Hem > WWE Houseshows 1990 > MSG 1990-02-19 (internetlånad)

MSG 1990-02-19 (internetlånad)

MSG 1990-02-19 (internetlånad)

– Gorilla Monsoon, Hillbilly Jim & Bobby Heenan kommenterar.

1. Tito Santana vs. Buddy Rose.
Intressant parning eftersom de möttes (med Rose under mask) i den första Mania-matchen någonsin. Mania-matchen var deras första match mot varandra och detta är deras andra. Det skulle komma att bli några till 1990 och om resten av lika tråkiga som denna förstår jag att Roses sejour i WWE blev rätt kort. Missförstå mig inte; han var en tämligen korpulent herre som kunde röra sig bra, nästan i stil med Adrian Adonis både utseendemässigt och brottningsmässigt även om Adonis var bättre både i ringen och agerandet. Tito är som vanligt ganska tråkig med ändlösa armbars till förbannelse och de små roliga stunderna i matchen är inte tillräckligt många för att helheten ska kännas underhållande. Rose botchar en Flair-flip och när han ska göra ”falla ut ur ringen men hålla sig kvar med hjälp av tårna mot ringrepet” missar han repen och kraschlandar vid ringside. Tito slammar ner honom från hörnan och avslutar med en flying burrito efter 16:56. Vinnare: Tito Santana. 1/2*

Under matchen nämner Gorilla att Demolition slår rekord som trefaldiga Tag-champs om de vinner tillbaka dem på Mania, men både Fuji & Tanaka samt Wild Samoans var trefaldiga champs långt före detta.

2. Ron Garvin vs. Earthquake.
Quakes MSG-debut. Förvånansvärt underhållande match. Quake, som är utan Jimmy Hart ikväll, brottas i brun trikå som ser riktigt groteskt ful ut. Han passade inte alls i den, den blå var betydligt bättre. Garvin sliter för att Quake ska se bra ut och Quake själv imponerar flera gånger med snabbhet, inte minst för att han väger som en hel sjöko. Han säljer dessutom väldigt mycket vilket jag på ett vis kan förstå (Garvin är ingen jobber och det gör att matchen inte blir för kort) men det hade varit betydligt mer effektivt med en kort squash. Garvin pushades inte ändå efter Greg Valentine-fejden. Quake vinner med det vanliga efter 7:39 och sätter två extra splashes för att Garvin ska köras ut på bår. Vinnare: Earthquake. **

3. Red Rooster vs. Rick Martel.
Minns att Martel berättade i en RF-shoot att han var en smula skeptisk till Model-gimmicken när han erbjöds den, men hans fru flikade in att ”den i alla fall är bättre än att vara en tupp”. Rolig match. Även om de kör mycket brytningar (armbars/headlocks/abdominal-stretches) gör de det underhållande och Rooster var klart bättre worker än sitt rykte. Models Boston-crab avslutar efter 21:22 men den kändes inte alls så lång. Vinnare: Rick Martel. ***

4. Hulk Hogan & Brutus Beefcake vs. Mr. Perfect & Genius.
Basic och bra match där alla jobbar hårt. Hetta på båda babyfacen innan Hogan taggas in och rensar och avslutar Genius med det vanliga efter 15:28. Bättre match än jag får den att låta som (och så bra att den fick vara med på Supertape II). Vinnare: Hogan & Beefcake. ***

– Intermission så Sean Mooney passar på att intervjua Akeem (med Slick), Dusty Rhodes, Powers of Pain (med Mr. Fuji) samt The Rockers och Jim Duggan.

5. Bad News Brown vs. Jim Brunzell.
Brunzell ersätter Jimmy Snuka, vilket kanske förklarar den långa matchtiden. Inte för att jag tror 1989 års Snuka hade gjort någon bättre match mot Brown än Brunzell men det vore åtminstone en jämnare matchning än Brown mot rekordjobbern Brunzell. Oavsett hur duktig han än var hade han noll trovärdighet efter Killer Bees och hade nog sämre statistik än JAG hade haft som singel. En Snuka-Brown-match hade säkert motiverat en kvart lång match men inte Brunzell vs. Brown, som dessutom kändes som världens längsta match. Nåväl. Ghetto Blaster avslutar efter 14:41 varpå Bobby noterar att ”Jumping Jimmy didn’t jump too much then, did he?”. Vinnare: Bad News Brown. DUD

6. Dusty Rhodes vs. Akeem.
Sapphire och Slick är med in. Dustys första MSG-match sedan 1983. Ganska underhållande match, även om den tekniskt är rätt lökig. Är mest Dustys charm som gör den underhållande, även om jag även gillade Slicks kaxighet innan matchen där han direkt gömde sig bakom Akeem innan han höll på att få spö av Dusty. De slåss utanför ringen där Slick råkar knäa Akeem av misstag och Dusty rullar in för att ta hem matchen via countout efter 9:02. Denna var för övrigt med på 1st Annual Battle of the WWF Superstars. Vinnare via countout: Dusty Rhodes. *

– Innan mainet listar Fink några matcherna till nästa MSG-card (1990-03-19): Hercules och Koko B. Ware i action (Black Bart respektive Frenchy Martin säljer inga biljetter), det nya teamet Orient Express vs. Demos, Beefcake vs. Dino Bravo, Duggan vs. Quake, Piper vs. Model samt Warrior vs. Perfect.

7. Jim Duggan & The Rockers vs. Powers of Pain & Mr. Fuji.
Skaplig match med bra hetta. Det var egentligen fascinerande hur lite Hacksaw gjorde i WWE men ändå var väldigt över hela tiden. Hetta på Shawn och Bobby gör narr av en tjej i publiken som gråter. Hashtag heel. Tag till Duggan som rensar innan det blir hetta en stund på honom innan Marty slutligen taggas in för rensning och kaos. Fuji försöker sig på ett grekisk-romerskt kast med en näve salt men det stoppas och Duggan sopar till honom med brädan så Marty kan pinna honom efter 16:37. Vinnare: Da faces. **

– Hype och promos för Piper-Model och Warrior-Perfect nästa gång.

SLUTSATS: Förutom öppningsmatchen och Brunzell-Brown var det en ganska underhållande show men två riktigt bra matcher så det blir en tumme i mitten.

Tummen i mitten.

(Den här recensionen skrevs 2020-08-30.)

Kategorier:WWE Houseshows 1990
  1. Inga kommentarer ännu.
  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: