Hem > WWE RAW 1997 > RAW 1997-01-27

RAW 1997-01-27

RAW 1997-01-27

– Bandat 1997-01-20.

– Vince McMahon & Jerry Lawler kommenterar.

1. Ahmed Johnson vs Crush. (1997-01-20)
Häng med nu; Detta bandades 20/1 och visades 27/1. Däremellan, närmare bestämt 25/1, vände Savio Vega heel i MSG (han vände mot Ahmed Johnson i en tag-match mot Crush och Faarooq) som Vince och Lawler refererar till här och även visar bilder från. Dock är varken Faarooq eller Savio med resten av NOD in här. Att Faarooq inte är med in är väl skitsamma men eftersom Savio ännu inte hade vänt heel vore det dumt att ha med honom i Crushs hörna här. Faarooq dyker upp under matchen och attackerar Ahmed så Crush kan avsluta honom med Heart Punch efter 5:43. Matchen bandades tidigt på tapingen där Ahmed vann via DQ när Faarooq kom in, sen gjordes matchen om lite senare (denna) men oklart varför. Kanske var för dålig för att visas och därför gjordes om, det har ju hänt förr. Och med tanke på att det är Ahmed vi pratar om var det säkert så. Det är egentligen en stor skandal att han inte blev ett större namn än han blev. Enormt bra look och skitbra närvaro (han såg badass ut på riktigt) men dels hade han en tendens att skada folk, och dessutom själv vara skadad ofta, plus att hans gode vän Bill Apter satte honom som #5 på PWI 1996 vilket Ahmed, och skratta inte nu, hänvisade till när han ville ha löneförhöjning av Vince. Med tanke på att det är en lista som mest bygger på kayfabe är det rätt komiskt. Hans micskills var legendariskt usla men det går ju att sminka över genom att låta honom vara tyst. Allt kokades i alla fall ner till att hans karriär slutade tvärt. Tyvärr, jag älskade honom 1995 och 1996 innan han säckade ihop – och kanske även tappade motivationen – 1997. Vinnare: Crush. 1/4*

– Vince introducerar Shawn Michaels, som ska möta vinnaren av Final Four-maineventet (Bret Hart, Steve Austin, Undertaker och Vader) på Mania. Det blir nog bra med det. Bret, UT och Austin kommer in och drar sina repliker för varför de kommer vinna och Vader nöjer sig med att stå lite hotfullt vid entrén. Härliga promos av samtliga, blir peppad på matchen även om jkagh sett den säkert ett halvdussin gånger genom åren.

2. Doug Furnas vs. British Bulldog. (1997-01-20)
Phil Lafon, Owen Hart och Clarence Mason är med in. Både Lafon och Owen ser ut att ha kommit rakt från campingmiddagen; Owen med träningskläder och Phil med två par nummer för stora joggingbyxor. Stilrent som tusan. Här kommer något positivt med att banda flera avsnitt på raken; Matchen (som inte är speciellt bra för övrigt) slutar med att Owen ska sopa till Furnas med sin buckla men han fintar så Bulldog träffas istället. Dock blockerar Bulldog en sunset-flip ala Wembley och vinner efter 7:36. Bulldog är PISSED på Owen för att han slog till honom, även om det var av misstag, och det fina är att publiken redan sett Owen göra den spotten (taggen förra veckan) så de är med redan från början om att det var ett misstag. Dock får Clarence dem att skaka tass efteråt. Vinnare: British Bulldog. *1/2

3. Godwinns vs. Mankind & Vader. (1997-01-20)
Hillbilly Jim och Paul Bearer är med in. Ganska bra match, Henry och Vader sopar till varandra REJÄLT flera gånger och Vader gör allt för att Henry ska se bra ut när han skickar upp Vader för en bodyslam. Vad som dock inte är bra är att de dubbat Godwinns låt i vanlig ordning när låten var deras starkaste varumärke. Hetta på Phinneas och tag till Hank, som JR hade sagt om han kommenterat, som rensar. Mankind sopar till Vader med en stol ”av misstag” men det både ser ut som, och Vince & Lawler spekulerar om, att han gjorde det med vilje. Vader och Mankind räknas ut så Godwinns tar hem matchen via countout efter 7:49. Men två sådana spots i två matcher i rad? Kan detta vara sista bra matchen med Godwinns? De gick på tomgång tills LOD-fejden några månader senare, något som inte direkt satte världen i brand, och Henry bröt nacken i en match mot LOD och skulle aldrig bli sig själv igen. Vinnare via countout: Godwinns. **

SLUTSATS: Ännu en bra show! Tight bokad, allt hade en poäng och inget kändes utdraget även om matcherna i sig kanske inte fick mig att hjula av lycka. Rätt låga krav egentligen, att det räcker med att något inte är utdraget för att det ska anses bra. Skyll på WWE 2020.

(Den här recensionen skrevs 2020-11-04.)

Kategorier:WWE RAW 1997
  1. Inga kommentarer ännu.
  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: