Hem > WWE Houseshows 1997 > MSG 1997-03-16 (WWEN)

MSG 1997-03-16 (WWEN)

MSG 1997-03-16 (WWEN)

– Jim Ross & Jim Cornette kommenterar.

– Detta är första MSG-showen som visats på MSG Network sedan mars 1992, och det är till dags dato även den sista. Det är svindyrt att boka MSG och ska man rigga upp med kameror plus satellitkostnader blir summan astronomiska. Såvitt jag förstår kunde WWE ha fullsatt i arenan och ändå gå back, så pass dyrt var/är det. Den och aktuella showen hade ”well below average” besöksantal enligt Meltzer på drygt 8.500 pers, vilket var nästan hälften av vad de vanligtvis har och nog den sämsta siffran sedan dess. Antar att Vince ändå fortsatte/fortsätter med Garden för att det är en mätsticka för hur produkten är, funkar något i Garden funkar det överallt. Under showen (närmare bestämt under Rock-HHH) ber JR alla som vill se showerna på MSG Network även i fortsättningen att skriva brev till kanalen, men det verkade inte gett resultat.

1. Flash Funk vs. Sultan.
Bob Backlund och Iron Sheik är med in, och det är rätt kul att se de båda i öppningsmatchen i Garden. Känns konstigt på något sätt. Matchen i sig är inget märkvärdigt, Funk gör splash och voltande legdrop men Sheik distraherar domaren. Funk går för en korkskruv men väljer att hoppa ut på Backlund istället, vilket leder till att Sultan powerbombar honom och submittar honom med camel-clutch efter 7:43. Jag läste på HistoryofWWF att Sultans musik drogs igång redan innan han kopplade finishern, men jag spolade tillbaka och hörde den inte så antagligen rättades det till innan det lades upp på WWEN. Vinnare: Sultan. *1/2

2. Godwinns vs. New Blackjacks.
Kul match! Intensiv och bra där alla verkar ge järnet. På papper låter det inte som en speciellt intressant match men de gjorde den så bra den kunde bli. Gillar Godwinns stil med svarta T-shirts istället för gul respektive röd, det gör att de ser badass ut istället för seriefigurer. Dansandet har de också gett upp här, det syns att de var på väg mot en heelturn. Tyvärr en rätt heatlös match, publiken bryr sig inte nämnvärt. Hetta på Phinneas och tag till Henry som rensar. Slop Drop ser ut att avsluta Bradshaw men medan domaren är upptagen med Phinneas smyger Windham in och sänker Henry med en vanlig axehandle och pinnar honom efter 8:14. En simpel axehandle? Betydligt bättre match än jag får den att låta som. När det begav sig tyckte jag New Blackjacks var tråkiga men när jag ser om deras matcher inser jag hur bra de faktiskt var. Jag tror de – och detta är garanterat inget jag är ensam om – hade lyckats bättre med ett helt annat namn än att anspela på ett tagteam från sen järnålder, sådant lyckas ALDRIG. Även om Windham har en logisk koppling till teamet. Och jag förstår inte målgruppen; de äldre fansen jämför med originalet och det är sällan kopian når upp till den klassen och de yngre fansen tycker bara det är mossigt att höra kommentatorerna referera till ett tagteam som var relevant innan man ens var född. Vinnare: New Blackjacks. ***

– Dok Hendrix intervjuar Bret Hart om sin match ikväll (mot Sid, som dock inte är med på utgåvan) och mot Steve Austin på Mania, som kanske blir en titelmatch om Bret vinner ikväll.

3. Aldo Montoya vs. Crush.
PG-13, Clarence Mason, D-Lo Brown och Savio Vega flankerar Crush. Ren squash som Crush avslutar med Heart Punch efter 1:48. Vinnare: Crush. NR

– Heel-beatdown på Aldo efteråt men Ahmed Johnson räddar. Lite komiskt att han jagar ut NOD och går ut själv bara för att komma tillbaka direkt när det är dags för hans match. Och efteråt kommer hela NOD tillbaka in för Savios match. Varför inte bara stanna inne om de ändå skulle brottas direkt efter?

4. Ahmed Johnson vs. Savio Vega.
Samma gäng som ovan (fast Crush istället för Savio, som brottas) är med in. Innan matchen försöker Savio värva Ahmed till NOD och menar på att han hade gått miste om en IC-titelmatch för att han är svart. Ahmed teasar att joina dem men sopar förstås till Savio för att dra igång matchen medan publiken exploderar. Den där Ahmed hade något som han sket bort på egen hand. Det är kanske en smula långsökt men om Ahmed hade blivit en riktig stjärna är det inte säkert att de hade pushat The Rock lika hårt 1997 vilket i sin tur kanske inte hade lett till hans karriär som vi känner till den.  Savio sätter en ”martial arts-kick” vilket är något JR slänger sig med när han inte vet vad det egentligen heter. Crush försöker använda en bräda men Ahmed snor den och slår både honom och Savio med den, men hans Pearl River Plunge ger bara två innan hela glada gänget kutar in för DQ efter 6:48. För att vi måste hålla SAVIO VEGA stark? Rätt tråkig match ärligt talat även om Savio bumpade arslet av sig, men segmentet före och Ahmeds popularitet var höjdpunkten. Vinnare via DQ: Ahmed Johnson. *

5. WWF Tag-champs Owen Hart & British Bulldog vs. Doug Furnas & Phil Lafon.
Titelmatch. Owen & Bulldog drar en bild-i-bild-promo om sin titelmatch på Mania. Rätt basic match, inget utöver det vanliga men den levererade så mycket att man inte blir besviken. Hetta på Lafon och tag till Furnas som rensar innan Furnas går för en suplex på Bulldog, men Owen håller fast hans ena ben så Bulldog faller över honom för tre efter 11:22. Inte helt oväntad finish eftersom Tag-titelmatchen på Mania redan var klar (Bret-Austin och UT-Sid var bokade på Mania oavsett vem som hade bältet så det är inte samma sak). Vinnare: Owen & Bulldog. ***

– Recap av Brets intervju från tidigare ikväll. Recap på en houseshow?

– HHH är redo för Rocky Maivia men låter inte JR ställa frågor till Chyna eftersom ”hon arbetar för mig, inte för WWF”.

6. IC-champ Rocky Maivia vs. HHH.
Titelmatch. Bra match, de hade en jäkla bra kemi redan från start. Kanske för att båda var unga och hungriga och hade något att bevisa. Plus att båda behandlades med silkeshandskar av WWE, speciellt Rock, och HHH steg mycket i graderna internt efter att tagit straffet för Curtain Call som en man utan att gnälla. Jag vet att det inte direkt är ett scoop som får mig att vinna Stora journalistprisets Årets Avslöjande men Rock var bara cirka 70 matcher in i karriären här men såg riktigt, riktigt bra ut här. Chyna är med in här, vilket ger oss ett litet blinkblink-replikskifte jag tror de flesta inte tog. Corny säger att man fått lära sig redan som barn att man inte ska slå tjejer, varpå JR svarar att han ”inte visste att Corny kände till hur man ska behandla en kvinna, men att vi tar det en annan gång” vilket går Corny lite överrumplad och säger att han inte trodde det skulle komma upp här. (I början av hans karriär var hans gimmick att hans rika morsa betalade wrestlers åt honom att vara manager åt, och det hintades rätt rejält att han var gay vilket gjorde honom till en ÄNNU större heel i södern.) Åter till matchen: Rock gör en ”kuta upp i ringhörnan och armdraga ner HHH” i en fin spot, men långt ifrån lika fin som Kurt Angle brukade göra senare. Direkt efter blir det komiskt när Corny säger lite sarkastiskt: ”What a maneuver, JR!” JR: ”I’ve heard that before.” Corny: ”I know that’s right.” Rock sätter en Perfect-Plex, en läcker Smackdown-DDT och en imponerande cross-body från repen för två när Chyna drar ut honom i ena benet. Det kanske inte låter som något som är värt att notera men Earl Hebner lägger sig ik PERFEKT position så han ”inte ser” henne på ett trovärdigt sätt. Smådetaljer som detta älskar jag. HHH sätter Pedigree men Goldust attackerar honom för DQ efter 12:46. Lite idiotiskt kan tyckas eftersom deras match på Mania redan är bokad och borde då – logiskt sett – bli en titelmatch om HHH är IC-champ. Marlena hoppar på Chynas rygg innan en drös domare separerar dem. Vinnare via DQ: HHH. ***1/4

– Sunny är ring-announcer inför nästa match.

7. Goldust vs. Faarooq.
Resten av Nation är med in. Plus Marlena förstås. Faarooq drar en promo i början av matchen om att han minsann brottats mot Shawn, Ahmed och Undertaker men vägrar nedlåta sig till att möta ”a fairy” vilket gör att Goldust hoppar på honom för att dra igång matchen. 1997 mina damer och herrar. Inte överdrivet bra match, mest för att båda fejdar med andra och detta mer känns som en utfyllnadsmatch med brottare som liksom blev över. Faarooq piledrivar och pinnar honom efter 6:25 för att domaren missar hur Crush tog bort Goldust ben från repet under pinfallet. Tja, det var inte DQ i alla fall. Vinnare: Faarooq. *1/2

– Dok intervjuar Sid.

– Undertaker är redo.

8. Casket: Undertaker vs. Vader.
Paul Bearer är med in. Kul att Corny får ett (workat) utbrott under UTs effektfulla entré och skriker åt Kevin Dunn att inte skrämma honom såhär. Måste vara en av de första gångerna Dunn nämns på TV om detta nu räknas som det. Rätt kort match med en konstig finish. De slåss intensivt en stund innan Vader hoppar in i en powerslam i en något trubbig spot innan UT chokeslammar och Tombstonar honom. Han får inte bara upp honom i Tombstonen och sen direkt stöter ner utan håller honom uppe en bra stund för att balansera honom innan han stöter ner. STARKT! Han försöker rulla ner honom i kistan men Mankind dyker upp från den, sänker UT och rullar därefter ner honom i kistan och Bearer stänger locket för Vaders vinst efter 5:15. UT gör comeback och Tombstonar Mankind och rullar ner honom i kistan efteråt. Undertaker maineventar Mania om en vecka och förlorar mot en som ska upp om Tag-bältena på samma show. Rätt märklig bokning även om UT fick den moraliska vinsten efteråt. Detta var förresten andra och sista gången Vader besegrade UT i en singelmatch (första gången var på Royal Rumble samma år). Vinnare: Vader. **

– Sist på kvällen gick en burmatch där Sid slog Bret i en titelmatch, men den är som bekant inte med här. Lite konstigt är dock att den lanseras som en dark match vilket känns märkligt på en houseshow. Detta blev för övrigt Sids sista MSG-match någonsin, vilket inte är så konstigt eftersom han lämnade WWE i juni.

– Sammanfattningsvis kan vi konstatera att de enda babyfaces som vann ikväll var Ahmed (via DQ) och Sid (i en match mellan två babyfaces). Känns som en ganska udda bokning av en show.

SLUTSATS: Bra show, allt som allt. Jag ÄLSKAR houseshows och önskar att de kunde lägga upp flera eftersom detta är bästa sättet att uppleva wrestling tycker jag.

Tummen upp.

(Den här recensionen skrevs 2020-11-27.)

Kategorier:WWE Houseshows 1997
  1. Inga kommentarer ännu.
  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: