Hem > Allt, WWE Houseshows 1987 > Philadelphia 1987-06-20 (internetlånad)

Philadelphia 1987-06-20 (internetlånad)

Philadelphia 1987-06-20 (internetlånad)

– Gorilla Monsoon & Dick Graham kommenterar.

– Bruno Sammartino vs. Jesse Ventura, lanserad som Venturas sista match, ställdes in av oklar anledning. Fråga mig inte varför Jesse, som slutade brottas i mars året före, skulle gå en ”sista match” här. (Enda anledningen jag kan komma på är att Bruno är från Philadelphia.) Det var Daily Tribune som skrev om matchen i sin upplaga från 1987-06-10.

1. Jerry Allen vs. Terry Gibbs.
Här spar vi inte på krutet och släpper lös de stora stjärna direkt ser jag. Allen vinner med en sunset-flip ala Kid/Model från Survivor Series 1993 efter 10:54. Vinnare: Jerry Allen. NR

2. Outback Jack vs. Jose Estrada.
Outback avslutar med en Boomerang efter 8:22. Frågor på detta? Vinnare: Outback Jack. 1/2*

3. Young Stallions vs. The Shadows.
Stallions ersätter The Rockers som fick kicken efter en (1) match, men återanställdes året efter. 1989 fick de kicken igen men återanställdes dagen efter. Nåväl. Rätt tråkig match. Storyn är att Stallions försöker demaskera dem utan att lyckas. Shadows spelas förresten av Moondog Rex och Jose Luis Rivera. Hetta på Paul Roma och het tag till Jim Powers som rensar innan Roma sunset-flippar ena skuggan för tre efter 14:32. Vinnare: Young Stallions. *

4. Tito Santana vs. Ron Bass.
Äntligen något som i alla fall LIKNAR en bra match. Tito är väldigt över här, antar att som före detta IC-champ anses han vara en big deal. Flying burrito ger två och Bass bryter upp en figure-four smart genom att grabba tag i domaren och knuffa ner honom på Tito som släpper upp greppet. Men det får Bass diskad efter 11:22 så frågan är hur bra det var egentligen. Vinnare via DQ: Tito. **

– Kal Rudman intervjuar Paul Orndorff i en fruktansvärt långrandig promo som handlar om allt utom matchen ikväll.

5. Billy Jack Haynes vs. Paul Orndorff.
Orndorff ersätter Iron Sheik, som i maj åkte fast med ”medicin” i bilen med Jim Duggan och fykades direkt. Orndorff får såklart till en bättre match än Sheik hade fått, men å andra sidan hade de nog aldrig bokat Sheik i 20 minuter. Mest restholds från båda innan det blir några förvånansvärt bra nearfalls i slutet innan Haynes knycklar in sin full-nelson, dock hinner 20-minutersgränsen gå ut efter 21:04 (fråga inte) för en draw. Såvitt jag kan se gick de bara ytterligare en match ihop, även den en draw, i juli samma år så vad var poängen med bokningen? Kanske bara för att dryga ut showen. Vinnare: Ingen. *

– Kal intervjuar Fabulous Moolah och gör misstaget att fråga hur hon började med wrestling som resulterar i en ÄNNU MER LÅNGRANDIG monolog än Orndorff tidigare ikväll. Seriöst, vem hemma i soffan bryr sig det minsta?

– Craig DeGeorge (vars förnamn både stavas ”Craig” och ”Greg” i olika grafiker ikväll) tar över Gorillas plats i båset under resten av showen av någon anledning jag inte orkat fördjupa mig i alldeles förskräckligt i.

6. WWF Womens-champ Fabulous Moolah vs. Debbie Combs.
Titelmatch. Sextiofyraåriga Moolah iklädd enfärgad baddräkt och uppvisande av bedrövlig brottning sätter inte direkt världen i brand, varken brottningsmässigt eller att hon på något sätt skulle utstråla någon form av stjärnstatus. Hon är bara en gammal tant. Det blir den vanliga koreograferade uppvisningen där allt missar med en halvmeter innan hon fintar en dropkick och rullar upp Debbie med en jakknife-rollup för tre efter 6:37, vilket var ungefär sex minuter för långt för en Moolah-match. Vinnare: Moolah. DUD

7. Ricky Steamboat vs. Kamala.
Kim Chee och Mr Fuji är med in. Bra match under omständigheterna. Såklart inget i stil med Steamboats klassiker med Savage eller framtida klassiker med Ric Flair men en habil ”monster vs. människa”-match som engagerade. Steamboat fick som bekant magplask i bokningen efter Mania 3 och lyckades i stort sett bara få vinster över Sika och Ron Bass förutom de plikttrogna DQ-vinsterna mot Honky i returmatcherna om IC-bältet. Nåväl, Kamala dominerar innan Steamboat gör comeback och klättrar. Kim Chee distraherar så Kamala slammar ner honom och avslutar med en big splash efter 5:59. Perfekt bokad för vad det var. Vinnare: Kamala. **

– Äcklet Mel Philips drar matchkortet inför nästa show; Chavo Guerrero (Chavo Classic) vs. One Man Gang (Chavo ersattes dock av Outback Jack av någon anledning), Koko vs. Volkoff, Can-Am Connection vs. Islanders (ändrades till singelmatch eftersom Tom Zenk lämnade förbundet), George Steele vs. Danny Davis, Jake Roberts vs. Honky Tonk man (Jake ersattes av Bruno Sammartino) samt framträdande av både Killer Khan och ”The Ravishing Rick Rude” som äcklet kallar honom. Känns inte direkt lockande.

– Kal med ännu en segdragen intervju med Hulk Hogan och Ken Patera.

8. Hulk Hogan & Ken Patera vs. Harley Race & Hercules.
Bobby Heenan är med in. Sedvanligt stabil, basic och safe houseshow-match med Hogan även om jag inte är större fan av Pateras bearhug han envisas med att göra. En heel kan göra det effektivt men en babyface med bearhugs är ungefär lika upphetsande som sista semesterdagen. Hetta på Hulk och tag till Patera som rensar innan även han blir slagpåse en stund. Hulk taggas såklart in och rensar i slutet, och big boot/legdrop ser ut att avsluta Race men Heenan ställer sig på apronen och stökar. Hogan däckar honom och Race äter en dubbel clothesline innan Hulk pinnar honom efter 11:25. Vinnare: Da faces. **

SLUTSATS: Jag voltade inte direkt av glädje efter varje match men har sett värre. Blir dock ända en tumme ner.

Tummen ner.

(Den här recensionen skrevs 2020-07-19.)

  1. Inga kommentarer ännu.
  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: