Hem > WCW PPV 1995 (plus Clash) > 2. Superbrawl 5 (1995-02-19)

2. Superbrawl 5 (1995-02-19)

2. Superbrawl 5 (1995-02-19)

– Tony Schiavone & Bobby Heenan kommenterar.

– Först får vi se Vader vandalisera en limousine i hopp om att komma åt Hulk Hogan själv (Hulk är inte ens där) innan han attackerar Stars and Stripes och och jobberteamet Dino Casanova & Romeo Valentino de precis avverkat i en av förmatcherna på galan. Detta har jag aldrig sett förr så jag antar det inte var med på TV1000.

1. Alex Wright vs. Paul Roma.
Den beryktade matchen där Roma no-sålde Wrights offense, gjorde narr av honom och vägrade få honom att se bra ut vilket resulterade i att Roma fick kicken en månad senare (dock möttes de flera gånger efter detta). Med det i bakhuvudet är det omöjligt för mig att fokusera på själva matchen kayfabemässigt, istället ser jag det utfrån ett shootperspektiv där ena brottaren högst medvetet försöker sabba den andres framträdande. Lite som sketchen ”Bryner lök” som inte är rolig i sig men där hela behållningen är att se Björn Gustafson få sina fellow skådiskollegor att bryta ut i skratt (som Ulf Brunnberg som skrattar så han gråter innan han ens kommit in). In och YouTuba den genast, kids! Nåväl. Roma börjar med att härma Alex dans, vilket genererar bra pops. Hela idén med att en snygg badbyxbärande sexpacksyngling dansar kanske går hem hos damerna (till synes här i alla fall) men majoriteten av wrestlingfans var och är män som kanske inte riktigt uppskattar sådant lika mycket. Roma säljer knappt något och går inte med i många grepp ordentligt. Det syns att han inte vill få Alex att se bra ut. Roma sa att Alex botchade en spot tidigt i matchen vilket gjorde honom ÄNNU mer förbannad. Han säger inte vilken spot det var men kan tänka mig att det är sunset-flip-spotten Alex gör där han lägger vristen över Romas ansikte istället för vid sidan om när han ska täcka honom.

Tre minuter in i matchen kommer Paul Orndorff in. Myten säger att de skickade in honom som en shoot för att tala Roma till rätta att följa manuset istället för att fjanta sig, men eftersom han var involverad i slutspotten tror jag inte på den teorin. Det vore märkligt om de inblandade, speciellt med en färsking som Alex och en motsträvig motståndare som Roma, spontant hittade på en ny finish med Orndorff. Roma gör backbreaker på Alex men även om Alex signalerar att Roma ska stöta ner honom (klappar honom på ryggen) väntar Roma betydligt längre innan han gör det. Därefter gör han en lång headlock. Roma är helt klart publikens favorit här vilket inte är så konstigt med tanke på att han knappt ger Alex något. Han sätter därefter en läcker flying elbow som är den bästa spotten i hela matchen. De botchar en hiptoss men här tror jag det var mer timingproblem än något medvetet av Roma, som hinner fram långt innan Alex hinner få upp armen för kastet. Alex gör cross-body men Roma tar några steg bakåt och faller vid repen. Jag antar att det var tänkt att det skulle sättas nära, men inte i, repen så Orndorff kunde bryta upp genom att dra ut Alex. Dock väntar Roma med att bumpa tills han är alldeles för nära repet så domaren tvingas räkna på honom trots att Alex har halva kroppen utanför ringen redan innan Orndorff drar ut honom ännu mer. Vilken soppa. Alex dropkickar Roma in i Orndorff innan han rullar upp Roma för tre efter 13:22 där Roma sparkar ur innan tre. Men domslutet gäller. Vinnare: Alex Wright. NR

Romas förklaring till sitt agerande var att hans deal med WCW var att få Wright att se bra ut MEN vägrade jobba till honom på PPV. Ric Flar (som var bokare) tyckte det var rimligt och sa att han inte behövde jobba här. Men tidigare på dagen fick Roma veta att han tydligen skulle jobba ändå och argumentet att han blivit lovad att inte behöva göra det föll för döva öron. Då beslutade han sig för att genomföra matchen ändå men se till att ”the fucking jabroni” såg klen ut i matchen. Det var ju live så ingen klippning kunde rädda honom. Han gillade inte Wright eftersom Roma ansåg att han inte kunde brottas och att han tappade flåset tidigt i matcherna (även om de bara gått två matcher före detta). Han sparkade medvetet ur innan tre, och efteråt noterade Flair att matchen var kass och lite senare fick han ett brev om att han inte var önskvärd i förbundet längre. (Romas RF-shoot 2013.)

Samma år sa Wright i en intervju att han inte vet varför Roma gjorde som han gjorde men att han visste att Roma och höjdarna i förbundet var i luven på varandra och antar det berodde på det. Han säger att han dock vet att Roma inte gillade att fejda med honom av någon anledning. (Alex Wright på WGD Weekly i november 2013.)

– Gene Okerlund intervjuar Harlem Heat men vet inte vem som är vem i teamet, vilket verkar vara en shoot. Sherri är också med men hennes namn kan han.

2. Jim Duggan vs. Bunkhouse Buck.
Col. Parker och Meng är med in. Apropå den sistnämnde är en kille vid ringside utklädd till honom medans hans kamrat är utklädd till Stevie Ray. Rätt udda ändå. Alldeles för lång match. De första fem var seriöst underhållande då jag gillar båda men sen dog matchen bara ut när det kändes som rena upprepningar under resten av matchen. Kan Duggan vara den enda i världshistorian som tar täckning direkt efter en backdrop? Han gjorde det, och vann, på Fall Brawl 1994 mot Steve Austin också minns jag. Duggan däckar Parker på apronen och faller ut ur ringen samtidigt eftersom han hade en sån hög fart dit, och direkt efter clotheslinar han Buck för tre efter 11:57. Meng attackerar honom efteråt för att starta deras fejd. Vinnare: Jim Duggan. *

– Nasty Boys är redo för Harlem Heat.

3. Dave Sullivan vs. Kevin Sullivan.
Butcher är med Small Kev in. Inte bättre än Duggan-Bunk men däremot kortare så den kändes tightare och drog inte ut på tiden. Dave skriker ett stridsvrål några gånger för att få igång publiken, men de är tämligen ljumna till hans gapande. Kevin skickar in Dave i Butcher på apronen och rullar upp honom för tre efter 7:18. Butcher säljer smärta i ansiktet efter smällen, något som gjorde att han fick minnesförlust senare under året (work). Jag hade också gärna sluppit minnas hans WCW-tid. Vinnare: Kevin Sullivan. *

– Big Bubba Rogers och Avalanche är redo.

4. WCW Tag-champs Harlem Heat vs. Nasty Boys.
Titelmatch. Sherri är med in. Sedvanlig match mellan dessa båda. Hetta på Jerry Sags och tag till Brian Knobbs som rensar. Sags hivar ut Booker över topprepet. Sherri sänker Stevie Ray med sin sko av misstag och Knobbs rullar upp Stevie Ray för tre efter 17:08 men vi har en Dusty Finish på grund av utkastningen så Heat behåller titlarna. Vinnare via DQ: Harlem Heat. **1/4

– Sting och Randy Savage är redo.

5. Dustin Rhodes vs. Blacktop Bully.
Col. Parker är med Bully in. Meng också men han bannas av Nick Bockwinkel innan matchen då han, naturligtvis helt utan grund, anar fuffens från heeltrion om han är kvar. Bra match! Jag gillar den nog mer än de flesta eftersom det är precis min typ av match. Bully lyckas sparka kameran när den råka komma för nära. Vi får följande underbara replikskifte: Tony: ”One! Two! Dustin kicks out at two!” Bobby: ”No, he gotta pull those legs up and hooked ‘em. Hold the tights or have you feet in the ropes or do something. Hit him with a brick. Something!” Tony: ”‘Hit him with a brick’?” Bobby: ”You agree with me?” Tony: ”No, I don’t!” Bobby: ”But you said ‘Hit him with a brick’.” Tony: ”I was just repeating what you said! Where did you come up with that one?” Bobby: ”I heard that from you!” Tony: ”What’s wrong with you?!” Bobby: ”I heard that from you!” Sådan kemi finns inte längre mellan NÅGRA kommentatorer. Dustin missar som vanligt sin charge och bumpar ut, i en spot han alltid sätter perfekt. Parker fuskar men äter en suplex för besväret. Bully suplexas också men Parker fäller Dustin och håller fast ena ankeln så Bully kan pinna honom, med en näve tights förstås, efter 16:10. Bra match som satte upp en returmatch på Uncensored som kostade båda jobbet eftersom de var dumma nog att följa order. Men mer om det i den recensionen. Vinnare: Blacktop Bully. ***1/4

– Gene intervjuar Vader, och därefter den pensionerade Ric Flair (lol) som tar plats vid ringside för att avnjuta de två sista matcherna på nära håll.

6. Sting & Randy Savage vs. Big Bubba Rogers & Avalanche.
Även om Savage och Avalanche var i WWE ihop i flera år var detta en av de första gångerna de möttes. I WWE var det bara Rumble 1990 och 1993 de möttes, i alla fall i teorin (den ena åkte ut innan den andre kom in i båda matcherna) och taggade ihop på Survivor Series 1989. Det var de enda gångerna de var i ringen ihop i WWE. Här i WCW gick de två singelmatcher på houseshows (Savage vann båda) och en TV-match där Savage och Hogan slog Avalanche och Butcher. Nåväl. Småkul match här, mest för att alla jobbade hårt och Savage var ny i förbundet så det var inga slitna parningar. Sting superplexar Bubba i matchens finaste spot. Hetta på Sting och tag till Savage som rensar. Flying elbow sänker Bubba och Sting avslutar Avalanche med en flying clothesline (där Sting nästa halkar innan han rätar upp sig) så Avalanche ramlar över Bubba och pinnas efter 10:19. Den där spotten var klumpigare och o-finare än den verkar i text. Savage tjafsar med Flair vid ringside efteråt. Vinnare: Sting & Randy Savage. **

– Gene intervjuar Hulk Hogan.

7. WCW World-champ Hulk Hogan vs. Vader.
Titelmatch. Jimmy Hart är med in. Att detta är första gången de är i ringen ihop är inget överraskande, däremot att de bara möttes sammanlagt sex gånger känns som betydligt färre gånger än jag trodde. Hogan vann samtliga förstås, vilket visar på hur envis Hulk var. Vore det inte bättre att bli av med bältet här för att kunna ta tillbaka det i en ÄNNU större match lite senare under året? Nåväl. Michael Buffer introduceras Hulk som ”world’s greatest big man” i wrestling vilket känns lite märkligt. Vader dominerar men missar moonsault. Hogan gör comeback med några chairshots precis framför domaren, som bara låter det passera utan minsta åtgärd. Här fick jag seriöst kolla upp om jag missat att det var No DQ men det är en helt vanlig match. Hogans big boot och legdrop ger två, det är ungefär det mesta Hulk gav Vader under hela fejden. Ref-bump leder till att Flair kommer in och väcker domaren innan han sparkar loss på Hogan, återigen något domaren ser men väljer att inte agera på. Flair går ut så Vader kan fortsätta misshandla Hogan med en splash för två. Ric kommer in IGEN och attackerar Hogan och NU väljer domaren att diska Vader efter 15:11. Heel-beatdown innan Sting och Savage räddar. Okej match men Hogans två chairshots och Rics vevande mitt framför domaren som bara låter matchen fortsätta (innan han blåser av matchen efter Rics andra run-in) drar ner helhetsintrycket rejält. Vinnare via DQ: Hulk Hogan. **

Enligt Vader tänkte Eric Bischoff att Vader skulle vinna här för att bygga upp en returmatch, men Hogan är Hogan så det slopades. Vader var förbannad över detta men tjänade ”seven figures a year” så han stod ut med det. (Vader-shoot, troligen RF.)

SLUTSATS: Ingen toppenshow på något sätt. Dustin-Bully var bäst, men mainet var intressant eftersom det var Hogan-Vader I och Wright-Roma är intressant att se när man vet bakgrundshistorien till den.

En svag tumme i mitten.

(Den här recensionen skrevs 2021-06-06.)

  1. Inga kommentarer ännu.
  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: