Hem > WWE Houseshows 1991 > MSG 1991-01-21 (internetlånad)

MSG 1991-01-21 (internetlånad)

MSG 1991-01-21 (internetlånad)

– Tidsmässigt är detta två dagar efter Rumble.

– Sean Mooney & Bobby Heenan kommenterar.

1. Shane Douglas vs. Paul Roma.
Detta är från 24/7 så en inforuta talar om vad som mer hände i januari 1991, bland annat att Aileen Wuornos greps den månaden. Inget som har med WWE att göra men jag håller för närvarande på att läsa en tegelsten om henne. Om du tycker den vetskapen är värdelös ska du veta att den ändå är roligare än matchen. Domaren i matchen sabbar hela tempot eftersom han troligen är en inkvoterad sådan (många arenor har som krav att x antal av alla i produktionen ska vara arenans egen personal). Både gammal och långsam, 1991 var han domare men idag hade han varit maineventer på RAW. Man ser att både Shane och Roma tröttnar på honom eftersom han tar alldeles för lång tid på sig att lägga sig ner på knä och räkna vilket sabbar tempot. Finishen, eller ja ”finishen” är att Roma reverserar en cross-body för två, men domaren räknar ändå till tre och blåser av matchen efter 9:18. Dock fortsätter Shane och Roma att brottas eftersom de har shit to get in och Roma sätter en powerslam och stirrar hål i domarens huvud samtidigt som han högt skriker ”COUNT DAMMIT!” så domaren räknar ut Shane efter 10:01. Domartabben drog ner matchen, men det var inte som om det var på väg att bli en ny klassiker ändå. Vinnare: Paul Roma. *1/2

– British Bulldog och Warlord möts i armbrytning vilket är lika tradigt som det låter. Jag skiter väl i vem som är starkast, även om Mooney och Brain verkar tycka det är superintressant. Warlord dödar tid genom att vägra bryta arm och det slutar ingalunda förvånande med slagsmål där Warlord gör sin full-nelson. MINUS FEM STJÄRNOR, som Bryan Alvarez hade sagt.

Warlord har sagt att han och Davey Boy var riktigt, riktigt bra vänner och gillade varandra väldigt mycket privat. De tränade ihop väldigt ofta och hade jättekul ihop. (Hannibal-TV-intervju med Warlord 2021.)

2. Tito Santana vs. Koko B. Ware.
Enda singelmatchen mot varandra jag kan hitta, i övrigt var det bara en tag-match ihop mot Demos månaden efter och några stök de har gemensamt. Inte så konstigt eftersom de hade samma roll (JTTS till heels) och därmed sällan behövde bokas ihop. Båda är babyfaces i början men Koko blir frustrerad under matchen och vänder heel för första och enda gången i WWE, dock höll det inte så länge innan han vändes tillbaka igen. Jag antar att de hade stora planer för hans heelturn eftersom de bemödade sig med att slänga in denna på Supertape IV, men eftersom han gick exakt NOLL TV-matcher som heel antar jag att det floppade rejält. Ganska underhållande match dock, betydligt roligare än den traditionell respektmatch hade varit. Koko dominerar men missar flying fistdrop så Tito kan göra comeback och vinna med sin flying burrito efter 10:10. Tito försöker skapa fred dem emellan efteråt men Koko är inte intresserad så Tito bara glider ut och låter honom vara. Vinnare: Tito Santana. **1/2

3. Jimmy Snuka vs. Undertaker.
Brother Love är med in (en vecka senare bandades Paul Bearers debut). Undertakers MSG-debut! Heenan var en fena på roliga oneliners under sin kommentering, men här är han istället ovanligt allvarlig och får verkligen över UT som en big deal. Han jämför hans aura till och med med Hogans och Andres! Matchmässigt är det i stort sett samma match som på Mania några månader senare (fast längre) inklusive samma finish: Snuka gör comeback men får sin cross-body vänd till en Tombstone för tre efter 7:09. Ingen bra match men UT framställdes onekligen som någon att räkna med. Vinnare: Undertaker. *

4. Legion of Doom vs. Demolition (Smash & Crush).
Mr. Fuji är med in. Demos har inte sin vanliga introlåt här, oklart varför men jag antar att de inte fick ha ha sin tuffa låt för att inte riskera att bli bejublade här. Den är ju AWESOME! Något som är betydligt mindre awesome är matchen, som till och med är bedrövlig. Alla kändes både jetlaggade och bakfulla. Båda teamen vevar, Smash går för en piledriver (eller något) på Animal varpå Hawk sätter en flying clothesline och Animal pinnar honom efter 2:57. Detta var inget vidare. Vinnare och betyg: LODUD

– Mooney går igenom delar av Nassau Coliseum-cardet i februari.

5. Big Bossman vs. Hercules.
Underhållande liten match, mest för att Bossmans intensitet och karisma håller den levande. Bossman skrämmer iväg Heenan som kutar backstage innan matchen. De fejdar ju som bekant. Bossman-slam ser ut att avsluta men av något outgrundlig anledning ställer sig bara Bossman upp istället för att täcka honom. Roma smyger in och missile-dropkickar honom för DQ efter 7:16. Heel-beatdown efteråt får Heenan att passa på att komma tillbaka till ringside för att örfila honom innan LOD räddar. Vinnare via DQ: Big Bossman. **

6. Greg Valentine vs. Dino Bravo.
Jimmy Hart är med in och Brother Love ersätter Heenan i båset eftersom han inte vågar sig tillbaka på grund av Bossman. Detta är Hammers första match som babyface sedan heelturnen mot Honky. Den där turnen sjönk som en sten eftersom Honky lämnade förbundet innan de hann gå några matcher mot varandra så Bravo ”övertog” Honkys plats i den, men det fanns inget intresse i en fejd mellan de båda. Detta blev för övrigt deras första singelmatch i WWF (de hade gått en drös i andra förbund mellan 1975-82). Bra men tråkig match. Alltså tekniskt bra men det är GREG VALENTINE mot DINO BRAVO som båda behöver roliga brottare för att själv skina (om jag ska vara supergenerös gällande Bravo). Hammer blockerar en figure-four och avslutar med ett small package efter 8:53. Vinnare: Greg Valentine. 1/2*

7. Bushwhackers vs. Nasty Boys.
Jimmy Hart är med in. Nastys MSG-debut, och är helt utan introlåt. De var väldigt nya och hade knappt gått ett halvdussin matcher i förbundet innan denna. Hetta på Luke och tag till Butch som rensar, men Sags sätter en flying elbow på honom så Knobs kan pinna honom efter 7:49. Ungefär som vilken Whackers vs. Nastys-match som helst. Jag gillar hur Luke är (workat) upprörd efter matchen men ändå gör sin speciella Bushwhackers-gång innan han fortsätter sura. Vinnare: Nasty Boys. *

(Denna var med på 2nd Annual Battle of the WWF Superstars.)

– Lord Alfred Hayes intervjuar Bossman (som möter Heenan nästa gång de är i New York) och Randy Savage (med Sherri) inför mainet.

8. Cage: Ultimate Warrior vs. Randy Savage.
Sherri är med in, och utgång eller pinfall gäller. Okej match men inget mot deras matcher på Mania och Summerslam. Sherri är väldigt involverad, klart mer än någon annan manager ikväll. Savages flying elbow ger två, men det var inte så imponerande som det låter eftersom domaren behövde springa in i buren och räkna, han var alltså inte i ringen hela tiden. Savage klättrar, Warrior följer efter och Sherri klättrar upp för att distrahera Warrior men han skallar ihop dem så Savage ramlar ner och vinner efter 10:34. Efteråt sliter Warrior av alla Sherris kläder utom underkläderna och det går så långt att Nasty Boys behöver separera honom och Savage. Het match. Vinnare: Randy Savage. **1/2

(Denna var med på, och ta ett djupt andetag nu; Best of the WWF: Steel Cage Matches, Mega Matches, Greatest Cage Matches of All Time och Ultimate Warrior: The Ultimate Collection.)

SLUTSATS: Ingen höjdarshow, men houseshows är nästan alltid roliga att se, så även denna. Men matchmässigt inget vidare.

Tummen ner (möjligen en svag tumme i mitten om jag ska vara oerhört generös från djupet av mitt hjärta).

(Den här recensionen skrevs 2021-03-01.)

Kategorier:WWE Houseshows 1991
  1. Inga kommentarer ännu.
  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

<span>%d</span> bloggare gillar detta: