Hem > WWE RAW 1997 > RAW 1997-02-17

RAW 1997-02-17

RAW 1997-02-17

– Dagen efter Final Four.

– Jim Ross & Jerry Lawler kommenterar.

– Vi ska börja med Bret vs. Sid om bältet Bret vann igår, men Steve Austin kutar in innan den drar igång så den får flyttas fram några segment. Faktiskt rätt smart sätt att behålla tittarna.Austin klipper Sids ena ben så han har ont i det under resten av showen.

– Sid är PISSED och tänker ta bältet när matchen väl blir av.

1. Marc Mero vs. Savio Vega.
Sable och delar av NOD är med in. Ganska risig match innan NOD ger sig på Sable varpå domaren blåser av matchen efter 4:16. Ahmed, ikväll stor pyjamas och bräda, räddar efteråt och jagar ut Nation. Stor pyjamas? Och sen undrar man varför inte Ahmed blev en större stjärna. Detta var första av bara två singelmatcher mellan Mero och Savio, den andra gick på RAW under senhösten. Jag vet inte ens om det kan räknas som kuriosa. Vinnare via DQ: Marc Mero. 1/4*

– Bret är redo för titelmatchen och tänker fokusera på den helt och hållet och inte ens tänka på Austin. Jag är inget fan av Bret men han fick alltid titlarna att betyda jättemycket!

2. IC-champ Rocky Maivia vs. Leif Cassidy.
Titelmatch. Drömparningarna fortsätter ikväll. Sunny är timekeeper så de har en anledning att ha henne på TV. Bedrövligt tråkig match som mest känns innehåller armbars och trist skolwrestling. Känns mest som en uppvisning med grundgrepp. Dessutom är den totalt heatlöst eftersom ingen vet vem Cassidy (Al Snow) är och Rocky verkligen inte är en publikfavorit. Snarare tvärtom. HHH dyker upp i bild-i-bild-promo och garanterar att han kommer ta tillbaka bältet. Rocky vinner med en shoulderbreaker efter 9:33. Vinnare: Rocky Maivia. DUD

– Lawler sliter några ECW-skyltar från en kille i publiken (uppenbart planterat) för att dra igång sin ECW-fejd. Ganska kul att han säger att ingen känner till dem och att vi inte ska ge dem uppmärksamhet samtidigt som han håller en ECW-skylt i handen mitt i bild.

– Kevin Kelly intervjuar Goldust och Marlena. Marlena säger att Goldust är manligare än HHH någonsin kommer bli. Apropå manlig; Chyna och HHH kommer in och HHH attackerar Goldy medan Chyna bearhuggar Marlena för att fortsätta upplägget. Chyna, som gjorde sin WWE-debut dagen innan på Final Four, tituleras fortfarande som ”ett fan” av Lawler, som dessutom tror att hon är karl.

3. Hardy Boyz vs. Headbangers.
Kuriosa: Hardys första match någonsin ihop (backyard-förbund oräknat) var mot just Headbangers i SMW 1995. De hade gått två Superstarsmatcher (förluster mot Smoking Gunns och New Rockers bandade 28/5, 1996) samt en mot Overlords 1996 (vars identiteter jag inte lyckats luska ut). Nåväl, detta blev deras första RAW-match som tagteam. Rätt intressant såhär i efterhand. Vad som däremot inte är lika intressant är själva matchen här. Ingen regelrätt squash men inte långt ifrån. Faarooq dyker upp i bild-i-bild-promo och utmanar Ahmed Johnson på en Streetfight i Chicago, vilket var så sixman på Mania kom till. Hetta på Matt, som hotshottas på topprepet men Thrasher missbedömer avståndet så han slår pannan i repet vilket troligen inte var meningen. Bangers avslutar Jeff med Stage Dive (som jag lärt mig att deras powerbomb/flying legdrop-kombo heter) efter 4:02. Vinnare: Headbangers. *

– Bret vs. Sid tagning 2 blir inte heller av eftersom Austin bokar in sig själv lite sådär härligt spontant.

– Da Prez Gorilla Monsoon GARANTERAR att titelmatchen blir av ikväll.

4. Flash Funk vs. Owen Hart.
Clarence Mason är med Owen in och Funk har sina Funkettes med sig. Paul Heyman, eller ja, en ”ECW-representant” ringer in och tjafsar med Lawler under matchens gång för att hypa ECWs närvaro nästa vecka. Hyfsad match men allt runtom gör att den inte får det fokus den förtjänar. Funk får styla med några fina dyk. Clarence skriker på Owen av oklar anledning och Owen gormar tillbaka innan British Bulldog kommer in och konfronterar Clarence. Bulldog sopar till Funk med Owens buckla, Owen sätter en spinning heelkick och Bulldog håller nere Funks ena fot för tre efter 8:33. Vinnare: Owen Hart. **

WWE tvingades göra sig av med Funkettes (runt Mania 13) eftersom Funks fru blev otroligt svartsjuk på dem. Han bedyrade att han inte gjort något med dem men det hjälpte föga. Att han dessutom kraftigt hade ökat sitt drogintag (mo money, mo problem) gjorde väl inte saken bättre för bråken och hennes osäkerhet om var hon hade sin make. (Funks RF-shoot 2004.)

Lite synd förresten att han inte gjorde så mycket i WWE eftersom han var en FANTASTISK worker som var klart före sin tid. Jag minns att jag såg både honom och Rocky på Survivor Series 1996 för första gången (jag förstod ännu inte att det var Too Cold Scorpio som jag hade sett i WCW) och kände att Funk kommer gå långt men den där Rocky-fjanten försvinner nog snart. Följ mig på sociala medier för fler träffsäkra spådomar om framtiden.

5. Bart Gunn vs. HHH.
Honky Tonk man gör color men ingen Chyna vid ringside än. Hyfsad match (ja, allvar!) innan Goldust jagar ut HHH för en countout efter 4:35. Vinnare via countout: Bart Gunn, som vinner sin sista singelmatch på RAW (Brawl for All borträknat, annars får jag inte ihop siffrorna). *

– Dr. James Andrews noterar att Shawn Michaels är rejält skadad i knäet men slipper nog operation. Detta hade kunnat undvikas enkelt om han var bokad att behålla sitt bälte. Konstigt hur det där fungerar.

6. WWE World-champ Bret Hart vs. Sid.
Titelmatch. Äntligen blir den av. Bret bearbetar Sids ben, bland annat med en figure-four runt ringstolpen som han debuterade här. ”It looked extremely painful and Sid writhed in agony while I hung upside-down from the outside corner. As I wrenched on his knee I smiled, because it was totally painless, looking so real but feeling so light.” Sid gör comeback och hoppar från hörnan, en spot som inte var märkvärdig 1997 men med tanke på det som hände tre år senare känns den lite creepy. Austin dundrar in men blir omhändertagen. Sid utför världens stelaste sunset-flip men Bret blockerar och knycklar in honom i Sharpshooter. Domaren har fullt upp med att kolla om Sid ger upp så Austin duttar till (hårdare än så var det inte) Bret i skallen med en stol så Sid, som inte såg detta, kan powerbomba Bret för tre efter 11:54. Det är lätt att förstå Brets gnällighet i kayfabe; Först blir han blåst på Royal Rumble-vinsten för att domarna var upptagna med annat, och när han väl lyckats vinna bältet ger sig Austin på honom så han förlorar det dagen efter. Detta borde få publiken bakom honom men det var en ny tid här då den coole Austins popularitet fullkomligt exploderade. Vinnare och ny champ: Sid. **

Bret och Sid var goda vänner men Sid skrämde vettet ur Bret varjke gång de möttes eftersom Sid var oberäknelig på ett negativt sätt och dessutom hade en tendens att skada sig ofta. (Brets bok [pocket] sida 410, där även citatet ovan kommer från.)

– Showen slutar med att Undertaker kommer in och stirrar ut Sid för att hypa Mania. Antar att UT blev förstautmanare eftersom han var sist ut i gårdagens ministök.

SLUTSATS: Förutom stöket med Bret, Sid och Austin var första timmen rätt lökig, men det tog sig i andra och även om ingen match är värd att leta upp var det bra stories hela vägen och hypen inför Mania sattes igång med utstirrningen i slutet.

(Den här recensionen skrevs 2020-11-11.)

Kategorier:WWE RAW 1997
  1. Inga kommentarer ännu.
  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: