Hem > Allt, TNA Impact (PPV) > TNA – Genesis 2010 (2010-01-17)

TNA – Genesis 2010 (2010-01-17)

TNA – Genesis 2010 (2010-01-17)

– Första TNA-galan jag recenserar (och överhuvudtaget ser i sin helhet) sedan Bound for Glory 2008, så jag vet inte vad jag förväntar mig, men om de senaste två avsnitten av Impact indikerar något är det att det kan bli bra brottning mellan att lull-lull.

– Mike Tenay & Taz kommenterar.

– Enormt mäktig video inleder galan och till och med Samoa Joe ser viktig ut.

– Borde inte ha ett band som galans officiella band som WWE gör? Då skulle jag föreslagit Phil Collins.

– Hulk Hogan och Eric Bischoff inleder med en in-ring-promo. Oh, GOODY. Hogan slipper lyssna åt sex håll i ringen då ringen är fyrkantig numera. Brooke och en annan blondin är på första raden och ser glada ut. Hogan välkomnar alla till Impact Zone och en mängd fans buar och chantar att de hellre vill ha den sexsidiga ringen (TNA lyckas förarga publiken två minuter in på en PPV. TNA! TNA! TNA!), men Hulk svarar att det är slut med sexsidiga och åttasidiga (hans ord, inte mina) ringar då vi måste vara inställda på förändring (som tydligen innebär att använda en form av ring som har använts i wrestling de senaste hundra åren), eftersom det är det Hogan och Uncle Eric ”is all about, brother!” Förändring tillbaka till 1998 kanske. Och för att riktigt visa hur WCW de är namedroppar Hulk Vince McMahon och menar på att han får passa sig eftersom TNA springer vilt. Jag förstår att de ville förklara ringbytet direkt, men att det inte skulle gå hem hos publiken är förståeligt med tanke på att de är Impact Zone där fansen känner att ‘de’ är på hemmaplan och att ingen utifrån ska komma dit och leva rövare och bestämma hursomhelst.

– X-Division-champ Amazing Red vs. Brian Kendrick.
Titelmatch och WE ALL KNOW WHO THIS IS! Nu fattas vi bara några feta samoaner och Mr. Kennedy så har vi hela Hulkamania-gänget anställda. Tenay anser att Kendrick är perfekt för X-Division eftersom han är en WWE-jobber. Det där sista kom jag själv på. Kendrick visar sin enorma brottningsskicklighet med en armbar (eller som Taz säger: ‘aambaaaa’), camel-clutch och headlock. Nu fattas vi bara 30 kilo muskler och en halvtaskig spinebuster så är vi redo för WWE-mainevents! Reds spark vänds till en Oklahoma-roll för en tvåa innan Kendrick åker på en headscissors ut ur ringen, men han fäller Red och sparkar ut honom ur ringen. Brooke är helt inne i matchen och poppar åt Red och Taz nämner att han själv var en hemlig motståndare en gång i tiden, mot Kurt Angle. Åtta minuter utan WWE-referens, det måste vara nytt TNA-rekord? Red får sitt vänsterben bearbetat en bra stund innan Kendrick klättrar och sparkas ner från toppen och ut, och hela benbearbetandet tappar sin poäng i rena RVD-andan. Red voltar ut på Kendrick och får en tvåa efter en missile-dropkick, vilket är imponerande med ett skadat ben. Red missar whatever på repen och sätts i en halvkrabba, vilket Kendrick borde skita i då Red tydligen har ben av stål. Enzuigiri får ner Kendrick och en running dropkick i hörnan sätter upp… ett slag i magen. Huh? De verkar ha lite kommunikationsproblem tills Kendrick äter en headscissors för två. Spark i nyllet ger Kendrick en tvåa innan Red gör en Code Red (sunset-flip där han landar som i en Canadian Destroyer) för tre efter 9:04. Ljummen match men publiken poppade som dårar som vanligt. Kändes segt att Kendrick bearbetade hans ben i halva matchen utan att Red sålde det mer än en sekund i taget, och rent allmänt kändes det som om de inte var på samma sida, så att säga. Kan också ha att göra med att Red inte är van vid en vanlig ring. **

– Bischoff tackar nWold för att de räddade honom från Mick Foley, men trots det måste Scott Hall (som faktiskt har hittat hit, relativt nykter får vi hoppas) och Sean Waltman bevisa att de duger (eftersom de inte har kontrakt) men det slipper Big Kev. Hogan säger att detta är deras enda chans att bli något i TNA. Jupp, och Kurt Angle får aldrig en ny titelmatch i år om han torskar kvällens match. Waltman är orolig för att inte kunna visa att han duger till eftersom det är Hall & Nash som är inbokade, men Nash lovar att det fixar sig. Hall och Waltman spelar Sten, Sax & Påse om vem som ska tagga med Nash ikväll. Waltman är förmodligen i betydligt bättre form än Hall så jag hoppas de kör på Sean. Om nu Nash är så omtänksam borde han låta Waltman & Hall brottas ihop och själv stå över. Fast om vi ska vara petiga bör nog Hall självmant avstå från att möta ”Beer Money”, blink-blink.

– Sean Morley vs. Daniels.
Å ena sidan gillar jag att Morley får en vettig push för första gången sedan 2000, men å andra sidan känns det lite förlegat med att köra samma gimmick som han har haft i WWE sedan 1998. Innan matchen ger han Brooke handduken och snackar om sin nya ‘nya film’, ”The fall of an angel’. Daniels drar en motpromo om att han inte gillar att Morley snuskar till sig när det gäller filmer, och säger åt ”blondie” (Brooke) att sitta ner, vilket förmodligen leder till en kort angle innan han dyker på Morley och drar igång matchen. Daniels bailar som en äkta heel och Morley jagar medan Tenay markar ut åt det faktum att detta är deras första match mot varandra! Wow, TNA-midcarder for life vs. WWE-midcarder for life! Enbart den här matchen lär dra några hundratusen tittare på egen hand. Morley tar över med några knän i magen och en Rysk Bentackling för två. Gutbuster och örondragning upp på apronen leder till ett slag mot revbenen, och när han ska göra om det vänds det till en hangman (tack, Bruno) och Daniels tar över med en hoppande clotheline och en spännande strypning vid repen. En sorts triangle-choke släpps upp efter fem sekunder och imponerar skiten ur Taz, innan en halvtjusig strypning på repen sätter upp en ny strypning, den här gången med benen. Springboard-moonsault träffar lite fel men leder till två ändå innan Morley gör comeback med högervingar och armbågar innan Daniels äter några Bret Hart-whips och en hotshot. Powerbomb och butterfly-suplex från Morley innan Daniels knycklar in honom i en Kokina-clutch. Rock Bottom sätter upp en BME som missar, men han landar på fötter och missar en charge och äter en Uncle Slam som sätter upp en (greppet som brukade kallas) Money Shot, men Daniels kastrerar och försöker slänga ner honom, men Morley blockerar en rana och avslutar med en Money Shot (som Taz kallar en sådan!) efter 9:08. Helt okej match, två fullblodsproffs och duktiga wrestlers, även om jag alltid har tyckt att Daniels är ganska tråkig. **1/4

– Two out of three Falls: Knockout-champ ODB vs. Tara.
Titelmatch. Grekiskromersk hårdragning inleder innan Tara lackar till och spearar ner henne. Ja, henne får man passa sig för efter hennes angle med Kim Couture som ledder ingenvart, som de flesta vinklarna i TNA verkar göra. Varannan, öh, herrarnas, med chops gör tydligen ont i tuttarna hos ODB, och hade jag varit snuskig hade jag erbjudit mig att smörja in dem åt henne. Men jag är en fin pojke. Fast erbjudandet står kvar. Slingshot-legdrop ger två för Tara och ODB rensar bort ”spindelväven” från ansiktet, vilket antingen ska föreställa att Tara har sin spindel mellan benen, eller att hon ”inte får något”. Taras cross-body vänds till fallaway-slam, men hon rullar ut ODB för tre efter 2:13. Vi missar lite spots eftersom vi ska filma någon avdankad NFL-stjärna i publiken, och ODB tar över och stryper henne vid repen, men Tara får in en Tarantula som släpps upp. Tara baseballslidas ut ur ringen och slammas på apronen med ansiktet före, och Brooke visar sina sympatier med Tara vilket jag hoppas inte är planerat, med tanke på att Tara är heel. ODB får in några tvåor och gör ett kroppslås med benen –> sunset-flip-liknande rollup ala Bob Backlund. Uppsläpp vid repen men vi gör greppet igen, den här gången kombinerad med en chinlock för att spexa till det en smula, men det släpps upp och ODB kastar ut något från tuttarna som Taz gissar är ett kaffefilter. Powerslam ger två för ODB, och tre personer vid ringside applåderar, resten sover. Widows Peak avslutar fallet och matchen (!) efter 9:35. Ingen vidare match, men jag gillar att de bara körde två fall istället för de uppenbara tre. Tara firar vinsten och poserar med sin spindel i en halv sekund innan vi HEADAR TO THE BACK! *1/2

– Pope D’Angelo Dinero intervjuas av Christy och säger sig spöa Desmond Wolfe ikväll (igen) och kallar honom en refuserad mupp.

– TNA Tag-champs British Invasion vs. Matt Morgan & Hernandez.
Titelmatch, och British Invasion ser stekta ut då Hogan & Bischoff inte har visat dem ett jota i de senaste två programmen (förutom en ensekunds-run-in nu senast för att bygga upp matchen). Har aldrig sett Brutus Magnus innan (vad jag vet) men har sett Doug Williams och han är väl okej. Magnus blockerar en chokeslam av Morgan och ska just dubbelteama honom då Hernandez räddar. Matchen ”börjar om” med att Hernandez blockerar en suplex och ska göra en egen, men Williams kommer loss och kastas runt i tröjan i Hernandez vanliga spot. Williams fäller Hernandez och gör honom till face-in-peril. Dubbelteam-superplex sätter upp en mainevent-headlock men Hernandez kommer loss och gör idiotmisstaget att springa in och ta sats mot repen vid fulingarnas ringhörna så han erbjuds en styck spark i korsryggen och sätts i en abdominal-stretch, men han hiptossar sig loss och gör en gutwrench-slam och tuppar av då han är ”för skadad”. Tenay säger att Nick Hogan är publiken, men det är skillnad på en tågkrasch och en… oh, never mind. Han vaknar och taggar in Morgan som rensar och gör sin Bossman-slam på Magnus, vilket Taz kallar ”vintage”. Tenay säger sig ha hört det innan men vet inte var. Yes, vi kan inte ha en enda match utan en WWE-referens. Ögonpetning sätter upp en flygande elbow innan Hernandez kommer in utan tag och ger oss en julgransplundring där Morgan chokeslammar Williams för två. Superkick –> german ger två i en fin spot. Morgan gör sin egen comeback och behandlar båda som jobbers innan Hernandez joinar honom och tillsammans avslutar de Magnus efter 8:52. **

– Bobby Lashley vägrar att brottas ikväll eftersom han har viktigare saker för sig, vilket Abyss tar illa upp av och misshandlar honom med en monitor på Bischoffs kontor, men blir livrädd då Lashley slutar röra sig. Bischoff skäller ut Abyss för att han däckade sin motståndare eftersom det var ”our semi main event”. Hulkster försöker reda upp situationen och bokar Abyss mot någon annan eftersom han måste bevisa sig för höjdarna, brother!

– Pope D’Angelo Dinero vs. Desmond Wolfe.
Wolfe har en brud med sig in som sliter av honom byxorna, men när Pope kysser henne blir Wolfe förbannad. Pope med en hoppande clotheline men hans charge missar och Wolfe ställer sig på händer i hörnan, vilket är imponerande i sig men som är fullkomligt ologiskt i wrestling. Popes elbow i hörnan blockeras och han dumpas, men ställer sig på apronen och sätter som för en piledriver, med Wolfe innanför repen, vilket blir en sorts Walls istället. Tjusigt. Ospektakulärt, men tjusigt. Fistdrop och Nash-dyk men Wolfe kontrar med en armbåge rakt på benet och börjar bearbeta det i ringen med några snapmares där Popes ben slår i repen varje gång. Halvkrabba på det skadade benet släpps upp vid repen, men Wolfe fortsätter ge sig på benet vilket dödar några minuter. Taz som kommentator är bra mycket roligare än Don West, så Taz är så mycket lättare att lyssna på än Mr. TV-shop, som jag hoppas aldrig får jobb som kommentator igen. Var inte han talesman för Amazing Red numera? Pope kommer ur en STF men Wolfe ger sig inte; han är tydligen en ben-kille. Wolfe kallar publiken för ”wankers” vilket Taz inte förstår, men misstänker att det inte är någon komplimang. Pope blockerar en Tower of London och clothelinar ner honom för att sätta upp en suplex, Wolfe håller emot, men Pope sliter bak honom ändå i en fin spot för två. Pope böjs som ett ‘U’ runt ringstolpen i en innovativ spot vilket skadar hans ben ännu mer, men medan Wolfe tjafsar med domaren gör han en spinebuster på honom. Wolfe ändrar kroppsdel att ge sig på och går för armen, men han åker på några snabba rollups och missar en charge och äter en neckbreaker för två. Wolfes handstående i hörnan vänds till en Alabama Slam för två. Pope Express vänds till en clotheline för tre efter 13:31. Notera hur hysteriskt de ringer i klockan efteråt för att signalera att matchen är slut. Hyfsad match, ibland kändes det som om den gick på tomgång och ibland var den hur underhållande som helst, men Wolfe imponerar inte till 100% på mig. Än. **1/2

– Jeremy Borash försöker intervjua Bischoff, som tycker att Borash inte gör sitt jobb ordentligt och därför kommer att entledigas (slå upp det) från tjänsten som intervjuare, innan Bischoff stöter på Christy. Ric Flair tänker inte berätta varför han är här, men kan säga så mycket att han är där världens bästa wrestlingtalanger finns. Yes, detta är förbundet med Team 3D, Scott Hall och Nasty Boys 2009.

– Beer Money vs. Sean Waltman & Kevin Nash.
Blev ungefär som jag sa. Eller rättare sagt; det blev EXAKT som jag sa, men skillnaden var att Hall faktiskt verkar vara i arenan. Irritationsmoment: TNAs förmåga att plinga i klockan redan innan musiken tystnar. Ögonpetning och armdrags på Waltman, eller Syxx-Pac som han kallas här, innan Beer Money dubbelteamar honom för två, men Big Sexy kommer in och gör Robert Roode till face-in-peril. Tenay spekulerar i att Beer Money spottade öl i ansiktet på Nash innan matchen, men i vanlig ordning missar kamerakillarna det väsentliga. Roode gör sin egen comeback med en clotheline för lite mer dubbelteaming och fintar in Pac med skallen före i grenen på Nash. James Storm är face-in-peril och åker på Waltmans legdrop ”som han är känd för”. Kanske 1993. Seans kläder liknar i alla fall hans 1993/1994-kläder mer än nWo-outfiten, och det är en komplimang. Broncobuster från Waltman och sideslam från Nash ger två då Roode räddar. Det positiva med Nash-matcher är att jag kan recensera dem i lugn och ro utan stress. Tolka det hur du vill. Pac missar en andra broncobuster och Roode taggas in och rensar i slowmotion. Vad har hänt med motivationen sedan Foley-matchen där han var full av energi? Roode taggas in och rensar och spinebustar Pac för två. Nash fintas in i hörnan och äter en hög spark och Pac suplexas av båda innan Hall gör en promenad-in och distraherar, så Roode åka på en chokeslam för två. Hall sliter ut ett ”fan” ur publiken och misshandlar honom vilket distraherar Pac och Nashs powerbomb på Roode blir inte av då Storm Superkickar honom för tre efter 9:44. Hall och Pac verkar vilja vara polare trots att nWold förlorade, men Nash verkar aningen småputt på Hall, så detta kanske leder till OUTSIDERS EXPLODE! Igen. *

– Hogan lovar att ta itu med nWolds stolligheter på Impact, för han ”can’t take this anymore” innan han citerar Kennedy (presidenten, inte brottaren) med ”Ask not what TNA can do for Hogan, ask what Hogan kan do for TNA”.

– Abyss vs. Mr. Anderson.
Anderson kör hela WWE-grejen med snarliknande musik och egen introduktion, vilket är ungefär allt han har, men stoppar precis före namnet så publiken fyller i det (”KENNEDY!”) för honom några gånger innan han säger ”Anderson”. Var faktiskt säker på att Hogan hade bokat Abyss vs. Foley här med tanke på att nWold spöade upp honom backstage (även om Hogan inte gillade det) på Impact, så jag blev faktiskt uppriktigt förvånad här. Sen att ”den stora debuten” stod mellan Anderson och RVD var en annan sak. Anderson springer in och faller pladask några gånger mot Abyss för att etablera honom som monster, innan han tar över med en hotshot och sin Kennedy-kick innan han bearbetar armen runt ringstolpen. Han missar ett chairshot och Abyss försöker sig på en comeback, men sparkas hårt i magen och dräms in i ringstolpen för att hamna i underläge igen. Anderson livar upp matchen med en hammerlock med tillhörande indrämning med axeln före i hörnan för två. Jag VILL gilla Anderson, men efter sin magnifika entré är han ganska tråkig. Han är ingen dålig brottare men saknar det där lilla extra som han hade i början. Armbreaker och Taz säger att Anderson inte känner någon brådska, vilket vi andra har märkt för flera minuter sedan. Abyss gör comeback med en big boot och avalanche för att sätta upp en sideslam för två. Chokeslam signaleras till noll pops och blockeras, och Anderson kommer ur en Shock Treatment och gör en neckbreaker för två. Anderson dyk vänds till en chokeslam för två. Shock Treatment ger två vilket. En stol kommer in i bilden via Abyss vilket distraherar domaren, så Anderson sliter fram ett knogjärn som han nitar Abyss med för tre efter 10:36 för att visa att Anderson inte bör bokas mot limiterade brottare i så här långa matcher. Bra intro, bra hetta och bra publikdeltagande, men tyvärr funkar inte Anderson i långa matcher. Men oavsett vilket gillar jag honom (så länge hans matcher hålls korta) eftersom han har massvis med karisma och bra micskills. *

– Video om maineventet, där Kurt Angle pushar upp AJ Styles som en härlig och duktig brottare som är rolig att se. Vad hände med kayfabe?

– TNA-champ AJ Styles vs. Kurt Angle.
Titelmatch. Vad hände med Nasties vs. Dudleys? Bruno tror att de bokade den matchen enbart för att dra tittare, men jag vet inte. Lock-up bryts upp i hörnan och ger oss duellerande chants. De byter hammerlocks tills Angle gör en headlock. Styles headlock bryts och Kurt pausar utanför ringen för att döda tid, och vi får mer duellerande chants. Kurt armdraggas några gånger och blockerar en tredje innan de stirrar på varandra. De testar styrka och turas om att ‘vinna’ i en spot Axklo hade drömt blöta drömmar om. Några brödrostar i armhålan och han hade vibrerat ihjäl. Dropkick får ner Kurt, som kommer ur en chinlock och äter några armbågar i nacken. Vi är sju minuter in utan att något egentligen har hänt. Backbreaker ger två. Styles gör en spot och landar på apronen, men Kurt fäller honom så han slår nyllet i ringkanten. Kurt gör en tilt-a-whirl-backbreaker för två. Kroppslås och headlock lyckas inte däcka Styles, som gör comeback med en miljon clothelines innan han äter en german suplex. Styles kommer ur en headlock (vad är det med alla restholds?) innan vi har en dubbelsläckning med en dubbel cross-body för att de ska hinna vila upp sig från alla restholds. Ric Flair valsar in och drar all uppmärksamhet till sig, innan vi kör varannan damernas i ringen och Styles skickar ut Kurt ur ringen och följer upp det med en volt över repen i matchens finaste spot. Flair funderar djupt på hur han kunde byta ner sig från WWE till TNA. FU på knäet sätter upp en springboard-clotheline för två för Styles och sätter upp en Clash men Kurt backdroppar sig ur den och gör tre germans för att sätta upp en Angleslam som vänds till en armdrag, och Styles german vänds till en till Kurts fördel för två. Nu känner jag igen dem. Pelé-spark ger två. Clash blockeras då Kurt tacklar in honom i hörnan några gånger och Styles missar en halvhjärtad Stinger-splash och clothelinas ner för två. Kurt fintar sig ur en moonsault från andra repet och belly-to-belly-suplexar in honom i hörnan för ett nearfall. Rana får ner Angle, men han flyttar sig undan en 450 och gör en Angleslam för två men missar sin moonsault. Clash vänds till Anglelock som blockeras och Styles får två med en springboard-cross-body, men får en Clash blockerad från hörnan (med tanke på hur Styles benposition hade han aldrig kunnat göra greppet ändå) och Kurt gör en vanlig Clash för ett nearfall. Taz: ”That’s a slap in the face if you lose to your own hold.” Fast jag är säker på att Earl Hebner inte skulle tillåta något sådant i sina matcher. Angleslam vänds till en DDT och Kurt missar en charge i hörnan och äter en Angleslam för två. Styles klättrar men åker på en tope-rope-Angleslam för två. Anglelock blockeras men Kurt får in greppet igen och lägger till ett lås med sina ben, så Styles har inget annat val än att tappa, men Flair sliter ut domaren för ett screwjob. Kurt blir givetvis förbannad och går ut efter honom men Styles dyker på Kurt, innan Flair slänger in bältet åt Styles och ber honom nita Kurt med det, och efter en stunds beslutsångest använder han det som vapen och Flair kastar in Earl Hebner som räknar ut honom efter 28:47. Styles och Flair kramar om varandra, och om båda anses som heels nu och Flair blir manager och talesperson för honom kan det bli väldigt intressant. Matchen, då? De första tjugo minuterna var känna-på-varandra-och-bygga-upp-matchen, och de sista åtta var väldigt bra, så jag är lite splittrad. De som såg deras Impact-match och förväntade sig en liknande fast bättre match här kan känna sig oerhört blåsta, för denna var betydligt sämre. ***

SLUTSATS: Rent brottningsmässigt kan jag inte påstå att det var en höjdare, men de etablerade en hel drös brottare för nya tittare (Morgan/Hernandez, Tara, Wolfe, Kendrick, Anderson, Morley) och gimmickmatcher lös turligt nog med sin frånvaro (jag räknar inte Tara/ODB som en gimmickmatch i den bemärkelsen) och Taz är en miljon gånger roligare att lyssna på än Don West, så det var en intressant show. Nog inget jag kommer att se igen (men det gäller för i princip allt med TNA) men det var en bra show för att etablera brottare för nya tittare, och det var sparsamt med Hogan på TV ikväll, vilket är ett klart plus. Missförstå mig inte; jag har inget emot Hogan, men föredrar om de håller hans framträdanden måttligt, annars blir det lätt överdos av hans närvaro. Lashleys däckning kan handla om att han vill satsa på MMA till hundra procent och att han inte ville riskera en skada genom att brottas här, men det är bara mina egna spekulationer. Maineventet var väl inte dåligt direkt, men om Impact-matchen innehöll för mycket reverseringar och högt tempo, innehöll den här nästan inget av det då två tredjedelar av matchen var ganska seg.

Matchgenomsnitt: 1,9

Tummen i mitten.

(Den här recensionen skrevs 2010-01-18.)

Kategorier:Allt, TNA Impact (PPV)
  1. Inga kommentarer ännu.
  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: