Hem > Allt, TNA Impact (PPV) > TNA – Bound For Glory 2010 (2010-10-10)

TNA – Bound For Glory 2010 (2010-10-10)

TNA – Bound For Glory 2010 (2010-10-10)

– Vi inleder med en video med de största namnen i förbundet. Kurt Angle! Jeff Hardy! Mr. Anderson! Sting! Hulk Hogan! Abyss! Samoa Joe! Jeff Jarrett! Kevin Nash! Pope D’Angelo Dinero! Brudar! RVD! Generation Me! MCMG! Jay Lethal! Tommy Dreamer! Fortune! Mick Foley! Ric Flair! Raven!

– Live från Daytona Beach, Florida.

– Mike Tenay & Taz kommenterar.

– TNA Tag-champs Motor City Machine Guns vs. Generation Me.
Titelmatch. Oh, goody, de möts igen, som jag har längtat. Att köra den här sönderbokade matchen på årets största gala känns sådär, även om det brukar vara bra matcher. Alex Shelley choppar Max och släcker honom med en enzuigiri för två. Chris Sabin stryper honom ala Kevin Nash och Guns gör Poetry in Motion (med underarmen istället för höften) för två. Jeremy dumpas med en spark innan Shelley fälls vid apronen och bearbetas. Jeremy bailar en Superkick och åker på en spark i huvudet av Sabin i en väldigt fin spot. Max äter Guns vanliga serie innan Guns dyker ut med ett dubbelt dyk. Okej, det var gymnastikdelen av matchen, när kommer vi till storyn? Shelley får två med en cross-body men kastreras i hörnan och åker på en dubbel DDT för att göras till face-in-peril. Enzuigiri ger två. Man skulle nästan kunna våga påstå att de har riktat in sig på skallen. De unga stålarna (ursäkta, den var dålig) flippar runt som anorektiska Rob Van Dams och Max sparkar honom i bakhuvudet vid hörnan. Superplex blockeras och Max knuffas ner, så Shelley kan följa upp det med ett double-stomp. Var inte han face-in-peril precis? Het tag till Sabin som rensar, Tree of Woe med tillhörande låga dropkicks rakt i nyllet på Max innan Shelleys flygande clotheline ger två på Max. Kommentatorerna är helt lyriska och slår vad om att vi inte hittar den här sortens wrestling någon annanstans och att de har bättre tagteam-division än de flesta andra, vilket jag måste hålla med om, om man jämför med WWE (vilket jag antar att de syftade på med tanke på att de alltid lever ut sitt lillebrorkomplex) som bara har jobberteams. Julgransplundring slutar med att Jeremy fäller Sabin och går ut på apronen, och då hoppar Sabin upp på honom ala Poetry in Motion och släcker Jeremy i en fin spot. Sabin äter en X-Factor och en bakvänd Canadian Destroyer (kunde inte beskriva den bättre) för två och Max blir frustrerad. Dubbel DDT men Shelley räddar och en SB#2 från hörnan blockeras och Max nitar Sabin med en blockbuster medan Jeremy dyker ut på Shelley. 450 på Sabin ger två då Shelley räddar vilket tydligen är häftigt. Shelley gör en DDT på Max och flatliner på Jeremy samtidigt, och Sabin taggas in (till och med Taz ser det komiska i att bry sig om att tagga efter fem minuters julgransplundring) och rensar. Bucks gör en kombinerad standing moonsault och springboard-splash för två. Voltande samoan-drop och 450 ger två, men när de sätter upp för något i hörnan springer Sabin upp och german-suplexar ner Max i en fin spot. Taz: ”That was nuts!” Cross-body avslutar för Guns efter 12:54. Jag hatar att upprepa mig, men som vanligt har vi en fartfylld öppningsmatch med snabba fina spots som inte leder till något innan de avslutar med något högflygande. ***

– Christy intervjuar Madison Rayne och Tara, och Rayne kallar henne för en falsk bitch för att etablera sig som heel, och säger att Mickie James inte bara kan valsa in och tro sig vara något.

– Video med brudar för att bygga upp titelmatchen, men jag tycker att alla brudar i TNA känns stöpta i samma form ala WWE istället för att hålla dem separerade som de brukade göra.

– Knockout-champ Angelina Love vs. Tara vs. Madison Rayne vs. Velvet Sky.
Titelmatch och första fallet gäller och Mickie James är gästdomare. Tenay säger vid olika tillfällen att Eric Bischoff ”booked” och ”layed out” den här matchen, för vi är tydligen inte i kayfabe längre. Storyn här är att Tara och Rayne är polare, likaså Love och Sky (Beautiful People). Tag-regler gäller. Facen börjar mot varandra innan Rayne blockerar en spark i hörnan och drämmer ner Love med ryggen före i backen. Hon tjafsar med James som tjafsar emot. Love gör sin egen comeback och slammar henne för två då Tara räddar. Du vet, hon som lämnade TNA för evigt för ett tag sedan. Sky headscissorsar Tara vilket Taz också skulle vilja testa på. Octopus och sunset-flip ger två för Sky, som blockerar en suplex två gånger och hivar iväg Tara i greppet istället. Faceslam ger två. Julgransplundring som inte James lyckas få ordning på vilket visar vilken inkompetent domare hon är och alla gör sina avslutare på alla men Widow’s Peak blockeras och Tara rullar upp Sky för vinst efter 5:44, vilket gör Rayne pissed eftersom HON ville vinna titeln och hade så bestämt med Tara. Hon nitar James som slår tillbaka till en pop för att avsluta segmentet. Plottrig match och när till och med veteranen Tara ser omotiverad och slö ut är det illa, och det hela bygger upp till Heat-fejden version två mellan James och Tara. Blah. Matchen var inte The Miz men den var däremot awful. *

– Backstage: Sketch med Eric Young och Orlando Jordan som inte är kul, då Young säger att det kvittar att Jordan är ”bi… polare”. Storyn är (vilket jag lärde mig då jag lyssnade på WOL) är att Jordan är förälskad i Young, som inte förstår det.

– Orlando Jordan & Eric Young vs. INK Inc.
När bildade Eric Young tagteam med Sharmell? Storyn är att Jordan och Young spöade INK Inc. i veckan men eftersom de fuskade såg Young till att domaren reverserade domslutet. Fråga inte, det är TNA. Är som om WWE skulle bygga upp Trent Barreta vs. JTG veckan före Wrestlemania och sen boka matchen på galan. Jordan sparkar loss mot Jesse Neal, som enligt Taz ”got blasted in the face by Orlando”. Ibland väljer han sina ord med omsorg, men detta var nog inte en av de gångerna. Shannon Moore får ner Jordan och de tatuerade jobberna får till och med hjälp av Young att spöa Jordan. Jordan gör sin egen comeback och porrar sig när han täcker Moore för vinst vilket förargar Neal. Ja, han är ju militär, så don’t ask, don’t tell och allt det där. Taz döper om en sunset-flip till en sunset-sit, men den ger bara två ändå. Dubbelsläckning och domaren distraheras, Jordan ”gets nailed in the head” och Moore ska just tagga in Neal, men Young står i hörnan istället och taggas in för att kunna rensa mot sin egen partner. Tag-partner, that is. Vi får veta att detta är kul eftersom Taz skrattar då han noterar att ”that’s his partner. TAGTEAM partner, that is” innan INK avslutar honom med en blockbuster från repen efter 6:35. Skillnaden mellan WWE och TNA är WWE hade sin Eugene framför kameran och inte i styrelserummet. Ingen dålig match i sig, men storyn var ganska dålig, speciellt för ÅRETS STÖRSTA GALA men jag erkänner att jag har följt TNA dåligt på sistone så jag har inte järnkoll på alla upplägg. *

– Jeff Harvey är redo, ARGGHH!

– X-Division-champ Jay Lethal vs. Douglas Williams.
Titelmatch. De bråkar om en wristlock eftersom Williams är en grappler, en wrestlers wrestler, men äter en backbreaker/flatliner och bailar. Lethal dyker efter men en springboard in i ringen missar så Williams kan kneedroppa honom för två. Rejäl clotheline ger två. Lethal backdroppar honom för att undkomma en facelock och avlossar några högersvingar och några dropkicks innan en springboard-cross-body ger två. Williams tar över och får två med en suplex. Exploder ger två. Victory-roll till german ger två i en bra spot. Taz säger att det bara är en formell sak att pinna Lethal nu, men han åker på en rana som han vänder till en sunset-flip för att behålla titeln efter 8:15. Efter två minuters suplexande och en rana studsar han upp ala John Cena och pinnar honom? Lame. Lethal firar i publiken där Robbie E (från The Shore, en serie på MTV om jag inte är helt fel ute) slår ner honom eftersom vi tydligen inte ska låta mästaren stå som den moraliska vinnaren efteråt. Robbie E drar en promo efteråt om att han tänker vinna titeln så att den får lite klass. Har aldrig sett karln (eller hans tant Cookie) förr, men han verkar vara en bra såpaheel av det lilla han visade här. **3/4

– Video för RVD vs. Abyss.

– Monster’s Ball: Rob Van Dam vs. Abyss.
Egentligen byggde de upp för Hulk Hogan vs. Abyss, men Hogans rygg klarade inte för en match (han ska vara glad att han kan gå) så de fick styra upp det till detta. Storyn är att detta är Abyss sista match någonsin, vilket som med allt annat är skitsnack. Abyss har utlovat att berätta vilka ”de” är och mellan raderna kan vi läsa att det kommer att ske ikväll. RVD attackerar med sparkar och en slingshot-legdrop på apronen och tar in en stol för en Van Daminator. Frogsplash blir inte av då Abyss bailar så RVD dyker på honom utanför ringen istället. En plywoodskiva med taggtråd kommer in i ringen men Abyss tar över och misslyckas med att bodyslamma RVD på den och åker på en bulldog där själv istället. Abyss är en idiot som gör sådana spots i var och varannan match, eftersom överanvändadet av det har gjort att folk har slutat poppa åt det. RVD gör en senton men Abyss flyttar sig så han träffar plywoodskivan (vilket förklarar varför han har t-shirt över trikån). Abyss sätter upp ett bord mellan apronen och staketet men misslyckas med att suplexa RVD igenom det, RVD sparkar högt och Abyss lägger sig på bordet för en Rolling Thunder igenom det. Publiken: ”This is wrestling!” RVD sparkar in stolen i nyllet på honom och sätter upp för coast-to-coast, men medan han pekar med tummarna vaknar Abyss och slänger stolen på honom så han tar ett bump från hörnan rakt ner på taggtråden. Ytterligare ett bord kommer in i handlingen och sätts upp i hörnan men Abyss själv åker in det och coast-to-coast sätter upp froggyfroggy som missar. Abyss hämtar Janice (hans planka med taggtråd) vid ringside och svingar, men missar och får en stol kastad i ansiktet innan RVD använder Janice och frogsplash för vinst efter 12:59. Trots att matchen innehöll alla spots jag hade räknat med var den riktigt underhållande, förmodligen för att jag inte har sett dem brottas på ett tag och därför tyckte att det kändes fräscht. Bra utförda spots hela vägen, men det var ingen originell match utan allt har som sagts gjorts förr med dessa båda, så gillar du båda (eller en av dem) kan det vara all idé att kolla in den, men du kan lika gärna skippa den. Abyss avslutar segmentet med att säga att ”de kommer nu” medan vi går till en video för Sting. ***

– Video för Kevin Nash, Sting & Pope D’Angelo Dinero vs. Samoa Joe & Sting, där Nash kallar Hulk Hogan för den bästa workern någonsin, vilket han även gjorde i sina shoots, så jag antar att det är hans egna åsikter.

– Samoa Joe & Jeff Jarrett vs. Sting, Kevin Nash & Pope D’Angelo Dinero.
Nashs kontrakt med TNA går/gick (beroende på när du läser detta) fyra dagar efter galan. Tenay säger att Joe brottas för Hogan här, eftersom det var Hogan som såg till att Joe fick tagga med Jarrett här mot fulingarna. De två bästa börjar (Joe och Pope), Joe kastar iväg honom med en variation av en belly-to-belly vilket ger oss Joe vs. Sting… men Sting hoppar på Jarrett direkt och Joe stoppar honom, Sting Stingersplashar Joe men på andra försöket blockeras dyket och Sting bailar. De bråkar utanför ringen och Sting åker in i staketet, men Nash ger sig på Joe bakifrån och gör honom till face-in-peril. Nash taggas in och öser loss i hörnan innan Pope gör sin elbow i hörnan (dock kommer han fel så han stoppar och gör om den) för två. Joe choppar loss men åker på en uppercut för att sänkas igen, och en dubbel clotheline släcker Sting och Pope. Nash med den mesigaste Stingersplashen i världen innan Joe nitar honom med en enzuigiri och ska tagga in Jarrett… som bara hoppar ner från apronen och ger sig iväg. Taz: ”What the hell is this?” Ordinär TNA-bokning ala bajskorv förstås. Joe attackerar (skrikandes ”FUCK THE WORLD!”) men blir nerslagen av motståndarlaget och avslutas med en powerbomb av Nash efter 7:43. Ett perfekt logiskt slut eftersom Nash ska sluta i förbundet. Tenay kan inte förstå varför Jarrett gjorde detta, vilket är lite kul med tanke på att vi har Vince Russo som skriver. Hygglig match tack vare Joe och Pope, men knappast passande för ÅRETS STÖRSTA GALA! Och nej, jag har inget intresse av att höra Jarretts förklaring till vändningen. **

– Backstage: Mr. Anderson är redo för maineventet och tänker spöa in BÅDA kulorna hos Kurt Angle.

– Promo med Team 3D. Yes, en promo med världens mest uttjatade tagteam är precis vad jag önskar just nu. Bubba kallar publiken för ”mothertruckers” och rabblar upp alla titlar de har vunnit innan han deklarerar att teamet ska pensioneras. Publiken chantar ”Please don’t go” vilket jag håller med om, förutsatt att man tar bort mellanordet förstås. Men innan de slutar vill de brottas en sista gång och utmanar Motor City Machine Guns, då Guns kan, om de spöar Dudleys, skryta med att ha pensionerat teamet. Starkt sagt när de redan tänker pensionera sig efter matchen. Kort och koncis promo, och inget att klaga på här, förutom den lilla detaljen att de bygger upp en match på årets största gala istället för att avsluta alla fejder här. Och hur exakt hjälper detta MCMG? Bubba sa att de måste slå Team 3D för att ”prove themselves”, så det räcker inte med att ha försvarat sina Tag-titlar tidigare pä kvällen, vunnit fejden med Beer Money och varit i förbundet sedan 2003, utan det enda som gäller är att ha spöat Dudleys, ett föredettingteam vars bäst före-datum gick ut året efter milleniumskiftet? Patetiskt.

– Video för Lethal Lockdown, där Ric Flair kallar EV.2 för en gimmick. Till skillnad mot Fortune som är en blev Horsemen-kopia? Dreamer säger i videon att Flair och Foley hatar varandra ”på riktigt”, vilket bygger upp en högläsningsmatch från Flairs bok och Foley is Good på nästa PPV! Eller kanske inte.

– Backstage: Fortune är redo.

– Lethal Lockdown: EV.2 vs. Fortune.
Flair (iklädd linne för ovanlighetens skull, har han supit bort kostymen?) leder Fortune (Matt Morgan, Beer Money, Kazarian & AJ Styles) och Foley EV.2 (Tommy Dreamer, Rhino, Raven, Stevie Richards & Sabu). Jag tycker mig kunna se något gemensamt med alla i EV.2 men kan inte sätta fingret på det. Foley och Flair börjar bråka redan innan matchen (de möttes i en Last Man Standing-match på Impact, vilket var tänkt att bli Foleys svansång, men som vi alla vet är sådana uttalanden lika trovärdiga som avsändarna till Nigeriabrev). Stevie Richards och Kazarian börjar och det kommer en ny gubbe in varannan minut (förutom första perioden som är fem minuter), och fulingarna har övertaget (vilket jag tror har hänt alla gångerna i den här typen av match förutom den på Impact i somras) eftersom Styles spöade Sabu på TV. Kaz hamnar i underläge, fintar sig ur en dropkick och gör en springboard-legdrop men missar en legdrop från toppen. Stevie gör en chop och härmar Flairs gångstil (vilket han även gjorde i bWo för hundra år sedan). Styles är #3 och dropkickar Stevie. Fulingarna dubbelteamar honom en stund medan publiken väntar på att en ECW-gubbe ska komma in och rensa. Stevie knycklas in i en figure-four. #4 är Dreamer, som pucklar på Styles och därmed vänder ryggen mot Kaz, som hoppar på honom. Dock är han såpass på alerten att han lyckas ta över och gör en pumphandle-slam på Styles. Sidewinder (fast från repen, och elbow istället för legdrop… hm, när jag tänker efter var det ingen Sidewinder ändå) släcker Kaz, och Stevie säljer ”benskadan” från tidigare i matchen. Tower of Doom på Stevie. Robert Roode är #5 och ger sig direkt på Dreamer och choppar loss mot Stevie. Dreamer får sitt ansikte gnuggat mot buren så han börjar blöda, och Flair passar på att nita honom via kamerahålet i buren. Smart. Fulingarna har ett rejält övertag vilket jag tycker är helt rätt bokat, och hoppas att de fortsätter ha det fram till EV.2s sista gubbe. Sabu är #6 och rensar med sina vanliga spots och nitar Styles med en fin springboard-DDT. #7 är James Storm och fulingarna tar över igen. Vet däremot inte om jag gillar Beer Moneys skrikandes sin catchfrase med publiken eftersom de är heels och ska undvika sådant i största mån. Raven är #8 och rensar, vilket får Taz att säga att han ser bra ut. Genom att de andra kastar sig som pingisbollar i en orkan? Stamkunden (guldstjärna om du förstår referensen) Matt Morgan är #9 (det vill säga sista gubbe in för Fortune) och MÖRDAR Sabu med en powerbomb in i buren. Lyckligtvis var den bättre än Sids på Brian Pillman eftersom buren är högre här (och saknar tak än så länge). Rhino är #10 och gör som alla andra och rensar, GORE GORE GORE på Storm och taket (där det finns vapen) sänks ner. Flair och Foley börjar bråka igen men fuckar upp en spot (inte deras fel) då en kameraman eller annat löst folk kommer iväg och stoppar Foleys bump mot bordet. Kendosticks, stolar och andra wrestlingvapen tas ner från taket för lite garbagebrottning, men till skillnad mot ”vanlig” sådan är det här mer intensivt och känns ”äkta” även om det naturligtvis inte är så. Stevie drämmer in Kaz i burdörren som går upp (work) vilket aldrig är ett bra tecken eftersom en burmatch ska hållas i buren och inte utanför. Kaz klättrar upp på taket med Stevie i hälarna på heelen. Kaz sätter upp för sin Flux Capacitor från buren och ut men lyckligtvis blockerar Stevie, och Stevie läggs istället på ett bord på taket och Kaz klättrar uppför en stege, men Brian Kendrick kommer upp från ingenstans (han låg gömd under ett skynke på buren) och klättrar efter så stegen välter, vilket inte verkar vara planen. Kendrick backdroppar Kaz igenom bordet och sätter sig och mediterar i någon slags new age-dravel. Dreamer med en DVD från toppen på Styles för tre efter 24:45. Tight bokad match som var mer underhållande än jag förväntade mig. Tyckte den höll ett bra tempo och bokades helt rätt då facen hade övertaget så fort en ny facegubbe kom in, men att fulingarna tog över ganska snabbt igen för att föra storyn framåt så avslutningen betydde mer. Bra jobbat, TNA! Och det säger jag helt utan ironi. Det enda jag kan klaga på är att de klippte direkt efter vinsten så man inte hann smälta matchen, vilket är vanligt problem i förbundet, och Kaz-Stevie-Kandrick i slutet hade jag klarat mig utan (men det är en mindre detalj). Men som sagt, riktigt underhållande match där allt flöt på bra, och den kändes bra mycket mer intensiv än något jag har sett i TNA (och WWE också för den delen) på hur länge som helst. ****

– Backstage: Kurt Angle dedicerar matchen till Hulkster, brother.

– Musikvideo för maineventet, vilket tydligen är viktigare än att låta oss smälta burmatchen. Det här är detaljer som det inte krävs så mycket för att åtgärda, och jag tror att matchen skulle bli bättre ihågkommen om man fick någon minut på sig att smälta den innan det var dags för nästa klipp, så det är synd att en sådan lite skitsak som det egentligen är ska få förstöra.

– TNA World-title: Jeff Hardy vs. Kurt Angle vs. Mr. Anderson.
Titelmatch och första fallet gäller. Vi hade två semifinalmatcher på No Surrender för att sätta upp denna, då Anderson spöade Pope och Angle och Hardy gick en draw, och med ”vanliga” regler ska både Angle och Hardy vara ute ur turneringen eftersom ingen lyckades vinna och Anderson då skulle vara champion, men detta är som bekant TNA så lämna hjärnan vid entrén. Angle har deklarerat att han tänker sluta brottas om han inte lyckas ta titeln här. Kurt missar en charge mot Anderson och dumpas och Anderson neckbreakar Hardy för två då Kurt räddar. Kurt sparkar loss och belly-to-bellyar Anderson för två då Hardy räddar. Det är precis därför jag ogillar tremanna-matcher. Hardy med Tio Slag of Doom på Kurt men Anderson räddar. Hardy german-suplexar Anderson och Kurt passar på att suplexa Hardy på samma gång. Hade jag varit Hardy (vilket jag inte är då jag ogillar droger) hade jag engagerat mig mer med att försöka blockera det greppet än att utföra det på Anderson. Angle backdroppas ut ur ringen för att kunna vila en stund innan han sliter ut Anderson och bråkar med honom så Hardy kan göra en plancha ut på båda två. Kurt bearbetar Hardy som gör comeback mot båda två och klättrar, men givetvis kutar Kurt upp och suplexar ner honom i vanlig ordning. Dock säljs det inte (även om Hardy åkte ut över halva ringen) och Hardy gör comeback med en Jeff Hardy-dropkick. Swanton på Anderson missar men Kurt är inte sen att täcka honom för två i en fin spot. Dixie Carter ser spänd ut i publiken då hon kan ”mista” Kurt ikväll (även om Kurt själv gick ut med att han skrev på för ytterligare ett år för någon vecka sedan). Tower of Doom ger två för Anderson, som täcker båda två. German, german, german på Anderson och german, german, german på Hardy sätter upp en Anglelock på båda två på samma gång i en smart spot (han kanske inte har lika mycket styrka att arbeta med eftersom han måste greppa om båda, men han slipper få greppet avbruten av den tredje mannen). De kommer loss och Kurt klättrar, men stoppas av Anderson som gör sin voltande samoan-drop för två då Hardy avbryter med sin Swanton för lika mycket. Angleslam på Hardy ger två. Angleslam på Anderson från toppen ger två, för Hardy som snor pinnen. Whisper in the Wind på Angle. Twist of Fate och Swanton på Anderson ger två då Angle räddar och knycklar in Hardy i en Anglelock. Hardy sparkar sig loss och skickar in Kurt i en flatliner för två för Anderson. Hardy och Anderson clothelinar ner varandra. Kurts moonsault på Hardy ger två. Anderson och Angle blockerar varandras avslutare och Kurt råkar släcka domaren vilket jag inte gillar. Mic Check släcker Kurt och Bischoff glider in med en stol för kvällens ”teasar att slå x med stolen men nitar y istället” som vi alla älskar, men Hulkster kommer in på kryckor med en köttbulle till vakt bakom sig och avbryter (med sin blotta närvaro). Bischoff ska nita Hogan med stolen, men Hardy tar en kryckan och nitar… Angle i vår älskade spot, för att vända honom heel då det visar sig att detta var en SET-UP ALL ALONG! Twist of Fate avslutar Anderson efter 18:39. Oerhört tråkigt att de bokade in detta tramset i slutet av en förbannat bra och kompakt match, vilket drar ner betyget en smula. Jag gillar att vi slapp Angles ”göra så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt”-manus ikväll, och fick en match istället för en hastighetstävling, som annars brukar vara vad Angle bjuder på. Klart bättre än tågkraschen (Hardy-Angle) på No Surrender. Hade de avslutat matchen innan Bischoff kom in hade den fått runt ****1/2, men eftersom slutet var under all kritik (på flera plan, både anglemässigt (ursäkta) och brottningsmässigt) får den ett något lägre sådant. Abyss och Jarrett kommer in och firar med fulingarna vilket tydligen var ”they”, och RVD kutar in och frågar Hardy vad fan han håller på med, och nitas som tack. Något är illa när TNA vänder sin mest populära brottare heel utan att jag tycker det är konstigt, och Dave Meltzer berättade på WON att det från början var tänkt att RVD skulle vända heel istället eftersom Hardy är den mest populära i hela förbundet, men eftersom det var mer förutsägbart att RVD skulle vändas valde de ändå Hardy, bara för att swerva oss alla. Och ska Abyss fortsätta brottas nu? Och hur väl kommer Hulksters heelturn att tas emot? ****

SLUTSATS: Öppningsmatchen var som vanligt en fartfylld historia som inte skiljer sig från någon av deras andra tusen dylika, brudmatchen var dålig, Young-Jordan-INK var rörig, Lethal-Williams okej men jag gillade inte efterspelet, RVD-Abyss var underhållande (även om vi har sett allt innan), Joe-Jarrett-Sting-Nash-Pope var stressig, Dudleys-promon var kort och koncist (vilket är positivt), Lethal Lockdown jättebra och maineventet var fantastiskt fram till det usla slutet.

Förutom de två sista matcherna kändes ingen match BFG-värdig, så det kändes inte som årets största gala. Fyrmanna (om man nu kan säga så) för brudbältet? Komedimatch med Eric Young? Öppningsmatch vi har sett massvis med gånger? Screw-job-ending i Joematchen? Känns inte riktigt Wrestlemania om man säger så. Ett gäng personer (Abyss, Team 3D och Angle) ”ska pensioneras” och Nash är tydligen på väg ut på riktigt, med en vinst i bagaget härifrån. Överlag var de flesta matcherna dock underhållande, men de två avslutningsmatcherna räddade hela galan från att vara en mellangala till en ypperligt bra TNA-PPV som jag med gott samvete kan rekommendera.

Tummen helt klart upp!

(Den här recensionen skrevs 2010-10-11.)

Kategorier:Allt, TNA Impact (PPV)
  1. Inga kommentarer ännu.
  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: