Hem > NXT Takeover 2020 > 5. NXT Takeover WarGames IV (2020-12-06)

5. NXT Takeover WarGames IV (2020-12-06)

5. NXT Takeover WarGames IV (2020-12-06)

– Vic Joseph, Wade Barrett & Beth Phoenix kommenterar. De två första på plats och den sistnämnde spottar ur sig sin vanliga dos plattityder via satellit hemifrån.

1. WarGames: Team Shotzi (Shotzi Blackheart, Ember Moon, Io Shirai & Rhea Ripley) vs. Team Candice (Candice LeRae, Toni Storm, Dakota Kai & Raquel Gonzalez).
Lämnar man ringen under matchen förlorar ens team, har de kört den regeln innan eller detta är första gången? Faceteamet kommer in i Shotzis stridsvagn för att sätta buskisstämpel redan från start. Kai är #1 och Moon är #2. Kai sparkar Ember så hårt i huvudet att de fick pausa en stund medan domarna kollade till henne. Inte fått någon uppdatering dock. Shotzi är #3 och har med sig en verktygslåda in. Dynamiken med babyfacen med numerärt övertag är kanske inte helt bra för dramaturgin men ibland måste man boka annorlunda så det inte blir för uppenbart. Gonzalez är #4 och rensar och Kai gör en fin springboard från ena ringen till den andra. Rhea är #5. Det blir lite komiskt när hon levererar en knähög dropkick varpå Vic utbrister ”WHAT A DROPKICK!” som om hon vore Bob Holly eller något. Toni är #6 och Candice ser livrädd ut som sista person i buren, det bidrar till storyn tycker jag. Shiari är #7. Först ska hon gå in i ringen men glömmer bort att hon ska ha en stege, så det blir till att knata ner för trappan igen och leta upp nämnda stege innan Gonzalez ändå stoppar henne från att komma in. Gonzalez gör vad Vic kallar ”A BIG CLOTHESLINE!” men som i själva verket var som Rheas dropkick tidigare, fast clothesline. Vic har uppförsbacke ikväll. Candice är #8 och NU kan matchen börja. Jag har alltid ogillat den grejen. Folk kan bokstavligt talat ha slagits blodiga under 20 minuter men ”det räknas inte” utan NU börjar den när alla kommit in. Jag vet vad som menas (man kan inte pinna/submitta någon innan alla kommit in) men tycker det låter fel ändå. Indi Hartwell attackerar Shiari (för er som antecknar har hon inte ens kommit in i ringen än), så till slut får Shirai nog och klättrar upp på buren med en soptunna runt sig och dyker ner i ringen och fäller allihop som bowlingkäglor. Jag minns när Arn Anderson gjorde den spotten i WarGames 1992. Eller vänta, det gjorde han inte för det är EN KORKAD SPOT eftersom det kräver att alla andra redan bara råkar stå precis nedanför. Rhea och Shirai gör en fin DDT på Gonzalez som hamnar på pluskontot. Kai sätter double-stomp på Shirai som har en soptunna över sig. Soptunnan trycks såklart in så Kai får ett jädra jobb med att få ut henne för att täcka henne för två. Varför hon ens brydde sig om att få ut henne istället för att bara täcka soptunnan framgår inte. Ember sätter Eclipse på Kai men bumpar samtidigt in i två stolar med ryggen som hon ställde upp innan spotten. Shotzi klättrar på en stege och gör en back-senton från den ner på Candice, som dock hinner ta upp en stol och skydda sig med. Hon gör det i så pass god tid och så synligt att Shotzi såg rätt fånig ut som ändå genomförde sitt dyk. Finishen är att Gonzalez blockerar en rana och powerbombar Shirai igenom en stege mellan ringarna för tre efter 35:23. Flera av sakerna såg väldigt bra ut, speciellt de som innehöll Shirai. Tyvärr led den dock mycket av WWEs vanliga ”sätta upp spots” som ser artificiellt ut och inte direkt inger en känsla av trovärdighet. Man blir skriven på näsan att det är show istället för på blodigt allvar och ja, det är en stor skillnad. Jag vet att Shawshank Redemption (världen bästa film) är uppgjord i varenda bildruta men när jag ser den sugs jag in i storyn och glömmer för tillfället bort detta. Det lyckades jag inte med här alls. Tyvärr. Alla jobbade hårt men det klickade bara inte, det blev för mycket koreografifunderande och mindre intensiv fight som åtminstone kändes spontan. Samma gamla vapen som i ALLA hardcore-matcher, highspots och interference i en WarGames-match? Bra jobbat, H! På WOR sa de att Candice tydligen skadade ena armen, men i skrivande stund vet jag inte hur allvarligt. Vinnare: Team Candice. **

2. Tommaso Ciampa vs. Timothy Thatcher.
Det öppningsmatchen saknade i intensitet kompenserade denna med. Thatcher kör mycket mattbrottning med lås och Ciampa försöker hänga med så gott det går. Dock börjar han göra clotheslines. Och slutar aldrig. Han hann säkert med åtta på raken vilket blev en smula komiskt. Han gör därefter en fin superplex och knäar Thatcher på örat så han börjar blöda från det rejält, vilket faktiskt bidrar positivt till matchen. De slåss i repen innan Willow’s Bell (Ciampas draping-DDT) avslutar efter 16:46. Bra match. Vinnare: Tommaso Ciampa. ***1/4

3. Strap: Dexter Lumis vs. Cameron Grimes.
Det är pin/sub som gäller, vilket åtminstone är bättre än ”nudda alla fyra hörnorna” men det är ändå jättesvårt att göra en bra match när man är hopbunden via en tjock rem. De slåss innan matchen innan de binds ihop, och Lumis tappar ut honom med Silencer efter 12:55. Naturligtvis var en stol också inblandad eftersom sådana måste tydligen användas i alla gimmickmatcher i WWE. Är nog lagkrav på det. Ingen vidare match men Grimes är fantastisk med sitt härliga agerande. Vinnare: Dexter Lumis. *

– Teaservideo för vad jag antar är Karrion Kross visas. Han är tydligen snart redo att göra comeback om jag tolkat det hela rätt.

4. NA-champ Leon Ruff vs. Damian Priest vs. Johnny Gargano.
Titelmatch och första fallet gäller. Ganska bra match där både Ruff och Priest fick skina medan Gargano var klistret som höll ihop matchen. Priest skickar Ruff igenom barrikaden med en Razor’s Edge för att ta ut honom ur matchen en stund. Han återvänder med en korkskruv-cutter på Gargano en stund senare. Några maskerade lirare utklädda till Ghostface dyker upp och attackerar Priest, men han slår tillbaka och sänker allihop med några sparkar och dyk. Dock lyckas en av dem (som i ett riktigt antiklimax demaskeras efteråt som Austin Theory) sopa till honom med ett stålrör för att ta honom ur matchen och Johnny avslutar Ruff med One Final Beat efter 17:31. Lite väl överbokad men i övrigt en bra match. Eller till och med ”episk” om man lyssnar på Wade Barrett. Vinnare och ny champ: Johnny Gargano. **3/4

5. WarGames: The Undisputed Era (Adam Cole, Roderick Strong, Kyle O’Reilly & Bobby Fish) vs. Kings of NXT (Pat McAfee, Pete Dunne, Danny Burch & Oney Lorcan).
Betydligt mer heatfylld än damernas dito, men även här tyckte jag det blev för mycket spots och för lite trovärdig wrestling. Kyle är #1 och Dunne är #2. Lorcan är #3. Fish är #4. Burch är #5 och har med sig några cricketrack. Lite märkligt att inte alla har med sig vapen in när det trots allt är tillåtet. Roddy är #6 och är nog matchens MVP tillsammans med Pat, som är #7 in. Pat moonsaultar Roddy på ett bord och är nära att slå huvudet i Roddy eftersom han vänder sig väldigt sent i spotten. Såg lite otäckt ut. Cole är #8 så matchen kan börja, som de gillar att säga. Cole vänder en Bitter End till en DDT i en tjusig spot, och lite senare vänder han den till en DVD på knäet. Också det är en bra spot. Dunne powerbombas på ett bord som inte går sönder så Roddy får bjuda på en flying big splash så bordet ska gå sönder. Pat bumpar igenom ett bord via hörnan men kommer inte rätt så han nästan tar bumpet på nacken vilket förhoppningsvis inte var meningen. Roddy superplexar honom efteråt. Pat klättrar och utför en Swanton på allihop från toppen av buren. Heelsen åker på stryk på löpande band innan High & Low med tillhörande kneedrop rakt på en stol som ligger på hans ansikte avslutar Lorcan efter 45:02. Jag älskar Pat men som rookie fick han sparka ur alldeles för mycket för att det skulle kännas trovärdigt. Han åkte på finisher efter finisher och en minut senare var han uppe och vevade igen, när han i själva verket inte bör vara lika tålig som de andra. Flera väldigt bra spots och en ganska bra hetta rakt igen, men matchen var ungefär en kvart för lång och de lyckades inte få till den härliga WarGames-känslan jag hade hoppats på. Vinnare: The Undisputed Era. ***1/2

SLUTSATS: Sammantaget en helt okej show men inget som gav mersmak. Båda burmatcherna kändes för långa och midcardmatcherna var inget jag tycker man måste se.

Tummen i mitten.

(Den här recensionen skrevs 2020-12-07.)

Kategorier:NXT Takeover 2020
  1. Inga kommentarer ännu.
  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: