WWE Houseshow i Danmark 2017-05-14!

WWE Houseshow i Danmark 2017-05-14!

– WWE har besökt Sverige (Hovet, Stockholm) och Danmark (Royal Arena, Köpenhamn) i helgen och eftersom jag bor i Kristianstad är det betydligt närmre (lite över tio mil) till Köpenhamn medan det är cirka 60 till Stockholm, så jag valde Danmark. Dock var det exakt samma show. I Danmark träffade jag två lirare som hade varit på Stockholm-showen men som lämnade Danmark-showen redan i pausen eftersom det var ”samma show”. Det hade jag kunnat berätta för dem redan innan biljetterna började säljas för det är så WWE fungerar.

– Jag besökte showen med två dudes vid namn Joakim A och Henrik Friberg, men träffade på en drös bekanta från både SWS och DPW, samt en gammal TASS-skribent (!) vid eller i arenan. Vi fikade på ett hotell i närheten av Royal Arena (senare fick vi veta att brottarna bodde där, men vi såg ingen) där Joakim försökte briljera med sin kunskap i det danska språket, men fick gå över till engelska eftersom den stackars kassörskan inte förstod honom. Så kan det gå.

– Enligt en jag pratade med (Mr. PPV från DPW för er som vet vem det är) var det 8.000 i publiken, men den siffran kom från en WWE-anställd så jag tar den siffran med en nypa salt. Dock såg det hyfsat fullt ut så förhoppningsvis återkommer de!

– Showen började med att micken inte funkade för Greg Hamilton, så de fick göra om hans entré. Bra början. Dock var han väldigt professionell kvällen igenom och kändes exalterad vad han än pratade om, även om han säkerligen säger exakt samma sak kväll efter kväll. Något jag noterade är att han även skötte matchklockan, som var placerad på golvet eftersom det var en houseshow. När domaren räknade ett nearfall höll han upp två fingrar till Hamilton, som höll upp två fingrar för att bekräfta att han såg att det bara var ett nearfall. Även vid countouts var det samma sak, vilket jag tyckte var en fin touch men något jag nog aldrig ens reflekterat över tidigare.

Intill sig hade Hamilton en biffig skallig vakt som förutom att vakta brottare som hamnade utanför ringen även tog hand om deras rockar etc. som de tog av sig innan matchen. När Randy Orton bumpade ut ur ringen och knuffade till staketet, var vakten framme och kollade så han var okej och sträckte armen rakt upp. Antar att detta är motsatsen till X-tecknet.

– Innan matcherna började hypade Hamilton upp oss på olika sätt, bland annat genom att köra en omröstning på Titan-Tron om vilket Mania 33-klipp vi vill se igen. Alternativen var John Cenas förlovning med Nikki, Styles vs. Shane och Randy Ortons titelvinst. Röstning skedde via Twitter, och föga förvånande vann Styles/Shane. Det roliga var att de hade samma omröstning i Stockholm där resultatet blev exakt likadant (samma siffror). Smart, och komiskt, att helt enkelt köra samma omröstningsvideo kväll efter kväll.

Som vanligt på houseshows håller brottarna igen för att undvika att ta onödiga risker, och eftersom de ofta kör exakt samma match på hela turnén blir det ofta mekaniska spots som känns lite väl inövade. MEN – och jag vill absolut understryka detta – det var en oerhört rolig upplevelse och jag hade skitkul under hela showen, även om jag inte höjer matcherna i sig. Att bara se vissa (framförallt Naka och Owens) var värt biljettpriset i sig, allt utöver det var ren bonus. Så även om snöflingorna inte slår några rekord i antal hade jag jätteroligt och skulle inte tveka en sekund på att göra om det. (Jag vill också påpeka att betygen sätts dagen efter showen, så allt sker från minnet då jag inte antecknade något.)

1. Shinsuke Nakamura vs. Dolph Ziggler.
Naka var en av de två jag mest sett fram emot att få se så det var givetvis jättekul att se hans entré live. Matchen i sig var helt okej, men det märktes att de höll igen, vilket är fullt förståeligt. Jag kan inte minnas en enda spot som var minnesvärd här. Ziggler ser inte lika grov ut längre, det är nog därför han brottas i linne. Kul spot när Naka vevar loss med sin ryckiga stil, och domaren drar bort honom så ”ryckigheten” smittar över på domaren varpå Naka skrattar. Naka vinner med en Kinshasa. **

2. Tye Dillinger & Breezango vs. Aiden English & The Ascension.
Kul komedimatch, betydligt roligare än jag trodde den skulle vara. Det blev lite Benny Hill-spots men publiken var engagerade hela tiden så intresset dog aldrig ut. Detta var en perfekt houseshow-match. Englishs sångröst är riktigt, riktigt bra. Konnor har fläskat på sig rejält senaste tiden. Hetta på Tyler Breeze, som taggar in Fandango för rensning och det vanliga kaoset innan Breeze sunset-flippar Viktor för tre. **

3. Luke Harper vs. Erick Rowan.
Kvällens största positiva överraskning. Harper är väldigt bra men Rowan är sådär, men de lyckades få till en bra match med mycket spel med publiken. Harper vinner med sin discus-clothesline. **

4. Naomi, Becky Lynch & Charlotte vs. Natalya, Carmella & Tamina.
James Ellsworthless är med in. Basic match. James kändes mest trött vid ringside och rörde sig och agerade mekaniskt. Charlotte var väldigt över. Naomi avslutade Carmella med en dålig Rear View (seriöst, Carm får skärpa sig annars ligger hon risigt till). Kändes som ren utfyllnad. 1/2*

5. US-champ Kevin Owens vs. Sami Zayn.
Titelmatch. Givetvis ”OLE, OLE, OLE”-chants i början. Kvällens bästa match, även om den kändes som en lightversion av deras andra matcher. Men så blir det ju lätt efter något dussin exakt likadana matcher på lika många dagar, där man försöker undvika onödiga risker. Owens vinner med en DDT här för ovanlighetens skull. Efteråt drar han exakt samma promo som i Stockholm (han har varit sjuk en vecka, fansen är högljudda, hypar upp publiken innan han sänker dem igen och säger att han inte vill tillbaka hit men måste eftersom Danmark behöver en riktig man). Sami rensar för en bra pop efteråt. ***

6. Mojo Rawley vs. Baron Corbin.
Mojos energi är enerverande och han måste ha någon bokstavskombination. Corbin blir bara bättre och bättre, men det var ingen höjdarmatch då båda är ganska limiterade. Corbin är bäst i korta matcher och Mojo passar bättre i tagteam. Corbin vinner med End of Days. *

7. SDL Tag-champs The Usos vs. American Alpha vs. The Colons.
Titelmatch, första fallet gäller. Kul match, alla tre teamen agerar bra med publiken. Det blev lite roligt samspel med Colons och Usos när de taggade in sig via en rejäl chop på den andre. De gjorde så ett halvdussin gånger och chopsen blev hårdare och hårdare. Betydligt roligare än det låter. Det är större storleksskillnad på Jason Jordan och Chad Gable än vad TV visar. Steiner-bulldog ser ut att avsluta en Colon men en Uso rullar upp Chad direkt efter för vinst. **1/2

8. SDL World-champ Randy Orton vs. AJ Styles vs. Jinder Mahal.
Titelmatch, första fallet gäller. Singh-bröderna är med in och ser exakt likadana ut. Kvällens största pops går till Orton, dels vid hans entré och dels vid hans RKO. Underhållande match, men man märkte kvalitetsskillnad på matchen när Styles var aktiv och när han inte var det. Orton vs. Jinder var inget vidare men så fort Styles kom in i handlingen igen tog det fart. Jinder börjar växa mer och mer på mig. Vi hade för övrigt Jinders två enda fans i hela arenan intill oss, med ”JINDER MAHAL SECTION”-skyltar (A4-format) de desperat försökte få Jinder att se, men det misslyckades. Tower of Doom spot sätts, och RKO avslutar Jinder. Det slutar med att Styles ger Orton bältet till en bra pop och Orton fistbumpar publiken på väg ut (yep, jag rörde vid Orton!). **1/2

SLUTSATS: Kul show, men det är ju mest för att jag var där. Hade samma show visats på TV/WWEN hade jag inte varit lika nöjd.

(Den här recensionen skrevs 2017-05-15.)