Hem > AWF (American Wrestling Federation) > AWF – Warriors of Wrestling #2

AWF – Warriors of Wrestling #2

AWF – Warriors of Wrestling #2

– Terry Taylor & Mick Karch kommenterar.

– Jag måste inflika att ring-announern, Bill Anderson, har en väldigt bra röst (ingen ironi) som låter som en mer slipad Bill Dunn (i WWF under ungefär samma tid).

1. Johnny Gunn vs. Ronnie Vegas. (datum okänt)
Vegas lanseras från, och håll i dig nu, Las Vegas, och enligt Cagematch har han även brottats som ”Boink The Clown” (även om jag inte hittar några matcher med en gimmicken) och körde en handfull WCWSN-jobbermatcher (gissa hans roll där). Av någon anledning är han klädd som Randy Savage här. Gunn (Tom Brandi) blev sedermera Salvatore Sincere i WWF och var involverad i Patriot-tjafset som är rörigare än ett samoanskt släktträd. (Det var något i stil med att Del Wilkes, den som först körde gimmicken, sålde rättigheterna till Brandi men Honky Tonk Man lyckades på något sätt copyrighta den och ägde den lagligt och leasade den till Gunn och helt plötsligt ville Wilkes använda den igen. Typ. Det är en version jag hört, sen finns det fler beroende på vem man frågar och Honky kommer med nya versioner varje gång han pratar om det.) Rond 1: Matchen är kortare än hållbarheten för en McDonalds-leksak. De gör en fin slingshot som naturligtvis kameran missar nedslagen av, och Gunn avslutar med en slarvigt utförd Pearl River Plunge efter 2:08. Jag tror inte det var någons fel att den såg ut som skit, det kändes mest som om de inte hade tränat på den ihop innan matchen. NR

2. Hercules vs. Jimi V. (datum okänt)
Sheik Adnan Al-Kassie är med Herc in. Terry Taylor säger att V står för ”vaccination”. Måste medge att Taylor var rätt vass på micken här i AWF. Rond 1: Ren squash som Herc tar hem med en rejäl powerbomb efter 2:32. Inte den bästa match jag sett men den senaste. NR

– Ken Resnick intervjuar Sheik och Hercules som gormar om att han (Herc) tänker spöa alla i hela förbundet.

3. Texas Hangmen vs. Butler Stevens & Mike Brahm. (datum okänt)
Oliver Humperdink är med Hangmen in. Ingen info hittas om soporna, antar att det är tagna namn bara för detta. Sgt. Slaughter förärar oss med en visit i en bild-i-bild-promo där han annonserar att han ”snart är tillbaka”. Hangmen vevar loss och den ena neckbreakar en sopa medan den andra Hangmannen dyker ner med en axehandle för tre efter 3:44. NR

– Ken intervjuar Tito Santana som hypar förbundet rejält genom att sägas att de har BRA WRESTLERS och namedroppar Greg Valentine och Bob Orton, naturligtvis två riktigt bra wrestlers men detta är tio år efter deras prime. Tito säger sig gillar Texas Hangmen förutom deras manager och stil, men det är ju allt de är? Han säger att listan på ”wrestlers, BRA wrestlers” som vill komma till AWF är hur lång som helst.

4. Hurricane Smith vs. Lightning Rod. (datum okänt)
Jag har ingen aning om identiteten på någon av dem, när jag söker på Smith ser jag att han brottats som Grizzly Smith (samma namn som Jake Roberts pappa) men eftersom han slutade brottas på sjuttiotalet misstänker jag att det inte är samma person. Rond 1: Han kastar i alla fall runt jobbern och avslutar med en big splash efter 0:45. Taylor blir impad av den snabba matchen som ”inte ens gick en rond!” vilket hade varit mer anmärkningsvärt om någon av de tidigare tre matcherna ikväll gick mer än det. NR

5. Mr. Hughes vs. Bobby Bradley. (datum okänt)
Hughes attackerar innan domaren hinner dra igång matchen, vilket blir viktigt senare. Rond 1: Michael Hayes, något år innan sin WWF-stint, dyker upp i bild-i-bild-promo för att deklarera sin närvaro i AWF. Hughes gör en dropkick, suplex och avslutar med en chokeslam (som kallas sidewalk-slam här) efter 2:20. Inget emot någon av denna eller förra matchen, men att boka två matcher av samma typ efter varandra tyckte jag var en dålig idé eftersom det gjorde att Hughes match inte framstod som så imponerande som den hade gjort annars. NR

– Ken intervjuar Paul Alperstein, som knappt hinner säga något innan Mr. Hughes stormar in och gormar om att Paul snor hans intervjutid. Paul replikerar att han bötfäller honom 3K för att han gav sig på motståndaren innan matchen var igång officiellt, och det slutar med att Hughes fortsätter gorma på honom fast rakt in i kameran. Alperstein är fruktansvärt usel skådis för övrigt, inget han säger låter trovärdigt. Men det är ju han som skyfflar in degen i projektet så alla håller käft.

6. Bob Orton vs. Trevor Blanchard. (datum okänt)
Karch undrar om Trevor är släkt med Tully men det vill inte Taylor svara på. Några WCWSN-jobbermatcher under sent nittiotal och en tag-match med Jon Moxley 2004 är det enda anmärkningsvärda han gjort enligt Cagematch. Rond 1: Orton gör hotshot och avslutar med en piledriver efter 2:34. NR

– Ken intervjuar Humperdink som annonserar att Bob Orton tillhör hans stall.

7. Chris Adams vs. Ron Powers. (1994-11-29)
Powers har inget imponerande CV, men har i alla fall en vinst över Bunkhouse Buck i bagaget (WCWSN 1997). Detta var nog första gången jag såg Adams brottas, och kan konstatera att han var okej greppmässigt men ganska tråkig. Han sticker liksom inte ut på något sätt utan är bara mellanmjölk. Rond 1: Inget händer innan Adams gör en armbar innan ronden slutar. Rond 2: Vi får veta att Tommy Rich har joinat Rico Suave stall (som nu innehåller honom och Greg Valentine). Powers tar över matchen och dominerar en stund med en headlock innan ronden slutar. Rond 3: Powers dominerar innan Adams sätter en Superkick från ingenstans för tre efter 11:40. Bra hantverk men ganska tråkig match. *

– Ken kallar maineventet för en av de bästa matcherna han någonsin sett innan han intervjuar Chris Adams, som fortsätter hypen om att förbundet minsann har de bästa av de bästa brottarna världen har i nuläget. Hade kanske varit lite mer trovärdigt om de inte genast klippte till en intervju med Warlord som avslöjar att han debuterar nästa vecka i en tag-match med Nailz (en match som inte går nästa vecka utan längre fram). Vilken sälj för nästa show!

SLUTSATS: Trivsam show måste jag säga. Formatet är behagligt och matcherna känns väldigt tidigt nittiotal (vilket såklart inte är så konstigt eftersom bandningarna började i slutet av 1994) och för tankarna till WCW under den här tiden. Jag engagerar mig inte nämnvärt men tycker det är trevliga trekvart.

(Den här recensionen skrevs 2019-08-09.)

  1. Inga kommentarer ännu.
  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: