Hem > WWE RAW 1997 > RAW 1997-02-03 – RAW is två timmar!

RAW 1997-02-03 – RAW is två timmar!

RAW 1997-02-03 – RAW is två timmar!

– Detta var, precis som jag så subtilt antyder i rubriken, debuten för tvåtimmars-RAW som skulle hålla den längden fram till 2012 när det utökades med ytterligare en timme.

– Bandat 1997-01-31.

– Vince McMahon, Jim Ross & Dok Hendrix kommenterar i olika konstellationer.

1. Steve Austin vs. Vader. (1997-01-31)
Paul Bearer är med in. Innan den ens hinner starta kutar Bret Hart in och sopar till Austin innan det blir ett trevägsslagsmål innan Bret eskorteras ut av domare och annat löst folk. När matchen väl börjar är det så långt ifrån finbrottning man kan komma. Inte för att jag klagar, de sopar till varandra rejält och jag sugs in i storyn. Vince noterar att vi minsann inte kör ”bait and switch” (syftar på att Nitro på andra kanalen utlovade Piper vs. Hogan som sen aldrig blev) men det där rimmar lite illa med att Vince av oklar anledning lanserar detta som ”Royal Rumble RAW” även om det inte har med Rumble att göra. Vi får några ref-bumps och till slut får Earl Hebner nog och diskar Austin efter 5:32. Intensivt och bra! Vinnare via DQ: Vader. **

2. Flash Funk vs. Savio Vega. (1997-01-31)
Nation minus Faarooq och Crush är med in. Alltså bara obetydliga medlemmar är med in. Kul liten match, Funk får skina med några tjusiga dyk innan han attackerar NOD. han går för en moonsault men Savio flyttar sig och pinnar honom efter 4:22. Vinnare: Savio Vega. **

– JR intervjuar Sid inför hans titelmatch mot Shawn Michaels nästa vecka (en match som ändrade till Sid vs. Austin för att Shawn tappade sitt leende). Sids karisma är svårslagen.

– Klipp av Owen Hart och British Bulldog som är lite sura på varandra eftersom Owen dumpade honom i stöket på Rumble även om han hävdar att det var en olycka (det var det inte). Detta var början på en faceturn för Bulldog men innan den hann verkställas satte Bret P för den eftersom Hart Foundation bildades och familjen behövde vara enade. Nu känns det ganska märkligt att försöka omboka WWF 1997 eftersom året var så bra som det var, men det hade onekligen varit intressant med Bulldog som uppermidcarder på facesidan.

3. WWE Tag-champs Owen Hart & British Bulldog vs. Doug Furnas & Phil Lafon. (1997-01-31)
Titelmatch. Bra match, men den stora dramatiken är mellan Owen och Bulldog som fortsätter sin splittring. Jag vet inte om det var lathet eller brist på utrymme eller något annat men grafiken för heelsen är bara kort och gott ”Bulldog & Owen” och dessutom stavar de Lafons förnamn med två L (som han förvisso stavar det IRL). Hetta på Furnas (som inte bara är ett personnamn utan även ”en by belägen i en gammal vulkankrater” lustigt nog) innan Lafon taggas in och rensar. Lafon DDTar Owen för tre efter 10:12 men Owens ena fot var på repet så matchen fortsätter. Bulldog powerslammar Lafon men råkar backdroppa ut Owen av misstag, och Owen tar sig för knäet och blir uträknad via countout efter 11:28. Storyn var att Bulldog hade matchen vunnen men Owen fejkade en knäskada för att bli uträknad och på så vis behålla bältena. Därför blir det såklart tjafs mellan dem igen efteråt (där Owen kan jogga utan bekymmer) innan de skakar tass. Vinnare via countout: Doug Furnas & Phil Lafon. **1/2

Furnas led tydligen av influensa här, vilket nog färgade av sig på kvalitén. (WON 1997-02-10.)

– Ahmed Johnson med en promo om att han är redo för Faarooq ikväll men varnar för att han blir aggressiv när han slutar med Prozac. ALLRIGHYTHEN.

4. Goldust vs. Crush. (1997-01-31)
Marlena och Nation är med in. Rätt seg match. På grafiken som rullar kan vi läsa att Summerslam-biljetterna kan beställas via telefon men texten över klargör att numret inte är aktuellt. Så ni som 2020 sitter och letar Summerslam 1997-biljetter – tough shit! HHH kommer in för att distrahera Goldy, och lite senare fintas domaren bort så Savio kan heelkicka Goldust så Crush kan avsluta med Heart Punch efter 8:19. Vinnare: Crush. DUD

– Vince intervjuar Shawn Michaels som har hätska ord mot Bret. Bret kommer in, men innan det händer saker kutar Austin och och vevar till Bret. Därefter kommer Sid in men allt lugnas ner i pausen. Detta kändes ÄKTA.

5. IC-champ HHH vs. Marc Mero. (1997-01-31)
Titelmatch. Varken Sable eller HHHs butler (Curtis/Mr. Hughes) är tillåtna vid ringside. Vi kan nog alla sätta oss in i hur det känns att vara utan sin butler i tio minuter. Mero med en rana från toppen och Wild Thing, eller ”BEAUTIFUL MANEUVER!” som expertkommentatorn Vince kallar den ger två. Hunter tar bort hörnskyddet och när domaren uppmärksammas på detta sliter Hunter upp knogjärn från byxorna och däckar Mero för tre efter 10:57. Vinnare: HHH. **1/2

6. No DQ: Undertaker & Ahmed Johnson vs. Faarooq & Mankind. (1997-01-31)
Paul Bearer och NOD är med in. Kaosartad match, inte helt oväntat, där alla utom Ahmed ser bra ut. Det syns att han är svårbrottad eftersom allt han gör känns otimat och dessutom ser han ut att sandbagga Faarooq vid en dominator. Ahmed bråkar med hela NOD för att ta Ahmed och Faarooq ur matchen. Vader attackerar UT men han och Mankind gör Shawn/Diesel och UT avslutar Mankind med en Tombstone på en stol efter 8:22. Inte bara tjafs mellan Owen och Bulldog utan även mellan Mankind och Vader. Vinnare: Undertaker & Ahmed Johnson. *1/2

SLUTSATS: Ännu ett bra avsnitt, men det märks att showen börjar lagga en smula när den utökades från en timme till två. Fortfarande bra show dock!

(Den här recensionen skrevs 2020-11-06.)

Kategorier:WWE RAW 1997
  1. Inga kommentarer ännu.
  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: