Hem > WCW PPV 1994 (plus Clash) > 9. Halloween Havoc 1994 (1994-10-23)

9. Halloween Havoc 1994 (1994-10-23)

9. Halloween Havoc 1994 (1994-10-23)

– Tony Schiavone & Bobby Heenan kommenterar.

– Countrystjärnan T. Graham Brown sjunger nationalsången. Ännu en sångare jag aldrig hört talas om.

1. TV-champ Johnny B. Badd vs. Honky Tonk Man.
Titelmatch. Det känns onekligen som att de försöker återskapa Honkys WWE-gimmick med midcard-titelfejd och allt. Måste nog säga att Honky känns ännu mer förlegad 1994 än Nasty Boys, Jim Duggan, Big Bossman och Hulk Hogan eftersom de åtminstone var relevanta på nittiotalet medan Honky inte varit det på sex år här. Ganska tråkig match. Badd försöker men eftersom de ska gå hela tiden ut (tio minuter) behöver Honky hushålla med energin, och Tony visar mer energi i sin kommentering än vad Honky gör i ringen. Muhammad Ali sitter ringside med tom blick. Vi får mängder med sega chinlocks innan Badd gör ett small package då tidsgränsen går ut efter 10:03. Ja jag vet, de lyckas aldrig pricka in den. Jag vet inte om att boka Honky att brottas tio minuter i en singelmatch på PPV 1994 var en så lyckad idé. Nu när jag tänker efter tror jag aldrig tio minuter är motiverat för en HTM-match. Detta var botten, både brottningsmässigt och underhållningsmässigt. Vinnare: Ingen. DUD

2. WCW Tag-champs Stars and Stripes vs. Pretty Wonderful.
Titelmatch. Okej match men inte mer. Dessutom använder de i stort sett samma finish som på Fall Brawl. Hetta på Marcus Bagwell men ingen het tag eftersom domaren lyckas missa den. Patriot rensar ändå (även om han faktiskt taggades in) och medan domaren motar ut honom sätter Paul Roma en flying elbow på Bagwell så Paul Orndorff kan rulla över honom för tre efter 13:48. Folk jublar finishen även om man märker att WCW försökte dölja det. Vinnare och nya champs: Pretty Wonderful. **

– Gene Okerlund intervjuar Ric Flair och Sherri.

3. Dave Sullivan vs. Kevin Sullivan.
Kevin vände heel mot sin ömma broder eftersom han tröttnade på att Dave försökte klä ut och bete sig som Hulk Hogan. Fartfylld match – konstigt nog – där Kevin teasar att vända tillbaka face genom att ta på sig en Hogan-bandana. Men det är såklart bara en fint och vevar loss, båda hamnar vid ringside där Dave tar sig in i ringen och vinner på countout efter 5:17 eftersom fejden av någon obegriplig anledning tydligen måste fortsätta. Detta blev förresten Daves enda PPV-vinst någonsin. Kevin har sagt i flera intervjuer att fejden mot Dave tillhör det sämsta han gjort i branschen, men att Dave var en trevlig prick att ha att göra med. Vinnare via countout: Dave Sullivan. *

4. Dustin Rhodes vs. Arn Anderson.
Col. Parker och Meng är med in. Bra match, men tyvärr inte så intensiv som jag skulle önska med tanke på vilket hatupplägg det är mellan dem. Fast helt klart bästa hittills ikväll. Dustin missar charge och bumpar ut i en tjusig spot. Arn rullar upp honom för två med hjälp av repen, Dustin sparkar ur och rullar upp honom för tre (utan hjälp av repen) efter 9:51. Arn däckar honom dock efteråt. Vinnare: Dustin Rhodes. ***

– Gene intervjuar Hulk Hogan med Brutus Beefcake och Jimmy Hart.

5. US-champ Jim Duggan vs. Steve Austin.
Titelmatch. Vi får hela Duggan vs. Austin från Fall Brawl innan matchen, men det är inte så imponerande eftersom den bara varade trettiofem sekunder. Någorlunda okej match här, Austin bumpar för glatta livet och backdroppar Duggan över repen för DQ efter 8:03. Ganska lamt slut i vad som kom att bli Austins sista PPV i förbundet. Jag förstår hur frustrerad han var här; Först bildades Hollywood Blonds mot hans vilja, och när han äntligen lärt sig uppskatta teamet splittrades de mot både hans och Brian Pillmans vilja utan att ha något för dem att göra efteråt. Han fick bli US-champ och fejdade med Ricky Steamboat, som han i sin självbiografi kallar sin favoritmotståndare, som tvingades pensioneras på grund av en skada och ersattes av Jim Duggan, en WWE-clown som hade sin storhetstid för fem-sex år sedan. Och inte såg det bättre ut med Hogans polare som kom in på löpande band, så jag har full förståelse för att han ville ut. Vinnare via DQ: Jim Duggan. *1/2

Originalplanen här var Duggan vs. Steven Regal här, vilket känns som ett klart naturligt upplägg. Och betydligt bättre än Duggan vs. Austin, åtminstone uppläggsmässigt. Regal började prata om att säga upp sig och gå över till NJPW så planerna slopades och han ersattes av Austin här, men som bekant stannade Regal ändå i WCW. (WON 1994-09-26)

– Gene hypar WCW Hotline med bland annat Austin. Just hotlines i slutet på hans stint känns sällan som en bra kombination.

6. Guardian Angel vs. Vader.
Harley Race är med in. Angel har några random Guardian Angels med sig in, men de går ut igen direkt. Detta är en parning jag aldrig tröttnar på, fast tyvärr kom detta att bli sista PPV/TV-sända matchen mellan dem (de gick några houseshow-matcher efteråt dock). Detta var från början tänkt som en Strap-match, men här tänkte de långsiktigt och insåg att jag skulle ge ett högre betyg för en vanlig match såhär 27 år senare i en recension som med lite tur läses av tvåsiffrigt antal människor. Kul match. Vader poserar framför Ali innan matchen, varpå Ali vill göra high-five men Vader ställer sig på knä istället för att visa respekt. Angel attackerar Harley innan matchen vilket gör Brain upprörd och menar på att det är orättvist att det finns ”fullt av Guardian Angels vid ringside” varpå Tony mycket riktigt klargör att det inte finns en enda sådan vid ringside. Brain ger sig dock inte och säger att de nog ”finns någonstans” vilket är svårt att argumentera mot. Angel visar heel-tendenser här, även om Vader och Harley svinat mot honom innan känns det ändå mer heeligt av Angel än befogat. Inget klagomål utan bara en iakttagelse btw. Vader sätter Vaderbomb men en andra träffar knän så Angel kan göra comeback. Han surnar till och suplexar Harley men på nedfallet passar Vader på att splasha honom för tre efter 8:19. Vinnare: Vader. ***

– Gene intervjuar random tråkig boxare om något.

7. Nasty Boys vs. Terry Funk & Bunkhouse Buck.
Col. Parker och Meng är med in. Riktigt underhållande match där alla levererar, men Funk är något snäpp bättre än de andra. Han kan verkligen se galen ut, inte ”wrestlingkaraktärgalen” utan legitimt skev i huvudet. Det bästa är när han till och med teasar att börjar fightas med publiken innan vakten och Meng hindrar honom. (Han hade såklart inte börjat veva ändå.) Det blir inte mycket skönbrottning innan Meng däckar Funk av misstag så Jerry Sags kan piledriva honom på en pumpa för tre efter 7:58. Vinnare: Nasty Boys. ***

8. Cage: WCW World-champ Hulk Hogan vs. Ric Flair.
Både titel och karriär är på spel och pinfall/sub gäller. Mr. T är gästdomare och enligt Meltzer teasade han en heelturn på TV inför detta vilket jag måste missat helt. Jimmy Hart och Sherri är med in. Stabil match inför en bra publik men med dagens ögon känns det som en rejäl överbokning. Fast samtidigt logiskt! Bådas karriärer var på spel så därför känns det logiskt att Ric plockade fram alla ess ur rockärmen eftersom det är hans karriärs viktigaste match. Det fuskas hejvilt. Sherri lägger sig i och jobbar nog mest hårdast av alla. Mr. T däckas och sätts fast med handklovar i repen. Den maskerade mannen rusar in och attackerar. Sting rusar efter och jämnar ut oddsen en smula. Sherri bumpar ännu mer. Hogan avslutar med det vanliga efter 19:27 för att skicka ut Flair i några månaders semester. Matchen i sig var hyfsad men hela paketeringen gjorde att den onekligen kändes som en big deal och därmed bättre ur den synvinkeln. Vinnare: Hulk Hogan. ***

– Efteråt rusar såklart den maskerade liraren in och attackerar Hogan igen (efter att såklart som en seriefigur stått och måttat slag i tio sekunder för dramatikens skull) men Hogan gör comeback och demaskerar honom som Brutus Beefcake, kallad ”Brother Bruti” eftersom de såklart inte kunde använda det andra namnet. Heenan säger direkt att han slaktade (”butchered”) vänskapen, sen sätter han epitetet ”butcher” på Beefcake, och i slutet av showen hakar Tony Schiavone också på och kallar honom det så jag antar att det redan var klart här vad han skulle brottas som. Kevin Sullivan och Avalanche rusar också in och manhandlar Hulkster innan Sting räddar och hjälper Hogan ut. Först tyckte jag det var lite onödigt att köra den sista anglen efter en så pass stor match som Flairs ”sista någonsin” men vid närmare eftertanke behövde de något för att skapa intresse för tiden efter galan. Nu när Flair ”var borta för evigt” kunde man ju inte räkna med returmatcher och fejden var över så man behövde direkt komma igång med något nytt för Hogan att sätta tänderna i.

Ric hade fått veta av Eric Bischoff att han (Flair) skulle tillbaka tidigt nästa år (och tagga med Hogan på Uncensored), så det var aldrig på tal att det skulle bli en riktig pensionering. Dock saknade Ric kontrakt och även om han litade på Bischoff var han rädd att deras planer skulle gå i stöpet om Eric försvann från sin post efter Havoc. Ric vägrade därför brottas här om han inte fick nytt kontrakt, så samma dag showen gick kom Bill Shawn med ett kontrakt han signerade. Ric säger för övrigt i sin shoot från 2008 att Hogan tjänade mer på den här matchen än vad Ric gjorde på hela året, vilket låter rätt otroligt om det stämmer.

SLUTSATS: Helt klart en stabil PPV med några bra matcher och ett engagerande mainevent. Jag vet dock inte om jag ens trodde på pensioneringsstipulationen när det begav sig (jag hade ju sett Randy Savage komma tillbaka 1991, förvisso i efterhand) och jag minns att jag inte var så hypad för ännu en Hogan/Flair-match så det är ingen känslomässigt stark gala för min del.

Tummen i mitten.

(Den här recensionen skrevs 2021-05-16.)

  1. Inga kommentarer ännu.
  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: