Hem > Allt, TNA Impact (PPV) > TNA – Bound For Glory 2008 (2008-10-12)

TNA – Bound For Glory 2008 (2008-10-12)

TNA – Bound For Glory 2008 (2008-10-12)

– Detta kommer att bli min sista TNA-recension på ett tag, och anledningen till det är följande:

A. För ett bra tag sedan gav jag upp tanken på att TNA skulle bli något mer än ett pajasförbund där bra brottare aldrig fick visa vad de kunde och gamla reliker fick den mesta TV-tiden. Några månader senare började jag ta förbundet för vad det var, och slutade lägga ner så mycket energi på att bry mig om saker som att de totalt misshushåller med bra brottare och bokade sönder alla vinklar i otaliga gimmickmatcher, och började roa mig själv med att skämta om det i recensionerna istället. Men för några månader sedan tröttnade jag även på det, och det REJÄLT. Och när det har gått så långt att jag enbart ser TNA-recensionerna som en börda istället för något roligt, är det läge att göra något åt situationen. (Nu vill jag tillägga att jag har sett många BRA matcher i TNA, och en del av mina favoritbrottare finns i förbundet, så jag påstår inte att allt i TNA är dynga. Tyvärr väger det dåliga upp det bra.)

B. Jag har hittills regelbundet recenserat RAW, ECW, Impact, SD samt alla galor och TV-specialare från båda förbunden, och har på den senaste tiden kommit fram till att det är för mycket. Det är alltså mer än varannan dag som jag har saker att recensera, och eftersom TNA är det förbund jag minst tycker om, är det Impact och TNA-galorna som får ryka.

C. Min stora kärlek när det gäller recensioner är gamla WWF-galor, och jag känner att jag inte har tid att skriva sådana längre. När jag har suttit med två TV-recensioner samma dag är man liksom inte så sugen på att beta av en gammal WWF-gala också, då är man lite mätt på wrestling. Spara den till nästa dag? Det kan man göra, men då har det gått ett nytt TV-program jag måste recensera först. (Eftersom jag jobbar som jag jobbar, och FAKTISKT har ett privatliv (Mr. RAW: Ta upp hakan från golvet) sparar jag programmen tills en dag då jag är fri, vilket gör att det kan bli två, tre shower samma dag för mig att recensera, och att då hinna med en gammal WWF-gala också finns det varken tid eller ork till.)

D. Cute Kip. Räcker som argument.

Detta ska inte ses som att jag helt överger TNA för all framtid, det är möjligt att jag börjar recensera det igen när/om jag får lust till det en gång i framtiden, men som det ser ut nu tänkte jag ta en välbehövlig paus från det, och kanske snabbspola något avsnitt av Impact eller en PPV då och då. Jag hade tänkt försöka hålla i alla fall lite koll på vad som händer i TNA, men det kommer att handla om att läsa spoilers och liknande.

– Mike Tenay & Don West kommenterar.

– Steel Asylum: Alex Shelley vs. Jay Lethal vs. Curry Man vs. Chris Sabin vs. Sonjay Dutt vs. Jimmy Rave vs. Johnny Devine vs. Petey Williams vs. Shark Boy vs. Super-Eric.
Vinnaren får en X-titelmatch, men den slipper/missar jag dessbättre/dessvärre. Matchen går ut på att klättra ut ur buren via den lilla gluggen i taket. Här ser vi klart och tydligt vad jag menar med att det är omöjligt att ta förbundet på allvar: De har en bra matchidé, men istället för att få fram hur grym och farlig den är har de Curry Man, Shark Boy och Super-Eric som ”skojar till det”, vilket gör att oavsett vem som vinner eller hur farlig matchen är, är det ingen som tar den på allvar, och jag tror ingen bryr sig om vem som får en titelmatch om jobberbältet heller. Det händer tusen saker samtidigt, och för att citera Honky Tonk Man: ”Everyone is concerned with getting their shit in” då Shark Boy bearbetas av alla innan Devine tar slagpåserollen och Sharky är helt okej helt plötsligt. Gunns dubbelteamar Curry Man som räddas av Sharky som slutar med att Devine och Guns suplexar superhjältarna. Petey klättrar men stoppas av Devine, och båda dubbelteamas av Guns. Curry Man får ner båda två men äter en spark på ringhörnan. Lethal klättrar och ranar ner Rave, som äter en frogsplash av Shelley i en fin spot. Både Dutt och Devine äter en DVD av Super-Eric, som själv RKOas av Shelley rakt på Lethal. En miljon spots senare äter Shelley en Canadian Destroyer och Petey klättrar men stoppas av Sabin, innan Sharky Stunnar båda två från repen. Devines tur att skina: Han släcker Rave och Lethal innan han moonsaultar ner på Lethal innan han själv åker på en Spice Rack. Dutt slammas in i hörna av Curry Man, som demonstrerar hur seriös matchen är genom att dansa. Han klättrar men slängs ner av Dutt, innan Lethal jagar ifatt Dutt (ursäkta rimmet) och vinner efter cirka 12:00. **3/4 Underhållande match, men jag kan inte tänka mig att någon minns den om fem minuter.

– Mick Foley är i TNA och Jim Cornette är överlycklig över det, och Foley berättar hur glad han är över att vara där. Hemskt vad alla är glada numera. Foley börjar dra en gammal story som involverar Midnight Express och ett glasbord men Cornette avbryter honom direkt (Foley började berätta om när han tjuvlyssnade på när Stan Lane snuskade) för att inte Jeremy Borash ska höra. Tydligen är den här galan en av de största of all time, och mycket för att Foley är här. In kommer Beautiful People (minus Billy Gunn) och gnäller över att ha fått fel färg på sitt godis. TNA = We Are Wrestling. I alla fall, Cornette har saker att sköta så Foley vikarier för honom så länge.

– Video med fejden mellan Beautiful People och Ugly People, och jag kommer till insikt att det kvittar hur cool speakerrösten än må vara, ”Cute Kip” förblir omöjligt att uttala på ett macho sätt. Inte ens en orakad Clintan med en öl i näven och armsvett hade kunnat coola till det namnet.

– Cute Kip, Angelina Love & Velvet Sky vs. Rhino, ODB & Rhaka Khan.
Traci Boobs representerar Knockout Law (vilket låter som en porrwestern) och ikläder sig rollen som domare. Khan passar bättre som face med tanke på att hon i princip kan bokas som Batista och bara krossa allt i sin väg, medan man måste kunna brottas bättre som heel. ODB choppar Love (och efter hur många matcher som helst kan jag FORTFARANDE inte se skillnad på Sky och Love) innan Sky armbaras av Rhino. Hiptoss och Rhino ser riktigt badass ut i sin nya Papa Dee-roll. Rhino jagar runt Cute Kip innan Khan taggar in sig själv mot Kip. Båda försöker sig på en chokeslam samtidigt, men det är knappast Big Show/Kane, vilket i vanliga fall innebär något positivt. Kip får sin kulor inklämda mellan Khans fingrar medan Brooks böjer sig fram hela tiden för att visa varför hon är anställd. ODB tafsar sig själv på tuttarna, helt enkelt eftersom det är hela hennes gimmick, innan hon sätts i en sleeper, men kommer loss med en back-suplex, innan hon skakar igång genom att smiska sig på rumpan. Det där gjorde aldrig Hulk Hogan. Eller Tatanka. Inte för att jag klagar dock. Het tag och Rhino rensar och möter en Fameasser med en Gore för tre efter cirka 6:20 innan vi headar TO THE BACK. DUD

– Intervju med Consequences Creed, som är äcklad av Sheik Abdul Bashir och kör med det slitna ”Love it or leave it” som verkar vara det enda faces kan säga i USA vs. The World-fejder.

– X-Division-champ Sheik Abdul Bashir vs. Consequences Creed.
Titelmatch. TNA slänger ihop en titelmatch tre dagar innan sin största gala på hela året och undrar varför tittarna inte bryr sig. Sgt. Daniel Casara (jag vet inte heller vem det är) haltar in för att introducera Creed. Bashir säger whatever på sitt språk innan Creed (som tydligen förstår språket) hoppar på honom för att börja matchen. En senton ut och highfive med Tenay & West (skönt med objektiva kommentatorer) innan en flygande cross-body ger två. Bashir tar över med chops i hörnan men äter en låg clotheline för två. Creed knuffas ut från apronen och rakt in i staketet och West säger att Bashir inte tvekar att ta genvägar till vinsten. I motsats till alla andra heels menar du? Creed kommer ur ett kroppslås men lyckas ändå inte göra comeback ännu, och en Bret Hart-whip sätter upp varannan damernas innan Creed missar en cross-body för två och vi har matchens andra kroppslås. Creeds rollup ger två innan han åker på en sleeper, men kommer loss och gör en hög spark och båda släcks. Han påbörjar comebacken och får två efter en tjusig gutbuster. Jawbreaker av Bashir no-sells och Creed klättrar men kastreras och äter en rana för två innan han pinnar Creed med hjälp av repen efter cirka 9:20, i något som verkar vara en fuck-up då Creed fick upp axeln innan tre. Men eftersom Tenay påpekar jag det misstänker jag att de tänker använda det i storylinen. *** Fejdade inte Bashir med den där lilla domaren eller har de slopat det upplägget då de kom på att det var en DOMARE involverad?

– Foley berättar för Borash om HIAC 1998 innan Awesome Kong och Raisha Saeed äntrar kontoret och vill snacka med Cornette. Foley säger att han inte är där, och Saeed säger ”It doesn’t matter…” och Foley säger att det där var The Rocks catchfrase. Småkul för oss gamla nördar, men jag skulle tro att de flesta inte vet vad han menar. Brudarna menar att de inte tänker ansvara för den skada de tänker utsätta motståndarna för.

– TNA Womens-champ Taylor Wilde vs. Roxxi vs. Awesome Kong.
Titelmatch och första fallet gäller. Facebrudarna får ner Kong och dropkickar ut henne ur ringen så att de två kan brottas i lugn och ro. Fast någon lugn och ro blir det inte, utan snarare ett fartfyllt segment innan Kong äntrar scenen och visar vart skåpet ska stå. Wildes victory-roll ger två då Roxxi räddar, men slås ner av den store Kong. Roxxis chops, neckbreaker och senton sätter upp en Thesz Press från repen för två. Kongs cross-body (!) på Roxxi ger två. Implantbuster ger två då Wilde räddar. Båda facen ligger utslagna och Kong klättrar men stoppas tyvärr av en nyvaken Wilde, och Kong kastas ner ut på golvet. Voodoo-drop blockeras och Taylor avslutar med en german efter 5:10. En av de bästa brudmatcherna jag har sett på flera år. ***1/2 TNAs främsta styrka måste vara damdivisionen, då den är milsvid WWEs, och en av de sakerna jag kommer att sakna mest med TNA. Tummen upp för alla tre, speciellt Roxxi och Kong!

– På Jim Cornettes kontor: AJ Styles är glad över att ha Foley där, då han inte är ”som de andra från andra förbund” och Team 3D kommer in och kallar Styles för en mark och säger att Foley inte är stor som han verkar tro. Foley säger att Bubba har valt att sno just HANS klädstil (svartröda flanellskjorta). Bubba tycker dock att han själv ser bättre ut än Mick i en sådan. Det hela går ut på att Foley håller med AJ Styles. Cornette kommer tillbaka och Mick säger att det har varit lugnt. Samspelet mellan Corny och Mick hade jag kunnat se hur mycket som helst av.

– Monsters Ball: TNA Tag-champs Beer Money vs. LAX vs. Team 3D vs. Abyss & Matt Morgan.
Chris Farley har återuppstått och ska vara gästdomare! Nej, vänta, det var bara Steve McMichael. Vad innebär Monsters Ball förresten? Jag fick en bild i hjärnan av en förbannad King Kong instängd i en bur och målet för matchen är att skära av hans genitalier. Och med Vince Russo vid rodret skulle det inte vara alldeles för otänkbart, men lyckligtvis har jag slutat se TNA då. Självklart är Monsters Ball bara ett annat namn för en Streetfight. Brottarna stimmar rundor medan Mongo promenerar runt och tänker på hur lättförtjänta pengar man kan tjäna ibland. Hernandez dyker ut på Beer Money och Homicide slår Devon med en påk i ringen och sliter upp en gaffel som han använder mot hans panna och blodvite uppstår medan McMichael står och myser med sin pottfrissa vid repen. Shock Treatment på Homicide och Bubba slår Abyss på kulorna med en ostpress, som han slickar på för att imponera på Mongo. Hernandez svingar sig upp i hörnan vilket gör Mongo så imponerad att han applåderar för att visa sin objektivitet. Bubbas superplex ger två då Mongo med mycket pust och stön tvingas sätta sig ner på huk och räkna. Beer Money bearbetar Bubba, men eftersom Mongo räknar väldigt långsamt förstör det tempot en aning. Morgan vänder en suplex på Beer Money i en spot så förutsägbar att jag beskrev den innan den hände. Han går för en oldschool på Robert Roode och gör en cross-body på James Storm. Devons Curtain Call leder bara till att han själv chokeslammas, och när Abyss ska chokeslamma Roode distraherar Storm med en påse, som Mongo tar bort från honom. Är tragikomiskt att enda gången han gör något alls, gör han fel då allt är tillåtet. West noterar att Beer Money inte är rädda för Mongo. Wow, två bra atleter mot en tjock föredetting som hade sin storhetstid för 20 år sedan? Beer Money utmanar honom och han slår ner båda två. Så mycket för de Tag-mästarna. Konstigt nog tröttnar publiken på den här oerhörda underhållningen med en fajtande Mongo och vill ha bord istället, och Morgan dyker ut på Beer Money och Hernandez, i vad West kallar ”body-press from hell”. Borde han inte kommit underifrån då? Team 3D bearbetar Abyss vid ingången och Bubba sätter ett häftstift i pannan på honom. Shawn/Diesel, eller ”kommunikationsproblem” som Tenay föredrar att kalla det, innan Johnny Devine attackerar med en påk, för Gud ska veta att vi inte har tillräckligt med folk i matchen redan. Mongo pekar med pekfingret lite auktoritärt, men lämnar givetvis inte ringen. Abyss åker igenom ett brinnande bord så att folk inte ska tro att Dudleys är helt värdelösa. Morgan släcks så i ringen har vi LAX vs. Beer Money där Homicide rensar och gör en DDT från repen för ett långsamt två. Man kanske inte behöver vara världsatlet för att döma en wrestlingmatch, men man bör låta bli att imitera en timvisare med högerarmen. Hernandez pucklar på Beer Money och Homicide får två efter en frogsplash. Storm äter en Gringo Cutter medan Jackie Moore glider in (bokstavligt talat) och stoppar Mongot, som smiskar henne på rumpan, vilket inte får speciellt mycket pops av kidsen. Border Toss på Matt Morgan och Homicide åker på en Wazzup-drop, men innan borden hinner användas kommer Hernandez in och sätter upp dem och försöker öppna påsen med häftstiften, men klarar det inte så Mongo får ta över i en småkul fuck-up. 3D på Hernandez igenom bordet och Beer Money vinner efter att ha spottat öl på Bubba och snott pinnen efter cirka 20:20. ** En del roliga spots, men du har redan sett allt flera gånger innan, och den stora frågan är givetvis när vi får den gastkramande upplösningen av Beer Money vs. Mongo McMichael!

– Booker T vs. Christian Cage vs. AJ Styles.
Three days in the making! Enligt Tenay är detta en av de mest efterlängtade matcherna på galan, men jag undrar hur folk har hunnit efterlängta något på bara tre dagar? Inget står på spel, men detta är ett enkelt sätt att få med alla tre i en ”viktig” match på galan. Cage håller sig på utsidan medan de andra brottas i ringen. Booker vill vara buddybuddy med Cage, som går med på det, men vänder givetvis och gör en bakvänd DDT till exakt ingens förvåning. Styles springboard blockeras och han kastreras mot repen, innan Booker helt plötsligt blir Bruce Lee mot Cage. Styles med en tjusig springboard-moonsault på Cage utanför ringen i en fin spot. Booker släcker Styles med väskan medan domaren är distraherad och Cage choppar loss mot Booker, som kontrar med en flapjack för två. Cage kommer ur en chinlock men äter en heelkick för två. De kör ett segt segment och vi har en dubbel clotheline. Comeback för Styles som pucklar på båda, men hans Clash blockeras och Cages Unprettier likaså, och en bakvänd DDT ger två för Styles innan Booker clothelinar båda två men åker på en flygande armbar av Styles innan Cage avbryter. Book End på Styles ger två och Bookers Spinaroonie slutar med att Cage nitar honom med en flygande underarm och ska göra sin version av en Spinaroonie men Styles avbryter. Impaler på Styles ger två. Styles blockerar en superplex och kastar ner Cage men missar en Spiral Tap och Booker släcker båda med en dubbel saxspark för två. Jag kom på nu att jag brukar översätta ”axekick” med ”saxspark” när det är ett helt annat grepp. Oh, well. Ingen är perfekt men jag är bra nära. Unprettier från toppen (!) men Booker med en saxspark avslutar Cage efter cirka 13:05. *** Välbrottad match med spots man vanligtvis inte ser, så klart bättre än jag trodde den skulle bli, då mina förväntningar var låga då jag trodde att de bara skulle göra precis vad som krävdes för att göra en godkänd match då den inte har något direkt uppbygge (förutom New vs. Old, som i sig inte har kommit igång än).

– Kurt Angle säger att Jeff Jarrett kommer att sluta blöda… om ett tag, och Jarrett drar en bölpromo så LET’S GET IT ON!

– Jeff Jarrett vs. Kurt Angle.
Mick Foley är ”special enforcer” vilket betyder att hans roll är att börja bråka med en av brottarna efteråt. Tydligen har inte Jarrett brottats i TNA på två år, så då måste jag ha drömt hans match mot Robert Roode förra året. Kurt med en headlock i någon minut så de hinner snabboka nästa spot, som tydligen är en simpel tackling, innan vi har en headlock igen. Kurt ser förbannad ut, och min teorin är att Jarrett precis berättat att det är tråkiga Conan som ska efterträda Jay Leno. Jarrett kommer loss och gör en egen headlock och tackling, innan han återgår till en headlock. Såg vi inte den här spotten precis, fast omvänt? Back-suplex men Jarrett håller inne sin headlock och gör en sur min, kanske i tron att kidsen i publiken äääääälskar långa headlocks. Dropkick och clotheline så Kurt hamnar utanför ringen, och Jarrett dyker efter. Double J missar ett dyk och slår sig på staketet så Kurt kan ta över och utför några sparkar mot magen. Jarrett slår tillbaka med en atomic-drop och en enzuigiri och ett Nash-dyk. Ett andra försök av det greppet stoppas av en clotheline. Backbreaker ger två innan vi får ytterligare en headlock-spot och Jarrett kontrar med en rollup för två. Kurt livar upp matchen med en chinlock, för att visa att han minsann kan mer än headlocks. Charge i hörnan missar så Kurts axel träffar ringstolpen, och Jarrett gör en DDT men orkar inte täcka honom. Varannan damernas och Jarrett clothelinar ner honom och gör en sit-down-powerbomb för två. Belly-to-belly ger två för Angle. Jarrett vänder en slam till en DDT och superplexar ner honom för två. Figure-four och Kurt ser ut att tappa men kommer till repen och släpps upp. German, german, german ger två för Kurt. Angleslam vänds till en armdrag och Jarretts piledriver vänds till en Anglelock, men Jeff lyckas rulla sig ur den. Angleslam ger två och publiken chantar att matchen är ”awesome”. Den är inte dålig, men det är en skillnad på ”dålig” och ”awesome”. Kurt missar sin moonsault och råkar släcka domaren med en clotheline. The Stroke på Kurt och Foley kutar in och räknar till två då domaren är utslagen. Kurt lowblowar Jarrett medan Foley är distraherad, och Kurt tar en stol vilket Foley inte tycker är rent spel, så han nitar honom med den. Ett hårt slag med en stol är EXAKT vad Foley behöver nu i sin karriär. Eller helt tvärtom. Han nitar Jarrett också, men domaren slits ut ur ringen efter två av Foley, innan Mr. Socko kommer in i bilden. Hårt slag med gitarren avslutar till Jarretts fördel efter cirka 20:10. Ingen dålig match, men det var heller inget som stack ut, men för att vara Jarretts första match på länge var det en klart godkänd match. **1/2 Matchen innehåller ett stort fel som hela TNA dryper av; att inget betyder något längre. Här åker Foley på ett hårt slag med en stol rakt i skallen, vilket han knappast behöver i det här stadiet av karriären, för att två sekunder efter studsa upp som om inget hänt. Varför göra ett sådant bump om det ändå inte har någon betydelse? De hade fått fram exakt samma effekt om Kurt bara hade knuffat omkull honom (poängen var att göra Foley förbannad på Angle) så varför man då gör en chairshot rakt på skallen utan mening känns så… TNA.

– Video av maineventet. Matchen gäller vilken sida som har makten; New Generation eller Old Farts. TNA hade lyckats lite bättre om de hade berättat vilka som tillhör vilka grupper, men här är det istället ganska diffust där man får gissa sig till det. Fast Creed och Lethal hälsade på Samoa Joe backstage på Impact för ett tag sedan, då de är kanske medlemmar?

– TNA World-champ Samoa Joe vs. Sting.
Titelmatch och återigen ska Sting maineventa årets största gala på gamla meriter. Sting matar på direkt men backdroppas ut ur ringen och Joe följer efter med en plancha innan de hamnar i publiken för det vanliga ”vi får in vartannat slag var och leker hardcore” medan Earl Hebner försöker döma. Har de inte varit utanför ringen i tio sekunder snart? Tydligen går Hebners klocka lika fort som Mongos, och Joe dyker ut på Sting vid trappan i en spot som såg otroligt farlig ut. Han hoppar ner och landar på cement, vilken kille! Vid kontraktskrivningen fick vi tydligen veta att det inte blir några returmatcher, så där ser man hur fokuserad jag är när jag ser Impact. Eller ”ser” Impact. Sting tar över en stund innan Joe kastrerar honom och frisparkar ner honom på marken innan vi är tillbaka i ringen igen. Allt detta på mindre än tio sekunder, jag är imponerad! Pelé-spark sätter upp en Musclebuster men Sting blockerar och gör en hoppande DDT istället, innan han klättrar och gör en frogsplash för två. Powerbomb och STF från Joe, men Sting kommer till repen och släpps upp, men comebacken stoppas omgående då han äter en snap-powerslam för två. Stinger-splash träffar dock och han gör en Musclebuster… men Joe säljer den inte utan slår istället tillbaka och gör en bakvänd DDT, som Sting inte säljer. Två Stinger-splashes träffar men inte den tredje, då Joe bara slammar ner honom i en förutsägbar spot. Chants för båda och Joe verkar heela till sig en aning då publiken buar när han poserar, och ännu mer heel blir han då han tjafsar med Earl Hebner. In kommer Kevin Nash och ställer sig vid ringside medan Joe pucklar på Sting, som tar basebollträet, men Nash tar det ifrån honom och Joe behåller övertaget. Enligt West var detta Nashs och Joes ”masterplan”. Wow, vilken plan. ”Nash, du kommer in… glor… och TAR BASEBOLLTRÄET från Sting!” Nash drämmer till Joe med basebollträet så Sting kan vinna med en bakvänd DDT efter cirka 16:55. ** Tråkig match allt som allt, och behöver vi verkligen ett screwjob i årets största match för TNA? Joe och Sting gjorde vad de kunde, men det räckte ändå inte ända fram i min bok, vilket är den enda bok som räknas.

SLUTSATS: Öppningsmatchen var småkul, men totalt meningslös då inget kommer att komma ur den så vem som vann blev oviktigt, sexpersonerstaggen var kass, Creed och Bashir gjorde en kul match utan uppbygge, brudmatchen var suverän, Monsters Ball var det vanliga ”klämma in så mycket vapen som möjligt så ingen minns något fem sekunder efter den slutar”, Styles/Booker/Cage var bra, Jarrett/Angle var en lång headlock och maineventet kändes med som ett mainevent på RAW 2000. Flera bra matcher alltså, men ingen match som måste ses, förutom kanske brudmatchen då.

Matchgenomsnitt: 2,3

Tummen i mitten.

(Den här recensionen skrevs 2008-10-14.)

Kategorier:Allt, TNA Impact (PPV)
  1. Inga kommentarer ännu.
  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: