade inget att göra på en DVD-utgåva oavsett hur osläppt det än må vara. Vinnare via DQ: Mr. Fuji. NR

– Ytterligare några Piper’s Pits.

9. Roddy Piper vs. Rick Rude. (1989-10-08)
Bobby Heenan var med Rude in men bannades på grund av fuffens redan innan matchen (något som inte vi får se på utgåvan). Okej match, inte mer. Domaren sänks av misstag och Piper diskas efter 12:06 eftersom han var närmast honom. Otroligt nog var detta maineventet på houseshowen och det gör finishen ännu mer avslagen. Och inte blev det en returmatch i samma arenan heller. Vinnare via DQ. Rick Rude. **1/4

10. IC-turnering, kvartsfinal: Roddy Piper vs. Rick Martel. (Challenge 1990-05-13, bandad 1990-04-24)
Kul men kort match. Martel var en fenomenal ringkonstnär som fick varje sekund i bild underhållande. Tyvärr hinner de inte visa så mycket innan han börjar spraya sin arrogansspray på Piper som blockerar med en stol för dubbel DQ efter 5:25. det var kul så länge det varade. Vinnare: Ingen. **3/4

11. IC-champ Mr. Perfect vs. Roddy Piper. (1990-11-20)
Titelmatch (dagen efter Perfect vann bältet från Texas Tornado). Dark match så ingen kommentering. Bobby Heenan är med in och gör en helt okej bump från apronen och ut. Perfect-Plex avslutar efter 6:18 i vad jag TROR är enda gången Piper jobbade till honom. De skakar hand efteråt vilket känns konstigt eftersom Perfect var heel och inte på långa vägar på väg att vända. Vinnare: Mr. Perfect. **

– Tre härliga reklamfilmer för action-figurer!

– Gene Okerlund intervjuar Piper & Virgil där Piper peppar Virgil in för sin match mot Ted DiBiase på Mania 7.

12. IC-champ Mr. Perfect vs. Roddy Piper. (1991-03-19)
Titelmatch. Bobby är med in. Inget att rapportera här, Piper vinner på countout efter 10:24. Vinnare via countout: Roddy Piper. **

– DISC 2:

– Ronda träffade Piper men hade gärna velat göra det igen innan han dog.

– Gene intervjuar Piper och Bret inför Mania 8. Känns betydligt mer äkta än något i WWE idag där allt är manusbundet.

13. IC-champ Roddy Piper vs. Sandy Beach. (Challenge 1992-03-29, bandad 1992-03-10)
Nontitle. Detta var också en märklig inkludering på DVDn, och efter lite efterforskning visar det sig att detta blev hans sista TV-match i WWF fram till 2003 men en match mot Shawn Michaels, både bandad och visad samma dag som denna, kan ha visats efter beroende på sändningstiderna. Men det är ju detaljer (och inget de ens nämner, så frågan är varför matchen ens är med alls). Sleeper avslutar efter 1:04. Vinnare: Roddy Piper. NR

Kuriosa: Dagen innan detta skrevs fick Sandy Beach en hjärtinfarkt men lyckades köra sig själv till sjukhuset vilket räddade hans liv. (Källa: Hans Facebook.)

– Piper’s Pit med Brooklyn Brawler som gäst. Inte samma som på Unreleased-DVDn. Piper tar publikfrågor där alla frågor handlar om hur illa Brawler luktar och vilken kärring han är, vilket slutar med att Brawler pratar ner Bret och Piper sänker honom. Underhållande men innehållslöst eftersom det var ren utfyllnad då Piper ändå inte brottades mer den vevan så det fanns inget att bygga till. (1992-04-29)

– Ronda berättar en tårfylld story om hur Colt (Pipers son) flög till Ronda för att överlämna Roddys läderjacka som gåva och vi får några minuter material med henne, där hon bland annat säger sig förstå vad Colt känner eftersom hon förlorade sin pappa som åttaåring. Okej att hon var ett stort Piper-fan men hon tar upp för mycket av utrymmet på utgåvan.

– Till WCW:

– Gene intervjuar Piper (med en slipsbärande Colt) på Nitro 1997-02-03 där Hollywood Hogan & Eric Bischoff kommer in och tråkar honom för att han inte ”vågar” möta Hogan i en titelmatch men det slutar med att Piper accepterar och vevar loss. Det mest anmärkningsvärda är att Piper kallar Hogan för ”Terry”.

– Piper med en promo från Alcatraz (!) där han förbereder sig för Hogan nästa vecka.

– Gene intervjuar Piper som återigen är redo för Hogan, nu i en bur (inte samma match som ovan).

14. Roddy Piper vs. Randy Savage. (Nitro 1998-03-23)
Liz är med in. Jag orkar inte ens sätta mig in i storyn (nWo-köret är mer invecklat än ett samoanskt familjeträd) men Hogan, Nash, Sting, Disciple och Giant kutar in och tjafsar sinsemellan och vi har en draw, eller något, efter cirka fyra minuter (inget domslut). Detta var, kanske en smula märkligt med tanke på namnen inblandade, det svagaste segmentet ratingsmässigt på Nitro under flera veckor vilket troligen mest handlar om att RAW hade Austin vs. Rock där de insinuerade att Mike Tyson skulle dyka upp samtidigt på den andra kanalen. Vinnare: Ingen aning. NR

15. Roddy Piper vs. Hollywood Hogan. (Nitro 1998-03-30)
Disciple är med in. Ännu en rörig ”match” som mest känns som en lång angle. Disciple bryter upp en sleeper för DQ efter 4:57 efter något av det tråkigaste jag sett i matchväg. Vinnare via DQ: Roddy Piper. DUD

– Till WWE igen:

16. Rikishi vs. Roddy Piper. (SDL 2003-04-24, bandad 2003-04-22)
Detta är tydligen det enda mötet någonsin mellan dessa båda, oavsett matchkonstellationer. Sean O’Haire är med Piper in och attackerar för DQ efter 1:39. Vinnare via DQ: Rikishi. NR

17. Roddy Piper vs. Randy Orton & Bob Orton. (SDL 2005-10-07, bandad 2005-10-04)
Jag har glädjen att kunna meddela att Bobs arm – efter 20 år – äntligen är läkt! Tazz hypar Undertaker vs. Randy & Bob på No Mercy och säger att UT är i sin prime. Låt det sjunka in. Piper rullar upp Bob för tre efter 3:11. Vinnare: Roddy Piper. 1/4*

18. Roddy Piper, Eddie Guerrero & Batista vs. Mr. Kennedy, Randy Orton & Bob Orton. (SDL 2005-10-28, bandad 2005-10-25)
Ännu mer utfyllnad. Skaplig match slutar med att Piper avslutar Bob med en sleeper efter 6:45. De andra höll ihop matchen så den inte blev värdelös. Vinnare: Roddy Piper, Eddie Guerrero & Batista. *

– Piper’s Pit med Miz, som är mitt uppe i fejden med Alex Riley så Steve Austin bokar Piper vs. Miz med Riley som gästdomare:

19. Roddy Piper vs. The Miz. (RAW 2011-06-13)
Alex Riley är gästdomare. Piper rullar upp honom för tre (fastcount) efter 1:07. NR Vinnare: Roddy Piper. NR

Detta kom att bli Pipers sista match i WWE, och näst sista totalt. Sista var en tag-match med Bob Orton när de slog Mick Foley & Terry Funk på en Juggalo-PPV (!) i augusti samma år.

– Vi avrundar med Piper’s Pits med Cena (RAW 2011-11-28), Daniel Bryan & AJ Lee (SDL 2012-04-10, men WWE skrev fel datum här i tron att showen sändes några dagar efter det sändes men för en gångs skull – på den tiden – var showen live den veckan), The Shield (RAW 2014-01-06) och Rusev & Lana (RAW 2014-12-22). Sammanfattningar av de inslagen finns i mitt arkiv.

SLUTSATS: Det är helt klart pratsegmenten som är styrkan i utgåvan, men även några av matcherna var intressanta. Dock är det inte – precis som titeln antyder – ingen samling med det BÄSTA han gjort utan snarare sådant som inte är gammal skåpmat. Och där lyckas de, även om jobbermatchen mot Sandy Beach och Fuji-matchens inkludering får mig att höja på ögonbrynen. Är du ett stort Piper-fan är det ett givet köp men i annat fall är det inget att springa av sig benen för.

(Den här recensionen skrevs 2019-10-06.)

Annonser
Kategorier:DVD
  1. Inga kommentarer ännu.
  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: