Hem > Allt, WWE Houseshows 1989 > MSG 1989-09-30 (internetlånad)

MSG 1989-09-30 (internetlånad)

MSG 1989-09-30 (internetlånad)

– Tony Schiavone & Hillbilly Jim kommenterar.

1. Koko B. Ware vs. Genius.
Mycket armlås. Genius senton missar. I teorin. I praktiken är Koko för långsam med att rulla undan så greppet sätts men de måste ända agera som om det missade. Otroligt nog tyckte man detta var en så bra match – trots botch – att man slängde in det på Prime Time i november. Koko missar charge och Genius rullar upp honom för tre efter 12:11 (i vad som Tony kallar en ”tremendous match”). Utan fusk ska tilläggas, så Koko visar sig vara en dålig förlorare när han attackerar honom efteråt. Vinnare: Genius. 1/2*

2. Jimmy Snuka vs. Honky Tonk Man.
Jimmy Hart är med in. Börjar bra men känns utdragen mot slutet. Snuka gör en springboard-big splash som ingen av kommentatorerna ens bemödar sig med att nämna även om det sällan gjordes den typen av spots 1989. Honky sätter piledriver men Snuka gör comeback, heelsen kolliderar och Snuka bodyslammar Honky och avslutar med en flying headbutt efter 10:27. Ingen flying big splash dock eftersom Honky var skadad i revbenen och fick Vince att gå med på en headbutt istället. Inte bara här utan i alla deras houseshow-matcher runt den här tiden. Vinnare: Snuka. *1/2

3. Red Rooster vs. Mr. Perfect.
Genuis är med in och läser dikt innan matchen. Skaplig match även om den inte lever upp till förväntningarna med såhär två pass bra wrestlers. Tror på rak arm att de aldrig gått en bra match mot varandra. Perfect bearbetar benet och går för en figure-four, Rooster blockerar med ett small package som Perfect reverserar för tre efter 9:09. Vinnare: Mr. Perfect. **

4. Mark Young vs. Barry Horowitz.
Mark, som för övrigt var son till Chief Jay Strongbow, dansar och gör en Spinaroonie innan matchen. Ganska tråkig match men det är det normala med Barry. Bra worker, absolut, men de envisades med att ge honom alldeles för långa matcher för att dryga ut showerna och kändes därför mer som ren utfyllnad än något de ville visa upp. De telegraferar en tope-rope-sunset-flip ungefär från förmiddagen till kvällen för tre efter 11:00 vilket var 7:00 för länge. Vinnare: Mark Young. 1/2*

5. IC-champ Ultimate Warrior vs. Andre The Giant.
Titelmatch. Bobby Heenan är med in. Sedvanligt botchfylld match mellan dessa båda som de varvar med bearhugs. Spännande så det ryker. Warrior bodyslammar honom och går för en big splash som ska blockeras. Dock lyfter Andre upp armen när Warrior springer över honom (oklart varför, såg ut som om han skulle jävlas med honom på riktigt) och sen lyfter han benet långt före Warrior hinner dit, och när Warrior gör spotten har Andre tagit ner sitt ben så Warrior tvingas sälja blockeringen ändå även om den inte blev av. Vilken soppa. Andre tar över och klappar händerna för att signalera en elbow ungefär 52 minuter innan han utför den, och sen nitar han domaren för DQ efter 9:33. Andre poserar med bältet efteråt i tron om att han vunnit det, men eftersom han är heel har jag inget emot det alls. Det är värre när babyfaces gör samma sak och ser ut som fåntrattar. Han drar en promo om att han är ny ”Entercon-World-champ” efteråt innan Warrior sänker honom efteråt för att få tillbaka sin hetta. Vinnare via DQ: Wawwia. 1/4*

Vanligtvis gick de oerhört korta matcher ihop, runt halvminuten brukade de pågå och innehöll i princip bara en clothesline och big splash. Kan tyckas ovärdigt att boka Andre så men tvärtom har flera av hans närmaste vänner i förbundet sagt att Andre inte brydde sig om hur han bokades utan ville bara turnera för att umgås med sina vänner. På så vis fick Warrior se stark ut i matcherna samtidigt som Andre inte behövde gå en längre/mer fysisk match än nödvändigt.

– Lord Alfred Hayes intervjuar Roddy Piper, Greg Valentine och Rick Rude i pausen.

– Här skulle det vara Demos vs. Busters men DEN ÄR BORTKLIPPT vilket är helt otroligt okamratligt gjort och en protest är redan inskickad.

6. Ron Garvin vs. Greg Valentine.
Jimmy Hart är förstås med in. Väldigt underhållande match med stenhårda chops och allmän shootkänsla över hela matchen, vilket är lite roligt eftersom de tydligen både var och är väldigt goda vänner privat. Ron går för en sunset-flip men Hammer blockerar och tar tag i repet för tre efter 19:09. Vinnare: Valentine. ***1/4

– Alfred hypar nästa MSG-show (28/10) där han bland annat lockar med Widowmaker (ersattes av Boris Suck Off), Hercules vs. Akeem, ”Kanadas starkaste man” Bret Hart (där ser man hur han mitt i meningen inser att han fuckade upp) vs. Dino Bravo, Snuka vs. Perfect, Duggan vs. Savage (Duggan fick högsta pop av alla), Bushwhackers vs. Powers of Pain samt returmatch mellan Warrior och Andre.

7. Roddy Piper vs. Rick Rude.
Bobby Heenan är med in. Ännu en underhållande match, dock inte så mycket att skriva om eftersom det är den övergripande storyn som gör den så bra och inte enskilda spots/grepp. Piper gör sin årliga dropkick innan de slåss utanför ringen för en dubbel countout efter 11:03. Efteråt skriker Rude om att han inte är klar med Piper än och teasar en returmatch nästa gång de är i MSG men den kom inte förrän i december. Vinnare: Ingen. ***

SLUTSATS: De två sista matcherna räddade hela showen och är de enda jag skulle vilja rekommendera. Hade dock gärna velat se Demos-Busters, som för övrigt var Arn & Tullys sista matcher i MSG, men man kan inte få allt.

Tummen i mitten.

(Den här recensionen skrevs 2020-06-28.)

  1. Inga kommentarer ännu.
  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: