Hem > Sebbes Svammel! > Sebbes Svammel #3 – Brets bok & Dark Side of the Ring (2021-04-16)

Sebbes Svammel #3 – Brets bok & Dark Side of the Ring (2021-04-16)

Sebbes Svammel #3 – Brets bok & Dark Side of the Ring (2021-04-16)

Efter tio shower på åtta dagar känns det förvånansvärt tomt att inte ha något att recensera idag, men istället för att sitta sysslolös (eller gud förbjude göra något konstruktivt i mitt liv för en gångs skull) blir det lite svammel istället.

BRET HARTS BOK!

Det är sällan jag läser om wrestlingböcker och om jag skulle göra det måste den verkligen gett mig valuta för tiden vid första läsningen, annars tycker jag inte det är motiverat att ta mig an den igen. Anledningen till att jag fick för mig att läsa om den handlar om två saker. För det första mindes jag den som förbaskat bra. Och för det andra – och detta är nog den största anledningen – har jag sedan första läsningen 2008 betat av en stor drös av hans jättetidiga WWF-matcher. Att läsa om matcher jag inte har sett, eller sett men inte minns, är inte lika givande som att ha dem i närminnet när jag läser om dem. Det är lättare att sätta mig in i texten om Killer Bees-matcherna om jag sett några sådana för inte alldeles för längesedan. 2008 hade jag aldrig sett en match mellan teamen, men nu när jag har det är det mer givande att läsa hans tankar om dem. Detsamma gäller andra matcher också givetvis. I skrivande stund har jag kommit till hösten 1991 och hans IC-titelvinst över Mr. Perfect på Summerslam, och kan knappt bärga mig att läsa fortsättningen. Men jag kommer förmodligen suga länge på karamellen och medvetet dra ut på läsningen så den inte tar slut så fort.

Jag är nog rätt konstig på det sättet (okej, ett av dem) att jag tar längre tid på mig att läsa bra böcker än dåliga. En konstig (o)vana jag har är att alltid läsa ut böcker jag påbörjat, hur dåliga de än är. Dåliga böcker kan jag således skumma igenom stora stycken i (som Neil Youngs bedrövligt tråkiga Fredsförklaring som mest avhandlade leksakståg och skit) och på så sätt bli klar med dem snabbt. Gällande fantastiska böcker – som Brets – läser jag sparsamt så den håller längre. Just därför kan det ta mig ett halvår att beta av en fantastisk bok som jag tekniskt sett hade kunnat dra igenom på några kvällar. Men nog om min läsfilosofi.

Det finns få böcker som engagerar så mycket som Brets och mycket handlar om att han alltid hade en bandspelare med sig för att kunna föra dagbok under sin karriär. Det har gjort att han kunnat tillgodogöra sig saker han glömt och på så vis ge en detaljerad syn på sitt liv och karriär. Framförallt det sistnämnda. Många andra har en tendens att antingen inte minnas speciellt mycket eller inte ha utrymme att skriva om allt väsentligt i sina liv. Ted DiBiases andra bok är skriven i kronologisk ordning och avhandlar både Mania 8 och 9 på samma uppslag, och Terry Funks bok – som avhandlar nästan 50 år i branschen – fick totalt 272 sidor. Det blir ganska mycket som skalas bort i det läget, något som inte drabbar Brets. Bortglömd pärla, och avslutningsvis vill jag citera från min recension (finns på bloggen) från 2008 att ni ska införskaffa den ögonabums!

DARK SIDE OF THE RING!

Den 6/5 drar DSOTR igång igen, och det ser ut att bli en spännande säsong. De första sex första avsnitten kommer handla om Brian Pillman, Nick Gage, Collision in Korea, Ultimate Warrior, Grizzly Smith/Jake Roberts/Sam Houston/Rockin Robin samt Dynamite Kid, och de resterande kommer visas efter sommaren efter ett kortare uppehåll. I mars gästade Jim Ross en sport-podcast där han avslöjade att han blivit intervjuad om Plane Ride from Hell som jag antar ligger i andra delen av säsongen efter sommaren. Lyckligtvis krockar den inte med andra shower eftersom den är flyttad till torsdagar, så följaktligen behöver jag inte sitta sysslolös (eller Gud förbjude behöva umgås med folk) på fredagar den närmaste tiden.

Lite lösa tankar om avsnitten…

– Brian Pillman: Detta är den enda jag inte är speciellt intresserad av. Jag har aldrig fascinerats av honom som många andra, varken i ringen eller hans loose cannon-personlighet som han tydligen även hade privat. Att han fick Eric Bischoff att säga upp honom ”för att lura alla” var väl roligt första gången jag hörde det, men nu känns det mest som en axelryckning. Jag gillade hans biografi ”Crazy Like a Fox”, mycket för att den verkade objektiv och inte skönmålade honom, men själva ämnet är inget jag är sugen på att ta del av igen. Så jäkla fascinerande var inte hans liv. Men Dave Meltzer har intervjuats för avsnittet vilket förhoppningsvis bådar för seriens vanliga kvalité, och jag kommer naturligtvis se avsnittet ändå, motsatsen faller ju på sin egen orimlighet.

– Nick Gage: Detta fick jag faktiskt googla. Namnet kände jag igen men kunde inte placera det och därmed inte heller förstå vad det skulle handla om. Jag fick inget grepp om honom mer än att det är en skräpwrestler som suttit inne för rån.

– Collision in Korea: WCWs två ökända shower i Nordkorea 1995 med – enligt uppgift – 165.000 respektive 190.000 utkommenderade stackare i publiken för att bevittna spektaklet. (Dave Meltzer hävdar att första kvällen drog 150.000 medan andra siffran var korrekt.) Jag har hört stories från showerna men aldrig sett den, även om jag vet att den legat upp på den där flugan internet, så det ska bli ett intressant avsnitt.

– Smith Family (Grizzly Smith, Jake Roberts, Sam Houston och Rockin Robin): Precis som de goda herrarna i En Podd om Wrestling så pricksäkert sammanfattade ämnet; ”Bara ett stort mörker.” Känns som wrestlingens svar på min favorit-feelbadfilm Requiem for a Dream som är rådeppig rakt igenom.

– Dynamite Kid: En skitstövel till och med med wrestlingmått mätt. Dock ska det sägas till hans ”försvar” att han erkänner utan omsvep i sin självbiografi att han de facto VAR en svinpäls. Annars brukar folk försvara sig eller känna sig missförstådda. Men inte Dynamite Kid. Fast eftersom han är död lär han inte få säga sin mening här, om inte Terry Evans eller liknande fåntratt håller seans eller något. Kan bli ett intressant avsnitt.

– Chris Kanyon: En som verkade vara en för bra människa för att syssla med wrestling. Men också en med stort mörker.

– Plane Ride from Hell: Flygresan 2002 som ledde till att Curt Hennig fick fyken från WWE efter att ha amatörbrottats med Brock Lesnar på planet och Michael Hayes hamnade i bråk med Bradshaw och fick sin hästsvans avklippt av Sean Waltman. Och Scott Hall var Scott Hall. Kan bli intressant, inte minst för att det inte är ett söndertuggat ämne som Pillman. Måste nog anses som det mest lättsmälta avsnittet av allihop.

– XPW och FMW (olika avsnitt): Skräpförbund som aldrig intresserat mig men detta ser jag fram emot.

– Bruiser Bedlam/Johnny K-9: En indyworker med sprängfyllt kriminellt CV som troligen är vad som förärar honom med ett eget avsnitt. Efter en snabbtitt på Wiki kan jag konstatera att hans liv framstår som valfritt avsnitt av Sons of Anarchy.

– Ultimate Warrior: Jag bjuder på ett citat från Brets bok om vilken underbart hyvens lirare Warrior var:

”I got to see exactly what kind of champion Warrior was during a show in Omaha. Propped up on a stretcher a few feet outside the dressing room was a Make A-Wish kid who looked to be down to his last few hours. There was not a hair left on his head, and not even his Warrior face paint could mask his sad eyes. Sickly pale and barely breathing through a ventilator tube, the boy wore a purple Warrior T-shirt and green and orange tassels tied around his biceps to honor his hero. His mother and father and an older brother and sister were with him, patiently waiting for the promised encounter with The Ultimate Warrior.

I bent over to say hello, as did all the other wrestlers on the way into the dressing room. It was odd, but there was Warrior actually sitting with us: He usually kept to himself in his private dressing room. By the time the third match started, a WWF public relations rep poked his head in and politely asked Warrior if he was ready to meet the dying boy. Warrior grunted, ‘In a fuckin’ minute. I’m busy.’ I thought to myself, Busy doing what, talking to a bunch of guys you can’t stand anyway?

As the night wore on the family waited just outside the dressing room door, the boy hanging on to his dying wish to meet his hero. As I was returning to the dressing room after my match, I was relieved to see that they weren’t there anymore; I assumed that the kid’s wish had come true.

Warrior’s entrance music played while Jim and I quickly showered in hopes of beating the crowd out of the building. We’d have to hurry since Warrior never went over ten minutes. We dressed, grabbed our bags and took off. As we rounded a corner down a backstage ramp, we came upon the boy and his weary family, who had been moved there so as not to get in the way of Warrior’s entrance. I thought, That lousy piece of shit. He’d made them wait all night, unable to summon the compassion to see this real little warrior. Hogan, Randy and countless others, including André, never hesitated to take the time to meet a sick, dying kid. My disgust for Warrior magnified a thousand times. To me he was a coward, a weakling and a phony hero.”

(Brets bok, pocketversionen, sidorna 257-258.)

Nästa Sebbes Svammel kommer när det kommer!

Kategorier:Sebbes Svammel!
  1. Inga kommentarer ännu.
  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: