Hem > Allt, WWE RAW 2020 > RAW 2020-08-10 – RAW Underlevererar

RAW 2020-08-10 – RAW Underlevererar

RAW 2020-08-10 – RAW Underlevererar

– ”Even scarier is that in the history of Raw, there was never a 30 percent drop year-to-year for any show in history over the same week the prior year that can’t be explained by either a holiday or a special episode. But over the past six weeks, the drop from the year before has exceeded 30 percent in five of those weeks. So we can say that even though WWE has added an audience making the atmosphere better, the audience has declined from the complete empty arena shows, and that goes for Smackdown as well.” – WON 2020-08-10.

– Bandat 2020-08-03.

– Tom Phillips, Byron Saxton & Samoa Joe kommenterar.

– Showen inleds med RIP Kamala-grafik.

– Samoa Joe är MC för kontraktsigneringen mellan Dominick och Seth Rollins. Murphy är förstås med in och ser allmänt elak ut. Dominick ser igenom Seths pladder (han förstår att Seth föreslår saker av egen vinning) och Seth tänker avsluta Doms karriär innan den ens startat. Kontrakten (både för matchen och Domicks WWE-kontrakt) skrivs på och direkt får vi…

1. Humberto Carrillo vs. Seth Rollins.
Inte mycket till match. Fokus ligger på Dom som står vid ringside med en kendostick och försöker se badass ut innan Blackout avslutar rent efter 3:06. Vinnare: Seth Rollins. 1/2*

– Efteråt blir det fight som slutar med ett LÅNGT heel-beatdown på Dom, som får röda märken på kroppen efter slag med en kendostick. Alldeles för långt beatdown. Överhuvudtaget var hela segmentet mycket längre än det borde vara tycker jag. Utan reklam var kontraktsigneringen/matchen/heel-beatdown efteråt 25 minuter utan reklam vilket blir ungefär 30 med reklam. Undrar hur det speglas i ratingen, kan inte tänka mig att folk orkade se hela och den enda matchen under den tiden hade exakt noll intresse eftersom fokus låg på Dom vs. Seth (Doms misshandel efter matchen var dubbelt så lång som själva matchen).

– Vi får se clips av Retributions framfart förra veckan och Tom Phillips pratar om det som om det vore en random match/promo. Här har vi ett stort problem (bland många) som blir en självuppfyllande profetia för WWE. I tanken är en invaderingsangle, eller vad man ska kalla det, en bra grej eftersom det ger sken av anarki och att allt kan hända så bäst att inte missa en enda sekund av det. Problemet är inte idén utan presentationen. Hur kan de begära att jag som tittare ska köpa Retributions framfart när den behandlas precis som vilken angle som helst? Tom använde samma lugna tonfall som när han hypar random match så detta känns inte som något utöver det vanliga utan bara en fejd i mängden. Inga säkerhetsarrangemang görs för att stoppa grupperingen och ingen bemödar sig ens med att nämna Retribution på showen förutom vid återblickar, så hur stort hot anses de vara egentligen? Inga brottare som mobiliserar motstånd – istället är det bizniz as ususal. Det enda som ens tyder på en invasion är återblickarna.

Showen BORDE börjat med att kommentatorerna noterar att ett stort säkerhetspådrag satts igång med vakter vid precis varenda ingång och extravakter vid elgeneratorn och så vidare, allt för att ge sken av att grupperingen faktiskt kan orsaka stor skada. På det viset bygger man upp dem som ett reellt hot vilket förhoppningsvis smittas av på tittarnas engagemang. Den slitna klyschan ”om inte WWE tar det på allvar, varför ska jag som tittare ta det på allvar?” stämmer perfekt in här. Alla vet att wrestling är uppgjort – möjligtvis undantaget de helsingborgska tittarna – men det är inget argument att inte boka seriöst.

För tillfället är jag inne på tredje varvet på min favoritserie The Shield, där såklart varenda sekund är genomarbetad och förutbestämd. Ändå får jag en klump i magen av spänning i vissa scener och ryser av obehag i andra. Jag ENGAGERAR mig i handlingen oavsett hur fejk det än må vara. För att de tar det på allvar. Jag kan omöjligen ta Retribution på allvar som består av en till synes samling taniga veganer som bara lyckas blinka med några lampor, välta omkull några kartonger, såga av ett rep med en motorsåg och dansa loss i en tom ring. Allt när showen ändå är över, de var tydligen artiga nog att inte sabba showen när den pågick utan väntade snällt tills den ändå var över och höll på att rundas av. I det läget är det svårt, för att inte säga omöjligt, att ta dem, och i förlängningen hela anglen, på allvar. Ett liknande exempel är när de lanserade Wade Barrett som knogboxningsexpert och hypade hans knogslag som i princip det värsta man kunde råka ut för. Bra story, han hade en legitim bakgrund i sporten och det är lättköpt att man däckas av ett hårt slag rakt i planeten. Så de etablerar greppet genom att låta honom fimpa av ett gäng halvjobbers med det så vi tittare köper det som en ytterst effektiv finisher som blir ett hot mot folk högre upp i hierarkin.

Såklart de inte gjorde. Det förhöll sig nämligen så att Big Show, som var ungefär sexton steg högre upp på världsrankingen, använde sin KO-punch som finisher och för att det inte skulle tappa sin exklusivitet lät de Wade använda andra finishers istället. Resultatet blev att kommentatorerna satt och hypade upp hans knogboxningsexpertis som det mest effektiva i wrestling och som tittare satt man förstås och undrade varför han aldrig använde det när det nu var så effektivt. Det räcker liksom inte bara med att hypa upp något som effektivt om man aldrig får se det användas. Är lite som när man var liten och en klasskamrat skröt om flickvännen/TV-spelet/moppen som alltid fanns på landet så han skulle slippa visa upp dem.

Nåväl.

Hur exakt ska jag som tittare känna att RAW och SDL är hotade? ”Vänta och se!” är en sliten fras som brukar nämnas i de här sammanhangen. Att vi faktiskt inte vet vad WWE tänkt sig och att vi måste ha tålamod innan vi fördömer det.

Jag lyssnade på WOL häromdagen där Mike Sempervive pratade om ”vänta och se”-retoriken och menade på att den inte håller eftersom WWE förbrukat allt förtroende redan. Som exempel nämnde han draften och att bara x antal brottare skulle kunna gästa den andra showen. Det hann inte gå en vecka innan det bröts och reglerna ändrades till att alla brottare kunde gästa andra showen x gånger. Dröjde två veckor innan även det bröts. Då är det inte konstigt att det blir svårt att känna sig sådär extremt sugen inför den kommande draften senare i höst och att ”vänta och se”-köret blir svårt att köpa. Detta är såklart långt ifrån enda ”vänta och se”-köret som runnit ut i sanden, det var bara det jag råkade ha i tankarna just nu.

Åter till RAW.

2. Angelo Dawkins vs. Angel Garza.
Andrade och Zelina Vega är med in, dock ingen Montez Ford eftersom han fortfarande är ute på grund av förgiftningen. Zelina blev förresten attackerad av Bianca Belair, Montez fru, under en YT-sändning i helgen för att bygga vidare på deras fejd. Här kutar Bianca in och vevar mot Zelina igen vilket distraherar Garza så Dawkins kan avsluta honom med Cash Out (en spinebuster) efter 4:01. Vinnare: Angelo Dawkins. NR

3. Bianca Belair vs. Zelina Vega.
JIP och Bianca avslutar med KOD efter 6:16. Känns märkligt att babyfacen vinner såhär enkelt när fejden känns långt ifrån över. Och nej, att bara boka returmatcher när facen redan vunnit överlägset är bara trött bokning. Efteråt noterar Dawkins att Montez kommer vara redo på Summerslam. Vinnare: Bianca Belair. *

– VIP Lounge. Shelton Benjamin och Bobby Lashley är såklart med in. MVP skyller förlusten mot Apollo Crews på att ljuset blinkade vilket distraherade honom och måste räknas som oskäliga arbetsförhållanden. Crews kommer in och tycker han gnäller för mycket och att han tänker sopa mattan med honom på Summerslam. Så hypad inför en returmatch av en match som babyfacen vann rent. Saker händer och Crews kastar möbler för att sätta upp…

4. US-champ Apollo Crews vs. Shelton Benjamin.
Nontitle. JIP. MVP och Lashley är förstås med in. Bedrövligt tråkig match även om jag gillar båda två, speciellt Shelton som jag anser är en av de bästa WWE har i dagsläget. Denna lyfte bara inte. Lashley distraherar så Shelton rullar upp honom för tre efter 5:12. Great, returmatch nästa vecka antar jag så Crews får tillbaka sin vinst. Masterlock efteråt men MVP ber honom släppa eftersom han vill att Crews ska vara i skapligt skick när de möts på Summerslam så han inte kan bortförklara förlusten mot MVP. Crews hinner få in en spark i huvudet på MVP innan han bailar. Vinnare: Shelton. DUD

– Här får vi ännu mer ”fängslande dramatik” med tillhörande huvudskakande reaktion från mig. Retribution står och ylar utanför en dörr till PC och fram springer en klen WWE-medarbetare och skriker på dem. De lyssnar såklart inte utan slänger in två stora stenar genom rutan och därefter bara lubbar iväg. Om jag ska försöka lista ut deras plan här så gick tänket såhär: Vi springer ylandes och ställer oss vid en glasdörr. Vi fortsätter yla tills det kommer en klen statist som på amatörteaternivå (och såklart ståendes så att kameramannen får allt med bra vinkel) skriker åt oss att inte göra vad vi nu tänkte göra. Sen hotdansar vi lite till innan vi slänger två stora stenar genom rutan och kutar iväg. För mer tankarna till Anderssonskans Kalle än Bandidos. Nåväl. Vi går DIREKT till en intervju med Sarah Schreiber som är så tagen av detta att hon är SPRUDLANDE GLAD och inte nämner det med ett enda ord. Förvisso skedde det ”tidigare ikväll” men ändå. Nåväl.

– Sarah intervjuar Mickie James som har siktet inställt på en titelmatch. Lana och Natalya tråkar henne och Nattie säger sig vunnit fler matcher än någon annan dam i förbundet. Det kan nog stämma eftersom hon har brottats i stort sett konstant sedan debuten 2007. Enligt Internet Wrestling Database har hon 445 vinster och 504 förluster (och 17 draws) så även om det stämmer att hon har flest vinster har hon fler förluster än vinster. Nåväl. James säger att Nattie åkt räkmacka på familjenamnet. Anar en match snart. Btw, Lana och Natties matchande Robert Broberg-inspirerade outfits är gräsligt fula men funkar eftersom de är heel.

– Backstage: Comedy, i alla fall teoretiskt, med Viking Raiders, Cedric Alexander och Ricochet där en blond donna tycker Ivar är söt i den vanliga mellanstadiepjäskvalitén på leveransen. Trött skämt de kört med åtminstone fem gånger för mycket redan. 40 WRITERS. Och ännu lökigare blir det om man tänker på att de lanserade Erik som badass på RAW Underground förra veckan och denna är han återigen tillbaka som väldigt skäggig Bushwhacker. Tror inte Vince behöver göra plats för en Emmy-statuett på finhyllan i år heller.

5. Cedric Alexander, Ricochet & Viking Raiders vs. Akira Tozawa, Ninja #1, Ninja #2 & Ninja #3.
Facen dominerar och den ena ninja avslutas med Viking Experience efter 1:11. Efteråt pinnas Akira av ninjan som visar sig vara R-Truth som härmed vunnit tillbaka 24/7-bältet. Vinnare: CedRico Raiders. NR

– Drew McIntyre är redo för Randy Orton på Summerslam, och om Kevin Owens slår Orton ikväll får de ”ha ett långt samtal” (teasar Drew vs. Owens om bältet).

6. Liv Morgan vs. Peyton Royce.
Ruby Riott och Billie Kay är med in och båda hoppar upp på apronen vilket distraherar så Peyton kan avsluta med sin Deja Vu (en sorts suplex) efter 2:03. Liv surar på Ruby eftersom hon anser att hon kostade henne matchen. Så de hinner knappt bli vänner igen innan det blir tjafs? Vinnare: Peyton Royce. NR

– RAW Underground där Riddick Moss klår Cal Bloom. Jag är evigt tacksam att Shane noterar deras namn för oss, annars hade jag aldrig i livet känt igen dem. Inte vidare intressant, jag som varken är ett fan av Van Damme-filmer eller MMA tycker detta är aptrist.

7. SDL Womens-champ Bayley vs. Asuka.
Nontitle men Asuka får möta Sasha Banks om bältet på Summerslam om hon vinner här. Hon måste alltså slå SDLs mästare för att få möta RAWs vilket låter helt urbota korkat även för att vara WWE. Bayley bearbetar benet och Sasha hjälper också till när hon får tillfälle eftersom som Jim Cornette hade sagt; ”She’s a heeeel”. Bayley kaxar upp sig och gör Kairi Sane-marschen när hon går för Kairis Sliding D blir hon direkt inknycklad i Asuka-lock för tapout efter 11:27. Snygg finish från ingenstans, men den var logisk. Vinnare: Asuka. **1/2

– RAW Underground med Arturo Ruas och Babatunde under sitt nya Flinstones-inspirerade namn Dabba-Kato som avverkar varsin jobber utan större bekymmer. Shayna Baszler vill också vara med och fightas och börjar med att veva mot en dam som inte ens är med på det. Två andra damer kutar in men Shayna tar hand om dem enkelt. Det känns en smula oklart när en match är över, utifrån detta får jag intrycket av att folk vevar loss tills Shane flåsvrålar ”THAT’S IT! THAT’S IT! THAT’S IT! LET GO!” högt i micken.

– Retribution bankar lite på en uppochnervänd bil.

8. Kevin Owens vs. Randy Orton.
Ric Flair är med Orton in. Bara en RAW-match. Kevin går för en Stunner men Orton blockerar och RKOar honom för tre efter 9:40. Vinnare: Randy Orton. **

– Orton drar en promo efteråt där han tackar Ric för all hjälp han fått av honom genom åren. Han älskar honom men vill inte ha honom vid sin sida längre eftersom Rics hälsa gör honom opålitlig, med dåligt hjärta och allt annat han lider av. Randy säger sig vara sonen Ric önskade han hade. Det där tog nog, med tanke på Reid och allt det där. Ric vill dock inte höra på det örat utan vill vara vid Randys sida när han vinner sin artonde (!) världsmästartitel på Summerslam (enligt Cagematch har han haft WWE-bältet nio gånger och World-bältet åtta gånger men är osäker på hur de räknar). Det slutar med att de kramar om varandra innan Orton såklart vänder med en lowblow och Punt. Ingen RKO eftersom det skulle innebära att Ric behöver bumpa och det vågar ingen riskera. Lite komiskt dock att när Randy gör sig redo för Punten går vi till reklam och när de återvänder levererar han den. Så han stod i vredesmod och väntade på att reklamen skulle ta slut för att ingen tittare skulle missa det. Ändå rätt artigt mot de som faktiskt ser detta. Dessutom blinkar ljuset precis vid Punten så vi inte ska se själva nedslaget, förmodligen för att underlätta för Ric som slipper slänga sig. Ändå något bra som kommit ur Retribution. Efteråt kutar Drew in och jagar ut Orton och showen slutar med att de blänger på varandra.

På papperet ser detta ut som sedvanligt sent pratsegment men Orton levererade sina repliker med inlevelse och Ric var i vanlig ordning fantastisk så närbilderna på en Ric nära till tårar hela tiden var superbt. Ska du se något från showen ska du se deras verbala duell i slutet, den var *****.

SLUTSATS: Äntligen klar.

För övrigt är RAW alldeles för långt.

(Den här recensionen skrevs 2020-08-11.)

Kategorier:Allt, WWE RAW 2020
  1. Inga kommentarer ännu.
  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: