Hem > Sebbes Svammel! > Sebbes Svammel #4 – Att fylla 40, Dark Side, Young Rock & F&S! (2021-05-07)

Sebbes Svammel #4 – Att fylla 40, Dark Side, Young Rock & F&S! (2021-05-07)

Sebbes Svammel #4 – Att fylla 40, Dark Side, Young Rock & F&S! (2021-05-07)

ATT FYLLA 40!

Imorgon (8/5) fyller jag The Big Four O. Det känns helt okej. Jag har aldrig haft någon åldersnoja och trivs oerhört mycket med mitt liv. Hade saker och ting fortsatt såhär i trettio år till hade jag varit helnöjd, det finns inget jag direkt skulle vilja ändra på. Har inget märkvärdigt arbete eller någon imponerande lön, drivs inte av att ”lyckas i karriären” eller flasha med häftig bil (inte ens suttit bakom ratten sedan 2005 för övrigt). Nöjd med det lilla. Bor i en bra lägenhet mitt i centrum, har en trevlig liten familj (sambo och katt) och älskar långa promenader när mitt artrosknä tillåter mig dylika strapatser.

Det finns dock tillfällen då jag trivs lite extra mycket.

Tillfällen då jag stänger in mig i min bubbla och låter omvärlden sköta sig själv utan min inblandning. Då mår jag som bäst. Säkert omvärlden också. När jag gör research inför någon recension av en obskyr houseshow från 1994 som ingen minns. När jag skummar böcker för info, googlar, går igenom shoot-intervjuer/poddar eller läser i mitt hemmasnickrade arkiv som innehåller fakta och kuriosa om ungefär 400 PPVs. Att dra igång en kanna kaffe sent på kvällen och bänka mig framför datorn och bara skriva skriva skriva skriva skriva. Skriva om matcher, brottare, upplägg och kuriosa jag lyckas gräva fram om nämnda matcher, brottare och upplägg. Då är det lätt att leva.

Jag älskar även att skriva om RAW. Jo, faktiskt. Även om showen i sig är rätt usel numera är jag alltid exalterad på tisdag morgon när jag förbereder recensionen. I ärlighetens namn handlar det väl mest om att själva skrivprocessen är jätterolig och inte showen i sig. Hade det inte varit för att jag skriver om det hade jag troligen mest snabbspolat mig igenom det på mindre än en kvart. Annars vore jag en idiot om jag skrev om ett program varje vecka om jag inte får ut något av det. Just nu har jag cirka 830 RAW-avsnitt recenserade och hoppas det blir lika många till.

Mest skriver jag för min egen skull. Eftersom jag inte har så rysligt många läsare vore det tvärtom ganska korkat att lägga all tid det tar på min texter (ungefär fem/sex timmar lägger jag på RAW varje vecka) för mindre än hundra läsare per text. Men vore drivkraften att ha många läsare som möjligt hade jag ju såklart inte skrivit om wrestling. Dessutom inte på svenska. Och mina mer obskyra texter, som tar betydligt längre tid att skriva, har jag ibland inte ens tvåsiffrigt med läsare på. Men det spelar ingen roll. Jag är djupt tacksam för alla som vill läsa mina alster. Och jag menar det! Om det så är en (1) enda person som läser det jag skriver är jag helnöjd. Så tack! Tack för att du läser detta. Tack för att du läser en eller alla recensioner.

DARK SIDE OF THE RING: BRIAN PILLMAN!

Jag har alltid tyckt Pillmans historia varit rätt överskattad. Visst förstår jag storheten i att han lurade Eric Bischoff att bryta kontraktet ”på låtsas fast på riktigt” vilket gjorde att han kunde skriva på för WWF, men jag tycker han fått omotiverat mycket utrymme. Så jäkla intressant var inte hans karriär. Dock tyckte jag de två Pillmanavsnitten som inledde tredje säsongen av DSOTR var riktigt bra och väl värda att se. Inte minst för att ta del av Melanie (hans änka) och Brian (hans son) tankar. Hans gamla tränare och mentor Kim Wood var dock avsnittens stjärna som gick hårt ut både mot Vince och Bischoff, men även Jim Cornette var fantastisk. Klart sevärda avsnitt!

YOUNG ROCK!

Nu har jag sett klart hela första säsongen och tycker fortfarande den är rätt underhållande. Ganska lättsam överlag och den korta speltiden (21 minuter) gör att jag aldrig hinner tröttna innan avsnittet tar slut och jag blir därför sugen på nästa. Som RAW fast tvärtom alltså. Jag har dock ingen vidare koll på Lia Maivias PPW (Polynesian Pro Wrestling) och sitter därför inte och retar mig på uppenbara felaktigheter som jag hört Dave Meltzer rada upp i sina podcasts och nyhetsbrev. Även om serien känns riktad mot wrestlingfans har den nog ett större allmänintresse än så och därför får de nog förenkla många detaljer om branschen så det inte blir alldeles för nördigt. I serien får man lätt intrycket att alla porträtterade wrestlers var en stor del av förbundet, men enligt Meltzer brottades Rocky Johnson där bara några gånger, Andre The Giant någon enstaka gång och Randy Savage gick lika många matcher där som jag har gjort.

Den lanseras som sitcom men jag tror bara jag skrattar till någon gång i varje avsnitt, snarare skulle jag vilja kalla det en dramaserie med komiska inslag. Det är långt ifrån min favoritserie men trivsam och lättsedd så jag kommer absolut försöka se även andra säsongen när den släpps.

FRÅGOR & SVAR!

Kan du nämna tre ”rivaliteter” som du ser som optimala? Alltså brottare eller tagteam som alltid går bra matcher ihop och som tar fram det bästa ur varandra.

Rent spontant måste jag säga Flair/Steamboat och Shawn Michaels/HHH. Flair/Steamboat genererade alltid superbra matcher där favoriterna såklart är trilogin 1989. Gällande Shawn/HHH har de flera fantastiska matcher i bagaget men Three Stages of Hell-matchen på Armageddon 2002, den oerhört sega Last Man Standing-matchen på Royal Rumble 2004 samt den alldeles för långa (nästan femtio minuter) HIAC-matchen på Badd Blood senare samma år drar ner helhetsintrycket. Förutom dem tror jag bara de gjort toppmatcher, åtminstone under Shawn andra sejour i WWE med början 2002. Hart Foundation och Fabulous Rougeaus gick väldigt många enormt bra matcher 1988-1989 och tog fram det bästa ur varandra. Likaså Big Bossman (under tusen olika namn) mot Vader 1994.

I nuläget är det svårare eftersom allt flyter ihop, men Leon Ruff och Isaiah Scott i NXT gör suveräna matcher varenda gång de bokas ihop.

Vilka brottare tror du är de två, som tidigare aldrig varit mästare i sitt nuvarande förbund, kommande mästarna i AEW och WWE (något av världsmästartitlarna)?

Jag tror (och hoppas) att de peggar upp för Hangman att ta bältet från Kenny Omega i AEW, och i WWE hade jag gärna sett Shayna Baszler (på MR) och Sami Zayn ta de stora titlarna men det känns rätt otänkbart med tanke på hur de bokas.

Har du frågor kan du skicka dem till sebbeh65@hotmail.com eller PMa på Facebook.

Nästa Sebbes Svammel kommer när det kommer!

Kategorier:Sebbes Svammel!
  1. Inga kommentarer ännu.
  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: