Hem > Allt, WWE Houseshows 1989 > London 1989-10-10 – WWFs UK-premiär!

London 1989-10-10 – WWFs UK-premiär!

London 1989-10-10 – WWFs UK-premiär!

– Första WWF-showen någonsin i England, som även visades på TV i landet.

– Tydligen gick det tre dark matches på showen, dels den legendariska Rollerball Rocco, Dave Finlay & Skull Murphy vs. Dale Wolfe, Al Perez & Tim Horner (i Finlays debutmatch i förbundet, sen hade han ett lite kortare uppehåll på 15 år innan nästa match). Bret beskrev en lite tragisk scen från före showen i sin självbiografi: ”Roller’s face lit up when Hulk came into the dressing room. They’d been good buddies in Japan and Roller had no doubt bragged to everybody that he and Hulk were friends. But that was millions of dollars ago; sadly, Hulk barely remembered him. The dejection on Roller’s face was pitiful, and at the same time, I felt empathy for Hogan. So much had changed for all of us.” (1) Och dels ”two other WWF vs. UK tag team matches” vilket är enda infon jag hittar. Intressant nog skrev Dave Meltzer att England har regler som säger att man inte får boka wrestlingmatcher mellan två ickemedborgare av Brittiska samväldet, men att WWF såklart kom runt det. Förmodligen var det mycket därför de bokade in UK-brottare i dark matches. Min teori är att man försökte skapa jobb åt sina egna medborgare på showerna, lite som att vissa asiatiska länder kräver att x procent av alla anställda vid filminspelningar är medborgare i det aktuella landet.

(1: Brets bok sidorna 241-242, pocketversionen.) (WON 1989-10-30.)

– Tony Schiavone & Lord Alfred Hayes kommenterar.

1. Koko B. Ware vs. Boris Zhukov.
Nikolai Volkoff är med in. Wow, med en sådan här öppningsmatch är det förvånande att de lät WWF komma tillbaka. Men jag antar att britterna var svältfödda på WWF. Tony kallar Koko för ”Mr. Exciting” för att tappa all trovärdighet direkt innan Mr. Spännande avslutar med en missile-dropkick efter 10:58. Två dagar senare hamnade Koko i bråk med WWF-höjdaren Jim Troy och fykades, men återanställdes månaden efter igen när det kom fram att det var Troy som började bråket. Seriös fråga: Var det bara att döna igenom tullen med Frankie utan minsta tanke på karantänregler? Vinnare: Koko. *

– Gene Okerlund intervjuar Jim Duggan som medger att Honky Tonk Man är en ”great wrestler” men att han är redo för honom.

2. Bret Hart vs. Dino Bravo.
Jimmy Hart är med in. Detta är INTE matchen där Bret skadade revbenen via ett bump in i staketet, det skedde i en senare match under samma turné. Min gissning är att eftersom denna filmades och visades på TV i UK samt innehåller ett likadant bump har folk fått för sig att det är denna. Även Wiki har fel som säger att Bravo vann på countout på grund av skadan här, men denna slutade via pinfall. Ganska trist match hursomhelst, Bret kallade Bravo ”lethargic boulder” (slött klippblock) i sin bok och var inget fan av deras matcher. Tar man bort Brets säljande efter staketbumpet och Bravos långa bearhug återstår det nästan ingenting innan Bravo reverserar en O’Connor-roll för tre efter 16:09. Vinnare: Dino Bravo. 1/2*

– Det är med lite reklam på min utgåva, bland annat en om det toppmoderna Sky Movies som enligt speakern är det absolut bästa sättet att se film på! Det är superenkelt och jättepraktiskt att använda. Man beställer bara en liten box man kopplar in med tillhörande kort och så kan man se film när de behagar rulla i rutan, ibland flera gånger i veckan! Kan själv inte komma på ett enklare sätt att spisa videoellt materiell på än detta.

– Gene intervjuar Honky Tonk Man och Fabulous Rougeaus (som båda har Jimmy Hart med sig in) inför sina matcher, och inte helt oväntat är de ganska självsäkra.

3. Jim Duggan vs. Honky Tonk Man.
Jimmy Hart är med in. Comedymatch men en bra sådan. Även om jag tycker det är synd att Duggan äntrar scenen till Jerry Lawler-musiken istället för sin vanliga som hade fått folk upp på fötter. Han får dem att chanta ”USA” vilket Alfred tycker är lite roligt. När vi hade Hacksaw i Malmö fick han publiken att chanta ”SWE-DEN!”. Hade nog gått med ENG-LAND” eller ”UUU-K” också. Ska tipsa honom om det om jag någon gång bygger en tidsmaskin. Bra hetta under hela matchen som Duggan vinner med sin clothesline efter 9:06. Heel-beatdown efteråt men Hacksaw rensar med sin bräda. Vinnare: Duggan. *1/2

– Gene intervjuar Bravo och hypar Duggan & Hulk Hogan vs. Bravo & Savage imorgon i Birmingham. Hacksaw kommer in och vrålar, TOUGH GUY! Gene intervjuar även Hogan (med Liz) och The Rockers.

4. The Rockers vs. Fabulous Rougeaus.
Jimmy Hart är med in här också. Apropå att Koko fick kicken två dagar efter detta; Rockers fick också kicken på den här turnén men återanställdes dagen efter. Verkar vara en vild turné. Shawn berättade i sin första bok att han och Marty gick all in i samtliga matcher eftersom de kände sig odödliga. Men när de fejdade med Rougeaus här sa Jacques åt dem att hushålla med energin och bara gå all in i stora matcher så deras kroppar skulle orka längre. Shawn tyckte det lät lite larvigt då men i efterhand inser han att Jacques hade helt rätt. Case in point: Den här matchen. De rör inte vara på de första sex-sju minuterna utan poserar bara, men å andra sidan blir det en väldigt lång match som kompenserar det. Plus att publiken är het rakt igenom. Dock har jag aldrig riktigt tyckt att de gått några superbra matcher ihop vilket är konstigt med tanke på hur bra båda teamen var. Tyckte Harts-Rougeaus generellt sett var betydligt bättre. Men som en känd podprofil brukar säga; ”Detta var inte jättejättebra.” Hetta på Shawn och het tag till Marty som rensar. Jacques försöker använda Jimmy Harts megafon till annat är att prata i men domaren motar ut honom. Shawn får tag på megafonen och däckar Raymond så Marty kan pinna honom efter 24:21. Vinnare: The Rockers. ***

5. Paul Roma vs. Brooklyn Brawler.
Mainevent på vilken Mania som helst. Brawler reverserar en cross-body för tre efter 6:11. Vinnare: Brawler. 1/4*

– Gene intervjuar Randy Savage (med Sherri).

6. WWF World-champ Hulk Hogan vs. Randy Savage.
Titelmatch. Liz och Sherri är med in. Domaren (en Hebner, oklart vem) har vänsterhanden gipsad av någon anledning. Misstänker skada. Tack, tack, mina kurser i analytiska funderingar börjar till hösten. Basic match mellan dessa båda där Sherri bumpar mest av alla, dock säljer hon inte Hogans offense femton sekunder senare. Gillar hur domaren tittar bort lägligt för att ”missa” Savages fuskande, älskar sådana detaljer! Liz örfilar sin make och Hogan avslutar med en styck legdrop of doom efter 14:03 innan HOGAN MUST POSE i sex minuter innan showen slutar. Vinnare: Hulk Hogan. **1/2

SLUTSATS: Självklart roligt att se första UK-showen någonsin, men speciellt BRA skulle jag inte vilja kalla den. Rockers-Rougeaus var bra men inte så bra att det är värt att leta upp hela showen och mainet är heller inget anmärkningsvärt.

En svag tumme i mitten.

(Den här recensionen skrevs 2020-07-06.)

  1. Inga kommentarer ännu.
  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: