Hem > Allt, TNA Impact (PPV) > TNA – Slammiversary 2012 – (2012-06-10)

TNA – Slammiversary 2012 – (2012-06-10)

TNA – Slammiversary 2012 – (2012-06-10)

– Efter att ha hört mycket gott om galan bestämde jag mig för att ge TNA en närmare titt igen efter ett långt uppehåll (dock följer jag förbundet via internet och Observer).

– Mike Tenay & Tazz kommenterar.

– Bra video om förbundets tioåriga historia (det är på månaden tio år sedan TNA startade) inleder showen med clips av debuterna av bland annat Kurt Angle, Hulk Hogan och Sting, samt andra viktiga händelser. Väldigt bra video som sammanfattar förbundets toppar på ett ypperligt sätt.

– Hulk Hogan med en in-ring-promo där han säger att TNA funnits i tio år och att de nästkommande tio åren blir mycket bättre. Det får vi hoppas. Han säger att vi ska bli oldschool med en gång och säger att X-Division-matchen är om titeln. Vilket fantastiskt koncept att ha en titelmatch på PPV. Men hur oldschool är det att inleda showen med en sådan typ av match, brukar de inte inleda ALLA sina galor med den mästaren?

– X-Division-champ Austin Aries vs. Samoa Joe.
Titelmatch. Publiken är riktigt het ikväll och chantar ”AUSTIN ARIES/LET’S GO JOE!” under stora delar av matchen. De börjar lugnt med chops och sparkar innan Aries får ut Joe med en rana. Han försöker följa upp med en plancha men Joe blockerar med en underarm i en spot kameran naturligtvis missar. Joe tar över men Aries möter en back-senton med sina knän. Joe sätter upp för ett dyk ut men måltavlan flyttar sig så han träffar mattan istället, men hinner resa sig upp och vända sig lagom i tid för att åka på en bra tope i en väldigt bra timad spot. Joe vänder en cross-body till en powerslam för två i en fin spot. Aries går för en rana men Joe vänder till en powerbomb och rullar vidare till en Boston-crab –> STF –> abdominal-stretch i ytterligare en fin spot. Aries blockerar en Musclebuster och får två med en 450. Joe med en Kokina-clutch men Aries rullar bakåt för ett pinfall så Joe måste släppa upp. Joe försöker sig på sin Musclebuster igen men Aries blockerar och gör en väldigt fin krucifix-powerbomb jag aldrig sett förr. Joe är tvärdör så Aries avslutar med en Musclebuster (oh, the irony) efter 11:49. Riktigt bra match med en klart mer motiverad Joe än från tiden då jag följde TNA. Bra kedjebrottning, fint utförda spots (enda jag kan klaga på är att Joe inte verkade ligga riktigt rätt vid Aries 450) och ett bra och rent avslut. Inte att klaga på här. ***3/4

– Hernandez vs. Kid Kash.
Hernandez är betydligt mer deffad än då jag såg honom senast. Han skickar ut Kash med en tackling och slänger in honom i ringen igen, där Kash tar över och bearbetar vänsteraxeln med en stående armbar. Kash med en headscissors/rana (jag såg inte riktigt vad det skulle föreställa) där Hernandez åker ner i mattan med ansiktet före, i en spot jag antar botchades. Inte minst för att Tenay verkade orolig över att något gått snett. Kash får två med en fin Tornado-DDT. Hernandez gör comeback och tacklar ut honom och följer upp med ett dyk över topprepet. Han klättrar, Kash försöker blockera hans big splash, Hernandez knuffar ner honom och avslutar med splashen efter 5:51. Kort, koncis och helt okej match som hade passat bättre på TV än PPV. **3/4

– Clips av när AJ Styles vann X-titeln för första gången (juni 2002).

– TV-champ Devon & Garrett Bischoff vs. Robbie E & Robbie T.
Första gången jag ser Garrett. Tydligen är storyn kring TV-bältet att det sätts på spel varje vecka vilket känns overkill. Garrett blir face-in-peril medan Madison Rayne dyker upp vid ingången (trodde för en sekund att det var AJ). Tydligen är storyn att hon ville se sin ”hemliga kärlek” som är någon av killarna i ringen. Vince Russo är inte kvar men jag kan sätta en halv ostburgare på att han hade skrivit in Earl Hebner som hennes kärlek bara för att swerva oss. Team Robbie pucklar på Garrett en stund innan Devon (som har betydligt mer konturer på armarna än jag någonsin sett) får en het tag (och kommer in för första gången i matchen) och rensar innan han avslutar Robbie E med en spinebuster efter 5:57. Enda misstaget jag såg var att Robbie T skulle fintas ut ur ringen av Garrett, men när Garrett drog ner repen stod han kvar en halv sekund innan han sprang mot repen vilket gjorde att han inte hann få upp farten innan bumpet. Het publik här också, som behandlade alla fyra som stjärnor. Het publik, bra avslut och var precis lagom lång. Facen dansar efteråt. **

– Jeremy Borash intervjuar Tag-mästarna Kazarian & Christopher Daniels som är bergis på att vinna över Kurt Angle & AJ Styles ikväll. Daniels dricker en drink för att värma upp till matchen tydligen. Jake Roberts som skriver manus ikväll?

– Jeff Hardy vs. Mr. Anderson vs. Rob Van Dam.
Vinnaren blir förstautmanare och får en titelmatch mot TNA-mästaren på torsdagens Impact. Yep, de har kvalificeringsmatchen på PPV och titelmatchen på gratis-TV. Även utan Russo är TNA idioter. Första fallet gäller. Anderson ser ut som Alex Riley på avstånd. Hardy ger sig på båda två och använder Anderson som språngbräda för en Poetry in Motion på RVD för två. Anderson nitar honom med en neckbreaker (sådan CM Punk brukar göra). RVD sätter upp för en Rolling Thunder men Anderson blockerar och täcker honom för två. De teasar en Tower of Doom-spot men Anderson skickar ut RVD och superplexar Hardy för två. RVD passar på att göra sin frogsplash en sekund efter men båda flyttar sig så han kraschlandar. RVD täcker Anderson för ett nearfall efter en split-legged moonsault. RVD monkey-flippar Anderson på Hardy för två. Anderson och Hardy täcker RVD samtidigt för två. Anderson gör en voltande samoan-drop på Hardy och dumpar RVD med en clotheline innan han täcker Hardy för två. Gillade att han gjorde sig av med RVD för att minimera risken att han skulle avbryta fallet. RVD och Anderson hamnar utanför ringen och Hardy dyker ner på båda från hörnan. Hardy med en Whisper in the Wind på RVD. Tazz noterar att Hardy minsann inte har några ”wasted motions” vilket måste vara första gången ”Hardy” och ”wasted” är något positivt när det nämns i samma mening. Anderson möter en Rolling Thunder med en Mic Check för tre efter 11:25 i en fin liten spot jag minns de brukade göra i WWE om jag inte har helt fel för mig. Bra spotmatch, även om jag inte är förtjust i idén att vinnaren får en titelmatch på gratis-TV. ***

– Crimson garanterar att hans vinststreak fortsätter ikväll när han möter den hemliga motståndaren, vilket alltid är ett smart uttalande av en heel.

– James Storm vs. Crimson.
Publiken chantar ”GOLDBERG” vilket jag först antog handlade om att de trodde han skulle debutera här (även om jag följer TNA är jag back i WON-läsandet) men tydligen nämnde han Goldbergs namn på TV vilket gav upphov till detta. Han snackar ner Texas sportlag innan Storm kommer in till en bra pop och vinner med sin Superkick efter 2:11. Helt okej för vad det var, men att slösa en vinststreak såhär känns som ett misstag. De borde valt ut en ung talang de vill satsa på och ge honom ”första” vinsten över Crimson för att etablera sig som ett hot istället för en som redan är på topp. Storm firar med öl (i glasflaska, vilket vi ska återkomma till i maineventet) efteråt. *

– JB intervjuar Aries som tycker sig vara värd mer än X-titeln och vill därför befordras till mainevent-nivå. Det är absolut bra att brottarna säger att de vill klättra i graderna men detta fick bara X-titeln att framstå som värdelös när inte ens mästaren tycker den är värd att kämpa för.

– Dixie Carter introducerar Sting som den första att bli introducerad i TNAs Hell of Fame på Bound For Glory i oktober. Det börjar med att hon tackar fansen för de här tio åren, och tackar Jeff och Jerry Jarrett samt Spike TV för att TNA finns och frodas. Hon ger WWE en verbal snyting genom att säga att de minsann inte är rädda för att använda sig av ordet ”wrestling” vilket jag tycker hon gör helt rätt i. Wrestling får inte bättre rykte bara för att man kallar det något annat; svettiga karlar som låtsasbrottas känns inte som en rumsren pryl även om man kallar det något bättre. Hon kallar in ”hela TNA-gänget” (knappast hela, skulle vilja säga hälften) som dyker upp och ställer sig vid ingången innan hon visar en Sting-video på Panda-Tron (videon innehåller random wrestlers som snackar gott om Sting där det roligaste är att Hulk kallar Sting för ”den största brottaren i världen” vilket är skrattretande oavsett vilket år han menar) och introducerar Sting som första invalda i HOF. Enligt Dave Meltzer visste inte Sting (eller någon annan av brottarna) om att han skulle bli invald först, utan de enda som visste var Dixie och produktionsfolket (annars hade de inte kunnat göra videon). Sting kommer in i ringen och tackar Dixie, men säger inte så mycket mer eftersom han inte visste om detta och därför fick improvisera. Dock säger Dixie att Sting ”lovade att hjälpa oss ett år, sedan blev det till två år, sedan tre och så vidare” vilket är ett bra säljargument för Sting som ”kände för att sluta brottas” för att få Dixie att öppna plånboken ännu mer. Intressant att Sting ”funderar på att pensionera sig” lagom till kontraktet löper ut, tycker du inte? (Booker T försökte sig på samma förhandlingsteknik i WWE vilket fick motsatt effekt; De vågade inte sätta något bälte på honom (tills 2006) eftersom de var rädda att han skulle sluta eftersom han hotade med det vid varje kontraktsförhandling.) Random tanke: Var det inte onödigt att ha en HOF-introduktion-light ikväll istället för att spara det till oktober?

– Knockout-champ Gail Kim vs. Miss Tessmacher.
Titelmatch. Gail funkar riktigt bra som heel även om brottningen blir lidande. Tessmacher, som råkar vara från Texas där galan går, är väldigt över hos publiken vilket i motsats till WWE är något de tar fasta på och låter henne vinna titeln. Storyn är att Gail tror sig ha segern som i en liten ask och därför är överdrivet kaxig (ett tema de körde med även i matchen efter) och gör några kul spots, bland annat en wheelbarrow till hotshot och headscissors där hon slammar ner Miss Ts ansikte i golvet. Dock botchas de en spot rejält; Tessmacher går för en back-suplex men verkar halka innan hon kan lyfta upp Gail, så hon faller bara ihop. Gail försöker rädda situationen genom att peka och skrattat åt henne vilket passar bra i matchens story eftersom hon är en kaxig heel som tror sig vara överlägsen henne. Avslutningen är att Tessmacher reverserar en suplex till en victory-roll för tre efter 7:02. Tyckte att Gails heelarbete var riktigt bra då hon inte glömde bort den medan de brottades. Många tenderar att bara köra på sin karaktär mellan greppen medan hon verkligen VAR sin karaktär rakt igenom. Lite som en söt asiatisk version av William Regal. Botchen kan jag stå ut med, och även om Tessmacher inte är värdelös är hon miltals från Gail Kim både vad gäller brottning och agerande. **1/4

– Bully Ray snackar ner publiken (New York – YAY, Dallas – BOO!) och tänker inte ansvara för vad som händer med Joseph Park i matchen.

– Anything Goes: Joseph Park vs. Bully Ray.
Storyn är att Park är Abyss bror (i själva verket är det samma person) som tänker ta reda på vad som hände med Abyss, som försvann efter Genesis i januari, där försvinnandet pekar på Bully Ray. Bully utmanar Joseph i en match här på Slammiversary för att göra sig av med hela Parkfamiljen (tack Wiki!). Park, som ser ut som en större version av Jimmie Åkesson, kommer in i träningsoverall och ser helt livrädd ut eftersom han aldrig har brottats förr. Hela matchen blir ungefär som Kim-Tessmacher eftersom Bully leker med honom som en katt som leker med en halvdöd mus, som inleds med att Ray ger honom några frislag. Givetvis hinner han ducka och skrattar åt Parks inkompetens. Första stora poppen i matchen kommer när Bully spottar honom i ansiktet och åker på en örfil som tack. Bully sänker honom och hämtar en stol, men på tillbakavägen sparkar Park på repet så Bully faller pladask i ringen. Fin och logisk spot som faktiskt inte var en tramsspot även om det låter så. Det slutar i alla fall med att Ray nitar honom med några chairshots och sätter upp ett bord i ringen då Park slår tillbaka med en kendostick han tar från Ray efter att ha knäckt nötterna på honom. Park vet inte riktigt hur han ska gå vidare så han smiter under ringen, och på andra sidan kommer Abyss in och chokeslammar Ray genom bordet, så Park kan krypa tillbaka och täcka honom för vinst efter 10:25. Som de flesta andra trodde jag att det var Park som spelade båda rollerna men tydligen var det en storväxt elev i Dudleys träningsskola som iklädde sig rollen som Abyss ikväll, vilket också var anledningen till att de filmade honom bakifrån hela tiden. Matchen var ingen höjdare jämfört med liknande matcher, men storyn gjorde den underhållande och även om jag nog aldrig vill se den igen gjorde den vad den skulle och med tanke på omständigheterna (Joseph Park = kärring) kunde de inte gjort det bättre. Ray som heel är fantastisk och detta är första gången jag har sett honom i den här stinten. Tummen upp för Ray! **1/4

– Bobby Roode är redo för Sting och struntar helt och hållet i att han ska väljas in i HOF.

– Hulkster presenterar kvällens överraskning; Christian. Redan i mars hade WWE och TNA gjort en deal för att Ric Flair skulle få delta på WWEs HOF (enligt Meltzer ville inte Christian gör detta utan blev mer eller mindre tvingad av HHH, som menade på att han lyckats förhandla fram så TNA låter Flair vara med på HOF och då ville han inte att Christian skulle sabba dealen) men detaljerna var det ingen som hade koll på då. Tydligen var det att Christian skulle delta i produktionen av några TNA-DVDer och då passade de även på att låta honom vara med här för att öka stjärnglansen ikväll. Någon specifik tanke med att ha Christian med här verkade inte finnas utan han tackade bara fansen (han nämnde inte TNA i något ordalag alls, än mindre positiva) för stödet samt presenterade plats #1 på listan över händelserika TNA-händelser (Stings comeback 2006). Tazz spelade riktigt överraskad av Christians cameo så tydligen läser han inte Dixies Twitter, där detta annonserades några timmar efter senaste Impact visats på TV.

– Sting-videon hinner knappt visas klart innan de går raskt över till videon för tag-matchen, och det tar några sekunder innan jag inser att de har bytt fokus från Sting till den kommande matchen.

– TNA Tag-champs Christopher Daniels & Kazarian vs. AJ Styles & Kurt Angle.
Titelmatch. Storyn är att fulingarna har spännande bilder av Styles med Dixie som de tänker visa. Matchen börjar direkt när Styles hoppar in i ringen och ger sig på Daniels. Han dropkickar loss innan han dumpar Kaz och följer efter, där Kaz reverserar en whip in mot staketet där Styles duckar och glider ut i publiken under staketet i en fin spot. Dock kommer han inte in ordentligt utan verkar stöta till staketet med ryggen men det är bara en detalj. Han gör en springboard-forearm från staketet innan han och Angle gör en dubbel suplex på Daniels. Tazz noterar hur olika Styles (highspots) och Angle (brottning) är men att de kan samarbeta bra trots det. Daniels distraherar Styles i hörnan så Kaz gör honom till face-in-peril efter en tjusig enzuigiri. Fin dubbelteaming av fulingarna tar vid innan Angle taggas in en stund senare och rensar till en artig, dock inte överväldigande pop. Kurt med clothelines (på Daniels), belly-to-belly (på Daniels), german (på Kaz), german (på Daniels) sätter upp Angleslam på Daniels men Kaz räddar. Kurt med två germans och sätter upp för en tredje på Kaz, som håller sig fast i Daniels, som i sin tur håller tag i repet. Styles sparkar loss handen från repet så Kurt kan german suplexa båda två i en spot. Styles taggas in och rensar med en kombinerad DDT (på Daniels) och bakvänd-DDT (på Kaz) efter en moonsault. Det blir julgransplundring och Styles nitar Kaz med en väldigt fin wheelbarrow-slam för två. Publiken chantar ”THIS IS AWESOME” vilket är svårt att säga emot. Kurt med en step-up-armdrag på Kaz men Daniels nitar Kurt med en STO direkt efter. Yay-Boo-serie med Styles och Daniels leder till en Rock Bottom från Daniels, men BME missar och Kurt german-suplexar honom i ytterligare en fin spot. Styles med en Pelé-kick och Kurt med en big splash på Kaz för två när Daniels sliter ut domaren ur ringen, vilket av någon konstig anledning sällan leder till DQ. Styles med en springboard-Shooting Star Press (!) ut ur ringen på Daniels medan Kurt avslutar Kaz med Anglelock efter 14:23, även om Kaz hade kunnat nudda repen om han ville (verkar vara Kurts fel som placerade sig så nära repen, Kaz gjorde allt för att dra ihop sig så det inte skulle se ut som om han faktiskt kunde nå repen). Riktigt bra utformad och utförd tag-match med fyra otroligt kunniga wrestlers, även om jag personligen aldrig har förstått tjusningen med Daniels. Finns egentligen inte mycket mer att tillägga än att detta var en förbannat bra match! ****1/4

– TNA-champ Robert Roode vs. Sting.
Titelmatch. Roode (som för tillfället ser ut som en normalväxt version av Matt Morgan) bailar några gånger för att etablera att han inte vill möta Sting, men till slut får Sting tag i honom och går för sin Scorpion Deathlock men då bailar han än en gång. De slåss utanför ringen i några minuter (de går tydligen efter Hulk Hogans japanska klocka) där Sting skickar in honom i trappan innan de återvänder till ringen igen. Vilket nobelt koncept. Sting fajtar sig ur en sleeper och gör en superplex och Scorpion Deathlock men Roode släpps upp vid repen och bailar, allt medan Sting ser förvånad ut. Varför han inte bara sliter tag i honom igen och utför greppet i mitten av ringen förstår jag inte. De hamnar utanför ringen igen där Sting gör sin Stinger-splash på Roode på staketet. Roode flyr upp på kommentatorbordet där han åker på en Scorpion Deathlock och tappar, och medan Sting börjar fira berättar domaren för honom att man inte kan vinna titeln utanför ringen. Intressant att en sådan legend och ringveteran som Sting tydligen inte känner till reglerna efter 30 år i branschen. Medan domaren är upptagen med att lära Sting reglerna i sporten han är en legend i, snor Roode åt sig James Storms kvarglömda trälåda med öl och tar med sig in i ringen. Han tar ut en flaska och svingar mot Sting, som blockerar, och medan domaren tar bort flaskan från Sting tar Roode upp en ny som han drämmer i huvudet på Sting för vinst efter 10:54. Domaren räknar utan betänkligheter trots att det – av en ren slump – ligger en trälåda öl mitt på ringgolvet. Efteråt spöar Sting upp Storm och gör sin bakvända DDT från rampen ner på ett gäng kartonger för att skicka hem publiken lyckliga. TNA! TNA! TNA! **1/4

SLUTSATS: Det första som slår mig är att publiken är otroligt het under hela galan, något som är resultatet av att de har börjat köra på andra ställen än i Florida.

De flesta matcherna var minst hyfsade och några var till och med riktigt bra. Tagtitelmatchen var naturligtvis kvällens höjdpunkt! Park-Ray berättade en bra story och Parks vinst var både logisk och smart så den hade jag inga problem med. Joe-Aries var riktigt bra och väl värd en titt, medan tremanna, brudmatchen och Hernandez-Kash var helt okej.

Maineventet var sådär. Jämfört med tag-matchen före hade den inget att hämta, men jag applåderar valet att sätta Sting-Roode sist eftersom det är om det mest prestigefyllda bältet i förbundet och bör alltid avsluta showerna. Det var ingen dålig match men Sting kändes omotiverad och Roode körde alldeles för mycket på fegheten så matchen kom aldrig igång.

Tummen upp!

(Den här recensionen skrevs 2012-06-17.)

Kategorier:Allt, TNA Impact (PPV)
  1. Inga kommentarer ännu.
  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: