Hem > WWE Houseshows 1993 > WWE San Jose, California 1994-01-14

WWE San Jose, California 1994-01-14

WWE San Jose, California 1994-01-14

– Denna hittade jag i två utgåvor, en på 2:02 och en på hela 2:33. Även om den korta versionen hade bättre bild valde jag den långa eftersom jag vill ha så kompletta shower som möjligt. Och att lägga tid på att jämföra utgåvorna var inget jag ville lägga energi på, dock var alla matcherna med i båda så jag antar de kortat ner entréer och liknande.

– Den har något så ovanligt som live-kommentering av kameramannen och hans polare, identitet okända. Riktigt ambitiöst måste jag säga, även om det är rätt dålig kvalité på kommenteringen både gällande utgåvan och själva pratet, som dock drunknar ibland i sorlet. Det jag faktiskt urskiljer är inget jag skulle rekommendera, det verkar mest som att de leker kommentatorer och nynnar med i vissa brottares introlåtar. Om inte annat gillar jag idén om att de orkade kommentera i två och en halv timme – även om resultatet var värdelöst.

1. Bushwhackers vs. Headshrinkers.
Bushwhackers ersätter Smoking Gunns av någon anledning, troligen en lättare skada. Rätt basic match som nog hade känts bättre på plats, här känns den bara utdragen. Hetta på Luke och het tag till Butch som rensar men åker på en dubbel headbutt innan Samu pinnar honom efter 13:00 vilket är ungefär dubbelt så långt som motiverat för dessa. Våra glada amatörkommentatorer nynnar med i Headshrinkers introlåt efteråt. Vinnare: Headshrinkers. *

2. 123 Kid vs. Diesel.
Rätt bra match. Tror inte de var vänner här än men de jobbade bra ihop ändå eftersom båda förstod sina roller väldigt bra. Kid var Tag-champ här, en titel han vann med Marty Jannetty från Quebecers fyra dagar innan och skulle förlora tillbaka tre dagar efteråt. (Jannetty slog Louie Spicolli på den andra houseshowen denna dagen.) Diesel kastar runt honom en stund och dominerar stort medan han ser badass ut, bland annat genom att kasta in Kid från ringside ÖVER topprepet. Kid gör comeback med sin snabbhet men Diesel avslutar honom snabbt med Snake Eyes efter 7:59. Två heelvinster i rad. Vinnare: Diesel. **1/2

Kommentatorerna roade sig själva under matchen men att prata om annat och den ena nämner att man borde skicka ett kamerateam till damtoaletten. Detta får mig såklart osökt att tänka på storyn från Malmö (som jag berättat förr): Jag filmade för SWS och i den korta pausen tänkte kan pinna ner på herrarnas och vätsketömma mig. Eftersom pausen var rätt kort insåg jag att jag inte skulle hinna kuta backstage och lämna kameran, rusa in på herrarnas och sen tillbaka backstage för att hämta kameran igen innan showen drog igång igen. Därför tänkte jag helt enkelt ta med kameran dit. Detta var ingen mesig James Bondkamera man kan montera på ena örsnibben utan detta var en rejäl pjäs på stativ. Jag vet inte om du har varit på Tangopalaset, men toaletterna i entrén är placerade så man till höger (om man kommer inifrån) om entrén, och damernas till vänster. I stressen lubbade jag såklart in i fel bås. Med en stor jäkla kamera på axeln. Inne på toaletten står en tjej och tvättar händerna i lugn och ro. Jag säger inget. Hon tittar på mig och säger ”Du ska nog inte vara här.” ”Nej”, säger jag, ”jag ska nog inte vara här”. Sen gick jag ut. Att filma wrestling är inte bara glamour.

3. Bret Hart vs. Jeff Jarrett.
Rätt seg historia. Bret må vara bra när han var motiverad och var på rätt humör, men när han var omotiverad märktes det tydligt. Som här. Mest restholds, ref-bump och Jeff diskas efter 17:48. Skulle kanske haft Big Bossman som gästdomare som i december istället för den vanliga kärringdomaren. Detta var inget vidare, men jag är i gott sällskap eftersom den ena kommentatorn kallar detta en ”boring match”. Vinnare via DQ: Bret Hart. 1/2*

4. Ladder: IC-champ Razor Ramon vs. Shawn Michaels.
Titelmatch. De gick några uppvärmningsmatcher innan Mania X, och detta var tredje matchen raden. Naturligtvis är det oundvikligt att jämföra med Mania X-matchen vilket också avspeglas i betyget. Mania-matchen är en av de elva bästa matcherna jag sett (gett högst betyg) så det är såklart uppförsbacke att jämföras med den. De gör lite spots här som de även gör på Mania, allt ser bra ut och Shawn bumpar loss väldigt mycket trots att det är en houseshow. De använder stegen som rekvisita men fokus ligger på brottarna och att båda försöker vinna istället för att ”get their shit in” som blev vanligt några år senare med Dudleys/Hardys/Blonds. Båda klättrar och Razor suplexar ner Shawn och sliter ner bältet för vinst efter 21:55. Bra match helt klart men av naturliga orsaker var Mania-matchen tightare och mer intensiv. Vinnare: Razor Ramon. ***1/2

5. Bob Backlund vs. IRS.
Oh goody, detta livar säkert upp. Spoiler: Det gjorde det inte. Dave Meltzer, som såg showen live, noterade att ”nobody cheered IRS, but everyone booed Backlund” och att Bob var så ogillad efter matchen att folk ville fightas med honom när han försökte skaka deras händer. Detta framkom även lite på utgåvan här men kanske inte så tydligt som i hans text. Ganska död match både heatmässigt och actionmässigt. De slåss vid repen där IRS luggar honom med en armbåge och pinnar honom med fötterna på repet efter 13:26. Det var ungefär allt som hände mellan headlocksen och chinlocksen. Detta var första av bara två singelmatcher mellan dem, och den andra (som gick dagen efter) gav de under halva matchtiden som de fick här. Bra beslut. Vinnare: IRS. DUD

6. Falls Count Anywhere: Randy Savage vs. Crush.
Mr. Fuji är med in. Ännu en uppvärmningsmatch inför Mania. Brutalt tråkig match och då är jag ändå ett massivt fan av Savage och älskade deras fejd eftersom det var en av de första jag såg. Dels är reglerna lite konstiga: När man blivit pinnad har man en minut på sig att ta sig tillbaka in i ringen, gör man det fortsätter matchen. Annars slutar den och man förlorar. Det rimmar illa med att Savage vinner första fallet i ringen så Crush får en minut på sig att ta sig in i ringen där han redan befinner sig. Antar dock att felet ligger på Savage som nog bara kom av sig och glömde reglerna. En annan sak jag reagerade på var att om jag blev pinnad hade jag legat kvar och tagit uträkningen och på så sätt fått en hel minut på mig att vila och komma igen, istället för att sparka ut och direkt bli utsatt för mer stryk. Dessutom hade matchen annonserats som 2/3 Falls men det var det alltså inte, och inte blev det bättre av att högtalarsystemet i byggnaden var dåligt. Och dels har den noll intensitet och jag får aldrig känslan av att de hatar varandra, en ganska viktig ingrediens i en sådan här fejd. Savage tar hem första fallet efter 1:59 men eftersom Crush redan är i ringen fortsätter den bara efter en stunds allmän förvirring. Savage pinnar honom igen en stund senare, nu vid ringside, efter 5:10 men Crush tar sig in i ringen. Crush pinnar Savage efter 11:36 och även lite senare, men då blir bilden svart och ljudet dåligt så jag inte kan klocka pinfallet. Ludvig Borga (eller ”Tony Halme from New Japan!” som ena nördkommentatorn säger) attackerar Savage så han inte hinner ta sig in i ringen inom en minut och matchen slutar efter 20:41. Mania-matchen var tightare än här och klart bättre, men jag tror aldrig jag sett en match mellan dem som jag skulle vilja kalla bra. Vinnare: Crush. 1/2*

7. Lex Luger & Tatanka vs. Ludvig Borga & Yokozuna.
Fuji är med här också. BEDRÖVLIGT tråkig match, och då ska det ändå sägas att detta var aktuellt när jag började se wrestling och därför har jag ett starkt nostalgiskt band till fejderna här men ändå känner jag exakt noll engagemang. Den ena kommentatorn informerar hjälpsamt att Yoko väger ungefär 600.000 pounds vilket nog är lite i överkant även för honom. Hetta på Tatanka med diverse restholds inklusive en lång nervehold av Yoko medan kommentatorerna roar sig själva med att sjunga. Luger får en ”what insiders call a hot tag” och rensar genom att sopa till Yoko med sin underarm innan Borga kommer in och duttar till honom med salthinken. Sen följer sextio sekunders fantastisk underhållning med Yoko och Luger sida vid sida liggandes i ringen innan Luger lägger en arm på Yoko för tre efter 15:35. Här markar kommentatorerna ut eftersom de konstaterar att de ”get to go home now!”. Vinnare: Luger & Tatanka. DUD

SLUTSATS: Stegmatchen är väl mest för komplettister (normala människor ser Mania X-matchen och/eller Summerslam 95-matchen) och Kid-Diesel var visserligen bra men inte så bra att det är värt att vada igenom resten av skräpet. Kommenteringen var också helt värdelös, det lilla jag lyckades uppfatta.

Tummen ner.

(Den här recensionen skrevs 2020-12-31. Vadå, som om det finns annat att göra en nyårsafton.)

Kategorier:WWE Houseshows 1993
  1. Inga kommentarer ännu.
  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: