Hem > WWE Houseshows 1987 > Boston 1987-07-11 (internetlånad)

Boston 1987-07-11 (internetlånad)

Boston 1987-07-11 (internetlånad)

– Gorilla Monsoon & Lord Alfred Hayes kommenterar.

Måste säga att jag älskar den kombon eftersom de är så avslappnande vilket färgar av sig på mitt eget humör. Att det är en houseshow gör säkert också sitt eftersom det knappt händer något av värde de måste förklara/hypa jämfört med TV/PPV. Gorilla & Heenan var en roligare duo med flera bra replikskiften och minnesvärda oneliners (inte bara Heenan, Gorilla hade även sådana fast inte lika många/roliga/minnesvärda) men jag har alltid gillat Haynes för att han känns som en mysig och trygg farfar man liksom ser showen med. Nåväl, slut med dravlet.

1. Jim Powers vs. Shadow #2 (Jose Luis Rivera).
Ordinär öppnare som Powers vinner med en sunset-flip efter 11:06. Vinnare: Jim Powers. *

2. Dino Bravo vs. Scott Casey.
Johnny V är med in och Jimmy Hart gör color. Casey måste vara min favoritjobber, eller åtminstone topp tre. Duktig worker som gjorde matcherna intressanta, och på rak arm fanns det få facejobbers jag tyckte stod ut ur mängden. Han missar charge, bumpar, och äter en side-suplex för tre efter 6:01. Lite roligt att han tog ett back-bump direkt efter han bumpar in i hörnan, vanligtvis brukar de bara oja sig och direkt åka på en side-suplex men nu kom Bravo av sig och fick avsluta en stund senare än planerat. Ingen stor grej såklart – ingen botch eller så – men lite roligt efter att ha sett 500 Bravo-matcher som slutar på EXAKT samma sätt. Vinnare: Dino Bravo. *

3. Bob Orton vs. Jerry Allen.
Allen är kanske mest (eller bara) känd som den som först pinnade Rick Rude i WWF. Okej, det blir kanske ingen På Spåret-fråga men det är ändå rätt noterbart. Nähä, inte det heller men nu är det skrivet i alla fall. Allt Orton gör ser bra ut, och de som tycker Randy är smidig i ringen bör ta och kolla in några av farsgubbens matcher för många av dem är superläckra. Huruvida Randys farfar var lika bra har jag ingen som helst aning om då jag inte tror jag sett honom brottas. Orton avslutar med en superplex efter 6:27 men är så exalterad att han studsar upp innan domaren hinner räkna till tre. Vinnare: Bob Orton. **1/4

4. Tito Santana vs. Don Muraco.
Muraco ersätter Butch Reed av någon anledning. Antagligen skada eftersom han brottades i WWE två dagar innan detta (just mot Tito) och dagen innan på en NWA/WWA-show och sen inget förrän två veckor senare. Bra liten match här mellan två före detta IC-mästare vilket 1987 blåses upp stort av Gorilla. Jämför det med idag när alla haft ett dussin titlar och det snarare är konstigt om någon aldrig haft några bälten. Tito vinner med en sunset-flip efter 8:23. Populärt grepp ikväll skulle det visa sig. Efteråt skakar han Titos hand vilket gör Orton, som kommit in efter matchen, förbannad vilket var ännu ett steg till Muracos faceturn senare på året. Vinnare: Tito Santana. **3/4

5. IC-champ Honky Tonk Man vs. Bruno Sammartino.
Titelmatch. Jimmy Hart är med in. Bruno ersätter Jake Roberts. Honky säger rehab i sin Timeline 1987-shoot men Jake själv – och inte minst Dave Meltzer – säger att det är på grund av skada så jag antar det är korrekt. Honky har en annan låt än vanligt här, men eftersom ljudet är rätt lågt (plus att kommentatorerna pratar över det) är det svårt att höra den. Underhållande match! Vad de saknar i brottning tar de igen i publikdeltagande/underhållning och showande och vid den här tiden i Brunos karriär var det nog så bra bokat det kunde vara. Publiken är till och med så engagerad att de räknar när Bruno hammerlockar honom och stöter inåt! Jimmy Hart distraherar så det blir bråk vid ringside men Bruno tar sig in i ringen för att vinna via countout, precis som i alla deras andras matcher, efter 11:17. Vinnare via countout: Bruno Sammartino. ***

6. One Man Gang vs. Jose Luis Rivera.
Johnny V gör color. Rivera, som gör dubbelpass idag, ersätter Cpl. Kirchner vilket är lite synd eftersom det gör en match med ett hyfsat upplägg till en ren utfyllnadsmatch. Gorilla nämner för Johnny att han plus en del andra managers har visat intresse för att få Bam Bam Bigelow under sina vingar men att han inte bestämt sig än. Sådant här kan tyckas som en detalj men fick över Bigelow som en big deal som hade managers som slogs om honom. Precis som de gjorde med Randy Savage två år innan, och säkert andra också jag inte känner till. Gang dominerar här och vinner med en framåtvänd suplex efter 4:14. Tänk att Jeff Hardy såg en One Man Gang-match och bestämde sig för att sno just från honom av alla. (Det är förstås inte sant, Jeff började se wrestling i samband med Mania 4 året efter och då hade Gang övergivit den finishen för sin big splash, och det fanns väldigt få sätt att få tag på äldre wrestling 1988.) Vinnare: One Man Gang. NR

7. Paul Roma vs. Shadow #1 (Moondog Rex).
Ännu en ren utfyllnadsmatch (både dagen före och efter var det Young Stallions vs. Shadows). Roma bumpar ut men missar repen han bumpar ut i fritt fall istället för att kunna dämpa fallet och guida sig med hjälp av repet, något som måste kännas rejält och var svårt att bumpa korrekt. Han avslutar i alla fall med en flying sunset-flip efter 8:56. Vinnare: Paul Roma. 1/2*

8. Brutus Beefcake vs. Johnny V.
Johnny V ersätter Greg Valentine av oklar anledning. Lite roligt att hans mörka fläck bak på byxan får Gorilla att misstänka att han druckit hembränt och gjort på sig. WWF 1987 mina damer och herrar. Ren squash som Beefcake vinner med sin sleeper efter 3:26. Han rakar lite hår av Johnny efteråt och färgar det återstående orange. Vinnare: Brutus Beefcake. NR

9. Rick Martel & Junkyard Dog vs. Islanders.
JYD ersätter Tom Zenk som drog hem efter gårdagens match mot Islanders och aldrig skulle komma tillbaka igen. Detta är såvitt jag vet den enda gången någonsin JYD och Martel var i ringen ihop. Underhållande match som var perfekt bokad: Islanders och Martel står för grovjobbet och JYD får skina lite i början och sen i slutet när han taggas in för rensning innan Thump avslutar Tama efter 11:22. Vinnare: Framtida Model & JYD. ***

SLUTSATS: Nu var det ett tag sedan jag såg den här epoken (ungefär ett halvår) så det är lite nyhetens behag, men jag blev underhållen rakt igenom och det är väl ändå det vi alla siktar på? Tre bra matcher och allt mindre bra hölls i de flesta fall kort.

Tummen i mitten.

(Den här recensionen skrevs 2021-01-25.)

Kategorier:WWE Houseshows 1987
  1. Inga kommentarer ännu.
  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: