Hem > AWF (American Wrestling Federation) > AWF – Warriors of Wrestling #9

AWF – Warriors of Wrestling #9

AWF – Warriors of Wrestling #9

– ”VAD NU, VAD HÄNDE MED AVSNITT 5-8?!” hör jag dig skrika så du väcker hela kvarteret (förutsatt att du läser detta sent på kvällen alternativt natten alternativt har väldigt dagtrötta grannar alternativt att du skriker väldigt väldigt väldigt högt och ditt kvarter sträcker sig till andra sidan jorden där det är natt när vi har dag). Förklaringen till det är tämligen enkel: De första avsnitten var trevliga och gav en härlig nostalgivibb till WCW 1994-95 men som alla vet är nostalgi oftast en snabbt övergående känsla, så även här. Dessutom fanns det ingen mening med att engagera sig i förbundet eftersom avsnitten visades huller om buller och det gjorde det meningslöst att försöka göra ett ärligt försök att följa det. Jag bestämde mig för att hålla ut till Tito vs. Orton – en match jag seriöst såg fram emot – men bestämde mig precis för att det inte är värt att ta mig igenom ytterligare fyra avsnitt för att nå dit så jag skippar helt enkelt dem och tar nian direkt. Om jag återvänder till AWF i framtiden vet jag ärligt talat inte, men för tillfället blir det i alla fall en lång paus för det förbundet.

– Terry Taylor & Mick Karch kommenterar. Måste säga att det absolut bästa i hela AWF (efter de fåtal avsnitt jag sett hittills) är Taylors kommentering som både är underhållande och lite halvshootig.

1. Final: Tito Santana vs. Bob Orton. (1994-11-29)
Oliver Humberdink är med Orton in och Jim Brunzell är gästdomare kvällen till ära. Ganska tråkig match (lång och tråkig) som inte blev underhållande förrän de sista tre ronderna. Jag kan inte påstå att jag blev förvånad; Tito har ALLTID tenderat bli tråkig i långa matcher. Dock har jag sett för lite av Orton för att bedöma hur han var i sin prime, men han är riktigt bra här men Tito drar ner det med sin tråkighet. Rond 1: Headlocks! Rond 2: Headlocks och armbars! Rond 3: Headlocks! Rond 4: Headlocks! Orton nitar honom efter ronden slutar och skyller på att han inte hörde klockan ringa. Bästa i matchen hittills. Rond 5: Orton dominerar och gör en sleeper tills ronden slutar. Rond 6: Äntligen börjar den få lite fart! Rond 7: Publiken vaknar och matchen blir faktiskt intressant. Rond 8: Tito gör ett small package och direkt efter sätter han sin flying burrito (även kallad sådan av Taylor) för tre efter 37:53. Bedrövligt tråkig match att visa på TV, och inte direkt en match som ger mersmak att följa förbundet eller dess första champ Tito. Ganska intressant att både Tito och Bob Backlund, båda långt efter sin prime, vann varsin världsmästartitel (om denna kan räknas som en sådan) inom en veckas period här (även om Backlund förlorade den vidare tre dagar senare). *

SLUTSATS: Ingen match som direkt gav mersmak, och troligen bara omtyckt av riktiga marks av någon av brottarna (eller båda).

(Den här recensionen skrevs 2019-08-23.)

  1. Inga kommentarer ännu.
  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

<span>%d</span> bloggare gillar detta: