Hem > Allt, WWE PPV 2020 > 7. Backlash 2020 (2020-06-14)

7. Backlash 2020 (2020-06-14)

7. Backlash 2020 (2020-06-14)

– ”Looks like a Raw matchcard, except for Edge vs. Orton which looks like a Raw match from 2007.” – användare på F4W/WO-forumet.

– Enligt Dave Meltzer var detta bandat men det gällde tydligen bara Edge-Orton som bandades i förväg.

– Michael Cole, Tom Phillips, Byron Saxton, Corey Graves & Samoa Joe kommenterar i olika konstellationer.

A. Kickoff: US-champ Apollo Crews vs. Andrade.
Titelmatch. Zelina Vega och Angel Garza är med in. Kevin Owens gör color och gör parodi på en PBP-kommentator. Skaplig match men inget utöver det vanliga. Garza försöker diverse fuffens men Owens Stunnar honom vilket distraherar Andrade så Crews kan avsluta honom med The Chariot efter 7:23. Vinnare: Crews. **1/2

– PPV:

1. WWE Womens Tag-champs Sasha Banks & Bayley vs. Alexa Bliss & Nikki Cross vs. Ilconics.
Titelmatch och första fallet gäller. Bayley har verkligen hamnat rätt i sin roll som heel vilket gör mycket för teamet. Cole noterar att folk diskuterat denna matchen ”all over Twitter” hela helgen. Jag använder inte plattformen själv men betvivlar detta. Även om jag såklart uppskattar att de har publik, även om den är rätt liten, likaledes blir det rätt lökigt när tre i den chantar ”THIS IS AWESOME!” efter en spot. Att jubla och applådera är en sak för en liten publik men chanta fungerar inte med bara en handfull röster i en annars helt tyst lokal. Bliss och Cross gör en Shatter Machine (fast med DDT istället för Codebreaker) på Peyton Royce i en riktigt tjusig spot. Twisted Bliss på Peyton ser ut att avsluta men Sasha rullar upp Bliss för tre efter 8:48. Sedvanligt trist finish där en heel snor pinfallet i en annars okej match. Vinnare: Sasha & Bayley. **

2. Jeff Hardy vs. Sheamus.
Om Edge-Orton har epitetet världens bästa match borde denna ha världens tråkigaste. Bedrövligt trist match som bara pågår och pågår. Ren TV-match som väl inte var direkt dålig men totalt ointressant, inte minst för det ganska dåliga upplägget med påstådd rattfylla, påkörning medelst bil på Elias samt bokstavlig urinkastning. Nåväl. I öppningsmatchen chantade ett fåtal personer och här markar en i publiken ut i början av matchen när Jeff gör en headlock. Jag vet inte vilket som känns mest fel. Jeff kastreras i hörnan och bumpar ner PÅ Sheamus i en spot du snart ser på ett Botchamania-avsnitt nära dig. Det blir ofrivillig humor när Jeffs Twist of Fate sätter upp Swanton varpå Graves inte kan tro sina ögon att han går för en sådan, en spot han gjort i cirka 98,4% (påhittad siffra för komisk effekt) av sina matcher sedan debuten. Swanton ger två när Sheamus lägger ena foten på repet. Matchens bästa spot (och enda bra för övrigt) är i slutet där Jeff gör sin railroad som möts av en Brogue-kick, och en andra Brogue-kick avslutar efter 16:46. Railroad till Broguekick-spotten gillade jag rejält, resten var ett sömnpiller och eftersom Sheamus gick över kan vi säkert se fram emot returmatcher. ”Hurra.” Vinnare: Sheamus. 1/2*

– Backstage: Miz & Morrison får veta att titelmatchen mot Braun ikväll har en smula ändrade regler; Det är den som pinnar Braun som blir champ, det vill säga inte delat innehav. Professionellt av WWE att låta intervjuaren informera deltagarna såhär nära inpå matchen istället för att ta det med dem direkt. Som om inte detta vore nog för att sätta kilar i vänskapen smyger Otis in och teasar att han eventuellt kanske möjligtvis tänker casha in väskan mot vem som än är champ efteråt.

3. RAW Womens-champ Asuka vs. Nia Jax.
Titelmatch. Antingen förbiser jag det omedvetet eller så är jag inte tillräckligt uppmärksam men jag kan uppskatta Jax matcher. Dock så gott som alltid efter hennes matcher får jag meddelanden från en vän som vill vara anonym (men han heter Leeloo) och som klagar på hennes botchar och hur osäker och farlig hon är i ringen. Notera att jag inte säger emot honom, jag lyckas bara på något sätt missa att se det. Vad jag tänkte på först och främst i den här matchen var att båda, framförallt Jax vilket jag antar beror på sminkningen, tittar upp vid pinfalls för att telegrafera att de tänker sparka ur. Båda kör submissions innan vi har en klart PPV-värdig finish i dubbel countout efter 8:26. Finishen var tydligen ändrad kort innan, ingen aning om vad orginalbokningen var men de kom på att de ville hålla Jax stark inför returmatch/er. Jag antar att tanken var att Asuka skulle glida in i ringen precis efter tio men dröjde flera sekunder så det inte blev den dramatiska finishen det kunde blivit. Asuka gör comeback efter matchen för att ro hem den moraliska segern. Vinnare: Ingen. *

– Backstage: Lana frågar uppretat MVP varför hon är bannad från ringside under Bobby Lashleys match varpå MVP frånsäger sig vetskap om det och hänvisar henne till Lashley. Om hon vågar få reda på svaret.

4. WWE Universal-champ Braun Strowman vs. The Miz & John Morrison.
Titelmatch. Citatet i början av recensionen blir mer och mer sann desto fler matcher som avverkas ikväll och den här matchen känns ungefär lika ihågkommen som ostkakan jag åt under tiden jag såg den. M&M visar en musikvideo innan matchen, inspelad i härlig åttiotals-anda, där de sjunger ner Braun innan Braun avbryter den för sin entré. Matchen är precis som väntad: Miz och Morrison samarbetar för att få ner jätten innan de såklart börjar bråka om vem som ska få pinna honom. Detta gör att Braun gör comeback och avslutar Morrison med en powerslam efter 7:21. Vinnare: Braun. 1/2*

– AJ Styles noterar att han tänker fira sin IC-titelvinst på kommande SDL och hoppas Daniel Bryan joinar festiviteterna. Han tycker Bryan är bra men inte fenomenal.

5. WWE World-champ Drew McIntyre vs. Bobby Lashley.
Titelmatch. Först Miz i en titelmatch och nu Lashley, jag vet inte om jag klarar av att hantera såhär mycket stjärnglans i titelmatcherna under en enda kväll. MVP är med in, och han är en av ljusglimtarna i WWE just nu vilket både är roligt och förbannat sorgligt på samma gång. Något som dock är väldigt roligt är att denna var bra, till och med chockerande bra. Ingen toppmatch i normala fall med eftersom allt annat hittills på galan har känts platt kändes denna som en frisk fläkt. Mycket submissions från båda. Lashley tappar Drew vid ringside men sliter upp honom igen för fullfölja spotten (inkast i ringstolpe med lång skotte) och en stund senare sandbaggar Lashley en suplex. Det är en spot det räcker jag ser för att själv få ont i ryggen. Men Drew får över honom ändå och utför en stund senare en fin superplex. Gillar hur MVP ser ut som om han håller på att börja lipa vilken sekund som helst för att få över nervositeten här. Drew går för en Tombstone (!) men Lashley vänder till Anglelock. Att någon ska få ärva den spotten av Undertaker känns väl inte helt otroligt och jag har faktiskt inget emot om det blir Drew som gör det. Lana dundrar in och beskyller Lashley för otrohet, vilket är perfekt timing att göra mitt under en titelmatch. Detta leder till en kedjereaktion där Drew slår till Lashley som bumpar in i Lana (i teorin, han duttade in i henne) så hon flyger ut ner i famnen på MVP innan Drew avslutar Lashley med Claymore-kick efter 13:17. Lashley och MVP lämnar ringside utan Lana. Hoppas verkligen inte de försöker göra Lana babyface här för med tanke på att hon kostade honom titeln lär det inte funka för att ge henne sympatier. Bra match med trött finish. Vinnare: Drew McIntyre. ***

– Här skulle vi ÄNTLIGEN få Street Profits vs. Viking Raiders i en match. Inte pingis eller säckhoppning eller brännboll eller poker eller balett eller kulstötning eller sanning eller kånka eller dragkamp eller ölhävning eller rullstolstennis eller springa med potatis på sked i munnen eller sten, sax och påse eller curling eller ballongsmällarleken eller hela havet stormar eller kuddkrig eller dart eller charader eller air hockey eller baconbrottning eller bergsklättring eller tipsrunda eller artistisk gymnastik eller fridykning eller gömma nyckel eller hinderbana eller Trivial Pursuit eller granatschack (osäker på om det finns men läste om det i MAD) eller kubb eller Tetris eller sätta knorr på grisen utan hör och häpna en WRESTLINGmatch! Dock är det såklart en swerve eftersom en WRESTLINGmatch mellan fyra WRESTLERS om ett WRESTLINGbälte på en WRESTLINGshow, hur skulle DET se ut? Inte bra ut alls visar det sig. Detta är väl inte såddern rässl’n heller! Här gör vi film, som Vince sa i Beyond the Mat. Det börjar med att de båda teamen börjar mucka på parkeringen så de lyckas ta sönder framrutan på Brauns bil (nu förstår jag varför de tvunget skulle visa honom anlända till PC tidigare ikväll). Okej såhär långt. Dock stannar alla upp när de inser vems bil det är och gör precis som alla tuffa testosteronstinna macho-wrestlers hade gjort ett sådant här läge. Springer hysteriskt iväg i panik som ett gäng skoletöser. Det blir vad som nog i alla fall rent teoretiskt kan snudda vid begreppet comedy med filmslagsmål till någon musik som är väldigt lik Aerosmiths Walk this Way. Akira Tozawa dyker upp från ingenstans med sitt ninja-MC-gäng ingen hört talas om förrän nu och viftar hotfullt med nävarna innan jag sonar ut för att behålla det lilla välfungerande i hjärnan jag har kvar. Det slutar i alla fall med att både Profits och Raiders ligger i en container (älskar symboliken) och måste säga åt domaren att de inte orkar brottas. Jämfört med detta är jag beredd att hålla pekfingret intryckt på *-tangenten i en hel timme när jag ska sammanfatta Edge vs. Orton. Med detta hoppas jag att deras lekar är ett avslutat kapitel och att de kör matchen på RAW imorgon för att avrunda fejden, vilket ser ljust ut eftersom Dave Meltzer i senaste WON sa att de här segmenten inte är någon hit hos TV-tittarna. De får väl slänga urin på varandra eller något så i alla fall Vince kan skrocka nöjt.

6. Edge vs. Randy Orton.
Det känns väldigt märkligt och det tar emot något enormt att villigt erkänna att en match som hypats som ”bästa matchen ever” infriar förväntningarna. Missförstå mig inte, att ens kalla det en av bästa matcherna någonsin är såklart tramsigt både under hypen av den eller efteråt när vi sett den. Det är inte ens bästa WWE-matchen i år (även om det är den klart bästa i WWE sedan pandemin började). Det fick dock den psykologiska effekten – vilket kanske var meningen från början – att mina förväntningar istället rasade i botten och därför blev jag positivt överraskad istället. Under tiden jag såg den sneglade på F4W-forumet där de flesta verkade tycka den var seg, tråkig, dålig eller någon kombination av de tre. Själv tyckte jag rent ut sagt att den var utmärkt. En match helt i min smak. Det är kanske lite orättvist att jämföra den med andra matcher eftersom denna kördes igenom minst två gånger (Edge skadade en triceps under andra genomkörningen och kommer nog vara borta till slutet av året) plus att man kunde redigera bort botchar och ta om enskilda spots. Meltzer sa på WOR att det är orättvist att jämföra den med andra matcher eftersom det är som att kalla Rocky vs. Apollo Creed för den bästa boxningsmatchen som gjorts. Inte tänkt så förut men håller helt klart med om resonemanget. Jag bedömer dock det jag ser på skärmen, och det jag såg var jag väldigt nöjd med.

För att framhäva matchens dignitet valde The Fink att komma tillbaka från de döda och introducera båda brottarna. Elaka rykten säger att det var gammalt material de spelade upp men jag är säker på min sak eftersom jag läst det på internet. Nåväl. Det evinnerliga spammandet med sina finishers (spear respektive RKO) var lite för mycket TV-spel för min smak och själva slutet var väl inte det klimax jag väntade mig, men i övrigt tyckte jag det var välinvesterade 45 minuter. Publikljudet är tillräckligt starkt under matchens gång att jag faktiskt inte ens tänker på att det inte är en vanlig publik på plats. De känner varandra väldigt väl vilket är hela matchens story, och en story jag tycker de genomför lysande. Mot slutet försöker båda överträffa varandra med spots de vanligtvis inte gör, allt för att förvirra varandra: Edge gör (en rätt dålig) Unprettier och en Rock Bottom medan Orton gör en Pedigree. Gillar också att både Unprettier och Pedigree är logiska grepp för dem att använda, vet dock inte hur det är med Edges Rock Bottom. Vi får några väldigt bra nerfalls och en läcker superplex av Orton för att generera en halv extra snöflinga. (Om du undrar varför jag ofta poängterar just superplexes är att det knappt finns något finare än en välutförd sådan.) Orton missar en dropkick varpå Byron genast refererar till en Ricky Steamboat-dropkick vilket är hans kännetecken ungefär lika mycket som 450-splashes är för Abdullah the Butcher. Jag säger inte att Steamboat aldrig gjort dropkicks, det har han naturligtvis, men det är inget som sticker ut i hans matcher och det kändes bara krystat att försöka skohorna in hans namn i kommenteringen för att framhäva matchens tagline. Edge chokear Orton som lowblowar honom och avslutar med en Punt efter 44:46. Åtta minuter längre än på Mania men inte en tiondel så seg och enormt mycket bättre. Kuriosa: Senast Edge förlorade en singelmatch var 2011 mot – och håll i hatten nu för detta hade du aldrig gissat – Justin Gabriel. Vinnare: Orton. ****1/2

SLUTSATS: Jag hade förväntat mig en trött B-PPV som mer skulle kännas som ett längre avsnitt av RAW än en storgala, men blev positivt överraskad. Drew-Lashley var klart bättre än jag hade vågat hoppas på och Edge-Orton var riktigt bra men såklart långt ifrån bästa matchen detta året än mindre någonsin. Dock är Edge-Orton inte för alla men tycker man inte som jag tycker man fel.

Tummen i mitten.

(Den här recensionen skrevs 2020-06-15.)

Kategorier:Allt, WWE PPV 2020
  1. Inga kommentarer ännu.
  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: