Hem > Allt, WWE PPV 1993 > 2. Wrestlemania IX (1993-04-04)

2. Wrestlemania IX (1993-04-04)

2. Wrestlemania IX (1993-04-04)

– Allmänt bös:

– Galan blev vald till årets sämsta PPV och Hogan-Yoko blev vald till årets sämsta match av RSPW (största omröstningen för wrestlingfans på nätet). Jag kommer på rak arm inte på en sämre gala från samma år, och Hogan-Yoko känns lite orättvist att rösta på eftersom det knappt var en match alls. Dessutom var den inte ens annonserad så jag har svårt att se folk bli besvikna på den för att den inte levde upp till förväntningarna. Fast många hade gått vidare från Hogan till andra favoriter så han var egentligen inget jättedraw längre, han var mer över hos vanligt folk men wrestlingfans hade börjat tröttna, vilket inte minst syntes på publiktappet. Sen får alltid saker på Mania många röster helt enkelt eftersom den brukar ses av väldigt många och inte bara hardcore-fansen. Dock är det säkerligen, både då och nu, mer inbitna fans som bryr sig om att rösta i dylika omröstningar vilket säkert också avspeglas i resultaten. Fast oavsett om man 1993 gillade WWF, WCW, lucha, Japan, indys hade man nog koll på WWF och framförallt Mania ändå.

– Anledningen till att det inte fanns några kändisar var att Vince tyckte att brottarna i sig själva var kändisar. (STW #32, 2017-02-24.)

– Sean Mooney gjorde här, eller rättare sagt under förshowen, sitt sista framträdande i WWF som heltidsanställd. Han har såklart gjort lite grejer långt senare, som Unreleased-DVDn.

– Inför Mania 20 frågade WWE brottare om sina favoritminnen från Mania och två svarade faktiskt saker som hände här, även om ett av svaren nog var rätt sarkastiskt. Paul London sa att han han tyckte UT vs. Giant Gonzalez var bra och att ”Gonzales was amazing. Here’s this huge guy with a ripped body and perfectly symmetrical body hair – just incredible.” Rosey verkade lite mer seriös som svarade Headshrinkers dubbla flying big splash på Scott (som han måste ha fantasibokat för det närmsta de kommer i matchen är att Samu ensam missar en flying big splash).

– Jim Ross, Randy Savage & Bobby Heenan kommenterar.

Detta blev för övrigt inte bara JRs första WWF-PPV utan sitt första framträdande i förbundet överhuvudtaget, så Tito vs. Shango i förmatchen var första WWF-matchen han kommenterade. Han beskriver i sin första bok om hur svårt det var att kommentera med Savage eftersom han var så oförutsägbar och med ett skört ego så han inte vågade lita på någon, inte ens sina kommenteringspartners. Heenan var dock en fröjd att samarbeta med och JR förstod inte hur jäkla bra han var i sin roll förrän här då han fick arbeta med honom. (Jim Ross första bok, sidorna 223-226.)

A. Tito Santana vs. Papa Shango.
Denna tog jag i Hidden Gems och eftersom jag inte är så värst sugen på att se om den kopierar min egen text: ”Det märks tydligt att detta bara är en uppvärmning inför PPVn, både vad gäller brottarnas ganska avslappade brottning och JRs kommentering, där han någon minut in flikar in att ”okay Bruce [Prichard], I’ll work on that” i sitt headset och lite senare undrar han om det finns en ”cough button” (jag hittar inget bra ord för det på svenska). Även han känns avslappnad i sin kommentering och jag vet faktiskt inte varför han kommenterar detta ensam, helt utan Bobby Heenan och Randy Savage som han kommenterade själva galan med. Matchen då? Som jag skrev innan var det inget speciellt, båda kändes ganska ljumna i sin arbetsinsats (de halvbotchar även vissa spots) och Tito fintar ett dyk från hörnan och rullar upp Shango för tre efter 7:38. Matchen sig var absolut ingenting men att överhuvudtaget få se den och att höra JRs första kommentering i förbundet är värt ungefär arton stjärnor även om det inte ägde rum i Tokyo Dome.” Vinnare: Tito. DUD

– PPV:

– Diverse kreatur och skit visas upp för att äta upp några minuter innan vi får…

1. IC-champ Shawn Michaels vs. Tatanka.
Titelmatch, och även första gången en Big Four-PPV inleddes med en titelmatch (Tuesday in Texas inleddes också med IC-matchen men den tillhör inte Big Four). Sherri är med Tatanka in och Luna är med Shawn in. Stabil match som kanske känns ännu bättre än den är för att resten av cardet var makalöst mediokert. Tatanka gör comeback mot slutet varpå Shawn lessnar och sopar till domaren för DQ efter 18:27. Luna attackerar Sherri efteråt som skulle leda till en mixad tag-match på Summerslam (långt uppbygg) men då var Luna skadad och Sherri ute ur förbundet. Vinnare via DQ: Tatanka. ***

Shawn skadade axeln i en sixman (Shawn & Beverlys vs. Tatanka & Nasty Boys) och skulle komma i form igen i Memphis mot Jerry Lawler. Men efter matchen, när domaren skulle ge honom bältet, råkade han slå ut en tand på honom. Är det inte det ena så är det det andra. Han sa också i sin första bok att Tatanka var ”thick” och därför svårbrottad. Inte blev det bättre av att matchen saknade storyline (Tatanka pinnade honom på TV, räcker inte det?) men att matchen ”wasn’t bad, it just wasn’t anything special”. (Shawns första bok sidorna 167-168.)

Tatanka tycker att Shawn är fantastisk (sjukt kontroversiell åsikt, jag vet) och sex månader efter Mania fick han veta att han var påtänkt som vinnare av bältet här, men att han tydligen hade ”taskig attityd”, något han inte själv förstår vad handlar om. Han misstänker trots allt att WM-matchen skulle bokats på något annat sätt eftersom slutet var dåligt. Han menar på att de borde haft en bättre avslutning i åtanke. Kan nog hålla med om det. (Tatankas Highspots-shoot 2005.

Vi hade förmånen att boka Tatanka på en SWS-show 2013, och för att göra det smidigare för både honom och besökarna tog jag på mig att sköta hans merchbord. Vi tänkte att det skulle bli smidigare om jag, som faktiskt tro det eller ej har lite koll på svenska sedlar, skötte betalningen medan han fokuserade på att signera och posera för foton. Det visade sig dock vara ganska onödigt eftersom det inte direkt var Beatles 1964-hysteri utan det lufsade bara fram någon stackare då och då och ville ha något signerat/ta bild. Så i stort sett stod vi bara och pratade i 90 minuter. Han var väldigt professionell i allt han sa och gjorde. Han var inte otrevlig men det märktes att han var 100% bizniz, till skillnad mot Jim Duggan som vi hade året efter och som var hur social och tillmötesgående som helst. Det märktes dock på snacket att Tatanka var oerhört mån om att måla upp en väldigt överdriven bild av sig själv. Det fanns inga gränser för allt han uträttat och skulle man tro honom skulle han vara en kombination av Hulk Hogan, Bill Gates och Bruce Springsteen i popularitet och jag väntade bara på att han skulle berätta om när han upptäckte solen och uppfann vatten. Lex Lugers WWF-karriär var inget vidare innan han började fejda med Tatanka, då nådde Luger sin karriärhöjdpunkt (sluta skratta, han sa så!) och att de lätt hade sålt ut alla arenor i hela världen i princip eftersom det i stort sett inte fanns något hetare än Tatanka 1995. Alla han fejdade med var mycket mer över efter än före fejden, alla hans matcher var 30 minuter och alla upplägg pågick i halvårsvis. Jag räknade ut att om man skulle gå efter hans egna uppgifter lyckades han få in 16 års produktivitet i sin WWF-karriär 1992-1996 (han nämnde inget om comebacken). Angående Mania IX sa han att matchen mot Shawn blivit vald till en av de bästa matcherna någonsin på Mania men det förutsätter ju nästan att det bara var hans närmaste familj som fick delta i den omröstningen. Jag har nog aldrig hört den matchen kallas en av de bästa i något sammanhang förutom just bäst på själva galan vilket är lite som att skryta om att man kan klå Michael J. Fox i plockepinn.

Bruce Prichard: De hade planer på att göra Tatanka till maineventer och sätta WWF-bältet på honom, men han saknade det där lilla extra. De skulle haft Jannetty vs. Shawn här men Marty fick sparken (för 478e gången?), så Tatanka vs. Shawn bokades istället bara för att få båda på showen. Luna och Sherri gillade varandra och gick bra matcher mot varandra. (STW #32, 2017-02-24.)

– Gene intervjuar Steiners.

2. Steiner Brothers vs. Headshrinkers.
Afa är med in. Hygglig och basic tag-match där vi för första gången hör JR yttra ordet ”slobberknocker” på TV. Det är nog det mest historiska på hela galan. Samu hotshottar Scott så han bumpar ut i en spot jag inte tror var planerad så innan han blir face-in-peril. Samoanerna bearbetar honom en lång stund men det är faktiskt rätt underhållande eftersom de var helt inne i sin gimmick. Tag till Rick som rensar maddafakkas med stiffa clotheslines, innan han sätts upp för en Doomsday Device (?) men vänder till en powerslam på Samu istället och Scott avslutar honom med en Frankensteiner efter 14:24. Vinnare: Steiners, som jag antar fick vinna för att de var påtänkta som Tag-champs senare under året. ***

Scott tycker att Las Vegas var ett ”horrible place” men att Bobby Heenan var kul att ha att göra med. (Hannibal TV-intervju med Scott Steiner 2019-04-05.)

Bruce Prichards och Pat Pattersons plan för Scott i WWF var att låta honom delta i stöket som en hemlig deltagare, vinna hela stöket och sen vinna bältet på Mania. Men Vince gillade det inte. Och eftersom Steiners hellre ville köra tagteam tyckte Vince det var bäst att behålla dem som det. (Å ena sidan tycker jag det är strongt av Scott att vara så principfast att inte splittras från Rick, men samtidigt är det intressant att fundera på hur långt han hade nått som singel i WWF. Såvitt jag förstår det var aldrig Vince sådär jätteförtjust i Rick eller tagteamet utan det var Scott han ville lägga vantarna på men fick ta Rick på köpet.) (STW #32, 2017-02-24.)

– Gene intervjuar Doink.

3. Crush vs. Doink.
Faktiskt bättre än sitt rykte. Mest för att heel Doink var guld och Crush kändes motiverad. Men du känner till borren; ref-bump, Doink #2 med fejkarm i gips i Crushs skalle några gånger, goodbye efter 8:29. Vinnare: Doink. **

Matt Borne har tydligen sagt (dessvärre missade jag att bifoga källan) att de flesta backstage trodde att Doink-gimmicken skulle floppa direkt, men att Vince gav gimmicken till Borne för att han trodde att han kunde få den att funka. De enda som till slut trodde på gimmicken var Borne och Vince. Här på Mania skulle det från början vara Hogan vs. Doink (Borne hävdar att Shawn Michaels talade om det för honom), men Hogan vägrade, och sen skulle det bli Davey Boy Smith, som också tackade nej, men ”fick sparken” för det. Davey Boy fick dock kicken redan hösten 1992 så det låter lite väl konstigt. Egentligen skulle avslutningen på Mania-matchen mot Crush vara att hans ”huvud” skulle explodera (plasthuvud) efter Crushs avslutare då han trycker ihop skallen, men ”någon läckte” så att de fick boka om slutet. Jag frågade Meltzer om detta och han svarade bara att det inte fanns ett dugg uns sanning i svamlet.

Doink var så poppis här att de började fundera på en faceturn för honom här. Jag har även hört att han fick facepops på houseshows, så det stämmer troligen även om det tog udden av hans gimmick efter faceturnen. (STW #32, 2017-02-24.)

Stevie Keirn (Doink #2) satt under ringen i fem och en halv timme innan matchen för att vänta på sin spot. Det är rätt länge, och efter spotten kröp han under och stannade där tills showen var över. För varje bump Yoko gjorde lät det så mycket att Keirn trodde sig bli döv. Han hade i alla fall mat, vatten och dricka under ringen. Det var förresten Keirn som föreslog att ha två Doinks och föreslog sig själv som Doink #2 eftersom han hade samma kroppsform som Bourne. Vince var först inte intresserad men ringde upp honom dagen innan och sa att de skulle köra på det trots allt. (WWE på YouTube 2020-03-09.)

– Todd Pettengill intervjuar några japanska fans om de två Doinks men de vill hellre prata om Yokozuna.

4. Bob Backlund vs. Razor Ramon.
I början hypar JR att Raymond Rougeau intervjuar Doink på WWF Hotline JUST NU. Jag har aldrig förstått hur man kan betala dyrt för en PPV och sedan sitta klistrad vid telefonen för att höra kayfabe-intervjuer med flåsande wrestlers som knappt hunnit andas ut efter sina matcher. Nåväl. Kort match med en finish som jag (och säkert de flesta andra) inte ens tänkte på när jag såg matchen de första dussin gångerna (se nedan). Bob gör en atomic-drop, något som är ett transportgrepp idag men som var hans avslutare förr i tiden och det var så han slog Billy Graham om bältet. Inte nog med att det inte räcker för att vinna matchen, Ramon hinner knappt ner i mattan innan han är uppe igen och tjugo sekunder senare rullar han upp honom för tre med ett small package efter 3:45. Meltzer gav den minus en stjärna och kallade den ”terrible” men å andra sidan är han känd för sitt ogillande av Backlund. Vinnare: Ramon. *

Backlund förlorade (via submission/KO) mot Iron Sheik i december 1983. Därefter förlorade han till Masked Superstar (Demolition Ax), Greg Valentine, Iron Sheik och Paul Orndorff – men alla på countout. Sen lämnade han WWE och förlorade mot AWA-mästaren Rick Martel (1985-04-18) på countout, och mot Larry Zbyszko (1985-06-29) (pinfall!) samt Nobuhiko Takada (jag vet inte heller vem det är) slog honom i Japan några gånger 1988. Om vi enbart räknar WWE jobbade han till Sheik i december 1993, och nästa match han förlorade på pin/sub var mot Razor Ramon här. Han var visserligen borta mellan 1985 och 1992, men det är ändå stort att vet att Ramon-matchen var hans första rena förlust på nästan tio år.

Matchen bokade väldigt kort eftersom Razor hade en knäskada. De ville inte riskera hans knäs hälsa i en längre match, som bara bokades för att Razor skulle få en vinst. (STW #32, 2017-02-24.)

– Gene intervjuar Money Inc som nu tappat Jimmy Hart som manager till Hulk Hogan.

5. WWF Tag-champs Money Inc vs. Hulk Hogan & Brutus Beefcake.
Titelmatch. Jimmy Hart är med in facen in. Detta är faktiskt inte Hogans comeback-match eftersom han och Beefcake slog Money Inc på en houseshow inför denna galan, och Beefcake hade även mött DiBiase på RAW för att sätta upp denna. RAW-matchen var Beefcakes första match sedan båtolyckan 1990 och kom att bli hans enda RAW-match någonsin. Något intressant jag hittade i min research är att Beefcakes debutmatch (1979) var just en tag-match med Hogan där de lanserades som Boulder Brothers. Nåväl. Hulk har en blåtira och det ryktas att han fick på nöten av Savage på riktigt (skulle ha något med Liz att göra) men det troliga är att han skadades i en båtolycka (poppis tema hos Mega Manicas tydligen) dagen innan. Meltzer säger att ”the injury was legit, not make-up, although the reasons aren’t clear and when asked after, Hogan said he didn’t want to talk about it”.

Stabil match. Hulk är betydligt mindre här än i sin prime, och Beefcake brottas i mask eftersom Money Inc sabbade hans nylle på TV med väskan. Märklig bokning i början där facen rensar och Money Inc går ut men får veta att de blir av med titlarna om de inte är tillbaka innan tio. Tycker de borde vara konsekventa med reglerna. Så de kutar in igen. Hetta på båda babyfacen, först Hogan och sedan Beefcake så Hulk kan taggas in i slutet för rensning. Ref-bump och Hogan däckar båda med Beefcakes mask men eftersom domaren är utslagen vänder Jimmy Hart sin jacka ut-och-in för att visa upp en svartvit-randig jacka och därmed räknar han ut Money Inc via pinfall. Idiotiskt på så många plan. Folk jublar lite halvhjärtat men jag har svårt att tro att speciellt många trodde de faktiskt vunnit bältena. Inte ens när jag var 13 och såg denna för första gången köpte jag det och tyckte det var störtlöjligt, inte minst för att Hogan och Beefcake som varit i branschen så länge att de visste att man inte kunde vinna bälten på det sättet. Istället för att jubla åt ”vinsten” tyckte jag bara de såg ut som jubelidioter som inte hade bättre koll på reglerna än så. Ny domare kutar in och diskar facen efter 18:50 och blir givetvis misshandlad av Hogan och Beefake eftersom han dömer helt korrekt. Cagematch listar detta som Mega Maniacs enda förlust någonsin i sina 18 matcher ihop i WWE. Vinnare via DQ: Money Inc. **

– Hogan (och Beefcake) MUST POSE länge efteråt så Kamala/Bigelow inte blev av (den matchen var tydligen bara planerad om poserandet blev kortare än planerat. (STW #32, 2017-02-24.)

– Todd intervjuar mer löst folk i publiken.

– Gene intervjuar Mr. Perfect.

6. Mr. Perfect vs. Lex Luger.
Inte dålig rent tekniskt men förbannat intetsägande och platt. Varken bra eller dålig, bara där. Ingen vidare publikhetta heller vilket är förståeligt efter Hogan-matchen. Luger vinner med en backslide efter 10:57 även om Perfect ena fot är på repet, dock får han inget gehör för detta hos domaren eftersom han (Perfect, PRONOUNCE PAL!) däckar honom innan han hinner klaga. Vinnare: Luger. 1/2*

Lex var inte nervös här eftersom han fick brottas med en av världens bästa brottare som kunde få vem som helst att se bra ut. Perfect glömde manus så han frågade Lex i början av matchen, men Lex trodde först det var ett skämt. Men han hade glömt manus och bad om ursäkt efteråt. (Lex Luger Timeline 1993-shoot.)

– Perfect kutar ut och ger sig på Lex, men Shawn Michaels attackerar Perfect för att sätta upp en fejd som kulminerade på Summerslam.

7. Undertaker vs. Giant Gonzalez.
Paul Bearer och Harvey Wippleman är med in. UT har även en fågel med sig in, som dock flög iväg varje gång under repetitionen men höll sig kvar på sin pinne när det väl gällde. Det är nog minnet av matchen som gör att jag blir positivt överraskad här. Missförstå mig inte, det är ingen vidare bra match men några snäpp bättre än jag mindes den som, kanske mycket för att kommentatorerna gör ett bra jobb med att bygga upp Gonzalez istället för att prata ner honom som Hoa och Bruno gjorde. Den var så pass kort och fylldes med mycket lull-lull att den inte kändes utdragen. Gonzalez ligger i underläge mot slutet och söver UT med kloroform för DQ efter 7:33, men UT jagar ut honom efteråt för att sätta upp Summerslam. Vinnare via DQ: UT. *

Paul Bearer har sagt att Gonzalez var horribel i ringen och att både Paul och UT var glada när fejden var över. (Paul Bearers RF-shoot 2006-02-17.)

Harvey gillade Gonzales väldigt mycket IRL. På grund av Gonzales diabetes kunde han ibland ringa Harveys hotellrum och be honom fixa en kalkonmacka mitt i natten, men var aldrig kaxig eller otrevlig, utan tvärtom väldigt ödmjuk. (Talk is Jericho 2017-03-08.)

JR har sagt att Harvey skickade pengar till Gonzalez efter dennes karriär var över eftersom han var utfattig. (Grilling JR 2019-07-04.)

Bruce Prichard: ”Taker hasn’t forgiven us for this match”. UT är FORTFARANDE sur över att de bokade matchen. (STW #32, 2017-02-24.)

– Gene intervjuar Hogan som vill ha första titelmatchen efter Mania, brother.

– Todd Pettengill skämtar om en unges stora öron i publiken. Yes, BA Star och allt det där.

8. WWF World-champ Bret Hart vs. Yokozuna.
Mr. Fuji är med in. JR noterar att Bret är en bra och trygg familjefar. Antar att han inte läst hans bok. (Okej, den skrevs 14 år efter detta men du förstår vad jag menar.) De gör en rätt bra match under förutsättningarna utan att för den sakens skull vara speciellt anmärkningsvärd. Bret lyckas knyckla in honom i Sharpshooter men Fuji levererar en näve salt i ögonen på honom så Yoko kan pinna honom efter 8:56. Inte ens en legdrop, han bara pinnade honom vilket fick Bret att se svag ut. Salt i ögonen, visst, men han borde ju ändå ha i ryggmärgen att man ska sparka ur om man ligger på rygg. Kan förstå att de inte ville han skulle äta en Bonzai-drop eftersom han behövde vara tillräckligt pigg för att verbalt pusha Hogan in i ringen strax efter, men en legdrop kunde han väl tagit åtminstone. Vinnare och ny champ: Yoko. **

Bret säger att matchen skulle varat längre men Yoko blev trött och avslutade den i förtid (Meltzer säger att den kortades ner från tjugotre minuter till det lite mer humana åtta). Inte helt chockerande. Han tycker också det var Yokos bästa match någonsin. (Brets bok sidorna 312-313.)

– Hogan dundrar in och det ena leder till det andra vilket leder till..

9. WWF World-champ Yokozuna vs. Hulk Hogan.
Titelmatch. Fuji är med in. Fuji levererar sin andra näve salt (samma näve, nytt salt) men nu duckar Hogan så Yoko träffas och Hulk sätter clothesline och legdrop för tre efter 0:26. Vinnare och ny champ: Hogan. NR

Hela Bret-Yoko-Hogan-köret är så svårt att få grepp om att jag för längesedan gett upp hoppet om att få en klar bild av situationen. Enligt Bret gick han med på att jobba bältet till Yoko så Hogan kunde ta det för att jobba tillbaka det till Bret på Summerslam. Men Hogan ”ångrade sig” och vägrade. Enligt Hogan själv vägrade han aldrig jobba eftersom han aldrig ens blev tillfrågad om det, även om han ändrar version ungefär varje gång han pratar om det. Båda sidorna har pratat mängder om detta och Bret finner jag betydligt mer trovärdig än Hulk, men jag tror svaret är att Vince nog sa till båda vad de ville höra och på det sättet spela ut dem mot varandra. Så jag tror ingen av dem ljuger medvetet utan har bara olika versioner av vad som hände (och inte hände). Det känns som att både Hogan och Bret hade egon som hade fått Jonas Gardell att känna sig ödmjuk så Vince visste nog hur han behövde smörja dem för att gå med på det Vince kände var rätt för stunden.

SLUTSATS: Kallad en av de sämsta Mania genom tiderna – med rätta. Brottningsmässigt var det bara IC-matchen och Steiners-matchen som höll måttet. Men ”hålla måttet” känns inte direkt som ett godkänt betyg för årets största gala. Bokningen i flera matcher var katastrofal (Undertaker, Money Inc, Luger) för årets största gala, och Ramon-Backlund kändes verkligen inte ens som en PPV-match, än mindre en Mania-värdig match. Crush-Doink kan jag förvisso förstå och Bret-Yoko var väl stabil men kändes inte Mania-värdig. Hogan-köret i slutet jag har faktiskt inget emot då det var ett bättre sätt att avsluta showen på än med Yoko som champ, men där verkar jag vara i minoritet. Hursomhelst en väldigt platt gala som tyvärr mest lever vidare av ren och skär nostalgi.

Tummen ner. (Sorry, Patrik.)

(Den här recensionen skrevs 2020-06-24.)

Kategorier:Allt, WWE PPV 1993
  1. Inga kommentarer ännu.
  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: