Hem > WWE PPV 2007 > 2. Royal Rumble 2007 (2007-01-28)

2. Royal Rumble 2007 (2007-01-28)

2. Royal Rumble 2007 (2007-01-28)

– Jim Ross, Jerry Lawler, Michael Cole, JBL, Joey Styles & Tazz kommenterar i olika konstellationer.

– Speakern under öppningsvideon påstår att ”for 20 years, the road to Wrestlemania begins here” men det var 1993, det vill säga 14 år innan detta, som ”vinnaren av stöket får titelmatch på Mania” som traditionen startade. Den där meningen förresten är sponsrad av svenska autismföreningen.

– Vi får de vanliga ”folk drar sina turordningsnummer”-klippen mellan matcherna men de tänker jag inte gå igenom eftersom det är samma buskis som vanligt.

1. Hardy Boyz vs. MNM.
Melina är med in. Stabil men inte speciellt anmärkningsvärd match för dessa teamen. Det är kanske taskigt mot brottarna men jag har ALLTID känt att alla ickestök-matcher på Rumbles bara är i vägen för själva stöket som är det enda jag brukar vilja se på showen. Det finns naturligtvis bra undercard-matcher på Rumbles genom åren men i de flesta fall är det bara en transportsträcka fram till stöket. Nåväl. Något jag aldrig tänkt på förut är att båda utför sina suplexes på ”fel” sida om huvudet, alla andra gör det vänster om huvudet men Hardys gör det åt höger. Inget fel eller klagomål utan bara ett konstaterande. Publiken är väldigt het rakt igenom. Hetta på båda Hardys innan Matt taggas in och rensar och Twist of Fate/Swanton-kombo avslutar Johnny Nitro efter 14:28. Vinnare: Hardy Boyz. **3/4

2. ECW World-champ Bobby Lashley vs. Test.
Titelmatch. Inte för att den här matchen lär haft inverkan på folkets intresse för showen men jag har alltid var förundrad över att de bokade dessa mot varandra på TV fem dagar innan Rumble där Lashley vann rent. Enda anledningen jag kan komma på är att Vince ville boka Lashley som en ny Ultimate Warrior och därför ville han skulle se så dominant som möjligt. Så det var kanske rätt bokat trots allt; Ingen köpte Rumble för den här matchen och det var inte som om de behövde skydda Test från att jobba, speciellt inte mot ECW-mästaren. Nåväl, matchen är rätt trist. Test är som julafton; kan vara kul att uppleva en gång om året men man tröttnar snabbt och är glad att det dröjer ett helt år till nästa gång. Han bemästrar heelrollen till fullo genom att göra armbar samtidigt som han skriker ”SHUT UP!” åt publiken för att visa vilken komplett Sports Entertainer han är. Han kombinerar detta genom att rynka pannan för att ta sig in på Topp 10 heels genom tiderna. Tror han. Istället känns det som en trött karikatyr på en heel. Lashley slår tillbaka och Test äter en frivillig countout efter 7:10. Japp, i en TITELMATCH. Hela matchen är lika onödig som Anne Franks trumset så det blir en DUD rakt upp och ner. Lashley powerslammar honom efteråt för att få tillbaka lite hetta. Vinnare via countout: Bobby Lashley. DUD

– Backstage: Vince McMahon ger John Cena en chans att rädda ansiktet genom att ge upp bältet istället för att behöva fightas mot Umaga, men Cena vägrar.

3. World-champ Batista vs. Mr. Kennedy.
Titelmatch. Ganska blek match här också, dock gillar jag de båda inblandade. Kenny, som slår upp näsan, dominerar stora delar av matchen innan han äter en Batistabomb för tre efter 10:31. Kennedy har sagt att Batista var awesome att brottas mot eftersom han stöttade honom rejält i fejden och gjorde sitt yttersta för att Ken skulle se bra ut. (Kens RF-shoot 2009.) Vinnare: Batista. *1/2

4. Last Man Standing Match: WWE-champ John Cena vs. Umaga.
Titelmatch. Armando Estrada är med in. Cenas bästa singelmatch dittills (som fram tills detta var I Quit-matchen mot JBL på Judgment Day 2005) och en av hans bästa någonsin. Inget fancy och ingen bra teknisk brottning utan mer ett krig än en match. Umaga var enormt underskattad enligt mig, han var inte bara en stor kille de slängde en monstergimmick på utan han kändes verkligen som ett monster som var trovärdig i sin roll. Cena får jobba HÅRT hårt (i kayfabe, och säkert även på riktigt) vilket gör det till en bättre story. De slåss med trappan och använder den på flera olika sätt mot varandra. Cena blöder REJÄLT i ansiktet. De sista minuterna av matchen är fantastiska; Han sopar till Umaga några gånger med en monitor i hopp om att hålla honom nere, men han reser sig varpå Cena misströstar. Umaga gör comeback och lägger Cena på ett bord men Cena flyttar sig så Umaga kraschar igenom det när han kommer flygande från bordet intill. Inte heller detta räcker för att sänka Umaga och Cena verkar tänka ”vad fan krävs det för att sänka den här liraren?” och suckar animerat. Estrada lossar ringrepen som Umaga tänker använda som vapen, men Cena fintar och stryper honom med det. Umaga däckar men vaknar innan tio och Cena verkar ha slut på idéer (work) så han fortsätter strypa honom med all kraft han har kvar och släpper inte upp förrän han inte orkar hålla emot längre. Umaga däckar och lyckas inte resa sig innan tio så Cena vinner efter 23:10. Underbar match och storytelling när den är som bäst. En match jag verkligen sugs in i och där samtliga inblandade gör sina roller så bra att jag kommer på mig själv under matchens gång att tro att den är på riktigt. Vinnare: Big Match John, som verkligen förtjänar det epitetet här. ****1/2

5. Royal Rumble.
Cole, Lawler och JBL kommenterar matchen och jag måste säga att JBL är riktigt bra här. Inte bitter eller trött utan kommer med flera bra/kul instick och är riktigt underhållande att lyssna på. Ric Flair och Fit Finlay börjar. Två veteraner som bara mötts tre gånger totalt i sina karriärer, och samtliga av dessa var i WWE. Först MITB-matchen på Mania 22, sen denna och till sist (får vi väl ändå våga anta?) på SDL i juli 2007 där Finlay vann. Rätt otroligt egentligen att de knappt mötts. Flair (58) och Finlay (49) är de två äldsta i hela stöket och Kenny Dykstra, den yngsta i stöket på 21 år, är #3. Matt Hardy är #4. Edge är #5 och dumpar Ric, varpå Kenny poserar men dumpas även han av Edge för att etablera att man inte kan lita på någon. Det finns något här med Edge, Matt och tilltro men jag kan inte sätta fingret på det. Tommy Dreamer är #6.

Cole: ”You guys know all about being in Rumbles for a long time. JBL, you lasted 40 minutes in one Rumble, and King, you lasted over 36 minutes in another!”

Lawler: ”Yeah, but I hid for about 30 minutes under the ring.”

Cole: ”You stole the punchline from JBL.”

JBL: ”King thought there was a young chick under the ring!”

Sabu är #7 och botchar förstås några spots med Dreamer för att ge oss en autentisk ECW-upplevelse. Gregory Helms är #8 och Shelton Benjamin är #9. JBL noterar att vinna får maineventa Mania men med facit i hand fick vinnaren varken brottas sist eller gå den mest pushade matchen på galan. Kane är #10 och dumpar Dreamer och chokeslammar därefter Sabu igenom ett bord han själv tog in till ringside. CM Punk är #11 utan att göra speciellt mycket väsen av sig. King Booker (med Sharmell) är #12 och dumpar Helms. Super Crazy är #13, Jeff Hardy är #14 och Sandman är #15. Jag vet inte om det är så eller om det är mina sinnen som spelar mig ett spratt men intervallerna känns väldigt korta i den här matchen. Inte bara för att Sandman intro är längre än de flestas utan överlag. Booker dumpar Sandman, vars entré var längre än tiden i ringen. Randy Orton är #16. Rated RKO dumpar Crazy, Edge dumpar Jeff Hardy och Orton dumpar Matt Hardy. Chris Benoit är #17 och Cole poängterar att han är en av totalt tre som varit inne i mer än en timme i stökets historia samt vann 2004 års upplaga, men jag gissar att den lilla detaljen undveks att nämnas efter detta. RVD är #18. Kane dumpar Booker som smyger tillbaka och dumpar honom för att sätta upp en match på No Way Out. Viscera, eller ”Visagra” som JBL kallar honom, kommer in i sin stiliga sammetspyjamas som #19. Nitro är #20, Kevin Thorn är #21 och Hardcore Holly rusar in till exakt noll respons som #22. JBL noterar att Holly surar eftersom han ”is just upset there are other people in his world”.

Shawn Michaels är #23 och dumpar Finlay efter en kort, och inte speciellt bra, sekvens. Alla (nästan alla i alla fall) dumpar Viscera och Shawn dumpar Shelton. Chris Masters är #24. Benoit dumpar Nitro. Chavo Guerrero är #25. Benoit dumpar Thorn. MVP är #26. RVD dumpar Masters. Nu känns det mest som att de dödar tid. Carlito är #27. Great Khali är #28 och alla de andra i matchen är så artiga att gå fram till honom en och en och hålla fram huvudet så han kan skalla dem. Det är en sak att sälja åt ett monster, det är en annan – och tragisk – sak när ”monstret” knappt kan balansera på egen hand utan att ramla. Blir bara sorgligt som Andre The Giants sista år i ringen där han bara såg ynklig ut. Khali dumpar Holly. The Miz är #29 och dumpas omgående av Khali, som följer upp med att dumpa RVD, Punk, Carlito och Chavo. Undertaker är #30 och vevar en stund med Khali innan han dumpar honom, dock inte utan problem eftersom Khali har svårt att bumpa ut. UT dumpar MVP.

Final Four: UT, Shawn, Orton och Edge. Orton chairshottar UT så han blöder. RKO sänker Shawn som rullar ut (under repen) medan Rated RKO dubbelteamar UT. Han vaknar efter några minuter och dumpar båda för att ge oss Shawn vs. UT i finalen varpå Lawler halvskriker att någon av dem ska ”vidare till Mania” när i själva verket båda fick titelmatcher. Kuriosa: Babyfaces vann alla matcher ikväll. Vi får flera nearfalls (eller vad man ska kalla det i stök) innan UT fimpar Shawn efter 56:19. Detta är såvitt jag vet den enda Battle Royal han någonsin vunnit. De sista sju minuterna mellan Shawn och UT var riktigt bra och dramatiska även om jag såklart kände till utgången. I övrigt ”händer” inte så mycket i matchen, det är inte spektakulära spots som vevats i TV upprepade gånger till förbannelse utan det mesta är rätt ljummet. Något som faktiskt även är positivt eftersom jag inte redan på förhand känner till spots som sker i den. Finishen och Sabus chokeslam-spot är nog de enda två sakerna av matchen jag mindes på rak arm innan jag såg den igen precis. Vinnare: Undertaker. ***1/4

SLUTSATS: Stöket är förstås höjdpunkten men Cena-Umaga är fantastisk (och en bättre match) så dra igång galan precis före Cena-matchen och se resten.

Tummen i mitten.

(Den här recensionen skrevs 2020-10-05.)

Kategorier:WWE PPV 2007
  1. Inga kommentarer ännu.
  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: