Hem > WWE Houseshows 1987 > Philadelphia 1987-07-18 (internetlånad)

Philadelphia 1987-07-18 (internetlånad)

Philadelphia 1987-07-18 (internetlånad)

– Dick Graham & Lord Alfred Hayes kommenterar.

1. Brady Boone vs. Barry Horowitz.
Eller ”Brady Boome” och ”Al Horowitz” som grafiken säger. Boome var nog bara ett stavfel men Al istället för Barry? Bra match dock, bättre än öppningsmatcher brukade vara här! Helt klart underhållande, och det känns som om Boone var född tjugo år försent, han hade lite Pac-vibbar och hade säkert haft en bra karriär om detta inte var jättarnas land. Eller som sagt varit född senare. Barry blockerad vad Boone än tänkt göra från hörnan och belly-to-back-suplexar ner honom i matchens tjusigaste spot. Boone voltar bakåt vilket Graham kallar en 747, vilket senare blev namnet på One Man Gangs big splash. Boone avslutar med en Bob Backlund-rollup efter 11:38. Vinnare: Brady Boone. ***

2. Rick Rude vs. Scott Casey.
Detta var en av Rudes första WWF-matcher och det skulle dröja tills 1989 innan han blev så pass polerad att han blev underhållande. Detta är dock inget vidare. Känns som en alldeles för utdragen squash som borde kortats rejält även om allt de gör ser bra ut. Brottningen i sig var det inget fel på men däremot klistret som håller samman matchen saknas, och stora delar av matchen går ut på att Rude hade kunnat vinna närsomhelst men väljer att dra ut på lidandet. Oklart om han menar Caseys eller tittarnas. Slutligen får han nog och avslutar matchen med en slingshot-suplex efter 11:44. Vinnare: Rick Rude. *

3. Koko B. Ware vs. Nikolai Volkoff.
Ring-announcerns mick funkar inte så de måste byta den. Sådana avbrott älskar jag eftersom det ger liv till showen istället för att allt ska vara så uppstyrt och plastigt. Plus så bjuds vi på ofrivillig humor när ring-announcern påstår att Nikolai väger 313 kg istället för lbs, något även Alfred påpekar. Otroligt att detta är en match mellan två HOF-ers och det blir konstigare ju mer man tänker på det. Förvånansvärt bra match dock. Volkoff är rörlig och fladdrar ut i ett hjulande och Koko verkar supermotiverad. Ibland klickar det bara, till och med för de här två. Koko avslutar med en bra missile-dropkick efter 11:12. Världen är bra upp-och-ner när Volkoff levererar bättre än Rude. Vinnare: Koko. **1/2

4. Outback Jack vs. One Man Gang.
Slick är med in. Jack ersätter Chavo Guerrero av anledning jag varken känner till eller känner jag orkar/vill ta reda på. En ersättare i båset har vi också under denna och nästa match där Craig DeGeorge (eller ”Greg” som grafiken lyder) ersätter Hayes av någon anledning. Jack är sannerligen ingen bra worker men hade karisma, även om det känns lökigt att se honom agera med vuxna vid ringside när gimmicken troligtvis mest uppskattas av ungar. De vuxna ser mest förvirrade ut när han kommer fram till dem. Nåväl. Gangs Jeff Hardy-suplex avslutar efter 6:06. Vinnare: OMG. 1/4*

– Kan Rudman intervjuar Rick Martel, som säger att det skulle varit en tag-match (Can-Am Connection vs. Islanders) men att Tom Zenk fegade ur och lämnade förbundet. Rick är dock ingen fegis så han kommer möta Tama i en singelmatch.

5. Rick Martel vs. Tama.
Haku är med in. Bra men lite väl lång match, troligen för att de hade planerat för taggen. Graham säger att Rick är en hedersknyffel som alltid följer reglerna. 1987 stämde det såklart men det är ändå lite lustigt att höra någon säga så om honom när han nog för de flesta mest är förknippad med Model-gimmicken. Som jag älskade btw. Som sagt en väldigt lång match, Tama gör nång headlock men Rick hulkar upp och påbörjar comeback. Tama sätter cross-body från hörnan men Rick reverserar för tre efter 15:26. Heel-beatdown efteråt. Jag trodde JYD skulle dundra in till Ricks räddning eftersom de taggade i Boston veckan före, men jag ser att han var på en annan turné den dagen. Vinnare: Rick Martel. **1/2

– Kal intervjuar Danny Davis och George Steele inför deras match.

6. George Steele vs. Danny Davis.
Ren comedy. Eller snarare ”comedy”. Davis sliter fram ett vapen men Steele snor den och använder den på honom istället för DQ efter 4:56. Vinnare via DQ: Danny Davis. NR

7. Killer Khan vs. Lanny Poffo.
Antalet Khan-matcher jag sett är säkert ensiffrigt men denna gör inte direkt att det är något jag känner jag behöver förbättra för att öka min livskvalité. Lanny får in en moonsault men Khan skakar av sig det och avslutar med backbreaker och flying kneedrop efter 7:02. Hayes kallar detta en ”fantastic victory” vilket är ganska låga ställda krav för att behöva sju minuter för att sopa mattan med en jobber. Vinnare: Killer Khan. DUD

– Kal intervjuar Honky Tonk Man som förärar oss med lite gitarrplink.

8. IC-champ Honky Tonk Man vs. Bruno Sammartino.
Titelmatch, vilket skulle komma att bli Brunos sista IC-titelmatch någonsin. Ingen större chock dock, det är nog få som ens vet att han fick sådana titelmatcher alls. Nåväl. Ingen Jimmy Hart ikväll, troligen är han på en annan turné. Rätt underhållande match och bokad exakt som i Boston veckan före, så Bruno vinner via countout efter 10:56. Inte mycket till brottning men underhållningen låg i agerandet och storyn som mer än väl kompenserade för detta. Vinnare via countout: Bruno Sammartino. ***

SLUTSATS: Bra öppnare och mainet var underhållande, men i övrigt fanns det inget som man behöver se.

Tummen i mitten.

(Den här recensionen skrevs 2021-02-03.)

Kategorier:WWE Houseshows 1987
  1. Inga kommentarer ännu.
  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: