Hem > Allt, WWE Houseshows 1989 > Maple Leaf Gardens 1989-10-08 (internetlånad)

Maple Leaf Gardens 1989-10-08 (internetlånad)

Maple Leaf Gardens 1989-10-08 (internetlånad)

– Gorilla Monsoon & Lord Alfred Hayes kommenterar.

1. Paul Roma vs. Boris Zhukov.
Habil öppnare men inget att skriva hem om. Roma sätter cross-body som reverseras för två innan han avslutar med en powerslam (som Alfred inte vet namnet på) efter 14:16. Vinnare: Paul Roma. *1/2

2. Ron Garvin vs. Greg Valentine.
Gorilla noterar att ingen är uppe och köper popcorn nu eftersom ALLA i hela arenan är supersugna på att se den här matchen. Men när jag ser de på de närmaste raderna ser de snarare uttråkade ut än exalterade. Garvin sliter av Hammers skenbenskydd och står som en idiot och viftar med det framför domaren så Hammer kan rulla upp honom med en näve tights efter 13:23. Förutom slutet, som fick Garvin att framstå som en ren idiot, var det en bra match. Intressant nog var detta både kvällens bästa match (enligt mig) och enda matchen av alla på hela showen som inte visades/släpptes i någon form. Men inget konspiratoriskt bakom, de gick en hel drös matcher (Cagematch säger 55 stycken singelmatcher november 1988-mars 1990) och alla kan såklart inte släppas/visas. Vinnare: Greg Valentine. ***

3. Bushwhackers vs. Powers of Pain.
Mr. Fuji är med in. Inte mycket att rapportera, en ordinär match mellan dessa båda teamen. Whackers introlåt är överdubbad av någon anledning men såvitt jag minns hade de samma låt hela tiden så antagligen var det bara att originalsändningen inte var av tillräckligt bra kvalitet. Hetta på Luke och tag till Butch som rensar innan Fuji tycker det är lämpligt att veva med sin käpp för DQ efter 10:28. Denna tycktes tydligen så bra att den fick vara med på inte en utan TVÅ CHVs! Vinnare via DQ: Bushwhackers. 1/2*

– Billy Red Lyons intervjuar Bobby Heenan om Piper-Rude senare ikväll.

4. Jimmy Snuka vs. Randy Savage.
Sherri är med in. Detta är en av enbart fyra singelmatcher mellan dessa jag hittar (utöver det bara några stök). Okej match, mycket handlar nog om att jag aldrig varit ett direkt fan av Snuka och därmed inte ”förstår” hans storhet. Långtida fans tycker säkert detta var en stor match men när jag började titta (1993) var han redan passé och 1994 såg jag betydligt bättre workers både i WWF och WCW. Sherri lägger sig såklart i, vi får ref-bump och Sherri daskar till honom med handväskan i skallen så Savage kan pinna honom efter 11:53. Heel-beatdown fortsätter innan Jim Duggan, som fejdar med Savage, räddar och sätter upp sin match nästa gång WWE är i Toronto. Älskar hur långt man planerade förr, idag känns det som om de knappt vet vilka matcher som ska gå av stapeln när intromusiken drar igång. Vinnare: Savage. **1/2

5. Jim Duggan vs. Akeem.
Bara en match. Akeem dominerar innan ringteknikern Duggan fintar charge och rullar upp honom för tre efter 5:56. Kuriosa: WWF testkörde Royal Rumble som match i St. Louis i oktober 1987, som Akeem (eller ja, One Man Gang) vann. Den innehöll förvisso bara 12 deltagare men var den första Rumble-matchen i historien. (Kuriosa #2: När man introducerade matchen sa man att vinnaren får en match mot Hulk Hogan nästa gång de var i St. Louis. Detta gjorde folk sura eftersom de redan tidigare i showen annonserat Hogan-Gang på nästa show så resultatet var inte direkt superöverraskande.) Detta är med andra ord en match mellan de två första som vann Royal Rumble, dock är inte OMGs vinst officiell och det dröjde många år innan Duggans var det eftersom det inte var på PPV. Vinnare: Duggan. *

6. Hillbilly Jim vs. Genius.
Jim har överdubbad låt och ändå lyckas de redigera in burop från publiken. Ren comedymatch utan comedy där de knappt rör varandra innan Genius vinner på countout efter 7:02. Blah. Piper och Flair kunde stirra på varandra i sex minuter och det var råunderhållande hela tiden. Hillbilly och Genius är inte Piper och Flair. Vinnare via countout: Genius. 1/4*

7. Richard Charland vs. Barry Horowitz.
Charland ersätter Jim Powers vilket är lite synd för detta var BEDRÖVLIGT TRÅKIGT och Powers hade gått en betydligt roligare match. Känner inte till Garland men han hade brottats i tio år vid det här laget och det mest anmärkningsvärda jag hittar om honom är att han lanserats som Garth Vader åtminstone en gång, dock hittar jag inga matcher med honom under det namnet. Nåväl, denna var som sagt bedrövlig och hör inte hemma strax före maineventet. Som popcorn-match borde den vara rätt kort, inte lång och utdragen så halva publiken somnar innan den är över. Barry försöker få hetta genom att gasta ”SHUT UP FATSO!” till random folk i publiken men ingen bryr sig ändå och Gorilla och Albert pratar om allt annat än matchen för att underhålla sig själva. Garland tar hem segern med en airplane-spin, ett riktigt exalterade grepp. 1948. Vinnare: Alla ni som bara behöver läsa om den istället för att se den. DUD

8. Roddy Piper vs. Rick Rude.
Heenan är med in men domaren hittar ett vapen och bannar därför honom från ringside innan matchen. Jag gillar båda två men detta var inget vidare, klart den svagaste matchen jag sett dem göra mot varandra. Halva matchen består av Rudes chinlock och inget annat i matchen kompenserar det. Båda tumlar in i domaren (Piper är dock närmast och får skulden). Rude Awakening blockeras med en grekisk-romersk pungspark med skruv och Piper knäar ut Rude, men domaren piggnar till och diskar Piper efter 12:05. Vinnare via DQ: Rick Rude. *

SLUTSATS: Garvin-Hammer och Snuka-Savage var skoj men resten var antingen sämre än väntat, eller bara sämre rakt av.

Tummen ner.

(Den här recensionen skrevs 2020-07-02.)

  1. Inga kommentarer ännu.
  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: