Hem > WCW PPV 1994 (plus Clash) > 5. Clash of the Champions 27 (1994-06-23)

5. Clash of the Champions 27 (1994-06-23)

5. Clash of the Champions 27 (1994-06-23)

– WCW gotta WCW: Komiskt nog berättade Gene Okerlund på Control Center på TV att Ric Flair unifierade bältena här… en vecka innan den ens ägt rum (det skulle gått tre dagar efter showen egentligen men de visade nästa veckas program av misstag). Whoops. Fast med tanke på att Hulk Hogan skulle debutera snart var det väl ingen större chock att Flair skulle vinna och vända heel inför det. De lyckades dessutom avslöja resultaten för US- och Tag-titlarna, plus vilka de skulle möta om bältena på Bash at the Beach. (WON 1994-06-27.)

– Tony Schiavone & Bobby Heenan kommenterar.

1. WCW Tag-champs Kevin Sullivan & Cactus Jack. vs. Nasty Boys.
Titelmatch. Dave är med facen in. För att förhindra diverse fuffens har vi en domare i ringen och en utanför, något som inte skulle spela någon som helst roll visade det sig. Jag har, precis som säkert 95% av alla er som läser detta, sett allt med Hoa & Bruno en miljon gånger men den här matchen hade jag exakt noll minne av. Kanske för att Slamboree-matchen månaden före överskuggade den. Denna är inte lika vild, och inte lika bra, men faktiskt rätt underhållande. Inte minnesvärd alls men den innehåller mer positivt än negativt. Det visar sig snabbt att det inte bara var Hoa som hade problem med namn när Heenan kallar Dave för både Irv och Irving, dock är det i kayfabe här. Hetta på Kevin och tag till Cactus innan det blir en vända som slagpåse för hans del också. Det utmynnar i det vanliga kaoset där Cactus-clothesline dumpar Brian Knobs, och Jerry Sags fintas ut så Cactus kan göra en springboard-back-elbow på båda. Men de flyttar sig så han kraschar in i barrikaden. Ibland har man bara en sådan dag. Sullivans bearbetar Sags vid ringside vilket lämnar Cactus och Knobs i ringen, där Cactus avslutar honom med en double-arm-DDT efter 10:36. Sags hoppade in i ringen och avbröt fallet men domaren fortsatte räkna ändå, antagligen missbedömde han avståndet eller tiden och nådde fram alldeles för fort. Kul match dock. Vinnare: Kevin Sullivan & Cactus Jack. ***

– Gene Okerlund intervjuar Sting.

2. Guardian Angel vs. Tex Slazenger.
Detta är GAs TV-debut under den gimmicken, men han hade gått en handfull matcher på houseshows och TV-tapings (som visades efter denna) så detta var det första TV-tittarna såg av den gimmicken. Hur mycket man än kan skratta åt WCWs inkompetens tycker jag att de skötte gimmickbytet exemplariskt. WWF var inte så imponerade över att de bara ändrade hans namn från Big Bossman till The Boss, så WCW lät honom attackera Vader och Harley Race efter matchen på Spring Stampede. Detta gjorde att han fråntogs sina befogenheter att använda batong och fick därför söka sig till Guardian Angels istället för att lära sig hantera bråkstakar utan tillhygge. På så vis fick gimmickändringen en logisk förklaring plus att man inte behövde låtsas som att det var två olika personer, och de som ”kände igen honom” fick veta varför han helt plötsligt hade ändrat stil utan att det tummade på logiken. Nåväl. Tex är förstås Mideon. Ren uppvisning för GA som avslutar enkelt med en Bossman-slam efter 1:45. Eller ”spike-piledriver” som Tony kallar den. Vinnare: Guardian Angel. NR

– Hela showen handlar mer om Hogan än matcherna, och vi får följa hans väg till arenan mellan matcherna. Här ser vi honom komma i limousin i ett långt följe varpå Heenan utbrister: ”I SAW THIS THE OTHER DAY ON TELEVISION! Oh, this is Hogan?” Ni som vet vet. När Hulkster väl använder i arenan får han ett ganska ljummet mottagande av fansen.

3. TV-champ Larry Zbyszko vs. Lord Steven Regal.
Titelmatch. Sir William är med in. Jesse Ventura tar över för Heenan här. Okej match, dock hade Regal behövt en mer explosiv motståndare för att själv skina. Jag förstår inte tanken att först boka Regal mot Arn Anderson (som jag älskar) och och nu Larry, det känns som helt fel motståndare för honom. Regal själv skriver knappt om upplägget i sin bok utan nöjer sig med att han tyckte det var en ”very enjoyable angle”. Larry går för en Boston-crab men William rycker i Regals ena ben så han glider över i en sunset-flip för tre efter 9:25. Elaka rykten gör gällande att Regal tog hjälp av repen där men det är bara trickfilmat i ett elakt försök att svärta ner Regals goda rykte. Lite intressant med Larrys korta stint som TV-champ är att han försvarade det på TV (två gånger) mot blivande HHH i dennes första titelmatcher i karriären. Detta kom förresten att bli Larrys sista PPV fram till 1997. Vinnare och ny champ: Steven Regal. **

– Gene intervjuar Dustin Rhodes (som värvat Arn Anderson som tag-partner mot Terry Funk och Bunkhouse Buck på Bash at the Beach) och Arn.

4. US-champ Steve Austin vs. Johnny B. Badd.
Titelmatch. Bra match, betydligt bättre än deras trista Slamboree-match. Austin däckar honom med ett knogjärn och får tre med ett small package efter 10:21. Känns rätt lökigt att använda vapen och ÄNDÅ behöva göra ett small package. Domaren hittar knogjärnet efteråt varpå Badd rullar upp Austin för tre för den moraliska vinsten. Jag minns att jag alltid tyckte Badd såg klen ut som aldrig lyckades vinna bältet från honom och istället gick vidare mot Regals TV-bälte när han misslyckades med US-bältet. Vinnare: Steve Austin. ***1/2

– Hogan intervjuas av Gene när Ric Flair dyker upp på Turner-Tron och gormar. Flair fick betydligt högre pop än Hogan här btw.

5. Title vs. Title: WCW International World-champ Sting vs. WCW World-champ Ric Flair.
Winner takes all. Heenan är tillbaka i båset (fin touch med tanke på Royal Rumble 1992). Sherri kommer in med Sting-smink vilket chockar alla – inklusive Sting – men det skulle inte bli långvarigt. Bra match men ganska avslagen jämfört med deras andra. Det är väl inget fel på den men även om de unifierar två bälten än det Hogan som är den stora stjärnan ikväll. Och lite fokus på Sherri vid ringside också. Sting sätter en sedvanligt tjusig superplex. Ric sliter Sherri framför sig så hon tar smällen när Sting hoppar ut, och medan han fokuserar på hennes hälsotillstånd smyger Ric upp bakifrån och rullar upp honom för tre efter 17:16. Ric och Sherri kramas efteråt innan Hogan springer in och jagar ut dem för att sätta upp Bash at the Beach. Vinnare: Ric Flair. ***1/2

SLUTSATS: Bra show! 90 minuter är perfekt eftersom man inte känner sig utmattad efteråt. Tre av matcherna var bra, dock ingen som var wow-bra, och Hogans debut var rolig att se.

Tummen upp.

(Den här recensionen skrevs 2021-03-17.)

  1. Inga kommentarer ännu.
  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

<span>%d</span> bloggare gillar detta: