Hem > ROH > ROH #476 (2020-10-30) – Final!

ROH #476 (2020-10-30) – Final!

ROH #476 (2020-10-30) – Final!

– Vanligtvis ser jag showen direkt efter RAW, men mitt intresse för finalen var så stort att jag helt glömde bort det innan det bara slog mig när jag var ute och promenerade tidigare idag.

– Ian Riccaboni & Caprice Coleman kommenterar.

1. EC3 & Briscoes vs. Shane Taylor Promotions (Shane Taylor, Moses Maddox & Jasper Kaun).
Jag har ingen kunskap om någon i heelteamet och även om jag sett Briscoes är de också tämligen okända för mig. Är bara namn som fladdrat förbi genom åren och en är tydligen en smula konservativ när det gäller kille med pille som älskar annan kille med pille. Fast han använde fult ord. Nåväl, hetta på Jay och tag till Mark som rensar men missar frogsplash på Taylor som avslutar honom med en bakvänd piledriver han kallar Greetings from 216 efter 9:18 (8:17, men jag fick reklam, därav skillnaden). Vinnare: EC3 & Briscoes. *1/2

2. ROH Pure Title Tournament, final: Jonathan Gresham vs. Tracy Williams.
Tracy, som skadade axeln förra veckan, säljer den här och är den stora storyn i matchen. Gresham gör två riktigt tjusiga germans som för mig är matchens höjdpunkt; först gör han en låg brygga och senare gör han en imponerande och stark german för två. Matchen slutar med att han submittar Tracy med en Octopus efter 14:13 (14:37, så vi missade i stort sett inget av den). Jay Lethal gratulerar sin fellow tag-partner till vinsten efteråt. Vinnare och ny Pure-champ: Jonathan Gresham. **1/2

SLUTSATS: Finalen var helt okej men inget märkvärdigt. Sixman var väl också okej men den hade jag exakt noll relation till och eftersom jag ändå inte ska fortsätta med ROH i nuläget fokuserade jag inte på den, vare sig storyn bakom eller matchen, som jag kanske borde. Nåväl.

Som jag nämnt innan blir detta min sista ROH-recension, åtminstone som det ser ut nu. Även om jag gnäller på RAW och de andra showerna är de ändå väldigt roliga att recensera, jag är alltid hypad inför – speciellt inför RAW – men ROH känns mer som en börda. Inte för att brottningen är dålig, för den är den definitivt inte, utan för att bristen på liv vid ringside gör det skitsvårt att känna något för det jag ser. Inga wrestlers som är statister, inget burkljud, ingenting. ROH har rigorös C19-strategi – betydligt mer än både WWE och AEW – vilket såklart är vettigt men gör också att produkten lider. Sammantaget är detta en show som är betydligt mer livlös än både det WWE och AEW bjuder på.

(Den här recensionen skrevs 2020-11-04.)

Kategorier:ROH
  1. Inga kommentarer ännu.
  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: