Hem > Allt, WWE PPV 1992 > 3. Summerslam 1992 (1992-08-29)

3. Summerslam 1992 (1992-08-29)

3. Summerslam 1992 (1992-08-29)

– Ironiskt nog drog galan 80.000 personer vilket var nytt rekord för WWF. Ironiskt för att de inte kunde inte slå sig för bröstet och skryta om det eftersom de som bekant gått ut med att Mania 3 drog 93.173 personer när det i själva verket ”bara” drog runt 78.000. Så att de ljög sig till ett rekord 1987 bet dem i arslet så de inte kunde skryta om ett legitimt rekord här.

– Enligt HistoryofWWE satt Nigel McGuinness i publiken här.

– Sixman, Tito vs. Shango och Tatanka vs. Berzerker visades inte på PPV i USA. De två förstnämnda var hela tiden tänkta som dark matches medan Tatanka-matchen var påtänkt för galan om det fanns tid för den. Vilket det visade sig alltså inte finnas.

– Vince McMahon & Bobby Heenan kommenterar.

– Dark matches:

A. Jim Duggan & Bushwhackers vs. Mountie & Nasty Boys.
Jimmy Hart är med in. Ordinär dark match för att få igång publik med mycket agerande, poserande och comedy. Dock kanske lite väl lång. Brain noterar att Bushwhackers jobbade som sopgubbar i Nya Zeeland där de tjänade ”three bucks a week and all they could eat”. Hetta på Luke och tag till Duggan som rensar. Clothesline sänker Mountie men Jerry Sags flygande elbow missar Duggan och träffar Mountie istället och Duggan pinnar Mountie efter 12:36. Vinnare: Da faces. *

Jag har nog aldrig blivit så besviken över ett podcastavsnitt som i Duggans podd där han och Sean Mooney gick igenom den här galan. Mina förväntningar var rätt höga eftersom båda var närvarande och borde ha mycket godis åt oss. Men icke! Sean hade gjort lite förarbete genom att se galan (eller om det bara var mainet, det minns jag inte) men Duggan var helt oförberedd och hade inte sett något av galan sedan han var där live (!), något som säkert gäller än idag. Hans motto är att ”slaktarn slaktar inte på sin fritid” utan lämnar jobbet när han är hemma. Nåväl, gubbfan kanske MINNS något, tänker du? Inte mycket. Under hela avsnittet satt Sean och läste resultat från Wiki medan Duggan kom med generiska saker som att det var kul att brottas inför en stor publik, att Undertakers entré var den bästa han sett (inte specifikt här utan överlag), att Kamala skrämde slag på ungarna (återigen generellt och inget om just Summerslam) och liknande. Som pricken över I-et blir det lite cringe i slutet när Sean ber honom i alla fall se Bret vs. Davey Boy men Duggan tvärvägrar trots Seans ihärdiga försök och får bara uttrycket om slaktarn upptryckt i nyllet igen.

Mina höga förväntningar gör säkert sitt men Seans trötta ”research” (Wiki) ger jag inte mycket för och Duggan bemödade sig inte med något förarbete alls eller ens ha något kul att säga om galan. Och då undrar man givetvis varför de ens bemödade sig med att göra en podd om galan alls. Fast det kan nästan sägas om alla deras avsnitt; Sean har aldrig något intressant att berätta eftersom han bara jobbade på kontoret och på typ TV-tapings/PPVs vilket var några enstaka dagar i månaden. Han var aldrig på turné där allt kul verkar hända. Och Duggan satt mest och drog samma storys han dragit 28 gånger i andra poddar/shoots/böcker redan.

Bushwhackers gillade att brottas mot Nastys, men tyckte att de var så stiffa eftersom de var nya i branschen. Nastys var ett av få teams de hade långa program med som verkligen funkade. (Bushwhackers RF-shoot från 2001.)

B. Tito Santana vs. Papa Shango.
Rätt tragikomiskt att Tito gick miste om en Hawaii-semester på grund av den här matchen (se nedan). Okej match som slutar med att Shango vinner med en shoulderbreaker efter 6:11. Vinnare: Papa Shango. *1/2

Shango har sagt i flera intervjuer att Tito var en av de som hjälpte honom mest i början av sin WWF-karriär, inte bara i ringen utan även försökte förmå honom att investera sina pengar väl eftersom karriären inte varar för evigt. Just då var han ung och naiv och brydde sig inte om råden men ångrar det i efterhand.

Tito blev väldigt sur på Vince över den här matchen. Eller rättare sagt hur den blev till och vad han missade istället. Eftersom han från början inte var bokad planerade han åka på en tiodagarssemester på Hawaii med hela familjen under tiden. Dock ringde Vince honom några dagar innan galan och sa att han behövdes eftersom Kerry fått sparken och behövde en ersättare mot Shango. Han gillade det inte, dels för att det bara var en dark match och att han ändå inte kände att han kom någonvart med El Matador-gimmicken. Det fanns alltså inte så mycket upside med att ställa upp här. Inte svårt att hålla med honom där. Var ju knappast som om galan stod och föll på hans medverkan men kan tänka mig att Vince ville boka Shango mot någon som kunde få ur honom en bra match. (Tito Santanas Title Match Wrestling-shoot.)

Dock skrev Meltzer i WON redan två veckor innan Summerslam att Tito skulle ersätta Kerry i matchen så jag antar att Tito hade fel på tidsuppfattningen. (WON 1992-08-10)

C. Tatanka vs. Berzerker.
Denna gick strax före maineventet men jag lägger ändå in den här eftersom den var dark. Mr. Fuji är med in. Tatankas boots är så lurviga att Heenan kallar dem ”Hair Jordans”. Det är ungefär det bästa med hela matchen. Berzerker slår Tatankas huvud mot trappan och bodyslammar honom på betongen, men Tatanka slår bokstavligen tillbaka med samma mynt och avslutar med samoan-drop efter 5:04. Vinnare: Tatanka. 1/2*

Tatanka har sagt att det var väldigt, väldigt kul att brottas på galan men nämner inte ens sin motståndare. (Sean Mooney podcast med Tatanka, 2019-04-24.)

Tatanka tyckte att det var en otrolig upplevelse att få brottas inför 80.000 fans. Han fick veta innan matchen att den bara skulle vara med på PPV om det var tidsutrymme till det, men blev inte besviken över att den inte kom med. Han resonerade som så att han redan fått möta Rick Martel på en Wrestlemania vilket var så stort att han ändå kände att han hade lyckats i WWF. (Tatanka shoot 2005.)

– PPV:

1. Legion of Doom vs. Money Inc.
Paul Ellering och Jimmy Hart är med in. Den skulle varit om Tag-bältena men shit happens. Bra match, ingen toppmatch men bra. Hetta på Hawk, tag till Animal som rensar och avslutar Teddy med en powerslam efter 12:01. Vinnare: LOD. ***

Detta är bara andra matchen jag kan hitta mellan teamen, den första var i februari när LOD jobbade Tag-bältena till Money Inc.

LOD tycker att dockan Rocco bara fick dem att se fåniga ut. Paul hade erbjudit sig att lära sig buktaleri men Vince tyckte inte det behövdes. (LODs RF-shoot.)

Animal intervjuades i Powerslam och sa följande om galan:

De kom till England några dagar innan galan och någon höjdare berättade för Hawk att han hade åkt dit för doping och därför skulle stängas av så fort de kom tillbaka till USA. Därför passade Hawk på att festa loss medan han hade chansen. Hawk tog två Placidyl (Animal säger att en tablett räcker för att ge effekt) och var ”messed up”.

Egentligen skulle LOD-Money Inc vara precis innan Bret-Bulldog, men eftersom Hawk var drogad satte de matchen först för att få den överstökad. (Kan också tänka mig att sätta den tidigt så de slipper ha koll på Hawk under hela kvällen så han inte överförfriskar sig ännu mer eller helt enkelt bara försvinner.)

Vince skällde på Animal innan på dagen då han tyckte det var Animals ansvar att se till att Hawk höll sig i skinnet. Detta gjorde Animal frustrerad och nervös.

Tydligen ville WWE att LOD skulle avsluta matchen med en Doomsday Device men Animal vägrade då han inte litade på att Hawk skulle kunna delta i spotten.

Hawk parkerade sin motorcykel för nära Animals så Animal brände sig på benet på avgasröret.

Animal tvingas knuffa Hawk åt sidan så han kunde powerslamma DiBiase för vinst eftersom Hawk var så borta. (Powerslam #202, 2011 sid 18.)

– Gene intervjuar Ric Flair, som säger att Mr. Perfect är i vinnarens omklädningsrum. Varför är Flair ombytt i wrestlingoutfit? ”För att man aldrig vet när det vankas action!”

– Sean Mooney intervjuar Virgil som är ”too legit to quit” och gör konstiga handrörelser för att understryka detta. Kan inte se detta utan att tänka på Hoa, som när det tydligt syns i bild att Virgils överläpp är blank, undrade om inte han ”borde ta och snyta sig?”.

2. Virgil vs. Nailz.
Nailz attackerade Virgils kompis Big Bossman för att sätta upp denna. Bossman var inte skadad på riktigt (Bossman vs. Nailz bokades på mängder med houseshows inklusive precis före och precis efter Summerslam) utan de ville bara dra ut på fejden, vilket jag tycker är helt korrekt. Inte mycket till match här: Nailz stryps, stryps igen, fortsätter strypa och avslutar med en choke (det är strypning fast på engelska) efter 3:17. Efteråt använder han batongen som vapen mot stackars Virgil. Inte världens bästa match men de höll den kort och den berättade en bra story och ökade hypen för Bossman vs. Nailz. Vinnare: Nailz. 1/2*

Indirekt var det denna matchen som fick Nailz sparkad – och bannlyst – från WWF. Han var grymt besviken över sin PPV-bonus och började veva loss mot Vince på hans kontor innan fyra pers fick komma in och separera dem. (WON 1992-12-28.)

Vid min research är det en detalj som ganska intressant i sammanhanget: Det tycks råda delade meningar om vilka som bröt upp bråket; Meltzer hävdar att det var fyra agenter (Jimmy Hart säger i sin shoot att han bevittnade det och ringde Meltzer och delgav honom informationen), Gene Okerlund hävdar i sin shoot att det var Jim Duggan medan Typhoon nämner sig själv som den stora hjälten för kvällen. Detta börjar bli som Nirvanas första gig som drog typ 100 pers men som 10.000 personer hävdar sig sett live.

Undrar du varför man aldrig sett Berzerker i WWF sedan 1993? Han stod tydligen och höll utkik så ingen skulle störa Nailz i sitt vevande mot Vince eftersom han också var sur på honom. Enda källan jag hittar på det är Rick Steiners RF-shoot men jag vet att jag hört det även innan dess.

Gene Okerlund berättar om incidenten i sin RF-shoot, men verkar blanda ihop det med Survivor Series eftersom han noterar att Nailz fick $8.000 och Bossman fick $25.000. (Gene Okerlund RF-shoot bandad 2006/07.)

– Lord Alfred Hayes misslyckas med att intervjua Randy Savage om Mr. Perfect eftersom han inte släpps in i Randys omklädningsrum, så vi vet inte om det var där Perfect befinner sig.

– Gene intervjuar Sherri som säger sig stå vid Shawns sida ikväll.

3. Shawn Michaels vs. Rick Martel.
Sherri, som ligger bakom regeln att de inte får slå varandra i ansiktet, är med Shawn in. Onödig kuriosa: Jag har ofta musik på när jag skriver och just nu kör jag shuffle på Bruce Springsteen där ”Sherry Darling” spelas när jag skriver detta. Underhållande match. Två heels funkar sällan mot varandra men dessa är så over-the-top-bra att det faktiskt gör det, och för en gångs skull lyckas någon överträffa Shawn i agerandet. Båda fuskar såklart så ofta de kommer åt (tror inte det förekommer en enda ren täckning i hela matchen) innan de surnar till och börjar veva mot varandras ansikten. Sherri fejkar en svimning för att få dem att sluta slåss vilket funkar en liten stund innan de börjar veva igen för en dubbel countout efter 8:08. Brain föreslår en ”mouth to mouth restitution” men istället bär Shawn ut henne. Model stoppar honom så hon bumpar ner och börjar själv bära henne men då stoppar Shawn och stackars Sherri bumpar igen medan Vince glatt noterar att hon bara fejkade skadan. Bobby tycker de kunde rulla ut henne istället för att undvika att tappa henne. Det slutar med att Model häller vatten på honom så hon vaknar innan han smiter med Shawn jagandes efter sig. Tror inte detta ledde någonvart men underhållande var det. Vinnare: Publiken. ***

Detta är enda singelmatchen jag hittar mellan dem, och i övrigt har de bara mötts en handfull gånger. Sixman på Summerslam 89, åttamanna på Survivor Series året efter, några Royal Rumbles samt några houseshow-stök. Blev seriöst överraskad av detta men vid närmare eftertanke var Shawn i The Rockers och därmed mest pushad mot teams, och när han blev singel blev han heel direkt och då fanns det ingen anledning att boka dem mot varandra. Förutom här då.

– Mooney intervjuar Nasty Boys som skrattar åt Sherris ofrivilliga offentliga dusch precis. Sen gnäller Nastys över frånvaron av en titelmatch och får Jimmy Hart, med mycket tvivel i rösten, att lova fixa en åt dem. Detta kan tyckas som en detalj men satte första fröet till Nastys faceturn en tid efter detta när titelmatchen Jimmy fixade gick till sitt andra team, Money Inc. istället för Nastys som då vände face.

4. WWF Tag-champs Natural Disasters vs. Beverly Brothers.
Titelmatch. Genius är med in. Ända sedan jag såg denna första gången hade jag svårt att engagera mig i den eftersom Disasters som babyface aldrig funkade hos mig. Är svårt att få en match spännande och få en att känna sympatier när det skiljer så mycket i storlek på teamen. Facen dominerar innan Quake sänker Typhoon av misstag vilket gör honom till flodhäst-in-peril. Tag till Quake som rensar innan powerslam och rövsplash avslutar efter 10:24. Efteråt får även Genius lite stryk till publikens glädje. Vinnare: Natural Disasters. *

Typhoon har för övrigt en dotter som heter Beau.

Beverlys gillade att möta Disasters eftersom de ”var ‘all business’ för att dra in pengarna för att försörja sina familjer”. (Beverlys RF-shoot 2007.)

– Gene intervjuar Bushwhackers för att döda lite tid innan Alfred får Ultimate Warriors omklädningsrumsdörr slängd i ansiktet, vilket han inte säger talar för att Perfect är där inne men att det var oartigt för att komma från Warrior. Jag vet inte, Warrior känns inte som världens mest sociala och sunt tänkande människa.

5. Crush vs. Repo Man.
Kort match, nästan ren uppvisning av Crush som avslutar med sin Kona Clutch efter 4:03. Ser att Wiki och några recensioner listar tiden som 5:41 så antagligen har WWE saxat ner den till PPVn två dagar efter och slängt upp den versionen på WWEN, medan den oklippta versionen av matchen (samt dark matches) kanske släpptes på köpvideon. Meltzer klockade den på samma tid som jag btw. Vinnare: Crush. *

Barry Darsow ville hellre vara face efter Demolition-tiden var över (han ville göra Make A Wish-saker) men fick Repo Man-gimmicken istället. (Ross Report podcast 2015-09-16 med Bill Eadie & Barry Darsow.)

6. WWF World-champ Randy Savage vs. Ultimate Warrior.
Titelmatch. Väldigt bra match. Rent tekniskt är matchen stabil men hela paketet gör den fantastisk. Savage och Warrior är vänner men otroligt misstänksamma mot varandra eftersom de misstänker att den andra är köpt av Flair och Perfect, som vandrar in till ringside en kvart in i matchen för att sätta färg på tillställningen. Perfect fäller Savage så alla – inklusive Savage själv – ska tro att Warrior vänder heel. Men efter två ref-bumps ger de sig även på Warrior med ett knogjärn. Savage sätter flying elbow för två. Flair gör chairshot på Warrior så Savage inser hur det ligger till, anar begravda hundar i mossen (han inser att de bara vill Warrior och Savage ska slå ihjäl varandra inför Flairs returmatch) och dyker ut på Flair som vevar till honom med en chairshot rakt på det skadade benet så Savage förlorar på countout efter 26:16. Warrior jagar ut heelsen efteråt för kramkalas med Savage. Bra storytelling hela vägen! Bret-Bulldog senare ikväll är såklart bättre brottningsmässigt men denna hade hela paketet och var betydligt mer underhållande. Vinnare via countout: Warrior. ****

Enligt Meltzer var tanken att Flair skulle ta tillbaka bältet från Savage i september (vilket han gjorde) för att sätta upp Warrior vs. Flair och Savage vs. Ramon i singelfejder. Men shit happens. Och Bret Hart sa i sin Timeline 1992-shoot att Warrior skulle vända heel för att sätta upp en match mot honom om bältet på Royal Rumble 1993, men Warrior hann försvinna innan dess. I Warriors stämning av WWE några år senare kom det fram att han totalvägrat en heelturn eftersom hans karaktär skulle förlora i anseende hos fansen (är väl det som är tanken med en heelturn?). Hela den här perioden känns något förvirrande eftersom mycket hände på kort tid, både i men mest utanför ringen.

Enligt Meltzer var både Larry Hennig och Angelo Poffo närvarande i publiken här.

– Flair och Perfect säger att Plan A genomfördes som planerats så nu är det bara Plan B som återstår (att Flair ska återta sin titel). Brukar man inte säga att Plan B är något man tar till om Plan A misslyckas?

7. Undertaker vs. Kamala.
Paul Bearer, Harvey Wippleman och Kim Chee är med in. Jupp, upphetsande som fan. Kim Chee avbryter en Tombstone (mer en bodyslam, men imponerande ändå!) för DQ efter 3:40. Kamala gör några big splashes efteråt innan UT jagar ut hoom för att fortsätta fejden. Vinnare via DQ: Undertaker. 1/4*

Kamala blev besviken över att bara tjänat $5.000 på matchen medan UT fick det tiodubbla (50.000 för er som är lite runda i huvudet). Låter märkligt att det skiljer så mycket på själva PPV-bonusen och det förvånar mig inte om det även inkluderar någon form av merchandise-bonus för UTs del. Jag hittar inga andra källor till UTs PPV-bonus här så det är inte ens säkert att Kamala har rätt siffra. (Kamalas RF-shoot.)

– Davey Boy Smith och Bret Hart är redo för mainet.

– Roddy Piper spelar säckpipa, vilket bokades för att han skulle få ett SAG card (medlem i fackförbund för skådisar) i UK eftersom han ”uppträdde” här. (WON 1992-09-08)

– Sean Mooney intervjuar Diana vid ringside, som är både nervös och orolig för hur matchen ska sluta. Detta byggde upp matchen ännu mer.

8. IC-champ Bret Hart vs. British Bulldog.
Titelmatch. En match jag faktiskt aldrig varit ett stort fan av. Dels för att jag ogillar konceptet respektmatch (face vs. face) eftersom det väldigt lätt blir färglöst (bra brottning älskar jag, men bra brottning utan agerande känns väldigt platt och uddlöst). Och dels för att den innehåller väldigt mycket restholds. Plus att publikens superirriterande hockeytutor hörs under hela matchen men det kan ju inte Bret eller Davey Boy lastas för. Men förutom avsaknaden av face/heel-dynamiken är det BRA BROTTNING under majoriteten av matchen och jag gillar hur Bret tar på sig heelrollen och glor kaxigt mot publiken lite subtilt. Visst, tekniskt sett kan man ju anse att han agerar heel under matchen om man är lite generös. Davey får två med en powerslam vilket chockerar både honom och hela publiken och Vince säger att han inte kan minnas att någon sparkat ur den förut. Så bygger man upp och håller finishers starka! Davey gör superplex i en fin spot innan han blockerar en sunset-flip och trycker ner Brets ben för tre efter 25:13 där publiken exploderar. Kramkalas med båda två och Diana efteråt för att avrunda det hela. Bra match men det är inte riktigt min kopp te. Vinnare och ny champ: Bulldog. ***1/2

Ric Flair har kallat detta en av de bästa matcherna han sett live. (Ric Flairs podcast #38, 2016-01-22.)

Bret trodde efter Mania 8 att han skulle möta Jake Roberts här, men Jake försvann från förbundet innan dess. (Bret Harts Timeline 1992.)

Från Brets bok:

Vince ville antingen ha Bret-Shawn eller Bret-Bulldog på galan, beroende om den skulle gå i Washington eller London. Om det hade blivit Shawn tänkte Bret föreslå en Laddermatch. Tyvärr var inte Vince vid TV-inspelningen när de gick testmatchen.

Bulldog var i början av sommaren avstängd på grund av doping i sex veckor. Han kom sedan tillbaka och skadade knäet i en match, använde därför mer doping, och när drogerna slutade verka på natten fick han otroliga smärtor och skickades hem och kunde inte brottas på hela sommaren. Det hindrade honom inte från att festa mycket medan Bret levde sunt för att kunna göra så bra ifrån sig som möjligt på Summerslam.

Jim Neidhart rökte crack med Bulldog precis innan Bulldog och Diana skulle flyga till London vilket gjorde Bret besviken eftersom han trodde att DBS skulle göra sitt bästa för att göra en bra match. I London försvann Davey och Bret träffade honom inte förrän de skulle köra genrep av entrén i arenan där Davey berättade att han hade rökt crack i flera veckor.

Bulldog tappade andan direkt och sa att han var helt lost och inte kunde minnas något av vad de hade kommit överens om innan.

Efter den dubbla clotheslinen fick Bret in sin Sharpshooter, en spot han kom på mitt i natten före och tvingade Julie (sin fru) att testa där och då (!).

Bret kom på att han skulle skaka tass med Bulldog efter för att det skulle få en fin avslutning, men Davey glömde bort det och Bret blev förbannad.

Han anser detta vara hans bästa match, inte minst för att det ”var Bret till 100%”.

(Brets bok sidorna 292-296 och 302, inbundna utgåvan.)

SLUTSATS: Bra gala, även om jag envist hävdar att Bret-Bulldog är en av de mest överskattade matcherna som finns. Sammantaget ett bra card där det dåliga (förutom Disasters-Beverlys) hölls tillräckligt kort för att inte dra ner galan. Men allt som allt en väldigt bra gala, även om jag håller Mania 8 högre det året.

Tummen upp.

(Den här recensionen skrevs 2020-06-18.)

Kategorier:Allt, WWE PPV 1992
  1. Inga kommentarer ännu.
  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: