Hem > Sebbes Svammel! > Sebbes Svammel #1 – Intro & Young Rock (2021-03-12)

Sebbes Svammel #1 – Intro & Young Rock (2021-03-12)

Sebbes Svammel #1 – Intro & Young Rock (2021-03-12)

Vad är då detta för påhitt? Ibland kommer jag på saker jag vill skriva om men som inte platsar i en recension, och istället för att skohorna in det i en sådan (eller gud förbjude hålla käft för en gångs skull) tänkte jag ha detta som en återkommande kolumn med random tankar som alla förstås har koppling till wrestling. Att skriva om något annat faller såklart på sin egen orimlighet, det är som om Peter LeMarc skulle börja skriva glada texter.

Sebbes Svammel kommer högst troligen komma ut väldigt oregelbundet eftersom jag inte vill slänga ut texter för sakens skull utan vill känna att jag faktiskt har något att säga. Så det kan gå två dagar eller tre månader mellan dem.

Dessutom leker jag lite med tanken att ha lite frågor och svar (se nedan) där jag besvarar folks – helst wrestlingrelaterade – frågor. Jag hade tänkt att tyngdpunkten skulle ligga på frågor gällande mina recensioner och/eller åsikter om wrestling i största allmänhet. Ödmjukhet är något jag har mängder av som synes. Jag undanber mig dock frågor som kan besvaras med en googlesökning. Dessutom finns det andra som är betydligt mer kunniga än jag. Och inget om försvunna nycklar (som alltid ligger i byrålådor) eller spökande släktingar, jag är Sebbe och inte Saida!

Detta beror förstås helt på om det kommer in några frågor så om du vill ha något besvarat så skicka mail till sebbeh65@hotmail.com eller PM på Facebook. Är du riktigt creepy kan du luska ut mitt telefonnummer och ringa och flåsa fram frågan mitt i natten men helst inte.

Jag kommer försöka att hålla både mina texter och svar korta och koncisa, och kommer försöka svara utan att övertänka. Annars blir det lätt halva romaner till svar och det vill ingen läsa.

YOUNG ROCK!

Nu har jag sett tre avsnitt och måste säga att jag gillar den. Jag var lite skeptisk först eftersom wrestling i sitcoms har en förmåga att framställas som shoots, och det blir aldrig bra och ger mig inget. Här framställs det som work (jag tror till och med de använder den termen i serien) redan från start. Konceptet för serien är att Dwayne ställer upp i presidentvalet 2032 och för att vinna röster ställer han upp i ett TV-program där han öppnar upp sig om sitt liv och karriär. Därför får vi tillbakablickar till både sjuttio- och åttiotalet när han var barn respektive tonåring. När det vankas sjuttiotalsåterblickar hörs Ozzy Osbourne medan Bon Jovi får symbolisera åttiotalet, kul liten detalj.

En hel del wrestlers representeras också, exempelvis Rocky Johnson, Afa, Sika, Andre, Sheik, JYD, Greg Valentine, Vince McMahon och Ric Flair med varierande resultat. Rocky, Afa och Sika är klockrena, Andre och Sheik helt okej men JYD ser mer ut som Keith Lee än JYD. Men att spela Andre måste vara det svåraste man kan göra med tanke hans mycket speciella utseende. Killen som spelar Flair känns inte klockren vare sig utseendemässigt eller brottningsmässigt. Valentine såg absolut inte lik ut, likaså Vince. Men detta känns som en onödig detalj att gnälla på eftersom det troligtvis är en väldigt väldigt liten del av tittarna som känner till förlagorna och en ännu mindre andel som ens bryr sig. Följde man inte wrestling förrän på nittiotalet och framåt har man nog ingen större koll på förlagorna ändå.

Jag minns att jag hörde Dave Meltzer gå igenom första avsnittet när det sändes, men i stort sett minns jag bara att han gillade det även om en hel del felaktigheter förekom i den. Mest detaljer som jag själv inte har koll på så det är inget som stör för min del. Rent spontant tror jag serien kommer utvecklas till att fokusera mindre på hans fars umgängeskrets än Rock själv av den enkla anledningen att jag tror få har behållning av dem. Känns mest som att de skulle introduceras och sen hamna lite vid sidan om, vilket heller inte är något konstigt då det är Rock som står i centrum. Det är lite väl tidigt att ge en samlad bedömning efter bara tre avsnitt, men hittills gillar jag serien skarpt.

FRÅGOR & SVAR!

1. Favoritmatch någonsin? Favoritmatch i AEW (om inte samma)?

Min favoritmatch någonsin är Undertaker vs. Shawn Michaels på Badd Blood 1997. När det begav sig följde jag WWF via DSF (tysk sportkanal jag inte själv hade men hade snälla vänner som spelade in åt mig) och WWF Magazine. DSF sände bara Big Five så Badd Blood såg jag inte förrän senare när jag fick tag den på den på VHS. Jag minns att jag såg bilder av den i WWE Magazine och kände direkt att jag MÅSTE se den, och när jag väl gjorde det blev jag inte besviken. Hela storyn, matchen, agerandet, bumpandet och spotsen kryddat med Kanes debut gör sammantaget det till det bästa jag sett i wrestlingväg. 1997 var den fantastisk men idag känns den kanske inte lika spektakulär men om du inte sett den bör du genast göra det.

Min favoritmatch i AEW hittills är Bucks vs. FTR på Full Gear 2020, en av ytterst får matcher jag gett högsta betyg. Annars tänker jag spontant på Dustin vs. Cody på Double or Nothing 2019 (****3/4) som var den jag engagerade mig mest i känslomässigt på många år.

2. Vem eller vilka är dina favoritbrottare just nu?

Om jag bara får nämna en i varje förbund jag följer måste jag säga Sami Zayn och Eddie Kingston. Räknas NUK som ett eget förbund är det såklart Walter.

(Bubblare är Adam Page, Bayley, Scorpio Sky, Cameron Grimes, Rey Fenix, MVP, Bobby Lashley och självklart Otis. Sen finns det brottare som Dustin och FTR som jag gillar skarpt men som knappt är med längre känns det som, så de räknade jag inte med. Nu hoppas jag att jag inte glömt något uppenbar. Även om det är svårt att tolka ur mina recensioner finns det en hel del workers jag uppskattar förbannat mycket.)

3. Om du fick göra tre förändringar i WWE, vad skulle du då göra?

Dragit ner RAW med en timme. Även de veckor RAW är någorlunda hyfsade dras det ner av speltiden på tre timmar så jag känner mig utmattad när showen är över. Andra shower kan få mig att känna sug efter mer men aldrig RAW oavsett hur bra det än är. Vilket i och för sig inte händer så ofta.

Hållit branden extremt separerade tills Survivor Series så den matchen betyder något. Ge dessutom vinnarna titelmatcher för att etablera VARFÖR de bryr sig om att vinna matchen för sitt brand. ”Äran” är liksom inget som säljer, speciellt som att allt är bortglömt dagen efter. Det funkar första gången men sen lär sig folk det och slutar bry sig.

Satt Vince på hem och låtit HHH tagit över.

Nästa Sebbes Svammel kommer när det kommer!

PS: Jag älskar Peter LeMarc.

Kategorier:Sebbes Svammel!
  1. Inga kommentarer ännu.
  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

<span>%d</span> bloggare gillar detta: