Hem > WWE RAW 1997 > RAW 1997-01-06

RAW 1997-01-06

RAW 1997-01-06

– Bandat 1996-12-30.

– Många anser att 1997 är WWEs bästa år. Jag har sett väldigt mycket WWF från det året men det mesta sågs på DSF (en tysk sportkanal) som dubbade ALLT så man inte hörde vad folk sa. Dessutom var förstås kommenteringen på tyska så även om jag kunde njuta av matcherna (som ofta avbröts för reklam för telefonsexlinjer som en sextonårig Sebbe fokuserade på orimligt mycket) var det svårt att hänga med i uppläggen eftersom jag kan ungefär noll tyska. I efterhand har jag förstås sett mycket av året men inte följt det så att säga, så det ska bli en spännande resa att beta av vad många kalla WWEs bästa år (rent kreativt, ej ekonomiskt förstås).

– Vince McMahon & Jerry Lawler kommenterar.

1. Mankind vs. Owen Hart. (1996-12-30)
Clarence Mason är med Owen in och Paul Bearer är med Mankind in vilket etablerar att samtliga är heels. Rätt bra TV-match. Owen använder sitt Tag-bälte som vapen och Mankind använder en plastbytta rakt i planeten och även om domaren ser båda slagen diskar han ingen. Mankind fintar charge och avslutar med en piledriver efter 7:23. (Denna var med på (Owen: Hart of Gold.) Vinnare: Mankind. **1/2

– Shawn Michaels, Jose Lothario och Lotharios (vuxne) son pratar om att Sid ska få betala för att han slog ner Jose på Survivor Series. När det begav sig förstod jag inte varför Shawn släpade med sig Jose som manager, och när jag fick veta det (han tränade honom typ tre gånger i början av karriären) förstod jag det men tyckte fortfarande det inte gav Shawn något.

– Klipp från Shotgun Saturday Night-debuten där Brother Love dök upp som manager åt Sisters of Love (maskerade Headbangers) när de slog Godwinns. Jag tror inte jag sett ett enda avsnitt av den showen.

2. Doug Furnas & Phil Lafon vs. Fake Razor Ramon & Fake Diesel. (1996-12-30)
Furnas & Lafon var en fantastisk duo men kändes malplacerad i WWE vid den här tiden eftersom de hade noll personlighet så därför var det få som brydde sig. Honky Tonk Man gör color här och noterbart är att detta var innan han och Lawler grävde ner stridsyxan så det blir lite småtjafs dem emellan. Bland annat att Lawler säger att Honky har ”greasy hair”, något som tydligen inte är okej att säga på TV (Bruce Prichard sa på Honkys avsnitt att det blev ett jäkla liv när Roddy Piper sa så om HTM på SNME #28). Matchen är inget vidare men heelsen gör sina roller som Razor & Diesel väldigt bra. Speciellt Rick Bognar är bra som Razor. Tyvärr är hela konceptet med fakewrestlers oerhört svårt att få över, så även här, så publiken sitter mest tysta och verkar vänta på att matchen ska vara över. Hetta på Furnas och tag till Lafon som rensar innan det blir kaos och Furnas ranar Razor snyggt. Babyfacen clotheslinar ut Diesel och avslutar Razor med Lafons clothesline från toppen rakt in i en jackknife av Furnas för tre efter 9:48. Vinnare: Doug Furnas & Phil Lafon. **

– Bret hotar Shawn (som gör color i hans match senare ikväll) och kallar Vader, sin motståndare ikväll, för ”stor och dum”. Känns inte som om Bret är ute efter att utöka sin vänskapskrets ikväll.

– Jim Ross intervjuar Sid i ringen. Sid var verkligen en karaktär! Sjukt mycket karisma och verkligen skrek superstar. Shawn kommer in men inget händer.

3. Bret Hart vs. Vader. (1996-12-30)
Shawn gör som bekant color. Okej match men ganska överbokad. Steve Austin ser matchen via en monitor backstage. Det ska tilläggas att detta var under tiden wrestlers tittade på TV på ett normalt sätt istället för att stå med axeln mot för att det ska bli bättre bild för TV-tittarna. Sid kommer in och sliter med sig en kameraman ut. Shawn distraheras såklart av detta och Austin attackerar Bret bakom domaren så Vader kan avsluta med Vader-splash efter 8:42. Rörig match. Backstage ser vi att Sid powerbombar Joses son och Shawn kutar dit men showen slutar innan han hinner fram. Bra avslut på showen. Vinnare: Vader. **

SLUTSATS: Nu är kanske detta lite av nyhetens behag (det var många år sen jag såg WWE 1997) men jag gillade hela showen väldigt mycket även om betygen kanske inte var tipptopp. Tror även att längden (48 minuter) gjorde att det aldrig hann bli stelt eller långtråkigt.

(Den här recensionen skrevs 2020-11-01.)

Kategorier:WWE RAW 1997
  1. Inga kommentarer ännu.
  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: