Hem > AEW PPV 2018-2020 > 4. AEW Full Gear 2020 (2020-11-07)

4. AEW Full Gear 2020 (2020-11-07)

4. AEW Full Gear 2020 (2020-11-07)

– Tony Schiavone & Excalibur kommenterar.

– The Buy In:

A. NWA Womens-champ Serena Deeb vs. Allysin Kay.
Titelmatch. Denna ersatte Orange Cassidy-matchen som sattes på maincard eftersom Tony Khan plötsligt insåg att folk ville se den och betala för den. Det låter kanske taskigt men jag har noll engagemang här. Rätt bra match dock som Serena vinner med en Serenity-lock (Konnans gamla Tequila Sunrise) efter 10:25. Kay är ute ur Impact NWA övrigt, men oklart om hon signat med AEW i och med detta. Efteråt kommer Thunder Rosa in och etablerar att hon vill ha sin returmatch mot Deeb. Betyg: **1/2

– PPV:

– Jim Ross, Tony Schiavone & Excalibur kommenterar.

1. Final: Kenny Omega vs. Adam Page.
Don Callis gör color här eftersom Kenny, som han känt sedan Kenny var tio, bad honom, men den stora grejen är väl egentligen att han tillhör Impact. Förbannat bra match, inte helt oväntat, som jag hoppades aldrig skulle ta slut. Hangman gör en läcker superplex tidigt i matchen där allt sker i en enda rörelse från att han springer upp till hörnan tills greppet är utfört. De känner varandra väl vilket avspeglas i matchen (de blockerar/fintar varandras spots) innan Kenny fintar Buckshot Lariat och avslutar med två V-Triggers och One-Winged Angel efter 16:28. Fel vinnare men fantastiskt match. Vinnare: Kenny Omega. ****1/2

2. Orange Cassidy vs. John Silver.
Best Friends och några Dark Orders är med in. Okej match men den borde varken vara på PPV eller vara tio minuter. Orange Punch och Beach Break avslutar efter 9:42. Vinnare: Orange Cassidy. *1/2

3. TNT-champ Cody Rhodes vs. Darby Allin.
Titelmatch. Cody har det vanliga gänget med sig medan Darby är lika ensam som vanligt. Cody introduceras som ”Cody Rhodes” tre dagar efter att han sa att han inte skulle använda efternamnet i wrestling även om han hade rätt till det. Känns som ännu en tease för en heelturn, den lögnen och att hans entréer blir allt mer fancy. JR är lite rolig som säger ”The first time we’ve heard that! Unless on one of my screwups”. Namnet kom dock inte gratis, enligt senaste Observer gav Cody i gengäld upp försök att ansöka om ägande av namn på WCW-galor ”including SuperBrawl, Slamboree, The Match Beyond, Battle Bowl and Bunkhouse Stampede”. Nåväl. Skaplig match som dock tog sig rejält mot slutet. Codys ”episka manus” behöver en bättre worker än honom, även om han såklart inte är dålig. Det lyfter liksom sällan som när HHH gör den typen av matcher. Han missar en moonsault men sätter en Cross Rhodes från toppen för två när Darby har ena armen under repet. I vanlig ordning blir Cody bara förvirrad över att det inte gav tre att han står som ett fån istället för att bara dra in armen och pinna honom igen. Darby hoppar upp på Codys axlar, och Cody klättrar upp och levererar en Electric Chair från toppen i en bra spot. Mellan den spotten och slutsekvensen känns det mest som att de dödar tid innan de byter rollups där Darby lyckas få tre efter 16:48. Den finishen kom från ingenstans men på ett BRA sätt. Darby använde sin brottning för att vinna och tog inga genvägar till vinsten. Vinnare och ny champ: Darby Allin. ***

– Cody ger bältet till en mycket rörd Darby efteråt, men Taz kommer in och drar en promo om att Darby är en gröngöling även om han vann. Detta sätter upp en attack bakifrån av Ricky Starks och Brian Cage. De sänker Cody och försöker bryta Darbys arm i en bildörr innan en stolsvingande Will Hobbs för dem på andra tankar innan de bailar.

– Backstage: Dustin Rhodes med en enormt bra promo om att hans och QT Marshalls tag-match mot Butcher & Blade på Dynamite nu är en Bunkhouse-match. Även Tay Conti vs. Red Velvet är klar för showen.

4. AEW Womens-champ Hikaru Shida vs. Nyla Rose.
Titelmatch. Vickie Guerrero är med in. Lite bättre än på Double or Nothing (enligt betyget, själva matchen minns jag inte alls). Vickie sänker Shida med en kendostick så Nyla kan bearbeta benet under stora delar av matchen. Nyla har verkligen utvecklats som wrestler, jag tror aldrig jag sett henne såhär säker förut. Allt ser bra ut och framförallt har Nyla börjat brottas som det monster hon är med tanke på sin storlek. Innan var hon mest som vilken wrestler som helst fast större, nu använder hon storleken till sin fördel. Shida gör en tjusig suplex som till och med Anna, som sitter intill för en gångs skull, markar ut åt. Även om hon såklart inte känner till begreppet. Shida sätter en Falcon Arrow från hörnan i en fin spot. Nyla råkar knuffa till Vickie vid ringside innan Shida avslutar med en vanlig Falcon Arrow och några kneestrikes efter 14:13. Efteråt skäller Vickie ut Nyla, både för förlusten och för att hon sänkte henne (även om det var av misstag) så jag antar att de inte är en duo längre. Känns inte som en stor förlust men det vore intressant om de går hela vägen och vänder Nyla face nu. Vinnare: Hikaru Shida. ***1/2

5. AEW Tag-champs FTR vs. Young Bucks.
Titelmatch. Tully är bannad från ringside för att Tony Khan vill förhindra fuffens. Bucks kommer inte utmana om bältena igen om de förlorar här så antingen är det vinna eller försvinna som gäller. Sedan jag började recensera wrestling 1999 har jag gett högsta betyg till enbart tio matcher (av cirka 30.000 matcher recenserade). Senaste gången var Gargano vs. Ciampa 2018. Före det var det Shawn Michaels vs. HHH 2002. Med andra ord strösslar jag inte med toppbetyget utan vill bara sätta det när jag anser det verkligen, verkligen, verkligen är befogat. Detta var ett sådant tillfälle. Att beskriva allt bra i den skulle ta upp alldeles för mycket plats i anspråk (både du och jag vet att du bara skummar matchbeskrivningen ändå) men sammanfattningsvis tycker jag allt i den funkade. Inte ens att FTR under långa sekvenser bearbetade Matts skadade ben (skadat ledband/korsband) fick matchen att sega ur, utan jag var engagerad hela tiden. FTR sätter en Steiners-bulldog på Matt och direkt efter kutar Dax Harwood över till Nick vid apronen och tar ut honom så han inte ska kunna bryta upp pinfallet. Sådana småsaker älskar jag och får det att se mer äkta ut, som om de verkligen försökte vinna på riktigt istället för att bara ”get their shit in”. Dax slår näven i hörnan så den måste bandageras (näven, inte hörnan) vilket gör det svårt för FTR att göra sina grejer. Bra story eftersom båda teamen måste byta strategier, FTR på grund av handen och Bucks på grund av Matts skadade ben. Noterbart är att FTR gör en Superkick/kneestrike-kombo varpå Excalibur nämner att det är DIYs finisher. Lite udda. Kul men udda. (Känner inte till DIYs kontraktstatus men tror inte vi ska analysera detta.) Många bra nearfalls bjuds vi på, de är flera gånger så nära tre utan att vara tre man kan komma. FTR sliter av Matts stövel och fortsätter bearbeta benet. Cash Superkickar Matt men missar en springboard-450. Lite mindgames att använda den andres grepp mot en själv, dessutom behövde FTR byta strategi eftersom de vanliga grejerna inte biter på Bucks. Matt sätter direkt en Superkick och faller på Cash för tre efter 28:45. Kenny kramar om dem efteråt och Hangman står och glor från entrén. Det blir inte mycket bättre än såhär. Vinnare och nya champs: Young Bucks. *****

6. The Elite Deletion: Matt Hardy vs. Sammy Guevara.
Jag orkar inte. Missförstå mig inte, det var inget fel på matchen men cinematiska matcher är bara inget för mig. Precis som att jag inte gillar långa actionscener oavsett hur fancy de är zonar jag ut här och bara väntar på att det ska ta slut. Är svårt för mig att leva in i matcherna. Nåväl, detta är från Hardy Compound. Santana, Ortiz och Private Party kommer in och svingar. Något jag dock gillade var att Gangrel och Hurricane dök upp i matchen. Matt är som bekant barndomsvän med Hurricane och Gangrel var lite av en mentor i början i WWF. Men det var ju 1999 så det är nog få som minns det. Det jag gillade mest var när en maskerad man attackerar Hurricane (en callback till Hardys Halloween-special på WWEN från 2018) men som räddas av Matt. Hurricane undrar varför det dröjde två år innan han räddade honom varpå Matt replikerar att det är ”long time storytelling” och att han behövde ta sig till AEW för att slutföra den. Det där var roligt på riktigt. Undrar dock hur han kunde använda den gimmicken här. Nåväl. Sammy sätter Swanton från en stege genom ett bord innan Matt slänger en stol i ansiktet på honom som tack för senast. Matt avslutar med att chairshotta honom i huvudet för tre efter cirka 21:41 (de slog aldrig igång matchen officiellt). Efteråt dumpas Sammy i en soptunna som körs iväg av senor Benjamin. Gillar du den här typen av match var nog denna en höjdare, själv satt jag mest och väntade på att den skulle ta slut. Vinnare: Matt Hardy. *

– Jake Roberts drar en promo om att Lanche Archer kommer spöa ALLA. Det är många det.

7. MJF vs. Chris Jericho.
Wardlow är med in. Om MJF vinner får han joina Inner Circle. Skaplig match. Inte dålig men två heels mot varandra där man inte sympatiserar med någon av dem är svår att känna något för. Känns nästan lite slöseri med bådas talang att möta varandra i en ljummen match istället för mot två toppfaces. Som Shawn vs. Perfect 1993 eller HHH vs. Angle 2000. Jericho vill skaka tass vilket inte MJF vill så där har vi redan matchens face/heel-dynamik. MJF skadar Jerichos arm och bearbetar den en stund. Wardlow smyger in och ger MJF diamantringen. Jake Hager vill inte vara sämre utan skickar in Floyd till Jericho. MJF gör en Eddie Guerrero (låtsas svimma) och domaren ser skeptisk ut när hon ser Jericho med basebollträet i näven och MJF ”avsvimmad”. Jericho försöker förklara för henne hur det ligger till varpå MJF smyger upp och rullar upp honom för tre efter 16:12. Rätt sval match men finishen gillade jag. Jericho och MJF kramas efteråt och det etableras att även Wardlow ingår i dealen. Vinnare: MJF. **3/4

– Backstage: Kip Sabian örfilar Orange Cassidy för att sätta upp något. Ännu en sak de kunde strukit från PPV.

8. I Quit: AEW World-champ Jon Moxley vs. Eddie Kingston.
Titelmatch. Ungefär så brutal som väntat, men efter Kingstons promos om att AEW-karriären och bältet var hela hans liv höll jag på honom vilket gjorde dynamiken lite skev. Han brottas i grön outfit som framhäver hans kulmage. Kanske inte världens bästa look att se ut som en otränad Spirit Squad-medlem. Taggtråd, basebollträ, stolar och häftstift används. Mox bumpar i häftstiften och får sprit hälld på hela ryggen för att det ska göra ännu ondare. JR noterar att ”man inte kan lära sig falla på stolar” i sin vanliga replik men ungefär 0,1 av samma energi han visade på Badd Blood 1997 som det citatet nog är mest känd för. Mox sätter piledriver och Paradigm Shift innan han avslutar med en bulldog-choke med taggtråd för vinst efter 18:58. Efteråt kommer Kenny in för att hypa Revolution i februari. Vinnare: Jon Moxley. ***

SLUTSATS: Tja, den var la inte så pjåkig.

Tummen upp.

(Den här recensionen skrevs 2020-11-08.)

Kategorier:AEW PPV 2018-2020
  1. Patrik Bergmark
    2020-11-09 kl. 17:43

    Enda wrestlingen som får mig engagerad är AEW, tyckte Sammy vs Matt var kul, känns som aew har ngt för alla. Enda som inte riktigt fungerar är ju damdivisonen…

    Kingston måste byta kläder pronto! !

  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: